Kourosh Ziabari skriver i en artikel i Counter Currents (1) om de FN-beslutade sanktionerna mot Iran, likadana som man utsatte Irak för under nära 10 år före den militära attacken på Irak, och som man utsatte Libyen för tidigare och nu utsätter Syrien för (vid sidan av allt annat man drabbar landet med just nu).

Till att börja med, sådana ekonomiska sanktioner är krigshandlingar. Det handlar om att allvarligt plåga massor av människor. Vi vet att omkring 500.000 barn dog i Irak till följd av sanktionerna, som dels gjorde att det saknades läkemedel och annan medicinsk utrustning, dels gjorde att man fick brist på rent vatten. Man förbjöd nämligen export av kemikalier till Irak för att rena vattnet. Det var detta dödandet av barn som Madeleine Albright ansåg var ett pris värt att betalas. För vad, förklarade hon inte. Det var inte ett pris värt att betalas för det irakiska folket. Vi kan ju titta på den korta tapen med Albright igen:

Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s

Nu utsätter man alltså Iran (liksom Syrien) för likadana ekonomiska sanktioner. Så här skriver Kourosh Ziabari:

The United States and its allies have sought to put a huge amount of economic and political pressure on Iran outside the framework of the Security Council, and through imposing unilateral sanctions on Iran’s banking, insurance, oil, industry, aviation, shipping and medical sectors, they have taken up an unjustifiably aggressive stance in regards to Iran which has caused a dramatic surge of the anti-American, anti-Western sentiments among the Iranian people, instead of turning them against the government.

(Min översättning: USA och dess allierade har lagt ett enormt ekonomiskt tryck på Iran som ligger utanför Säkerhetsrådets ramar och genom att tvinga fram unilaterala sanktioner på Irans banksystem färsäkringar, olja, industri, flyg, sjöfart och den medicinska sektorn, har man visat en orättfärdigt aggressiv hållning gentemot Iran som ha förorsakat ökning av antiamerikanska, anti-västliga känslor hos det iranska folket, istället för att vända folket mot sin regering.)

Ja, det vet alla, att när en stat/ett land pressas på det här sättet så resulterar det praktiskt taget aldrig i att folket reser sig och störtar sin regering. Det gjorde inte tyskarna ens under de värsta bombningarna mot Tyskland under andra världskriget, som jag påpekat tidigare på bloggen. Tvärtom ökade folk sina ansträngningar för Hitlers krig.

Eftersom alla vet att det förhåller sig på det här sättet så måste de här sanktionerna ha ett annat medvetet syfte. Man har nog inte fel när man föreslår att det istället handlar om att försvaga ett land innan man angriper det militärt. Hur många barn som dör spelar i det sammanhanget ingen roll för de styrande i USA. Man vill bara ha ett så snabbt krig och enkelt övertagande av makten i det drabbade landet som möjligt. Att tro att detta handlar om humanitära åtgärder är bara naivt. Det handlar om  ren och skär maktgalenskap och för mer makt är man beredd att offra hur många människoliv som helst. Inte ens det egna fotfolket bryr man sig om men man vet att det skapar oro i USA om alltför många soldater kommer hem i kistor. Man vet också att eliterna inte har en chans mot folket om det någotsånär enhälligt bestämmer sig för att säga ifrån. Alltså måste man agera så att det blir människor i andra länder som dör i första hand, inte de egna medborgarna.

Kourosh Ziabari fortsätter:

However, what matters is that the anti-Iranian sanctions have become so cruel and vindictive that even the Western mainstream media, tacitly run and funded by the Western governments, have confessed that these bans and restrictions are contrary to the principles of human rights.

(Min översättning: Men vad som räknas är att dessa antiiranska sanktioner har blivit så grymma och hämndlystna att till och med västliga stora media, utgivna och bekostade av västliga regeringar, har erkänt att dessa sanktioner och restriktioner strider mot principerna för de mänskliga rättigheterna.)

Och vidare:

”For Fatemeh, the pill she takes twice a day in her home in Iran means the difference between life and death. Earlier this summer when she contacted her friend Mohammad in the U.S. to say she was running out of the medicine due to a shortage, the obvious thing for her fellow Iranian to do was to order it from the chemist next door and have it shipped directly to Iran. To the dismay of Fatemeh and Mohammad, the order was rejected because of US sanctions on trade with Iran,” the article wrote.

(”För Fatemeh betyder det piller hon tar två gånger om dagen hemma i Iran skillnaden mellan liv och död. Tidigare i somras kontaktade hon en vän, Mohammad, in USA och berättade att hennes medicin höll på att ta slut pga brist på densamma. Det självklara för hennes iranske vän var att beställa medicinen från en kemist i kvarteret och skicka den direkt till iran. Till Fatemehs och Mohammads bestörtning vägrades beställningen på grund av USA:s sanktioner mot affärer med Iran,” berättar artikeln. (en artikel i Guardian enl. författaren.))

Alltså drabbas nu alltfler sjuka och helt säkert en massa barn i Iran. Det sägs också att alltfler företag, även i andra länder, tvekar att handla med Iran av ängslan för att själva drabbas av USA:s vrede. Vad brukar vi kalla det när enskilda människor utsätter sina medmänniskor för sådana hot? Jo, utpressning eller olaga hot.

Trots alltså, att Iran inte ha anfallit något annat land på hundratals år, utsätter Västvärlden Iran för dessa sanktioner, som är ett brott mot internationella lagar, och förbereder, av allt att döma, krig mot landet. Olja igen förstås men kanske bara den israeliska besattheten att förgöra Iran för att hämnas Irans kritik av Israels politik.

/Kerstin

Länkar:
1) Yes; They Have Even Banned Medicine And Foodstuff, Kourosh Ziabari, Counter Currents.org 16/9 2012
– FN och dess generalsekreterare – USA:s bundsförvanter? Anders Romelsjö på jinge.se, 17/9 2012

Länkar till intressanta artiklar:
– US Anti-Muslim Movie, Riots, Mainstream Lying. And 12 Million Dead In Muslim Holocaust, Dr Gideon Polya, Counter Currents.org 16/9 2012 (Apropå demo0nstrationerna pga en Muhammedfilm. Citat: It is reasonable to suppose that Muslim anger at the US and the West that has now boiled over into violent riots is not just about this utterly repugnant and offensive American anti-Muslim movie but also about the Zionist-backed US War on Muslims that has (so far) killed over 12 million Muslims through violence or war-imposed deprivation since 1990. This atrocity constitutes a Muslim Holocaust (a holocaust being the death of a huge number of people), and indeed a Muslim Holocaust that is two (2) times the size of the times greater than the WW2 Jewish Holocaust (5-6 million killed, 1 in 6 dying from deprivation) or the “forgotten” WW2 Bengali Holocaust (6-7 million Indians, half of them Muslims, deliberately starved to death by the British under Churchill for strategic reasons, with Australia being complicit through withholding food for starving India from its huge grain stores) (see my books “Body Count. Global avoidable mortality since 1950”: http://globalbodycount.blogspot.com.au/ and “Jane Austen and the Black Hole of British History”: http://janeaustenand.blogspot.com.au/ , now both available for free perusal on the Web).
– SANNING OCH LÖGN I SYRIEN, Jeremy Salt, FIB Kulturfront, 12/10 2011
– Turkey’s Syrian Misadventure, Jeremy Salt, Global Research 15/9 2012
– Jihadists join Aleppo fight, eye Islamic state, surgeon says, John Irish (Reuters), Chicago Tribune News 8/9 2012
– 3 Reasons the US and Israel are Lying About Iran. Repeated Lies Call for Repeated Truth Regarding Iran, Tony Cartalucci, Land Destroyer 16/9 2012

Vi som var med minns. De som är yngre måste få veta:

9-11-1973: Chile coup (utlagd 17/5 2011)

USA gör samma sak idag, gång på gång på gång, i många länder runtom i världen, länder där det inte finns någon frihet, säger man. Med frihet menar USA:s ledare de stora multinationella företagens frihet att köpa upp eller bara lägga beslag på dessa länders naturresurser. De talar inte om folkens frihet och välstånd.

Det är inte så svårt att köpa fattiga och okunniga människor att skapa inre oro och ett kaos som sen kan utnyttjas för att installera USA-vänliga regimer, helst utan militära insatser men med sådana också om nödvändigt.

Vart har kunskaperna och insikten om dessa metoder tagit vägen de senaste 25 åren?

/Kerstin

Länkar:
– 10 år sen kuppen mot Chavez 2002 – och att lära av historien, Motvallsbloggen 18/4 2012 (med en film om hur det gick till när USA försökte störta den många gånger demokratiskt valde Hugo Chavez i Venezuela för 10 år sen. Idag försöker man igen, och också i många andra länder.)
Fler länkar kommer senare

Svt visade häromdagen hur Etiopen hade fejkat en film om hur det gick till när Martin Schibbye och Johan Persson greps och sattes i fängelse där. Filmen kan ses här. (1)

Tillägg 13/9 kl 13.45: Har nu hittat en film om händelsen, på YouTube, men den innehåller bara delvis samma material som det TV sände och som länken ovan leder till:
The Ethiopian regime orchestrated the arrest of Swedish journalists (outlaid 12/9 2012)

Detta är nu inte första gången vi ser fejkade filmer från oroshärdar i andra länder. I synnerhet har vi sett en hel uppsjö av dem på YouTube från krigen i MÖ. Vi har exempelvis sett ett helt batteri av fejkade filmer på YouTube från Syrien, hopsatta av ”rebellerna”, ”oppositionen” vad man nu vill kalla de legoknektar från hela Asien som skickats in för att begå våldsdåd i Syrien. (Flera fejkfilmer kan ses här, här och här, för att bara ta fram några exempel.) Jag gissar, men är inte säker så rätta mig om jag har fel, att Svt visat åtminstone några av dessa fejkade filmer på sina nyhetsprogram. (Vi har inte kunnat se på TV på nära ett halvår, då vi plötsligt inte hade någon mottagning längre.)

Intressant i det här sammanhanget är också att Avaaz, den numer förmodligen välkända organisationen som samlar in namn mot allt mellan himmel och jord världen över, underhåller denna ”opposition” i Syrien med elektronisk utrustning,(2) sådan som gör det lätt för ”oppositionen” att ladda upp videofilmer till YouTube, varav många, kanske tom med de flesta, är fejkade på samma sätt som den etiopiska filmen om gripandet av Martin Schibbye och Johan Persson.

I fallet med filmen om gripandet av de båda svenskarna, passar det svensk journalistkår och svenska media att presentera bluffen för de svenska tittarna. Det handlar ju om ett par svenskar som beskylls för något de inte gjort. Vad gäller alla de fejkade filmer och övriga lögner vi får oss till livs i media från Syrien däremot, där man konsekvent ljuger om den syriska armén eller om Bashar Al Assads göranden och låtanden, eller som tidigare om Ghadafis, säger svensk journalistkår inte ett pip. Där använder man istället sådana filmer och/eller lögner, åtminstone indirekt, som belägg för falska påståenden om skéenden i Syrien, om Bashar Al Assad eller om den reguljära syriska värnpliktsarmén, som måste anses vara representativ för det syriska folket.

Vad media inte heller informerar oss om, i varje fall har inte jag sett något om detta så rätta mig om jag har fel, är det faktum att Al Assads regering består av representanter från flera andra religiösa grupper i landet, både sunniter och kristna finns representerade där ex.

Dessutom låtsas man i våra media, i god propagandastil, som om varje oförrätt, misshandel eller tortyr som någon blivit utsatt för i konfrontationer med syrisk polis ex., utförs på direkt order från Al Assad själv. Det är som om vi i Sverige skulle hävda att varje polismisshandel, och sådana förekommer förvisso även i Sverige, skulle vara beordrad av Reinfedt själv: ”Se där hur hemsk han är Reinfeldt. Han misshandlar svenskar i polisbilar, i  arrestlokalerna och i fängelserna, somliga så illa att de dör”. För att inte tala om att ”Göran Persson sköt på sitt eget folk” under Göteborgsdemonstrationerna i samband med EU-toppmötet för något tiotal år sen. Detta inte sagt för att  hävda att Assad är en ängel eller för att hävda att han måste vara helt oskyldig till allt som sker i syriska fängelser eller på syriska polisstationer, utan för att ge lite proportioner på det propagandistiska språk media använder så fort man talar om Assad, eller tidigare om Ghadafi. Sannolikt har även poliser och fångvaktare i Libyen och i Syrien betett sig som svin ibland helt utan order uppifrån, även om det misshandlats och torterats en del i dessa länder på order från högre ort, och fortfarande och sannolikt mer nu i Libyen än under Ghadafi, och trots den fantastiska nya USA/Natostödda regeringen Jibril. (3) Inte minst har både Syrien och Libyen, vad jag förstår, torterat människor för USA:s räkning, precis som Etiopierna gör och Afghanerna.

Under nästan hela mitt vuxna liv har jag undrat hur det som hände i Tyskland kunde hända. Nu vet jag det. Propaganda! Alla tyskar visste ju att Tyskland blev angripet av Polen och de flesta visste också hur judar utarmade det tyska folket. Dessutom visste de att deras omgivning var fientligt inställd till dem. Efter att tyska armén började försvara Tyskland mot de aggressiva polackerna förklarade ju England krig mot Tyskland.

Idag kan ingen inbilla mig att ”tyskarna visste” vad det var som faktiskt hände. Den tidens propaganda var lika effektiv som dagens, ja troligen ännu effektivare eftersom tyskarna inte hade tillgång till information från andra källor, efter Hitlers maktövertagande, än tyska radiosändningar och tyska tidningar, som alla skrev vad Hitler med anhang krävde. När våra media idag kan lura i de allra flesta svenskar alla de  lögner vi fått höra de senaste åren, först om Ghadafi och nu om Al Assad, ja då kunde Hitler luras precis lika effektivt, eller ännu effektivare.

Numer behöver tydligen ingen kräva något av journalisterna, för de gör snällt vad de ska alldeles frivilligt, nämligen ljuger oss fulla om vad som hände i Libyen och nu händer i Syrien. Det räcker för stormakterna att sätta ett antal PR-firmor på saken och låta dessa spinna historierna så rapar media snällt vad dessa matar dem med. Propagandamakare vet dessutom numer att även om några få skaffar sig korrekt information från andra håll, ex. i små nättidskrifter så spelar detta ingen roll. Det är vad de flesta tror som spelar någon roll och det stora flertalet tror på vad tidningarna skriver och radio och TV berättar för dem – än så länge.

Det märkliga är faktiskt att så många går på lögnerna – gång på gång på gång. Idag brukar ju sanningen ofta komma fram inom några år eller allra högst inom något årtionde. (Förr tog det som regel längre tid innan politikers och de styrandes lögner avslöjades för oss.) Därför borde rimligen en majoritet av de politiskt informerade i landet känna till att Irak inte hade några massförstörelsevapen, som påstods och som man presenterade oss som skäl att bomba sönder Irak och plåga många fler oskyldiga irakier, och mycket värre än Saddam gjorde. De som såg på TV-programmet om Ronald Reagan häromdagen och som har nått en ålder så att de minns händelsen, vet idag att vad som påstods då, att Reagan var helt ovetande om Iran/Contras-historien, var en lögn. Han var djupt inblandad i affären.(4) De flesta kunniga och de som är lite äldre vet dessutom att incidenten i Tonkinbukten (5) var ett påhitt för att få ett skäl att bomba Nordvietnamn.

/Kerstin

Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan

Länkar:
1) Bevisen mot Schibbye och Persson iscensattes, Svt 12/9 2012 (Svt är bedrövliga när man förhindrar kopiering och försvårar citering från sin hemsida. Protestera mot detta oskick. Vi betalar för deras arbete och ska inte behöva skriva ner citat eller artikelrubriker när vi vill kommentera sådant som avhandlas på Svt. En av de stora fördelarna med nätet är just att man kan klippa och klistra – även helt lagligt. Det är då ren ynkedom att Svt använder våra licenspengar så att det omöjliggör denna enkla operation när vi vill diskutera vad som sagts i ett Svt-program ex.)
2) Success stories from the Avaaz movement worldwide. Breaking the Middle East Blackout, AVAAZ.org (Citat: Funded by donations from almost 30,000 Avaazers, an Avaaz team is working closely with the leadership of democracy movements in Syria, Yemen, Libya and more to get them high-tech phones and satellite internet modems, connect them to the world’s top media outlets, and provide communications advice. We’ve seen the power of this engagement — where our support to activists has created global media cycles with footage and eyewitness accounts that our team helps distribute to CNN, BBC, Al Jazeera and others.)
2) Vad är “Avaaz” för organisation – egentligen? Motvallsbloggen 9/2 2012?
3 Mahmud Jibril, Wikipedia (Där det inte står så mycket om honom, som att han var minister under Ghadafi exempelvis)  Men så har vi engelska Wikipedia:
3 ) Mahmud Jibril, Engelska Wikipedia (Citat: Jibril graduated in Economics and Political Science from Cairo University in 1975, then earned a master’s degree in political science in 1980 and a doctorate in political science in 1985, both from the University of Pittsburgh.Jibril led the team who drafted and formed the Unified Arab Training manual. He was also responsible for organizing and administering the first two Training conferences in the Arab world in the years 1987 and 1988. He later took over the management and administration of many of the leadership training programs for senior management in Arab countries including Bahrain, Egypt, Jordan, Kuwait, Libya,Morocco, Saudi Arabia, Tunisia, and the United Arab Emirates. /min anm: Fantastiskt, denne man är satt av USA att styra Libyen – mer demokratiskt än det styrdes tidigare/ From 2007 to early 2011, he served in the Gaddafi regime as head of the National Planning Council of Libya and of the National Economic Development Board of Libya (NEDB). While there, he was a protégé of Saif al-Islam Gaddafi and promoted privatization and liberalization policies. /min anm: varvid arbetslösheten i Libyen blev besvärande hög/. Mannen är nu ”vald” till ledare av Libyen, men det var förstås inte alla som fick ställa upp eller bilda partier.)
4) Dox Reagan, Svt 11/9 2012 (Svt Play)
5) Tonkinbuktsintermezzot,Wikipedia (Citat:  Efter Indokinakriget var demokratiska val planerade att hållas 1956, vilket skulle skapa underlag för en återförening av det delade Vietnam. I avvaktan på valet skulle Viet Minh förvalta den norra delen av landet och den södra delen, som Frankrike skapat, skulle förvaltas av Bao Dai. Bao Dai var Annams (det mellersta Vietnams) siste kejsare och hade lett en marionettregim under den japanska ockupationen. Valen blev dock aldrig av. Fyra dagar innan de planerade överläggningarna skulle inledas gjorde president Ngo Dinh Diem i Sydvietnam ett uttalande som klargjorde att han inte hade för avsikt att deltaga i några överläggningar, och ännu mindre i något val. Orsaken var att han liksom USA:s regering insåg att hans regim inte skulle vinna ett val mot Ho Chi Minh, även om FN och den internationella kontrollkommissionen var redo att övervaka valet. Ett kommunistiskt Vietnam såg USA som en risk för att det strategiskt viktiga Sydostasien skulle bli kommunistisk enligt dominoteorin. I strid mot Genèveöverenskommelsen 1954 utropades med amerikanskt stöd den sydvietnamesiska Republiken Vietnam i oktober 1955.)
– FSA Fake Photos Fool the Media. This is how western “reliable” sources “create” news about events in Syria, Friends of Syria, 14/9 2012

Fler länkar:
– The UN and General Mood’s “Missing Report” on Conflicting Accounts of Houla Massacre, Ronda Hauben, Global Research 11/9 2912 (En artikel om hur Robert Moods, den norske obervatören i Syrien, rapport till FN om Houlamassakern aldrig kom fram till Säkerhetsrådet. Hur Västvärlden alltså beslutade om sanktioner mot Syrien innan man visste vilka som låg bakom illdådet, vilket senare visade sig vara ”rebeller”, inte syriska armén. Om R Mood har någon heder i kroppen går han ut offentligt och berättar vad som hände och vad han såg, samt vad han skrev i sin rapport. Då hade han, vad det verkar, order uppifrån att inte berätta för allmänheten.)
– Pictures of US Ambassador conflict with claims he was killed in rocket attack, Lizzie Phelan Blogg, 12/9 2012 (Mannen på bilden, som är den amerikanske ambassadören Stephens, som mördats i Benghazi, ser inte ut att ha omkommit i en bilexplosion. Endera är han gravt misshandlad och halvt vid liv, alternativt medvetslös på bilden, eller så är han död.)
– En film om hur mördandet av Stephens, i ’Benghazi häromdagen, presenterades av ABC News i USA: Observera att uppläsaren säger att ambassadören var försvunnen flera timmar i samband med attentatet:
U.S. Ambassador Christopher Stephens Killed in Libya During Attack on U.S. Consulate in Benghazi (ABC News 12/9 2012)

Tillägg 15/9 kl 19.35:
Nu sägs det i media att Stephens blev förd till ett sjukhus där det konstaterades att han dött av kvävning, och det kan kanske förklara att han försvann i flera timmar. Det kan ju hända att den officella bilden av vad som hände är riktig. Om inte får vi kanske veta detta så småningom, eller så får vi aldrig veta det.

En kommentar av Jan Wiklund till mitt föregående inlägg Vet Anders Borg inget om infrastruktur? gjorde att jag gärna vill vidga frågeställningen något.(*)

I fråga om finansministerns, och även statministerns, förhållande till järnvägen så är det nog inte bara så att de saknar grundläggande kunskaper på området. De uppvisar symptom på den åkomma som brukar kallas aktiv okunskap. När de förra året sökte efter argument för att uppskjuta satsningen på ny järnväg så lät de regeringens ”Expertgrupp för miljöstudier” inkalla en spansk ekonom, Ginés de Rus, för att göra en utredning om den samhällsekonomiska lönsamheten för en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg.

Denna ekonom är välkänd för sin negativa inställning till höghastighetståg och har med hjälp av en egen teori om marginalkostnader bl.a. kommit fram till att alla de franska höghastighetsbanorna, utom Paris – Lyon, är samhällsekonomiskt olönsamma. När han applicerade sina formler på Stockholm – Göteborg kom han naturligtvis fram till att den sträckan inte heller kunde bli samhällsekonomiskt lönsam, på grund av att det skulle bli för få resenärer, i varje fall under det första året. Denna ”utredning” är alltså fullständigt absurd, men förmodligen var det den som låg till grund för Borgs yttrande om en höghastighetsjärnväg som ”robust olönsam”. Och regeringen kunde därmed glömma att den robust järnvägskunnige Gunnar Malm i den utredning som de tillsatt 2008 kom fram till att höghastighetsbanor skulle vara lönsamma för Sverige. De behövde inte ens läsa denna omfattande utredning, en spansk ekonom hade ju skrivit en uppsats som visade att det skulle bli för få människor som ville åka med tågen mellan Stockholm och Göteborg.

Det finns ett ännu färskare exempel på denna kvalificerade typ av aktiv okunskap, där man särskilt avlönar en person för att skriva en kort uppsats som gör att man slipper ta del av ett digert utredningsmaterial, som kanske skulle rubba ens världsbild. Även i detta fall gick regeringen via ”Expertgruppen för miljöstudier”. Denna expertgrupp lyder under finansdepartementet och består av endast ekonomer. Ingen av ledamöterna tycks vara naturvetenskapligt skolad, vilket kan tyckas märkligt om gruppen ska syssla med miljöstudier.

Är det någon av läsarna som har hört talas om Peak Oil, oljetoppen? Det faktum att utvinningen av råolja nu tycks ha nått sitt maximum och att oljebolagen inte längre kan öka utvinningen varje år, trots att de verkligen anstränger sig? Det förefaller som om regeringen hörde talas om detta någon gång i slutet av förra året och eventuellt blev lite oroade. Om nu Borg och Reinfeldt inte hade lidit av aktiv okunskap, så hade de tagit en tur till Uppsala Universitet och hälsat på Kjell Aleklett på hans institution som har utexaminerat ett antal doktorer på Peak Oil. Kjell Aleklett är en internationellt erkänd auktoritet på området och hade kunnat ge ministrarna en snabb översikt över läget och ge exempel på vilka komplikationer som Oljetoppen kan medföra för ett land som inte har någon egen olja.

Borg och Reinfeldt valde naturligtvis inte detta enkla sätt att informera sig. I stället lät de Expertgruppen för miljöstudier ta kontakt med den norske ekonomiprofessorn Öysten Noreng som fick skriva ett paper att lägga fram vid en hearing den 30 mars i år. Noreng kom fram till att marknadskrafterna kommer att lösa det problemen med oljetillgången, att oljepriset förmodligen kommer att sjunka och att det inte är något omedelbart problem att oljan kommer att ta slut. Saken är biff, en norsk ekonom har bevisat att Alekletts forskargrupp och alla andra peakoilforskare har fel, och ingen i regeringen behöver sätta sig in i problematiken kring Peak Oil. Vi kan köra vidare med business as usual, BAU.

Till saken hör att Öysten Noreng är den ekonom som betraktas som skapare av den norska Oljefonden, där statens inkomster från oljeutvinningen har använts för att köpa aktier och obligationer på världens börser. Förhoppningen var naturligtvis att oljepengarna där skulle växa snabbt och garantera rikedom för norrmännen den dag när de norska oljefälten är tömda. Men om oljepriset stiger över tid, och kursen på aktier och obligationer faller, så hade det varit bättre för norrmännen att lämna en större del av oljan för framtida behov i stället för att köpa amerikanska aktier. Med andra ord kunde Borg och hans expertgrupp vara säkra på att Noreng skulle förutspå fallande oljepris. Detta är vad jag kallar kvalificerad aktiv okunskap.

 /Dan Gmark

Tillägg 11/9 kl 16.40:
Beträffande Anders Borgs kunskaper om järnvägar i allmänhet och stambanor i synnerhet har jag hittat följande citat från en intervju med honom i Studio Ett 2008: ”I Katrineholm, där jag bor, finns det ingen järnväg.”

I verkligheten förhåller det sig så att Katrineholm har varit en viktig järnvägsknut de senaste 140 åren. Det är i Katrineholm som Södra Stambanan grenar av från Västra Stambanan.

Källa: Wikiquote om Anders Borg, citat 15/4 2008

Jag ser att Anders Romelsjö på Jinge.se redan den 8/9, innan han hade tillfälle att lyssna på lördagsintervjun med Anders Borg, skrev om hur ministrars (bristande) kunskaper eventuellt kan påverka politiken, dock utan att komma in på fenomenet aktiv okunskap.

Inte bara Sveriges Radio har okunniga journalister. Expressen svalde allt som Borg sa om järnvägar, trots att journalisterna där hade möjlighet att tänka efter och kolla fakta.

Länkar:
*)Vet Anders Borg inget om infrastruktur? Motvallsbloggen 8/9 2012
– Utredning om höghastighetsjärnväg Stockholm – Göteborg av Ginés de Rus
– Gunnar Malms utredning
– Expertgruppen för miljöstudier
– Öysten Norengs rapport
– Kjell Aleklett svarar Noreng i Svenska Dagbladet

I dagens lördagsintervju med finansministern kommer intervjuaren Staffan Sonning in på de investeringar i infrastruktur som regeringen planerar (1). Anders Borg har ju tidigare sagt att investering i ny järnväg vore ”robust olönsamt” och att det vore ”oansvarigt” att bygga ut järnvägen.

När intervjuaren frågar honom om han nu ändrat åsikt så svarar Borg: ”Min uppfattning är nu, den skiljer sig inte från vad den var tidigare, att bygga sciencefictiontåg som går på magneträls mellan Stockholm o… och Malmö eller Göteborg, det är robust olönsamt. Det vi nu gör är att vi nu första gången sedan 1850-talet bygger vi ny stambana. Det är robust lönsamt, skulle jag säga. Då bygger vi ett tåg som kan gå upp till 250 km men där vi också kan köra gods…”

Om man försöker sortera fram ett sakinnehåll ur detta röriga yttrande så är detta innehåll sensationellt. För det första så säger Borg att den Götalandsbana som Trafikverket hittills har projekterat är en s.k. magnetbana. Detta är inte sant. Det har hela tiden handlat om en höghastighetsjärnväg av den typ som redan bildar  nätverk i Tyskland, Frankrike och Spanien och som definitivt inte är någon science fiction. Anders Borgs, och därmed hela regeringens, stopp för byggandet av Götalandsbanan berodde alltså på att de trodde att banverket ville anlägga en bana för Maglev-tåg som inte kan köra på andra banor (2,3).

För det andra säger Borg att nu måste trafikverket kasta de järnvägsutredningar som hittills utförts i papperskorgen. Det som nu ska byggas är nämligen nya stambanor för maximalt 250 kilometer i timmen som ska trafikeras av såväl godståg som resandetåg. De järnvägsutredningar för Bollebygd –  Mölnlycke och Järna – Linköping som tagit Banverket och Trafikverket flera år att genomföra, är utförda med kurvradier som är anpassade för 320 km/tim och lutningar i uppförsbackarna som inte vanliga godståg klarar. Det måste alltså göras en total omritning av järnvägssträckningarna och en omräkning av kostnaderna eftersom den lägre maximala lutningen kommer att göra banorna dyrare.

Men det mest sannolika är väl, även om man inte vill tro det, att Borg är totalt okunnig i infrastrukturfrågor och inte heller har någon rådgivare som kan upplysa honom. Att intervjuaren Staffan Sonning är okunnig vet vi, för annars hade han ju åtminstone bett Borg om förtydliganden, när den sistnämnde pratade på om magneträls och nya stambanor.

Då kanske det ändå är bra att det inte är denna regering som ska starta utbyggnaden av ”nya stambanor”(4). Några anslag för dessa kommer nämligen inte att finnas i statsbudgeten för 2013. Inte i budgetarna för 2014, 2015 eller 2016 heller. Budgeten för 2017, då det första järnvägsbygget ska starta, kommer att skrivas av den regering som tillträder efter valet 2014. Och då heter finansministern förhoppningsvis inte Anders Borg.

/Dan Gmark

Länkar
1) Ekots lördagsintervju med Anders Borg, 8/5 2012
2) Om projekt Götalandsbanan, Trafikverket 27/6 2011
3) Om Maglev/Transrapid i Shanghai, tåg på ”magneträls”, Shanghai Guide 2010
4) Den stora tågbluffen, Motvallsbloggen 1/9  2012

Jag ligger inte direkt åt det husliga hållet, trots att jag har gått på lanthushållskola en gång i min ungdom. Det är dock inte så mycket inte kunna som inte vilja. Men då och då tar jag fram husligheten. Ikväll blev det lingonsylt på de två hinkar lingon vi plockade på eftermiddagarna igår och i förrgår och som jag rensade under eftermiddagen idag. Det var 22 liter orensat, 20 liter rensat och blev 13 liter sylt i slutänden.

Sylten hälls på krukor och ställs ner i stenkällaren i morgon och räcker sen förhoppningsvis i två år. De gamle sade alltid att man skulle laga lingonsylt så att det räckte så länge, och det gjorde mitt förra kok för just två år sen. Förra året var ett dåligt lingonår nämligen, så då blev det inga lingon.

Sommaren lider ju mot sitt slut nu. Den försvann fort men det har blivit en del gjort på stället även om jag hade tänkt göra mycket mer. Bland annat målade jag verandan i år. Nytt tak fick den förra året. Dessutom kan vi fortfarande njuta av lite blomsterprakt i trädgården, som liljorna nedan och rudbeckiorna (bilden under liljorna) som blommar just nu, liksom höstfloxen och malvorna som inte blommat ut än.

Tillagd kl 14.25: Så här ser några av de andra liljorna ut just nu.

Så väntar jag bara på att höstastern, som står i förgrunden ovan och som jag fick av en snäll granne i våras, ska slå ut också. Jag vet inte om man kan köpa sådana idag. Det är ju en gammaldags blomma som tål frost och som kan stå och blomma till sent i november ibland. Jag hade en stor sådan på vårt förra ställe och var väldigt glad i den. Det var en fröjd att kunna ta in färska blommor från trädgården så sent på året och när höstmörkret började bli dystert. Nu gläds jag förstås över att äntligen ha fått en höstaster även här. De första knopparna börjar öppna sig just nu.

Några av gladiolerna har också slagit ut – äntligen men jag undrar om alla knoppar hinner göra det innan frosten tar dem.

Vi har hittills förskonats från mördarsniglarna så jag är väldigt noga med att inte ta in växter från människor som har sådana i sin trädgård. Får väl börja dra upp perenner själv nästa år, nu då vi  har ”hangaren”, växthuset alltså. Jag vill ha tåliga, frodiga blommor i  trädgården, som kommer med riklig bladmassa tidigt på våren och täcker över det ogräs jag inte har lust att rensa. Mitt trädgårdsintresse sträcker sig egentligen inte längre än att jag vill kunna njuta av blommorna. Arbetet med trädgården är jag inte så frälst på och gräsklippningen är hemsk. Den är morgondagens tretimmarssyssla. Hoppas det blir sista gången i år.

Slutligen vill jag ha en lite vackrare brittsommar än sommaren varit.

/Kerstin

Tillägg kl 19.20:
Gräsmattan är klippt och på det blev det en fredagsmiddag. Kom på att den förstås ska beskrivas sålunda (så att jag låter mycket husligare än jag är):
– Fransk omelett med chilikryddade stekta pumpaskivor på en bädd av smörstekta kantareller i grädde. Därtill en sallad med hemodlade pastatomater på en botten av finskuren isbergssallad med vinägerdressing.

Slut på husligheten.
/DS

Nobels fredspris ska gå till den som under året gjort mest för att rusta ner och bidragit till att minska världens vapenarsenal. I en artikel i Global Research läser vi om USA att:

Just this week, a US Congressional report revealed that the United States is responsible for nearly 80 per cent of all global arms sales in 2011 – some $66 billion worth – a figure that has tripled on previous years. Half of this trade in weapons and death has been plied by the US to the Persian Gulf monarchies who are in turn laundering the arms to Syria.

(Min översättning: Just denna vecka avslöjar en rapport från den amerikanska kongressen att USA är ansvarigt för nästan 80% av all vapenförsäljning i världen under 2011, till ett värde av omkring 66 miljarder dollar – en siffra som har tredubblats under senare år. Hälften av denna handel i vapen och död har skeppats av USA till monarkierna i Persiska Gulfen, som i sin tur skickar dem vidare till Syrien. (1))

Alltså, Obama har inte bidragit till avrustning och har därför definitivt inte gjort sig förtjänt av Nobels fredspris. Han har gjort det motsatta. Norska nobelpriskommittén har, om jag inte missminner mig, försvarat sitt val av Obama med att han lät väldigt fredlig i början av sin presidenttid. Därför var det rätt att ge honom priset då. Dumheter!

Jag har sagt det förr på bloggen och säger det igen: Nobel har inte skrivit att priset ska delas ut till dem som säger att de ska rusta ner, utan till dem som faktiskt har gjort det. Någon borde lära den norska fredspriskommittén läsa innantill och att förstå skillnaden mellan att bara säga något och att göra det. Eller ännu hellre, ta ifrån Norge ansvaret att dela ut priset. Denna kommitté har alltför ofta diskrediterat fredspriset. Det står nämligen inte heller i stadgarna att priset ska delas ut till personer som först bombat ett annat land sönder och samman, efter falska anklagelser, ett land som alltså inte på något sätt har hotat det egna landet militärt, och sedan slutat bomba det.

/Kerstin

1) NAM Summit: Ban Ki-Moon in disgraceful show of US puppetry, Finian Cunningham, Global Research 30/8 2012 (Artikeln handlar i huvudsak om NAM-konferensen i Teheran, om vilken vi nästan bara fått höra att både Egyptens president Mursi och Ban Ki Mon, två av Washingtons knähundar, tillrättavisat Iran, vilket nu inte ger rättvisa åt konferensen.)
– Holder’s Free Pass for Torture and Homicide. No Accountability for Torturers, Marjorie Cohn, counterpunch.org 3/9 2012(Apropå att fredspristagaren Barack Obama beviljat dem som torterat amnesti: Citat: The Obama administration has closed the books on prosecutions of those who violated our laws by authorizing and conducting the torture and abuse of prisoners in U.S. custody…….Amnesty for torturers is unacceptable. General Barry McCaffrey declared, “We tortured people unmercifully. We probably murdered dozens of them during the course of that, both the armed forces and the CIA.”…. But the Obama administration’s decision to allow the lawbreakers to go free is itself a violation of the law. The Constitution says that the president “shall take Care that the Laws be faithfully executed.”)

Fler länkar kan komma senare.

Den 29 augusti åkte allianspartiernas ledare tåg från Stockholm till Linköping för att fira att de hade lyckats hålla ihop i åtta år. För att få lite publicitet om denna viktiga händelse tillkännagav de samtidigt, att nu ska de ta itu med järnvägen, som ska få 55 miljarder ”extra”. Enligt regeringens promemoria innebär detta ”en kraftfull satsning för att skapa ett robust och modernt järnvägsnät för det tjugoförsta århundradet”. Det sägs vidare att satsningen ”skapar bättre förutsättningar för jobb och tillväxt”.

Naturligtvis svalde tidningar, radio och TV regeringens reklambudskap. Men när man tittar närmare på vad regeringens förslag innehåller, så handlar det om mycket prat och lite verkstad.

Till att börja med ska de nya banorna mellan Bollebygd och Mölnlycke i Västsverige (och mellan Järna och Linköping i Östsverige) inte påbörjas förrän år 2020 respektive 2017. De som blivit arbetslösa på grund av krisen i det västsvenska ”fordonsklustret” får vänta i åtta år på denna stimulans av arbetsmarknaden. De som nu pendlar in till Göteborg och tvingas sitta i bussar som fastnar i köer både morgon och eftermiddag får vänta i minst tolv år på att Boråsbanan ska kunna svälja några tåg till per dag. Något verkligt alternativ till bussarna blir inte järnvägen på denna sträcka förrän banan byggts ut till dubbelspår hela vägen. En sådan utbyggnad ska enligt regeringen bara ske om, och när, det finansiella läget tillåter.

Att utlova 35 miljarder till järnvägsbyggen, med start år 2017 är ett billigt sätt att ”investera för jobb och tillväxt”. Inga pengar behöver anslås nu, frågan om finansiering överlämnas till den regering som sitter efter nästa eller nästnästa val. Frågan är om det över huvud taget kan betraktas som ett löfte. Vem ska ställas till ansvar om man inte har börjat spränga för järnvägstunneln under Landvetters flygplats om åtta år? Vem ska pendlarna Borås – Göteborg ställa mot väggen om de inte får fler tåg år 2024?

Utom de 35 miljarderna till framtida järnvägsbyggen så utlovas 20 miljarder ”extra” till drift och underhåll. Med den summan ligger det till så här. För ett år sedan lade regeringen fram statsbudgeten för 2012 och där fanns också en prognos för några år framåt. Av denna framgick att man planerade för halverade investeringar i järnväg de närmaste åren, jämfört med nuläget. Järnvägs-Sverige gick naturligtvis i taket, alla insatta visste ju hur trängande behovet av ny räls, nya luftledningar och nya signalsystem var, för att inte tala om dubbelspår och utbyggnad av mötesstationer på överbelastade banor. Det såg helt enkelt ut som om regeringen planerade för en omfattande överflyttning av gods- och persontransporter till landsväg.
Den dåvarande infrastrukturministern fick verkligen några frågor om indragningen av investeringspengar, och hon hävdade då att kapacitets- och förseningsproblemen skulle lösas med klyftigare upplägg av tidtabellerna och differentiering (läs höjning) av banavgifterna. När en journalist frågade varför man inte kunde påbörja dubbelspårsutbyggnaden mellan Göteborg och Borås svarade hon: Vad ska göteborgarna göra i Borås?

Våren 2011 hade regeringen bett Trafikverket att utreda hur kapaciteten på järnvägsnätet skulle ökas, helst utan några nybyggda banor. Kapacitetsutredningen fick så småningom tilläggsdirektivet att utreda kapaciteten i hela det svenska transportsystemet, alltså inklusive vägar, sjöfart och flyg.

Nu är infrastrukturministern utbytt och Kapacitetsutredningen har redovisat vad den kommit fram till, med mycket övertygande kartor, tabeller och kalkyler. Beräkningarna visar, att för att järnvägsnätet ska fås att fungera som det var tänkt, så måste reinvesteringar på 88 miljarder göras under perioden fram till år 2025. Utredningen har också kommit fram till att om järnvägssystemet ska kunna ta hand om en fortsatt ökning av godstransporterna och persontrafiken så måste det omedelbart byggas nya spår på överbelastade linjer, främst kring Stockholm, Göteborg och Malmö.

När regeringens egen utredning kommit till sådana resultat kan frågan inte sopas under mattan längre. Man måste gå till beslut. I höstens budgetproposition kommer det alltså att stå att investeringarna i järnväg inte ska minskas, som det stod i senaste budgeten.. De ska höjas till den nivå som Trafikverket anser nödvändig för att inte järnvägen ska förfalla. Det är detta som regeringen kallar ”den största ökningen av järnvägsunderhållet någonsin”.

Någon omedelbar utbyggnad för att avlasta de överbelastade linjerna kring de stora städerna blir det alltså inte. Dessa byggprojekt skjuts fram så långt att det kommer att bli nödvändigt att bygga ett antal provisoriska lösningar för att t.ex. pendlingen in till Göteborg ska fungera. Däremot blir det, kan man läsa i slutet av regeringens promemoria, höjningar av banavgifterna. Att öka kostnaden för att resa och transportera gods med tåg kan kanske minska överbelastningen, men i stället kommer vi att få dyrare tågbiljetter och fler långtradare på vägarna.

Även om veckans nyhet om järnvägen inte är vad den synes vara så pekar den ändå på en förändring i regeringens inställning. Det som förut var omöjligt, att påbörja byggandet av Götalandsbanan mellan Göteborg och Stockholm, tycks nu fullt möjligt, även om det inte kan ske de närmaste fem åren. Om oljepriset stiger lite till kanske byggstarten kan tidigareläggas? Järnvägsutredningarna för både Mölnlycke – Bollebygd och Järna – Linköping ligger färdiga sedan ett par år, linjesträckningen är fastställd. En handlingskraftig regering skulle kunna ge Trafikverket klartecken att gå vidare redan i år, och då skulle man kunna börja spränga för stationen under Landvetter flygplats 2014 i stället för 2020.

/Dan Gmark

Länkar:
– Jobb- och tillväxtsatsningar: 55 miljarder till järnväg. Promemoria från regeringskansliet 2012-08-29
– Budgetpropositionen för 2012. Finansdepartementet 2011-09-20.
– Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder (sammanfattning av huvudrapporten, 48 sidor). Trafikverket 2012-04-27
– Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder (Remissversion, 272 sidor)
– Det stora tågrånet, bok av Mikael Nyberg, Karneval förlag
– Det Stora Tågrånet – hur den svenska järnvägen styckades upp och slutade fungera, Motvallsbloggen 16/12 2011
– Det stora tågrånet 2 – om kostnaderna för avregleringen, konkurrensutsättningen och privatiseringen, Motvallsbloggen 20/12 2011

US Military execute injured iraqi – then cheer ! (outlaid 17/3 2008)

Jodå, de blir gravt psykiskt skadade, och många av dem blir aldrig människor mer. En del av dem kommer hem så småningom och förstör livet för sina närmaste också.

/Kerstin

Rekommenderade artiklar:

– Iraks barn. ”Var det värt priset?”, Bie Kentane, Iraksolidaritet 
– Saudi Islam, 9/11, and Further Dangers, Daring Opinion nov 2008

För flera månader sedan såg jag en YouTube-video med en intervju med Robert Fisk, som vistats i och rapporterat från MÖ under många år och som kan området, där han gav i stort sett samma bild av skeendet i Syrien som vi matats med i Västmedia och det var helt klart att han fördömde Bashar al Assad. Inte så konstigt eftersom Assad-regimen länge varit känd som en stenhård diktatur med ruskiga fängelser med tortyr och misshandel. Jag tyckte trots detta, när jag lyssnade till Robert Fisk, att han var rigid som inte förmådde sätta in det som hände i sitt rätta sammanhang och det förvånade mig.

Så hittar jag några artiklar av honom i Belfast Telegraph. I den första, The Syrian army is far from squeaky clean, skriver han om hur arméer i krig alltid, av den egna sidan, beskrivs som moraliska och stridande i enlighet med de internationella krigslagarna, medan de alla i själva verket förvandlas till råa omänskliga sällar under krig:

Take the Syrian army. It kills civilians but claims to take every care to avoid ”collateral damage”. The Israelis say the same. The Brits say the same, the Americans and French. And of course, when an insurgent group – the Free Syrian Army or Salafists – set up positions in the cities and towns of Syria, government forces open fire on them, kill civilians, thousands of refugees cross the border and CNN reports – as it did on Friday night – that refugees cursed Bashar al-Assad as they fled their homes.(1)

(Min översättning: Ta den syriska armén. Den dödar civila  men hävdar att gör allt för att undvika ”collateral damage”. Israelerna säger samma sak. Britterna säger samma sak, amerikanerna och fransmännen. Och naturligtvis, när en motståndsgrupp – Den Fria Syriska Armén eller Salafister – sätter upp baser i städer och byar i Syrien, så öppnar regeringssyrkorna eld mot dem och dödar tusentals civila, tusentals flyktingar korsar gränsen och CNN rapporterar – som man gjorde i fredagsnatt – att flyktingarna förbannade al-Assad när de flydde sina hem.)

Efter att ha nämnt alla hemskheter som Västmakternas arméer har på sina samveten skriver han något som får mig att haja till:

The Syrian military, whether it admits it or not – and I’m not happy with the replies I got from Syrian officers on the subject last week – work with the shabiha (or ”village defenders” as one soldier called them), who are a murderous, largely Alawite rabble who have slaughtered hundreds of Sunni civilians. Maybe the International Court in the Hague will one day name Syrian soldiers responsible for such crimes – be sure they won’t touch the West’s warriors – but it will be impossible for the Syrian army to write the shabiha out of the history of their war against the ”terrorists”, ”armed groups”, Free Syria Army and al-Qa’ida.(1)

(Min översättning: Den syriska armén, vare sig den erkänner det eller inte – och jag är inte glad över svaret jag fick från syriska officerare om saken förra veckan – arbete med shabiha (eller ”byförsvarna som en soldat kallade dem) som är mordiska, i  huvudsak alawitiskt slödder som har slaktat hundratals sunnitiska civila. Kanske kommer den Internationella domstolen i Haag en dag att hävda att syriska soldater är skyldiga till sådana brott  – men var så säker de kommer inte att röra Västvärldens krigare – men det kommer att vara omöjligt för den syriska armén att skriva ut shabiha ur historien om deras krig mot ”terroristerna”, beväpnade grupper”, Den Fria Syriska Armén och Al Qaida.)

Här nämner alltså även syriska officerare dessa mystiska ”shabiha”, som vi läst en hel del om och som beskrivits som Assads hemliga dödspatruller och som jag misstänkte bara var ett sätt att skylla på Assad för vad rebellerna gjort. Så är det kanske inte, i alla fall inte i alla fall. Därmed får vi en förklaring till vad denna grupp sannolikt är för något och varför den är hatad av Assad-moståndare, nämligen privata pro-Assadmiliser som inte står under befäl av några ordinarie officerare eller agerar på uppdrag av regimen utan agerar på egen hand. Men detta är min gissning eftersom jag utgår ifrån att regimen inte är korkad. Detta innebär dock inte att jag tror att den syriska armén aldrig begår några skändligheter. Robert Fisk tycks emellertid anse att shabiha är vad den allmänt i Väst påstås vara, en hemlig regeringsgtrupp som mördar och begår illdåd, och att officerarna ifråga bara försöker skylla ifrån sig:

The attempted disconnect has already begun. Syrian troops are fighting at the request of their people to defend their country. The shabiha have nothing to do with them. (1)

(Min översättning: Försöken att avskilja sig har redan börjat. Syriska trupper slåss på det syriska folkets begäran för att försvara deras land. Shabiha har ingenting med dem att göra.)

Fisk förefaller, verkar det som här, fortfarande ha lite svårt att tänka sig att det kanske inte förhåller sig riktigt som media i Väst rapporterar och att inse att det kanske trots allt är läge att försvara syrierna från vad som i själva verket är ett förtäckt USA/Nato-krig mot Syrien. Han börjar kanske ana att den s.k. Fria Syriska Armén, de utmålat snälla, som opponerar mot den regim han sedan länge känt som en järnhård diktatur, inte heller är några änglar då måste han istället angripa den reguljära armén för att kunna behålla sin uppfattning eller för att kunna nyansera bilden. Men, han har ju rätt när han skriver att inga stridande i krig är änglar. Vi får nog anta att det har uppstått sådana här våldsbenägna pro-Assadgrupper också, som bidrar till våldet. Det är så det brukar gå när det blir allmän oro av det här slaget. Till slut börjar de som angrips slå tillbaka med samma medel.

Vad Robert Fisk så berättar i den andra artikeln, av idag, två dagar efter den förra artikeln, och om hemskheterna i Daraya, (2) ligger däremot mer i linje med vad den syriska regimen envisas med att hävda, att det är den s.k. Fria Syriska Armén, oppositionskrigarna, som begår åtminstone en del av de hemska våldsdåd som Västmedia alltid beskyller ”Assads armé” för, dvs den syriska värnpliktsarmén. Nu har han själv varit med den syriska armén när den gick in Daraya och sett vad som hänt där samt talat med människorna i staden:

The men and women to whom we could talk, two of whom had lost loved ones on Daraya’s day of infamy four days ago, told a story different from the version that has been repeated around the world: theirs was a tale of hostage-taking by the Free Syria Army and desperate prisoner-exchange negotiations between the armed opponents of the regime and the Syrian army, before President Bashar al-Assad’s government forces stormed into the town to seize it back from rebel control. (2)

(Min översättning: De män och kvinnor som vi kunde tala med, varav två hade förlorat sina kära under skändligheterna mot Daraya för fyra dar sen, berättar en annan historia än den som har upprepats runtom i världen: deras historia talade om gisslantagan av den Fria Syriska Armén och desperata förhandlingar om utväxling av fångar mellan oppositionen och den syriska armén, innan President Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att ta den tillbaka från rebellerna.)

Sen berättar Robert Fisk att det var en hemsk situation i Daraya när han kom in där tillsammans med den syriska armén. Massor av döda människor på gatorna och dessutom blev hans bil beskjuten av krypskyttar. Så vidare om vad människor i Daraya berättade för honom:

Another man said that, although he had not seen the dead in the graveyard, he believed that most were related to the government army and included several off-duty conscripts. ”One of the dead was a postman – they included him because he was a government worker,” the man said. If these stories are true, then the armed men – wearing hoods, according to another woman who described how they broke into her home and how she kissed them in a fearful attempt to prevent them shooting her own family – were armed insurgents rather than Syrian troops. (2)

(Min översättning: En annan man sade att, även om han inte hade sett de döda på begravningsplatsen, så trodde han att de flesta där var relaterade till regeringsarmén och att de inkluderade flera värnpliktiga på permission. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade honom för att han arbetade för regeringen”, sade mannen. Om dessa historier är sanna då måste de beväpnade männen – som bar huvor, enligt vad en annan kvinna berättade, som beskrev hur de bröt sig i hennes hem och hur hon kysste dem i ett skräckfyllt försök att förebygga att de sköt hennes egen familj – vara beväpnade upprorsmän snarare än syriska trupper.)

Jag avslutar så med följande citat ur artikel nr 2:

Any widespread investigation of a tragedy on this scale and in these circumstances was virtually impossible yesterday. At times, in the company of armed Syrian forces, we had to run along empty streets with anti-government snipers at the intersections; many families had barricaded themselves in their homes. (2)

(Min översättning: Varje grundlig undersökning av en tragedi av den här magnituden och under dessa omständigheter var praktiskt taget omöjlig igår. Vid vissa tillfällen, i sällskap med de beväpnade syriska trupperna, tvingades vi springa utmed tomma gator med anti-regimkrypskyttar i korsningarna; många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.)

Det här är lite andra tongångar än dem jag hört tidigare från Robert Fisk.

/Kerstin

PS: (Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

Länkar:
1) Robert Fisk: The Syrian army is far from squeaky clean,Robert Fisk, Belfast Telegraph 27/8 201
2) Inside Daraya, Syria: How a failed prisoner swap turned into a massacre. The first Western journalist to enter the town that felt Assad’s fury hears witness accounts of Syria’s bloodiest episode, Robert Fisk, Belfast Telegraph 29/8 2012

Fler länkar:
– Worse and worse, and no end in sight, The Economist 1/9 2012 (Så här beskriver The Economist samma händelse.)
– Robert Fisk: ’Rebel army? They’re a gang of foreigners’
Our writer hears the Syrian forces’ justification for a battle that is tearing apart one of the world’s oldest cities, The Independant 23/8 2012 (Ännu ett inlägg från Robert Fisk som ger intryck av viss förvirring från hans sida.)
– Gangs of Aleppo. The Arab Spring succumbs to post-state violence, Willian S. Lind, The American Conservative 28/8 2012
– Saudi Islam, 9/11, and Further Dangers, Daring Opinion nov. 2008