Därmed över till Syriens president. Via Mavera fick jag länken till videon nedan, som är fantastisk.
Det är lite svårt att veta om Assad inte har riktigt klart för sig hur propagandan mot hans land går i Väst, eller om han vet och konsekvent vägrar att gå in på diskussionen på de premisser som intervjuaren försöker ge honom, Jag gissar på det senare dock. Jag tycker att han gör ett strålande framträdande. Så här kommer intervjun, lyssna på den, den är mycket intressant (man vänjer sig snart vid Assads brytning, som verkar lite besvärlig de första minuterna):
Full Interview President Bashar al-Assad with Barbara Walters from ABC News
Han har helt rätt när han hävdar att man inte dömer folk utifrån rykten, att man tar reda på hur det förhåller sig först. Han har rätt i att man inte utan vidare kan lasta en regering eller en statschef för vad varje enskild individ i statsapparaten, eller i ett land, gör. Ingen i Sverige anser att det var Göran Persson som direkt beordrade en polis att skjuta på Hannes Westfeldt i Göteborg. Det var inte statsministern i Sverige som beordrade ett par poliser att hantera Osmo Vallo på ett sådant sätt att han dog av hanteringen. I Libyens och nu Syriens fall impliceras i all propaganda att Ghadafi och Assad är med överallt och ger order om precis allt som händer i deras länder. Så är det naturligtvis inte – inte någonstans.
Men, och just detta betonar Assad, det är regeringens, eller någon institutions inom statsapparaten skyldighet att undersöka om allvarliga fel begås av statens maktapparat. Intervjuaren däremot utgår ifrån att Assad måste ha beordrat avlossandet av varje skott i oroligheterna i Homs. Dessutom utgår hon från att det var militären som sköt oskyldiga hela tiden, vilket nog inte kan tas för givet även om vår mediapropaganda säger det. I det avseendet förefaller Assad inte riktigt förstå vart intervjuaren vill komma, sannolikt för att de har helt olika bilder av hur det hela började.
Undersökningarna av fallet Osmo Vallo var bedrövligt illa skötta, undersökningen av skjutningen på Hannes Westfeldt avslöjade en hel del fusk från polisens sida. Hur undersökningar har sett ut i Syrien vet jag inte, men i rättssaken har Assad rätt oavsett resultatet av undersökningarna.
Många dödade i sammandrabbningar i Syrien, säger man på Dagens Eko, och det är kanske sant. Men det samtidiga påståendet om att det är avhoppade soldater från den reguljära armén som strider och att minst 60 människor har dödats under helgen, underförstått av den syriska armén, kan vara en ren skröna.(1) Man ska lägga märke till Ekots sätt att berätta om saken ”det påstås”, ”det sägs” etc. i enighet med den nya slappa journalistiken som säger att man bara rapporterar som det är, och detta ”sägs” ju verkligen, så vad man rapporterar är ju sant. Tanken att det ska finnas en verklighetsgrund för vad som sägs, tycks inte vara en del av den moderna journalistikens paradigm.
Uppgifterna, säger SR, kommer från ”Syran Observatory for Human Rights”, baserad i Storbritannien. Dessa organisationer för ”Human Rights”, som växer upp som svampar ur jorden i de länder som USA sedan länge beslutat att ”ta ner”, som Wesley Clark uttryckte saken, är långtifrån några tillförlitliga sanningsvittnen.
Eftersom de traditionella propagandamedia, inklusive Sveriges radio och TV, upprepar samma ogrundade påståenden om situationen i MÖ gång på gång, vilket är vad de måste göra för att alla ska ta till sig dem, så får jag väl göra samma sak. Vi tar alltså den här en gång till:
The Plan — according to U.S. General Wesley Clark (Ret.)
I Libyen uppstod också en s.k. Human Rights-organisation”, “the Libyan League for Human Rights”. Det var den som informerade Västvärlden om hur Ghadafi bombade sin egen befolkning från flygplan, nästan direkt efter att demonstrationerna mot honom hade utbrutit. Senare undersökningar har visat att detta var lögn.(2) Inte nog med det, ledaren för organisationen har erkänt att han inte hade några belägg för dessa påståenden och dessutom att organisationen i stort sett bestod av medlemmar i NTC, den övergångsregim som Väst bestämde sig för att stödja bara några veckor efter att oroligheterna bröt ut i Libyen.
Så vi tar även dessa filmer en gång till, filmerna med vittnesmålet om bluffen med the Libyan League for Human Rights:
Lies behind the ”Humanitarian War” in Libya: There is no evidence! (Part 1), NATO Crimes In Libya.
I andra delen erkänner Soliman Bouchuiguir, ledaren för ”The Libyan League for Human Rights”, att han inte hade några belägg för vad han rapporterade till FN, vilket var precis de påståenden som Västmakterna och FN lade till grund för att besluta om bombkampanjen mot Libyen. Vi vet alltså idag att Libyen bombades sönder och samman av Nato, c:a 50.000 människor dödades och mängder av människor lynchades till döds, på grundval av en gigantisk LÖGN. Precis samma fall som Irakkriget alltså, där man påstod att Saddam hotade resten av världen med massförstörelsevapen – fast den amerikanska regeringen hade fullt klart för sig att detta var en LÖGN, att Saddam inte hade några sådana vapen.(3)
Jag tar även fram denna film en gång till för att belägga vad jag skriver här:
END WAR: Pentagon Admits No Proof Of Airstrkes, No-Fly-Zone Problems & Ships Send On Aid
Man ska också lägga märke till att de personer som Väst utser som övergångsregimer, eller som ”lagliga” regimer, tidigare i Libyen nu i Syrien, åtminstone delvis består av personer som bott i eller tillbringat många år i Storbritannien eller USA och somliga av dem har t.om. varit CIA-agenter. Den syriska ”Human Rights-organisationen” består dessutom av anonyma personer, utom ledaren tydligen som verkar ha ett namn, så frågan är om den överhuvudtaget existerar? Det kan vi inte vara säkra på.
Och ovanpå allt detta ljugande är krigspropagandan mot Iran i full gång, den som ska få befolkningarna i USA och EU att inte bara acceptera utan att hurra för en militär attack också på Iran.(4) Mycket tyder dessutom på att USA har igång liknande aktioner mot regimerna i Venezuela och Bolivia. (5)
Det börjar bli dags för oss svenskar att lära oss att lita lika lite på medias information i politiska frågor som befolkningen i Sovjet litade på sina media och på sin television, eftersom Sverige numer är en geniun del av den Västerländska nyimperialistiska sammanslutningen och våra styrande dessutom för krig för denna sammanslutning, styrd av USA via Nato och EU. Påståendet att ”kriges första offer är sanningen” är nämligen helt korrekt och det gäller även för det numer krigförande Sverige.
Vad som verkligen händer i Syrien just nu kan vi inte veta med säkerhet men med tanke på att preludiet ser nästan exakt likadant ut nu, som i upptakten till bombattackerna mot Libyen, har vi all anledning i världen att ställa oss synnerligen skeptiska till allt som rapporteras i våra media om situationen i Syrien och om orsakerna till den och betrakta det som ren krigspropaganda.
Costly Ambition: ’With sanctions on Iran oil, US chokes own economy’
Dessutom har styret av Europas ekonomi tagits över framför allt av amerikanska jättebanken Goldman & Sachs, åtminstone indirekt. Det som händer just nu är mycket värre än jag någonsin kunnat föreställa mig, ens om USA, trots att jag har varit mycket kritisk till USA:s utrikespolitik sedan början av 70-talet och inte hyst speciellt höga tankar om dess politiker och styrande eliter.
Så här skriver Paul Craig Roberts om saken:
Who will rule the New Europe? Obviously, the private European banks and Goldman Sachs.
The new president of the European Central Bank is Mario Draghi. This person was Vice Chairman and Managing Director of Goldman Sachs International and a member of Goldman Sachs’ Management Committee. Draghi was also Italian Executive Director of the World Bank, Governor of the Bank of Italy, a member of the governing council of the European Central Bank, a member of the board of directors of the Bank for International Settlements, and a member of the boards of governors of the International Bank for Reconstruction and Development and the Asian Development Bank, and Chairman of the Financial Stability Board.
Obviously, Draghi is going to protect the power of bankers.
Italy’s new prime minister, who was appointed not elected, was a member of Goldman Sachs Board of International Advisers. Mario Monti was appointed to the European Commission, one of the governing organizations of the EU. Monti is European Chairman of the Trilateral Commission, a US organization that advances American hegemony over the world. Monti is a member of the Bilderberg group and a founding member of the Spinelli group, an organization created in September 2010 to facilitate integration within the EU.
Just as an unelected banker was installed as prime minister of Italy, an unelected banker was installed as prime minister of Greece. Obviously, they are intended to produce the bankers’ solution to the sovereign debt crisis.
Greece’s new appointed prime minister, Lucas Papademos, was Governor of the Bank of Greece. From 2002-2010. He was Vice President of the European Central Bank. He, also, is a member of America’s Trilateral Commission.(1)
Ovanpå detta tyder allting på att USA försöker destabilisera Ryssland, med hjälp av betalda demonstranter och USA:finansierade organisationer inne i Ryssland. Detta konstaterat utan att ha någon uppfattning om det förekom valfusk, som påstås, eller inte.
Den organisation, Golos, som Ekot presenterat som en oberoende valobservatör, är i själva verket USA-finaniserad. NED finansierar 52 olika organisationer i Ryssland enl. egna uppgifter.(2) Sådant kunde mycket väl kallas att gå ett annat lands ärende. Betänk vad svenska media skulle sagt om Sovjet hade haft 25 organisationer i Sverige som verkade mot Sveriges regering. Det hade blivit ett ramaskri. Men när nu Ryssland, och många andra länder, råkar ut för att USA bygger upp aktivist- och propagandaorganisationer inom deras gränser, då framställs alltid den regering, som USA vill ha avsatt, som diktatorisk och ruskig i media. Det är den visserligen ibland, men observera att det är bara diktatoriska regimer (liksom demokratiska sådana) som inte går i USA:s ledband som USA försöker avsätta och som svenska media framställer som just diktatoriska. De lydiga regimerna, som exempelvis Saudiarabiens, kan vara hur vidriga som helst utan att USA lyfte ett finger för att hindra dem från att döda sina egna medborgare och utan att våra media bryr sig speciellt mycket.
Det mesta tyder alltså på att USA nu försöker framkallasamma sorts kupp i Ryssland som man lyckades med i Georgien och i Ukraina för några år sedan,(3) för att kunna tillsätta en USA-vänlig regim. Putin har helt enkelt inte varit tillräckligt följsam gentemot USA. Han ogillar att USA bygger alltfler militära anläggningar runt alla Rysslands gränser bl.a. och nyligen deklarerade han att Ryssland skulle lägga in veto mot inrättandet av en överflygningsförudszon i Syrien. Återigen har Ryssland anledning att ställa sig misstänksamt gentemot Väst. Inte första gången.
Så här skriver Tony Cartalucci:
What would Americans say if they found their polling stations and certain political parties entirely infiltrated by Chinese money, Chinese observers, and Chinese-backed candidates promoting China’s interests in an AMERICAN election? The answer ranges from incarceration, to trials featuring charges ranging from fraud, to sedition and even treason with sentences ranging from decades to life in prison, perhaps even death, as well as possible military action for what could easily be considered an act of war.
Indeed, the attempted subversion of a foreign nation and/or meddling in its elections are acts of war, an act of war the United States government through its various ”Non-Governmental Organizations” (NGOs) have been committing on and off for decades around the globe. In fact, the very ”Arab Spring” is a geopolitical conflagration tipped off by this vast network of Western backed NGOs.
Det ruskiga med USA:s nya strategi för att tillsätta nickedockor i alla världens länder, är att de länder som drabbas numer är mycket medvetna om vad som händer och vilka krafter som ligger bakom det som händer och för att skydda sig från det amerikanska intrånget och amerikanskstyrda kupper blir de drabbade länderna avsevärt mycket mer repressiva än de annars skulle vara. Därmed spelar de, eller tvingas de att spela den amerikanska imperialismens propaganda i händerna.
Police arrest 300 at another opposition protest in Moscow
Framtiden ser verkligen mycket mörk ut för tillfället, mörk på alla fronter, vad gäller Europas, ja hela världens ekonomi och vad gäller den militära situationen i världen. Huvudskyldig till denna mörka framtidsutsikt är USA. Amerikanska ledare har definitivt drabbats av hybris. Man vill tydligen skaffa sig total makt över hela världen – NU.
/Kerstin
Källor 1) Bankers have seized Europe: Goldman Sachs Has Taken Over, Paul Craig Roberts, Global Research 26/11 2011 2) National Endowments for Democracy (NED). A Unique Institution(USA;s stora satsning på propaganda världen över. Jag räknar till 52 USA-finaniserade propaganda- och aktivistorganisationern iRyssland.
Citat ur: NED is a unique institution. The Endowment’s nongovernmental character gives it a flexibility that makes it possible to work in some of the world’s most difficult circumstances, and to respond quickly when there is an opportunity for political change. Om Golos: Regional Civic Organization in Defense of Democratic Rights and Liberties “GOLOS” $65,000 (bidrag från US Konggress)
To carry out a detailed analysis of the autumn 2010 and spring 2011 election cycles in Russia, which will include press monitoring, monitoring of political agitation, activity of electoral commissions, and other aspects of the application of electoral legislation in the long-term run-up to the elections. GOLOS will hold local and national press conferences and publish reports on its findings, as well as provide detailed methodological advice to its monitors and other monitoring agencies.) 3) Orange Revolution, Wikipedia (Citat ur: Activists in each of these movements were funded and trained in tactics of political organization and nonviolent resistance by a coalition of Western pollsters and professional consultants funded by a range of Western government and non-government agencies. According to The Guardian, these include the U.S. State Department and USAID along with the National Democratic Institute for International Affairs, the International Republican Institute, the NGO Freedom House and George Soros’s Open Society Institute. The National Endowment for Democracy, a foundation supported by the U.S. government, has supported non-governmental democracy-building efforts in Ukraine since 1988. Writings on nonviolent struggle by Gene Sharp formed the strategic basis of the student campaigns.) 3) Georgien – öst eller väst? Mikael Bergstrand & Kristian Nordberg 4) BOMBSHELL: US Caught Meddling in Russian Elections! Putin compares US funded NGOs to Judas the betrayer, TonyCartalucci, Global Research 6/12 2011
Amnesty International har undersökt och påtalat Saudiarabiens förtryck av sina egna medborgare. Det har förekommit demonstrationer för demokrati i Saudiarabien sedan februari men Västvärldens media har inte intresserat sig för Saudiarabiens förryck i samband med dessa, säger man.
The report has received very little coverage and almost no in-depth analysis in the Western media, with a virtual blackout of its damning findings in the major US newspapers and broadcasters. (1)
(min översättning: Rapporten har visats mycket lite intresse och nästan ingen mer djupgående analys i Västvärldens media, med en nästan totalt mörkande av rapportens förfärande upptäckter i de större amerikanska tidningarna och sändningarna.)
Därpå följer, i artikeln, ett antal exempel på ingripanden mot saudiska medborgare som inte kan anses vara varken demokratiska eller i enlighet med de mänskliga rättigheterna, för att uttrycka det milt.
Det förvånar förstås inte den som följt det senaste årets händelser i arabstaterna att media inte skriver om detta förtryck, eftersom Saudiarabien just nu används av USA/Nato som auktoritet och föredöme vad gäller mänskliga rättigheter i Syrien, och tidigare i Libyen. I båda fallen har denna stat infört sanktioner och förordat överflygningsförbudszoner på grund av brott mot mänskligheten, grymhet mot de egna medborgarna alltså.
Saudiarabien slog ner fredliga demonstrationer i Bahrain med stor brutalitet och belönades förstås för denna Gudi behagliga gärning (USA har ju militärbaser i Bahrain).
Saudi Arabia was rewarded for this act of repression, in which dozens of Bahrainis were killed and hundreds more wounded or detained, with renewed cooperation from the Western powers. In July, the German parliament approved the sale of 200 Leopard tanks to Saudi Arabia in a deal worth €1.7 billion. Not to be outdone, the United States is currently fulfilling a $60 billion arms deal with Riyadh—signed last year, it is the largest military supply contract in US history.
Expressing the close relations between Washington and Saudi Arabia, in October President Barack Obama warmly welcomed the appointment of 78-year old Prince Naif as crown prince and heir apparent to the throne of King Abdullah, aged 87 and in poor health. “We in the United States know and respect [Crown Prince Naif] for his strong commitment to combating terrorism and supporting regional peace and security,” a statement from Obama read.(1)
(min översättning: Saudiarabien belönades för denna våldsakt, i vilken dussintals bahrainier dödades och hundrals sårade och fängslade, med förnyat samarbete med Västmakterna. I juli gav det tysa parlamentet tillstånd att sälja 200 Leopard tanks till Saudiarabien, en affär värd 1,7 miljarder Euro. För att inte bli överglänst uppfyller USA just nu en 60 miljarders vapenaffär med Riad – som signerades förra året, det största vapenförsäljningskontraktet i USA:s historia.
För att uttrycka de nära relationerna mellan Washington och Saudiarabien välkomnade president Barack Obama varmt den till kronprins utnämnde 78-årige prins Naif, arvtagaren till kung Abdullahs tron, nu 87 år gammal och vid dåliga hälsa. ”Vi i Förenta Staterna respekterar [kronprins Naif] för hans hängivna bekämpande av terrorism och stöd till regional fred och säkerhet,” som ett påstående från Obama löd.)
Denne prins Naif har varit högste anvarige för det våld som Amnesty belägger i sin rapport. Obama kan travestera Franklin D Roosevelt genom att säga: May be they are sons af bitches but they are our sons of bitches.
Till och med i sin egen rapportering påpekar USA:s State dempartment att de mänskliga rättigheterna kränks i Saudiarabien. (2)
Kan USA:s hyckleri nå högre höjder? Kanske, men det får blir nästa inlägg.
Länkar (artiklar om krisen): - Eurozone Catastrophe: How Saving the Euro Could Mean Blood on the Streets, Marshall Auerback, Alter Net 2/12 2011 (Citat ur: The problem is that the ECB is only willing to do so for countries willing to submit themselves to harsh austerity measures as a quid pro quo. This strategy might well save the euro, as it will diminish the markets’ concerns about national solvency. But the cost is likely to be yet even more depressed economic activity, higher unemployment, lower tax revenues, higher social welfare expenditures and, consequently, even higher public deficits. And isn’t that precisely what the Germans in particular most fear?……………
Unfortunately, the EMU is captive to the same kind of thinking as the Germans, who continue to view this crisis as one which has been caused by fiscal profligacy in the periphery countries, rather than seeing it for what it is: a crisis of the euro’s institutional design itself.)
När de s.k. socialdemokrater som har förvandlat Socialdemokratiska partiet till en språngbräda för den egna karriären i det privata näringslivet, de där som blivit konsulter åt högerns PR-firmor eller blivit slottsherrar på sin karriär i partiet, gör ner Juholt, så ska det nog betraktas som ett mycket gott betyg för Juholt, som ett tecken på att han tänker en del på vanliga löntagare också.
När de stora borgerliga media, och numer får vi räkna Sveriges Radio och TV dit, drar på för fullt med den ena smutskampanjen efter den andra mot Juholt, så ska det ses som att de borgerliga är livrädda för vad Socialdemokratiska partiet kan bli med Juholt som ledare, att partiet kan komma att ta tillbaka den politik man förde en gång, för flertalet löntagare, att han är för en solidarisk politik som vi alla tjänar på – hög som låg. I synnerhet torde Alliansens partier vara skräckslagna inför den enorma ekonomiska kris som vi står inför.
Det är i kriser vi verkligen behöver solidaritet. Det är i kriser som många människor blir utslagna, även människor som inte kunnat drömma om att bli det. Det är då många börjar inse vad ett solidariskt samhälle är värt.
Så är vi då där, om vi får tro Jean Shaoul, att en överenskommelse har nåtts mellan det libyska övergångsrådet och Nato om en stor marinbas för Nato i Cyrenaica. Vem är förvånad? Jag gissar att det inte stannar vid denna bas.
The deployment of Russian naval forces follows that of the US nuclear-powered aircraft carrier USS George HW Bush in the Eastern Mediterranean, near Syria, and the announcement that the government in Libya has agreed to the construction of a major NATO naval base in Cyrenaica.(1)
För övrigt skriver Jean Shaoul om hur arabstaterna och EU ökar pressen på Assad i Syrien. Turkiet, medlem i Nato, medverkar också och upplåter områden för krigare som kan skickas in i Syrien för att attackera där. Turkiet har också arbetat för bildandet av en ny regim för Syrien, som enligt författaren består av deskrediterade avhoppade regimanhängare, CIA-agenter, islamister m.fl.:
Ankara has also sponsored and promoted the Syrian National Council (SNC), made up of discredited former regime supporters, CIA assets, Islamists and others, as an opposition group that could form the basis of a future government.
Peter Lee skriver om hur Väst hade hoppats att det skulle vara möjligt för oppositionen mot Assad att få igång ett så stort uppror att Assad tvingades avgå på grund av befolkningens tryck. Det gick inte, alltså är man i full gång att organisera ett anfall utifrån, med hjälp från bl.a. Libyen, för att få bort Assad. Förandlingar vill Västmakterna inte veta av, precis som fallet var i Libyen. Här ska krigas, landet ska bombas sönder och massor av människor ska dödas innan de är nöjda:
As the peaceful democratic movement has faltered, there has been no move from the Western/Gulf powers to encourage reconciliation and reforms.
Quite the contrary, in fact.
Whenever Assad makes an offer of reform, the Western powers dismiss it as too late and/or insincere………
Weapons and money for anti-Assad insurrectionists has been trickling in for months, to the blissful disregardof western news outlets fixated on the images of democracy demonstrators struggling against oppression.
Now that the political option is sliding off the table and it is clear a foreign-funded insurrection is needed to remove the Assad regime, the gusher of arms and cash has become too big to ignore.(2)
Hur skulle det vara förresten om media talade om för oss hur fritt, demokratiskt och rättssäkert det är i Irak idag? Eller i Afghanistan?
Som omväxling en film om hur en tysk vänsterman ser på Syrien: Die Wahrheit über Syrien – Teil 1
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=kGKILDJExa8&feature=related
Slutligen en film med samma föredragshållare som i filmen ovan, från 20:e mars, om vad som hände i Libyen och bakgrunden till upproret:
Die Wahrheit über Libyen – Teil 1/4
Delarna 2-4 kan man finna här:
del 2: http://www.youtube.com/watch?v=03WtpBHkQNw&feature=related
del 3: http://www.youtube.com/watch?v=0lzc-59juTI&feature=related
del 4: http://www.youtube.com/watch?v=lx49TQkstKo&feature=related
(OBS: Nya länkar och ett nytt citat nederst, i notapparaten)
Neelabh Mishra skriver i Outlook India.com om ett besök i Syrien.
But Homs was an eye-opener. We reached a spot barely 20 minutes after a three-hour (2-5 pm) gunfight. But it wasn’t security forces that opened indiscriminate fire on opposition demonstrators, as day after day, big media outlets had us believe about Homs. The dead, and the injured in a hospital we visited, were largely women and children. But they’d died from bullets fired by the opposition, not the state troops. Homs wasn’t a town completely up in arms against the ruling Ba’athists, as is being projected. It was divided,….(1) (min översättning: Men Homs var en ögonöppnare. Vi anlände till en plats bara 20 minuter efter en tre timar lång eldstrid. Men det var inte säkerhetstyrkor som började beskjutning av oppositionella demonstranter, som våra stora media försökt få oss att tro om Homs, dag efter dag. De döda och de sårade på sjukhuset som vi besökte var i huvudsak kvinnor och barn. Men de hade dött av kulor avfyrade av oppositionen, inte från de statliga soldaterna. Homs var inte en totalt beväpnad stad som stod emot det regerande Bathpartiet som har sagts. Staden var delad…. )
Mycket intressant eftersom, som Mishra påpekar, men även andra har sagt, våra media inte talar om sanningen för oss. De arbetar istället ihärdigt vidare som lydiga krigspropagandandister åt USA/Nato/Saudi/Qatar.
Icke västerländska diplomater, säger Mishra vidare, menar att oppositionen består av flera olika grupper med helt olika målsättningar, bönder som är missnöjda med de nya marknadsanpassade politik som Assad har initierat, en progressiv medelklass som vill ha demokratiska reformer, whabitiska fanatiker som backas av andra arabelement huvudsakligen från Saudiarabien och slutligen av folk som avskyr sekularismen och som aldrig accepterat det arabiska socialistiska Baathpartiet och som flytt till och lever i Väst. De senare, säger han vidare, vill förändra Syrien med västerländskt stöd.
Så ännu ett citat ur artikeln av Neelabh Mishra:
Ba’athist Syria has provided free secular space to women and religious minorities like the Christians and Islamic sects like the Shias, the Alawites, the Ismailis and the Druze. Syria is largely an educated, middle-class society: large sections have a stake in women’s emancipation and plurality. These people are alarmed by the political Islam exported by their neighbours. The Assad regime emphasises that the West’s rhetoric of human rights overthrows only secular nationalist Arab regimes, but stops at the doorsteps of autocratic and fundamentalist sheikhdoms willing to play stooge. (min översättning: Bathpartiet i Syrien har skapat en sekulär stat med friheter för kvinnor och för religiösa minoriteter såsom kristna och muslimska sekter som Shias, Alawiter, Ismailiter och Druser. Syrien består huvudsakligen av en välutbildad medelklass: stora delar har medverkat till kvinnors emancipation och till pluralism. De här människorna är oroliga för den politiska Islam som exporteras av deras grannar. Assad betonar att Västvärldens retorik om mänskliga rättigheter bara gäller sekulära nationalister men inte de autokratiska, fundamentalistiska sheikdömen som är villiga att agera springpojkar.)
Om den sista meningen ovan: Som sagt, det förvånar mig ständigt att våra journalister inte ser detta och undrar, eller är de starkt censurerade? Av vem i så fall? Av sina chefsredaktörer eller av staten eller av bådadera?
I Mr Zine läser vi vidare att:
According to the weekly, it’s a ”limited intervention prepared by the NATO” that is being planned. ”Support for the civilian and military rebellion, presentation of a resolution to the UN General Assembly, the smuggling of weapons across Syrian borders, necessary contacts with Washington via the NATO . . . such are the issues under discussion among Paris, London, and Ankara,” Le Canard points out. (2) (min översättning: Enligt the weekley, planerar Nato en ”begränsad intervention”. ”Stöd till civila och militära rebeller, presentation inför FN:s Generalförsamling av en resolution, smugglandet av vapen över Syriens gränser, nödvändig kontakt med Washinton via Nato…är de frågor som diskuteras i Paris, London och Ankara”, hävdar Le Canard.)
Så nog verkar det som om även den syriska resningen, precis som den libyska, är en helt annan historia än den vi får oss till livs i våra media.
Via Mavera (1) fick jag tips om att Abdel Hakim Belhadj, som inte fick plats i det nyatillsatta övergångsrådet NTC i Libyen, har funnit en annan uppgift. Han har rest till Turkiet och där ska han enligt uppgifter (2) leda en grupp på 700 jihadister, möjligen legoknektar, som ska sättas in mot Syriens regim. Då vet vi med nästan total säkerhet att Syrien är utsatt för samma komplott som Libyen, i akt och mening att avsätta dess regim, ledd av Bashar al Assad.
Belhadj flögs in till Libyen från Qatar, för att leda ett antal ”rebeller” där, det Qatar som också försåg de s.k. rebellerna med vapen och andra förnödenheter och sannolikt också betalade kadrer av legoknektar för att resa till Libyen och delta i upproret mot Ghadafi. Frågan man ställer sig är om Belhadj, som i Turkiet uppträder under namnet Salem El Alwani, faktiskt uteslöts från NTC och bara fann sig en ny uppgift, eller om han anlitades av några arabstater för att göra samma ”goda” jobb i Syrien som han så ”framgångsrikt” gjorde i Libyen.
Jag har, som besökare vet, misstänkt att det som händer i Syrien är samma sak som det som hände i Libyen. Upproret i Libyen började inte så som vi fått höra och läsa i Västvärldens propagandamedia, utan det var noga förberett och de påstått ”fredliga demonstranter” som påstods ha skjutits av Ghadafis polis var i själva verket beväpnade upprorsmän som började skjuta på och hänga poliser samt bränna polisstationer. Sedan har vi serverats en så gravt lögnaktig bild av vad som hänt i Libyen att man inte kan annat än konstatera att dagens media är lika goda kålsupare som en gång Geobbels tyska press.(3)
Det har, vad jag kunnat finna ut tidigare och i och med Belhajds nya uppgift är tämligen säker på, varit samma sak i Syrien. Situationen där är dock betydligt mer komplicerad sedan Ryssland har sagt ifrån att man inte kommer att stödja en likadan FN-resolution om Syrien som dem om Libyen och sedan både amerikaner och ryssar har sänt militärfartyg till området utanför Syrien. Så i fallet Syrien agerar än så länge bara några arabstater, Qatar och Saudiarabien samt Turkiet den här gången, för att störta Assar al Assad. Nato/USA har ännu så länge tigit stilla (fast Turkiet är ju med i Nato förstås), förutom de amerikanska demonstrationerna med hangarfartygen.
De övriga arabstaterna som nu beslutat om sanktioner mot Syrien, uppvisar en sådan ofantligt hyckleri att man inte tror att en enda journalist skulle kunna gå på deras propaganda. De anklagar Assar ad Assad för att skjuta på sin egen befolkning och säger att sanktionerna vidtas av det skälet, samtidigt som de medverkar till att döda och tortera fredliga demonstranter i Bahrain och Yemen. Det borde väl vara för grovt till och med för Sveriges följsamma journalister (de där som får Bonniers journalistpris för vad de rapporterar från MÖ) och media men ännu så länge ser det inte ut som om våra svenska journalister ser något konstigt i det dessa arabstater sysslar med, eller undrar vad som egentligen pågår i Mellersta Östern. De rapar bara maktens krigspropaganda.
En annan fråga är hur USA och EU kan stötta de uppror som sådana som Belhadj agerar i , med tanke på att han faktiskt är internationellt terroriststämplad. Hur smutsig politik kan USA/EU föra utan att de ledande börjar må dåligt?
Avslutningsvis en videosnutt som visar amerikanska soldater aktiva i inbördeskriget i Libyen, de där som inte fanns där, enligt bestämda uppgifter från USA:
Foreign & American Mercinaries with Misrata NATO Dogs, NATO Crimes In Libya
Observera att det står NATO på hjälmen som prickskytten bär och att han har Idrisflaggan på gevärskolven, alltså rebellernas flagga. Vi kan alltså vara tämligen säkra på att filmen är tagen i Libyen. Den verkar dessutom vara fotad av en proffs då den har betydligt bättre kvalitet än de flesta videosnuttar vi sett från Libyen.
Den här filmen försvann från nätet, men jag återfann den så småningom:
Libya: qatari’s mercenaries (note at min 1:53 Qatar’s flag) fighting with rats (utlagd 18/11 2011)
Så så var det med den sanningen. Här ser vi alltså fyra amerikanska stövlar på Libyens mark deltagande i inbördeskriget på den ena sidan. Det enda vi inte vet efter den här filmen är hur många stövlar USA hade på marken bara att det inte var noll personer som man påstått. Man har väl tyckt att man sett flera Nato-soldater skymta förbi på andra videofilmer, men uppenbarligen har journalister och andra, som filmat, fått stränga order att inte visa Nato-soldater på film.
Hur lurade vill vi bli?
Tillägg 15/10 2012:
Ovanstående film har tagits ner från YouTube och jag kan inte finna den någon annanstans där, som man kan göra ibland. I filmen såg man en prickskytt, en amerikan på libysk mark. Han låg stilla och tålmodigt och väntade på möjlighet att skjuta libyer ”på andra sidan i kriget” och lyckades tydligen pricka någon mot slutet, men det var så långt bort så det såg man inte direkt, bara glädjen över träffen i skyttens omgivning. Bakom honom stod nämligen ett gäng arabiska ”rebeller”och iakttog honom. Skytten hade dessutom en ”assistent” och de två talade amerikansk-engelska med varandra. På prickskyttens gevär fanns ett märke med Kung Idris-flagga på, den flagga som upprorsmännen använde sig av. De här två var inte av arabiskt ursprung dessutom då de båda var ljushylta, typiska amerikaner med europeiskt ursprung. De kan ha varit Xe-soldater (Xe= f.d. Black Water) men också medlemmar i något reguljärt amerikanskt specialförband, vilketdera de var kunde man dock inte avgöra.
Det var förstås inte bra att det fanns belägg för att det fanns en så avslöjande film om amerikanska prickskyttar i Libyen ute på YouTube eftersom USA vill upprätthålla skenet att man inte hade några stövlar på libysk mark då detta var mot FN:s resolution 1973 om flygförbudszon.
Istället lägger jag in en annnan, och tyvärr sämre film här, mycket fötter, mark och mycket skottljud och om ljudet inte är pålagt i efterhand så hör vi amerikaner tala i filmen och ser eventuellt några av dem också, från mitten av filmen och framåt men denna film är dock inte lika tydlig och klar som belägg för sådana i Libyen:
PROOF: US-Sniper in Libya (near Sirte, officially ”reporter” but SHOOTING at 3:24) (01oct2011)
/Kerstin
Länkar: 1) Syrien: libyska terrorister förbereder krig mot Syrien, Maverablogg 27/11 2011 2) Libye – Abdel Hakim Belhadj conduit un bataillon composé de 700 hommes à la frontière syro-turque (26 novembre 2011), Algeria ISP 27/11 2011 3) The “Left” and Libya, Alexander Cockburn, Counterpunch 25-27/11 2011 - Libya’s Zintan militia briefly detain Abdel Hakim Belhadj, Katerina Nikolas, Digital Journal 25/11 2011 - Rival militia briefly holds Libya Islamist chief, Reuters24/11 2011 - Qatar, Al Jazeera, and the Arab Spring, Ahmed E. Souaiaia, MR Zine 17/11 2011 (En mycket intressant artikel om Al Jazeeras uppgång och fall) - The War in Libya: Race, “Humanitarianism,” and the Media, Maximilian Forte, Mr Zine Monthly Review 20/4 2011 - Libya: NATO Provides the Bombs; The French ”Left” Provides the Ideology, Pierre Lévy, Mr Zine 5/10 011 (Om hur det Libyska inbördeskriget i själva verket är en kontrarevolution. Sist om Syrien, citat: ”And already the Westerners are polishing up their (military and ideological) weapons for their next adventures. Thus Paddy Ashdown, who notably spent four years as EU High Representative in Bosnia-Herzegovina, confided to the Times that from now on we should adopt and get used to the ”Libyan model” of intervention, in contrast to the ”Iraqi model” of massive invasion, which showed its inadequacies.
For his part, the NATO Secretary General made a plea on September 5 for the Europeans to pool better their military means in this period of budgetary restriction. For Anders Fogh Rasmussen, ”as Libya proved, we can’t know where the next crisis will come, but it will come.” At least that much is clear
That being the case, does it really make any sense to analyze the Syrian crisis as the uprising of a people against the ”tyrant” Bashar al-Assad? On the contrary, one may be forgiven for thinking that he is just the next on the hit list of Western governments. In that case, is there really nothing more urgent to do, even in terms of the cause of emancipation of peoples, than to align oneself with the latter, even unintentionally?)” - Who said Gaddafi had to go? Hugh Roberts, London Review of Books 17/11 2011 (citat ur: The Western media generally endorsed the rebels’ description of themselves as forward-looking liberal democrats, and dismissed Gaddafi’s exaggerated claim that al-Qaida was behind the revolt. But it has become impossible to ignore the fact that the rebellion has mobilised Islamists and acquired an Islamicist tinge….But the Libyan uprising diverged from the Tunisian and Egyptian templates in two ways: the rapidity with which it took on a violent aspect – the destruction of state buildings and xenophobic attacks on Egyptians, Serbs, Koreans and, above all, black Africans; and the extent to which, brandishing the old Libyan flag of the 1951-69 era, the protesters identified their cause with the monarchy Gaddafi & Co overthrew. This divergence owed a lot to external influences. But it also owed much to the character of Gaddafi’s state and regime…… For Gaddafi and his colleagues the state’s distributive role quickly became the central element in their strategy for governing the country….Words such as ‘authoritarianism’, ‘tyranny’ (a favourite bugbear of the British) and ‘dictatorship’ have never really captured the particular character of this set-up but have instead relentlessly caricatured it. Gaddafi, unlike any other head of state, stood at the apex not of the pyramid of governing institutions but of the informal sector of the polity, which enjoyed a degree of hegemony over the formal sector that has no modern counterpart. It meant that the Jamahiriyya’s formal institutions were extremely weak, and that included the army, which Gaddafi mistrusted and marginalised…../ Artikeln rekommenderas starkt.) - Leading Libyan Islamist met Free Syrian Army opposition group, The Telegraph 27/11 2011 (Citat ur: The meetings came as a sign of a growing ties between Libya’s fledgling government and the Syrian opposition. The Daily Telegraph on Saturday revealed that the new Libyan authorities had offered money and weapons to the growing insurgency against Bashar al-Assad.
Mr Belhaj also discussed sending Libyan fighters to train troops, the source said. Having ousted one dictator, triumphant young men, still filled with revolutionary fervour, are keen to topple the next. The commanders of armed gangs still roaming Tripoli’s streets said yesterday that ”hundreds” of fighters wanted to wage war against the Assad regime…..Newspapers reported on Saturday that four Libyan men had been caught on the Turkish border trying to infiltrate into the country. The grand design envisioned by Mr Belhaj and the Libyan authorities is still in its nascent stage.)
Andra har skrivit om hur det fortfarande pågår strider i Libyen (1) och vi har kunnat läsa om hur TNC valde en ny ordförande, premiärminister, och hur denne, eller rådet, har utnämnt ett antal andra personer att ingå i den nya övergångsregeringen fram till det första valet ska/kan hållas.
Den nye ledaren av rådet/TNC heter Abdurrahim el-Keib, är från en mindre stad några mil väster om Tripoli, utbildad elektroinenjör, har en amerikansk doktorsgrad och har undervisat på University of Alabama i 20 år (somliga skriver att han bott i USA 35 år). Det var ju knappast en överraskning att man skulle hitta en libyer till som var mer amerikan än libyer, att ersätta Jibril med.
El-Keib leder nu en ny regering där de flesta personerna har bytts ut. Och här kommer den verkliga överraskningen, denna regering sägs i Guardian vara rent sekulär och ut åker även LIFG-ledaren Abdul Hakim Bilhaj, mannen som styr i Tripoli och som har makten över de väpnade grupperna där:
The other loser was Abdul Hakim Bilhaj, who once fought alongside the Taliban in Afghanistan and was jailed both in Libya and Guantánamo Bay. He fought the Gaddafi regime backed by Qatar and the United Arab Emirates, and was expected to win a place after stating he now supports democracy and the rule of law.(2) (Min översättning: Den andre förloraren var Abdul Hakim Belhaj, som tidigare stred tillsammans med Talibanerna i Afghanistan och som sattes i fängelse både i Libyen och i Guantánamo Bay. Han bekämpade Ghdafiregimen, uppbackad av Qatar och Förenade Arabemiraten, och förväntades få en plats i rådet efter att han sagt att han nu stödjer demokrati och laglighet.
Så kommer en passage i The Guardian som väl inte heller kan förvåna någon som försökt sätta sig in i vad som hände i Libyen:
The cabinet is likely to find approval from Libya’s western backers, concerned about hardline Islamists; President Mustafa Abdul Jalil had declared previously that sharia law will form the basis of a new constitution. But the failure to include Bilhaj raises a question as to how stable the new transitional authority will be. Its chief task is to draft a constitution and to oversee elections next year. (Min översättning: Regeringen kommer antagligen att accepteras av Libyens västerländska uppbackare, som oroats av hårdföra islamister; President Mustafa Abdul Jalil hade deklarerat att sharialagar skulle utgöra grunden för den nya konstitutionen. Men misslyckandet att få med Belhaj ger anledning att fråga sig hur hur stabil den nya övergångsregeringen kommer att bli. Dess huvudsakliga uppgift är att utarbeta en konstitution och att organisera val nästa år.
Och var Jalil hör hemma i sammanhanget sägs inte klart i artikeln i Guardian.
Så råkar jag ramla in på en video där Morris intervjuar en man vid namn Moeen Raoof, en fredsaktivist.(3) Tyvärr kan jag inte hitta något sätt att lägga in videon här, men lyssna på den. Raoof säger nämligen två saker som förvånar inte bara mig, utan även Morris och som är uppseendeväckande. Han påstår att denna regering överhuvudtaget inte finns i Libyen utan att medlemmarna befinner sig på Malta och i Turkiet. De kan inte, säger han, vara i Libyen på grund av oroligheterna där. Libyen är helt enkelt utan en regering just nu.
Tripoli styrs, säger han vidare, av en militär under Belhajs befäl och nu planerar några av klanerna som behärskar andra städer, att försöka ta tillbaka Tripoli. Han förutspår därför en attack på Tripoli och på Belhajs styrkor inom kort.
Det andra verkligt uppseendeväckande påståendethan kommer med är att Nato fortfarande bombar i Libyen. Det är skälet, hävdar han, att det är heltyst om Libyen just nu. Det är tyst om detta för att FN-resolutionen 1973 inte gäller längre varför man agerar utan FN-uppdrag idag och därmed olagligt. Libyenaktionen är ett rent misslyckande om det inte hela tiden handlade om att splittra och skapa kaos i Libyen, menar han.
Om detta är korrekt så är det anmärkningsvärt att ingenting rapporteras om saken i Väst – eller är det kanske bara följdriktigt?
Fler länkar om Libyen idag: - “These are all troubling signs for all those who wanted a secular Libya,” Global Civilians For Peace in Libya 17/11 2011 (citat ur: “I was scared; I wiped off my makeup and went home,” said Jasmin Abdul Aziz, a 22-year-old student who was one of five models at the event and once paraded a $5,000 dress studded with diamonds in a Qaddafi-era fashion show. “Before, we would wear shorts in the streets. Now, look around you, nobody does.”….The man responsible for maintaining security in the city is Abdel Hakim Belhaj, the head of the Tripoli Military Council and former Guantanamo Bay inmate…..Belhaj was the leader of the Libyan Islamic Fighting Group, which opposed Qaddafi in the 1990s and is listed by the U.S. as a terrorist organization. ) - As puppet NTC regime unravels imperialists seek to avoid culpability for destruction, Abayomi Azikiwe, Global Civilians For Peace in Libya 17/11 2011(citat ur: After being promoted by the corporate media and imperialist leaders as the best man to lead the neo-colonial regime in Libya, Interim Prime Minister Mahmoud Jibril has abruptly resigned from this post. Jibril is now claiming that he was opposed to the brutal assassination of leader Muammar Gaddafi and that he wanted the martyred head of the Al-Fateh Revolution alive in order to stand trial inside the country…..Jibril, a US-educated former professor, who traveled in Europe over the last several months to encourage the overthrow of the Libyan government, now says that Gaddafi was “killed based on a request by a certain foreign power.” (Bloomberg, November 15….Jibril also went as far as to say that foreign powers have designs on exploiting the wealth of Libya. He has pointed out that the Gulf monarchy of Qatar, which is a junior partner in the war against Libya, has its own designs on playing a role in the North African state…..Mustafa Abdul-Jalil, the putative leader of the NTC, said that he is attempting to resolve the fighting. Nonetheless Abdul-Jalil has openly admitted that he is incapable of disarming the militias in the capital and in other regions of the country…..Despite the fact that three weeks after the US-NATO bombing began, Libya accepted the AU peace plan only to have it rebuffed by the imperialists and their allies inside the country. This was done by falsely claiming that the Libyan government under Gaddafi refused to accept a ceasefire.)
