Lyssnade på intervjun med Kjell-Olof Feldt på Studio 1 igår kväll. Det är ju alltid bra när man får svar på frågor som man ställt dig under många år, innan man dött. Jag har nämligen alltid undrat om Feldt verkligen är socialdemokrat eller om han gick in i socialdemokratiska partiet i akt och mening att förstöra det – och det gjorde han tydligen.

Han är högersocialdemokrat förklarade han, vilket är helt fel. Han är liberal. Säger man att man inte tycker om progressiva skatter och ser man dessutom, som finansminister, till att ge företagen fria tyglar, som han gjorde som finansminister, då är man inte socialdemokrat, då har man begått mord på socialdemokratin. Utan idén om en jämlik fördelning av samhällets resurser är ett parti inte socialdemokratiskt.

När Olof Palme kom tillbaka som statsminister, efter perioden med borgerlig regering på sjuttiotalet, och man läste upp hans ministerlista på radion, sade jag skräckslaget till min man på andra sidan köksbordet: ”Tänk om Palme dör, då blir Feldt regeringens starke man, kan du tänka dig något värre?”. Detta var precis vad som senare hände och det blev precis så förfärligt som jag fruktade.

Fäldt omgav sig sedan med ”högersocialdemokrater” och även Göran Persson är ett dystert exempel på en sådan. Han har övertydligt avslöjat vilka han har tagit mest intryck av, nämligen av samhällets ekonomiska elit. Det visar han genom sitt inköp av en herrgård, genom sitt vräkiga nybygge och genom att ta jägarexamen, allt för att smälta in i överklassen. Olof Palme däremot, som verkligen kom ur överklassen och som dessutom var både välutbildad och mycket intelligent, såg alltid till att inte glänsa, att inte leva ett lyxliv, att inte flyta ovanpå i materiellt hänseende. Han behövde inte de där yttre attributen för att bygga upp självförtroendet. Det är med andra ord en sorglig samling socialdemokratiska ledare vi fått sedan Palmes dagar och vi har, menar jag, idag inget socialdemokratiskt parti.

Varje gång jag sitter och jobbar intensivt vid datorn en period irriterar jag mig på hur usel den är ergonomiskt, för alla som är högerhänta, och det torde vara större delen av mänskligheten.

Hur i all världen kunde man komma på att lägga funktionstangenterna på höger sidan av bokstavsbordet? Det är ju rena galenskapen att man ska tvingas flytta handen så långt åt höger varje gång man använder musen.

Har försökt att använda vänster hand till musen, men jag är nu en gång så eländigt ensidigt högerhänt att jag sällan lyckas träffa rätt med pilen när jag använder vänsterhanden. Måste finnas många fler som har samma problem. Varför i hela friden finns det inte tangentbord med funktionstangenterna på vänster sida också – för den som föredrar det och är rädd om sin arm, eller tangentbord med lös bräda för funktionstangenterna och som kan fästas på endera sidan?
Som det nu är tvingas man sitta med handen utsträckt ut från kroppen så fort man ska ta i musen, och dessutom flytta handen 20-30 cm, mot 10-15 cm om man inte hade funktionstangenterna liggande i vägen.

Någon som vet varför det är så här, och varför ingen gjort något åt eländet under de 15 år som persondatorn varit i allmänt bruk? Detta är desto underligare som begreppet musarm lanserades redan för 10 år sedan, som beteckning på den skada man får av att använda musen ofta.

Skolan har varit på tapeten under veckan. Jag börjar undra om de styrande i Sverige är intresserade av en bra skola för alla idag, om man inte numer planerar för passning av ”massans” barn, god skola och utbildning för överklassens, och för övrigt importerar vi högutbildad arbetskraft från Indien, den är mycket billigare.

Med tanke på ur illa man behandlar lärare och på hur hårt och fullkomligt hänsynslöst man utnyttjar dessa i den allmänna skolan idag, så ser det faktiskt ut som om detta är en medveten målsättning, fast det är förstås bara en händelse som ser ut som en tanke.

Idag kunde man höra ett program, i P1, om hur djur- och naturfilmer produceras och hur dessa filmer fungerar som propaganda för politiska ideologier: Pingvinernas Marsch – en oväntad succé. Programmet rekommenderas alla som är intresserade av hur man lurar på oss felaktiga föreställningar om djurs beteenden med hjälp av TV- eller spelfilmer om djur och natur.

Så här skriver man om ovannämnda film på Sveriges Radios hemsida:

.

Så fort man hade accepterat tanken att människan också var ett djur, kring förra sekelskiftet, började politiseringen av djurriket. Tidigt hänvisade man till de aggressiva babianer på London Zoo för att legitimera ett samhälle med sträng hierarki och med ledare som håller de underordnade i herrans tukt och förmaning. Sedan fortsatte det med legitimering av det liberala konkurrenssamhället och när TV kom kunde man börja göra fantastiska, politiskt förförande och mestadels helt fejkade filmer som visade hur det liberala konkurrenssamhället, där djungelns lag råder, är rent naturlagsbundet. Filmerna implicerar att även människan lyder under samma naturlag, den som tvingar alla levande varelser att ständigt kämpa mot medmänniskorna för sin överlevnad.
Både konservativa och liberala har använt sig av föreställningar om naturen som belägg för sina politiska åsikter. Dessa filmer påverkar oss på ett mycket försåtligt sätt i och med att de antas vara grundade på vetenskapliga kunskaper om djurens liv och beteenden. Det är de mestadels inte alls.

Jag skrev om detta redan för många år sedan och i min IT-bok finns ett kapitel om hur djurfilmer produceras som ren politisk propaganda.

Svenska företag ägnar sig i stor stil åt något som måste kallas för arbetsstöld, de stjäl sina anställdas arbetsinsatser.

Styrelseordförande för Holmens, Fredrik Lundberg, plockade ut 5 miljarder i aktieutdelning ur företaget de senaste sju åren, enligt Dagens Arbete (DA, nr 10/2005). Det motsvarar, enligt tidningen, två årslöner för samtliga Holmens 4.897 anställda. Tillsammans har aktieägarna under den här tiden fått dela på 18 miljarder i utdelning.

Aldrig i historien har aktieägare fått ut så mycket pengar som i år, får vi veta. Den totala aktieutdelningen beräknas uppgå till 110 miljarder kronor. Det är mer än staten lägger ut på barnbidrag och äldrevård under ett år.

Artiklen i DA säger en hel del om vad svenska storföretag sysslar med, slakt och avveckling av svenska företag exempelvis, samtidigt som deras ägare, styrelsemedlemmar och VD:ar skor sig och direkt, eller via Svenskt Näringsliv, hävdar att sjuka och utslagna inte bara lider av trygghetsnarkomani utan de är lata och oföretagsamma dessutom.

En kommentar från Lasse (till inlägg 30/9) får mig att tänka på att det är underligt att så många, inom massamedia såväl som inom de politiska eliterna; ständigt hänvisar till någon konstig övernaturlig makt för att förklara vad som sker i världen.

När jag var ung var det ”Utvecklingen” som ställde till allting. Klagade människor över något i samhället så kunde man inte göra något åt det för det var ”Utvecklingen” som var sådan bara och ”Utvecklingen” kunde man ju inte stoppa. Det var lika omöjligt som att vrida klockan tillbaka.
Vadå ”Utvecklingen”, vilken underlig figur var det, var satt han, genom vilka kanaler donade han (för det var säkert en han) med världen?

Idag är det ”Globaliseringen” som har ansvar för allt som sker. Vem är han? Och när och av vem avskedades ”Utvecklingen”? Finns det någon makt som är överordnad både ”Utvecklingen” och ”Globaliseringen” och som bestämmer vem som ska styra världens gång? Vad heter denna makt i så fall?

För att inte tala om ”Ondskan” som har tagit stora delar av världen i besittning och som måste bekämpas med alla medel, inklusive genom att avskaffa demokratin. För närvarande har han ju ett ombud på jorden förstås, Usama Bin Ladin, tidigare var det Ghadafi som var hans ombud, men vem är”Ondskan” i egen hög person?

Är det inte någon eller några som försöker lura oss, som inte vill att vi ska förstå vad som faktiskt sker och vilka som bestämmer att det ska ske?

Var på bokmässan igår, som varje år. Tyvärr hade jag inte tid att stanna så länge eftersom jag hade en föreläsning på eftermiddagen men några böcker blev det förstås, som jag förmodligen får anledning att återkomma till.

Dagens läsupplevelse väntade emellertid hemma. Den kom med tidskriften Ordfront Magasin som väntade i brevlådan vid hemkomsten från Göteborg. Om du inte är medlem i Ordfront redan, passa på att köpa numret på årets bokmässa om du besöker mässan! (Ordfront har sin monter på andra våningen.)

Dan Josefssons artikel i Ordfront Magasin var mycket belysande och sorgesamt avslöjande. Dels fick jag svaret på den fråga som jag återkommande ställt mig de senaste 20 åren, och som jag skrivit om tidigare på Motvallsbloggen, om socialdemokratiska politiker har begripit vad de varit ifärd med att genomföra, dels fick jag i skriftlig form en mycket bra sammanfattning av hur systemskiftet i Sverige genomfördes, hur några få socialdemokrater mer eller mindre stack kniven i ryggen på socialdemokratin och lyckades lura de flesta socialdemokratiska politiker att avskaffa välfärdsstaten, vilket vi de facto har gjort, även om det inte märkts så tydligt – ännu (det kommer att bli mycket tydligare om vi får en borgerlig regering efter nästa val).
Än så länge kan man tro att arbetslösheten bara är tillfällig, att den är ett problem som kommer att lösas så småningom, bara Sverige fått ordning på sin ekonomi, men var och en som läst Josefssons artikel inser att hög arbetslöshet är den verkliga målsättningen med det ekonomiska systemskiftet, med den nyliberala ekonomiska politiken.

Friedman uttryckte sig så här om saken (citerat från Josefssons artikel):

.

Det är så nyliberaler ser på majoriteten av människorna, som herrskjortor, som varor som det ska handlas med och som ska finnas i överskott så att man kan köpa dem allt billigare – en nyliberal slavmarknad med andra ord. Det är i ljuset av detta vi ska se svenska storföretags försök att tvinga underleverantörer att lägga ut sin produktion till länder där arbetare saknar fackliga rättigheter och/eller där deras arbetsförhållanden och arbetsvillkor är undermåliga och rent omänskliga.

PS kl. 20.30: Tack Petra för länken till artikeln.

Läser i nya numret av tidskriften Genus, att män kvoteras in på sjuksköterskeutbildningarna idag. Så nu vill jag gärna se ett antal framstående män uttrycka allvarliga farhågor i massmedia för att vi nu kommer att få ett B-lag av sjuksköterskor som kommer att äventyra hela sjukvården, nämligen de män som grät intellektuellt blod i DN:s spalter för några år sedan, då det inrättades några tiotal professurer vikta för underrepresenterat kön, alltså i praktiken för kvinnor.

Kan inte erinra mig att jag noterat att någon av dem visat sig offentligt oroad eller varit lika upprörd på grund av könskvoteringen till sjuksköterskeutbildningen. Undrar varför?

På P1 i går morse hördes något som senare inte upprepades i nyheterna. Det sades att svenska underleverantörer till somliga storföretag har order från dessa att en viss procent av underleverantörernas varor måste vara tillverkade i låglöneländer som Kina eller Polen.

En intervjuad person från Gnosjö berättade att somliga mindre underleverantörer därför ljuger om var deras produkter är tillverkade, säljer varor som är tillverkade i Sverige under beteckning att de är tillverkade i ett låglöneland.

Några storföretag försöker alltså tvinga svenska företag att lägga ut sin produktion till låglöneländer, och detta tycks inte ha med priset på varorna att göra, utan vara en ren kampanj för att skapa högre arbetslöshet i Sverige.

Dessa storföretag växte sig alltså stora en gång för att svenska folket, med sina skattepengar och via statens offentliga upphandlingar, möjliggjorde för dem att bli just stora. Nu tackar de svenska folket genom att försöka kväva det.

I Washington Post rapporteras idag om en stor antikrigsdemonstration i Washington. Uppgifterna om antal deltagare varierar från 300.000, enligt anordnarna, till 100-200.000, enligt polisen. Människor var ditresta långväga ifrån. Några hundra motdemonstranter lär också ha funnits på plats!

Den, för oss med minnen från Vietnamkrigets dagar, kända sångerskan Joan Baez deltog i en konsert för demonstranterna och Cindy Sheehan var en av talarna.

Varför rapporterar inte svenska media om denna demonstration, eller om det faktum att demonstrationer mot kriget i och ockupationen av Irak tydligen även hållits i Los Angeles, San Francisco, Seattle, London, Rom och i andra städer. Har letat efter artiklar om saken, men förgäves.