Så här i internationella kvinnodagens trettonde timme får man väl uttrycka sin tillfredsställelse över att man inför VM i Tyskland, där man fixar bås för männens samtliga och mycket pockande dagliga behov, dels skaffar mängder av kvinnor från Öststaterna sysselsättning, dels uppmanar männen att vara observanta på om kvinnorna, i den ena sortens bås för behovstillfredsställelse, ställer upp frivilligt, verkligen är ”lyckliga horor” och inte tvingade att tillfredsställa männen mot kvinnornas egen vilja.

Denna uppmaning till de män som bevistar VM och besöker de speciella båsen för ett av deras livsviktiga dagliga behov, tyder väl på att jämställdhetsfrågor har blivit riktigt erkända runtom i Europa.

Se även Jinges inlägg om saken

Jag har tidigare skrivit om prostitution under rubriken:
Män säger själva att de är djur!
och under rubriken:
Sexköplagen bör försvaras tills vidare!

Dagens mest insiktsfulla uttalande stod Michael Treschow för, i TV-programmet Uppdrag Granskning, när han på frågan om han kunde bevisa att de gigantiska optionsavtalen var lönsamma för företagen svarade att:

Vad som går att bevisa är vad våra medarbetare tycker.

Detta yttrande tyder på en god kunskapsfilosofisk insikt, får man ju säga.

Treschow och de andra VD:arna, som intervjuades, avslöjade sig ganska ordentligt De arbetar så ofantligt mycket, säger de (underförstått: därför är de värda sina löner), fast de skulle arbeta lika mycket utan de där morötterna säger de också, men det tror inte studenterna på Handels på, som håller sig med samma sanningskriterium som Treschow: ”Det jag, eller andra som jag tror på, tror, det måste vara sant”.

Treschow lyckades sedan klämma ur sig ytterligare ett fantastiskt yttrande:

Vi har flera ersättningskommittémöten än styrelsemöten.

Precis vad man misstänkt, att de här gubbarna lägger ner mer tid på att fundera ut hur de ska kunna pumpa så mycket pengar som möjligt ur företagen till de egna fickorna än de lägger ner på att sköta företagen.

(Förresten vann morotshundringen omröstningen :-))

Moder Svea och hennes undersåtar.
Motvallstantens förslag till ny hundring.

eller så här kanske:

eller varför inte så här:

Rösta fram bästa 100-kronorssedeln. Den som har först öppnade rätta lösningen kan köpa sig en morot och fira vinsten.

Trots att andra påpekat det redan kan jag inte låta bli att säga det en gång till: Det finns uppenbarligen två arter av människor, dels den art som inte jobbar utan morot (sådär en 50-900 miljoner i belöning) dels den art som måste piskas för att arbeta, hotas med sänkt lön eller arbetslöshet och svält. Konstigt att de här två arterna är så olika psykologiskt när de ser precis likadana ut utanpå.

Knappt har KU-förhöret, där socialdemokraterna gjorts ansvariga för att så många svenskar råkade illa ut på sin julsemester i Thailand, avslutats, förrän moderaterna kommer på att någon socialdemokrat har mejlat till ett antal tidningsredaktioner och påstått att stackars oskyldige Reinfeldt har anlitat svart arbetskraft (förtalskampanj kallar man det, fast inget publicerande av uppgiften förekommit) och dessutom kommer man på att det ritas karikatyrer av just denne stackars man – djupt oetiskt!
Denna karamell har bara smält i munnen, så kommer massmedia på att LKAB:s VD, sedan flera år tillbaka har ett avtal som ger honom 60-80 miljoner för sex års arbete, att ett statligt företag betalar skamlöst hög lön till en VD alltså, vilket förstås retar upp folk – mot socialdemokraterna som trampar vidare i samma vatten, förfasar sig och lovar försöka bättra sig. (Konstigt att det inte skrivits om detta tidigare.)

Intressant att se hur det kan gå om man gör sig urarva vad gäller partipress. Blir spännande dessutom att se vilken gammal eller ny socialdemokratisk synd massmedia kommer att slå upp nästa vecka.

Jovisst ja, folkpartisten Karin Pilsäter körde rattonykter, men det var ju inte så mycket över gränsen och mest otur och något som man egentligen inte kunde se så allvarligt på, i synnerhet som hon omedelbart tog time out från politiken.

Om Alliansens valtaktik, ett inlägg på Ali Esbatis blogg.

Det brukar väcka en viss irritation när jag hävdar att människor påverkas av propaganda, för att inte tala om när jag hävdar att det förs sådan i massmedia. Människor kan ju tänka själva, får jag veta då. Det må vara, problemet är bara vad massmedia ger dem att tänka om, och hur man påverkar dem att tänka och/eller vad och vilken information människor bestämmer sig för att söka upp och smälta på egen hand..

När jag för många år sedan läste flera böcker i sträck av Peter Freuchens, grönlandsfararen från Danmark, böcker om Grönland från början av 1900-talet, levde jag under en period nästan på Grönland. Det var vinter och kallt även här just då, och jag nästan förväntade mig isbjörnar i trädgården till slut, eller att finna nyuppförda igloos utanför knuten och få se hundspann dra fram över gärdena på andra sidan vägen.

Just nu har jag lagt ihop pärmarna till Björn Kumms utmärkta, men ack så deprimerande bok Terrorismens historia (nyutgåva 2002). Det är ingen tungläst bok, vad gäller språket, tvärtom, men flera hundra sidor av redogörelser för det ena terroristattentatet efter det andra, huvudsakligen under 1900-talet, och för terroristernas tänkande, blir mastigt. Efter halva boken anar jag terrorister i ladugården, lurande på mig bakom pumphuset eller att min bil ska smälla i luften om jag sätter mig i den. Då inser jag att de som lever i den här världen hela tiden, och som ägnar sig åt att försöka kartlägga terroristers verksamhet och nätverk, förstås också lever med terrorister i den egna garderoben till slut och då inser jag också att det är lätt att förorda hur långtgående aktioner som helst för att fånga terroristerna innan de gått till attack. Ett ögonblick känner jag nästan tacksamhet inför antiterroristlagarna och känner att de som stiftar dessa lagar vill mig väl.

Men när boken är lagd år sidan, jag har varit ute och skottat lite snö och allt är hur fridfullt som helst i mitt hål i skogen, inser jag att det gäller att sansa sig. Det handlar även här om proportioner. Regimer skjuter definitivt över målet när de reagerar precis så som terroristerna önskar, såvida de inte anser terrorismen vara en gudasänd förevändning för att administrera fram det totala Orwellska kontrollsamhället, vilket inte är någon omöjlig tanke.

Det tycks, åtminstone om man får tro Björn Kumm, som om inte så få av de otaliga terroristorganisationer vi sett i stort sett tänkt på samma sätt, och tänkt så otroligt fel, alternativt tänkt på ett sätt som istället har gynnat många av de regimer de velat störta: ”Genom att tvinga fram den avskydda statsmaktens repression, kommer alltfler människor att bli medvetna om hurdan regimen i själva verket är, och då kommer de att stötta oss och medverka i den befriande revolutionen”. Denna tanke verkar återkomma både i vänsterterroristernas, högerterroristernas och fundamentalisternas hjärnor, underligt nog eftersom det aldrig fungerar (möjligen med undantag för fallet Israel, men det är nu ett väldigt speciellt fall). Terroristerna har förvisso ofta framkallat precis den repression de syftat till att tvinga fram, men folkens stöd har de sällan fått, snarare har folk tenderat att stödja de repressiva åtgärder som vidtagits för att motarbeta terroristerna.

Läste någonstans att 70% (om jag inte missminner mig) av amerikanska folket är övertygat om att Saddam Hussein låg bakom och planerade flygattacken mot WTC! Undrar vad det säger?

Från Ali Esbati får vi idag tips om den här sidan där den avgångne ordföranden i MUF , Malmö, anklagar MUF därstädes för ekonomiska oegentligheter (bidragsfusk), diskriminering och allmänt fula och odemokratiska metoder.

Borde det inte vara en rättighet för hela svenska folket att få reda på att den avgångne ordföranden har gjort en polisanmälan om de oegentligheter han anser förekommer inom MUF?

Ska alltså bli intressant att se hur stor den här affären blir i DN, SvD och Expressen ex., ja även i radio och TV, med tanke på att ingen ful detalj inom socialdemokratin eller vänsterpartiet är för liten för att dras upp stort i dessa tidningar.

Jag kan nu inte låta bli, skeptiker som jag är, att misstänka att fågelinfluensan har funnits i Asien, Afrika och Europa i alla fall, under ganska lång tid. Det är den rimligaste slutsatsen av det faktum att man nu hittar döda fåglar lite här och där, som dött av fågelinfluensan.

Det dör fåglar ständigt, och framför allt är det vanligt att många fåglar dör så här på senvintern när de börjar bli lite försvagade. Att det dör flera fåglar i områden där det samlas många fåglar är också ganska naturligt, dels för att det finns fler som kan dö, dels för att smittsamma sjukdomar sprider sig effektivare där många djur trängs, som i det varmare vattnet vid kärnkraftverken.Tidigare har dessa döda fåglar försvunnit bara, eller tagits om hand och kastats i soporna och ingen har funderat speciellt mycket på den saken. Jag skulle exempelvis bra gärna vilja veta om det dör ett avsevärt mycket större antal fåglar just nu än tidigare vårar.

Det har säkert dött enstaka människor också i fågelinfluensa (totalt har man alltså hittills 90 fall i världen) utan att man kopplat deras död till fåglar. Man har ansett att de dött i lunginflammation eller i ”influensa” rätt och slätt. Så klarlade någon eller några forskare smittvägarna från fåglar till människor av en viss form av influensa, och då började man leta efter denna speciella influensaform i varje död fågel, och när man så hittar den i stort sett överallt, på kort tid, då kan man misstänka att den funnits där ganska länge.

Jag gissar att om några år, med få drabbade och döda i Europa, kommer man att sluta prata om sjukdomen och paniken ebbar ut, precis som man idag inte talar om AID:s i någon större utsträckning, trots att man borde tala mer om just den sjukdomen, med tanke på att unga människor ofta verkar ha bristfälliga kunskaper om den och om hur man skyddar sig.

Ju mer kunskaper vi får, om virus och om bakterier, ju fler sjukdomar och smittmöjligheter kommer vi att skrämmas för. Jag är inte säker på att den här panikskapande massmediakampanjen ökar vår livskvalitet även om det är bra att man kanske kan få fram botemedel mot tidigare okända sjukdomar eller mot sjukdomar som man tidigare inte känt till orsakerna till. Så hur förnuftig är massmediapaniken och vilket fog för sig har den?

Jag blir mer och mer konfunderad över ”skandalen” med Mats L:s mejl med tips om lagöverträdelser från Reinfeldts sida (som enligt Reinfeldt inte är riktiga vilket vi får tro på).

Ingen tidning skrev om tipsen, endera för att redaktionerna inte kunde få bekräftat att de var sanna eller för att de inte tyckte att det var något att skriva om, vare sig de var sanna eller inte. Alltså var det aldrig fråga om något offentligt förtal (om inte många privatpersoner också mejlats om saken, vilket jag inte vet men vilket inte verkar ha varit fallet).

Jag har tidigare menat att det inte finns något skäl att anta att Mats L mejlade in tips till massmedia som han visste var falska. Såvida man inte förklarar Mats L. mentalt otillräknelig (och då kan han knappast anklagas för någonting), så får man lov att anta att han var införstådd med att ingenting skulle skrivas om saken om hans tips inte hade fog för sig. Det faktum att han mejlade flera redaktioner tyder på att han själv var övertygad om sanningshalten i det han skrev dock.

Låt oss nu se på saken utifrån utgångspunkten att Mats L verkligen var övertygad om att han gav ett korrekt tips (oavsett det faktiska förhållandet i sakfrågan). Var det då fult eller rätt att han tipsade? Jag vill mena att det var rätt av honom. Eftersom han trodde sig veta att en person, som aspirerar på statsministerposten efter nästa val, begick lagbrott, hade han rätt i att svenska folket hade rätt att få veta den saken. Det finns trots allt en hel del människor i det här landet som anser att man inte ska anlita svart arbetskraft, och många fler som anser att man inte ska bryta mot lagen.

Varför anser jag detta? Jo bland annat på grund av ett par erfarenheter under mitt liv.

För många år sedan var jag medlem i en förening där kassören förskingrade hela kassan, genom att spela bort den, vilket försatte föreningen i en mycket besvärlig ekonomisk situation under en lång tid. Den person vi hade valt till kassör var straffad för liknande brott tidigare och han var dessutom spelare, men det visste vi inte när vi valde honom till kassör. Ingen informerade oss om den saken, ja ingen visste om det förmodligen.

Något tiotal år senare, befann jag mig på ett årsmöte i en annan förening, där det rådde delade meningar om föreningens fortsatta verksamhet, egentligen stridigheter inom föreningen om målsättningen med denna, och där den ena sidan hade föreslagit en annan ordförande än den som valberedningen föreslog. Under årsmötets gång ställde sig till slut, efter ganska mycket diskuterande, valberedningens ordförande upp och förklarade att den föreslagna alternativa ordföranden alldeles nyligen hade begått ekonomiska brott i en annan förening och skadat denna förening ordentligt på flera sätt. Många på årsmötet ansåg att detta var synnerligen fult gjort mot den föreslagna personen. Min bakrund i den först nämnda föreningen gjorde att jag istället ansåg att det var rätt att berätta om den här saken, även om jag insåg att det var en tragedi för personen ifråga, eftersom man egentligen inte ska straffas i evighet men dessvärre är det alltid lättare att förlora förtroende genom något felsteg än att senare reparera det och omsorgen om föreningen, alltså kollektivet, ansåg jag viktigare här.

Alltså anser jag att när vi ska välja personer till olika förtroendeposter bör vi veta vilka personer vi väljer, om det är personer som är hederliga och följer de spelregler som gäller, eller om de förkastar dessa spelregler och föredrar att spela enligt egna och andra regler.

I det senaste föreningsfallet var det korrekt uppgifter vi fick. Nu var tydligen inte Mats L uppgifter korrekta, men så fick vi dem inte heller serverade i massmedia på grund av Mats L:s mejl utan på grund av att moderaterna själva valde att gå ut med saken, flera månader senare! Men Mats L, som säkert trodde på uppgifterna, gjorde enligt min åsikt rätt som meddelade ett antal redaktioner denna uppgift, i synnerhet som Reinfeldt inte hade brytt som om att tala om för Mats L att uppgifterna inte var korrekta.

Läs för övrigt även detta inlägg på Ali Esbatis blogg.

Slutligen vill jag betona att det kan finnas fakta i den här saken med de famösa mejlen som jag inte känner till och som kan göra att saken kommer i ett helt annat läge, men det här är vad jag kunnat läsa ut ur den information vi fått via massmedia och jag resonerar således utifrån denna bild.