Det händer de märkligaste ting, men vi som varit med länge vet att smutslagren bakom de politiska kulisserna är hur tjocka som helst.
Nu avslöjar nämligen Craig Murray att Mavi Marmara omregistrerades bara några dagar före avseglandet mot Gaza. Fartyget var alltså vid tillfället inte turkiskregistrerat utan registrerat i Comoros Islands.
Contrary to virtually all media reports to date, it appears the Mavi Marmara was reflagged from Turkey to the Comoros Islands around 20 May, shortly before heading the peace flotilla.1)
Någonstans finns det förutseende politiker. Genom detta drag har alltså NATO inte dragits in i en pinsam situation, utan USA kan utan besvärligheter stötta Israels attack på Ships to Gaza.2)
Frågan är alltså, och också Craig Murray ställer den: Vad var det som förorsakade denna senkomna omregistrering? Och vem/vilka var det som fick igenom densamma?
But the question must be why on earth was the flag changed just before sailing, and who instigated it?
Det normala är att fartyg omregistreras i vinstsyfte, men något sådant förelåg ju inte här.
Enligt den här journalisten började israelerna skjuta skarpt och hade dödat två personer på den turkiska båten redan innan någon av soldaterna hade firats ner på däcket.
Bilden börjar kanske klarna. Med fler vittnesmål till hands förefaller det alltså som om journalisten i filmen ovan missade en del och som om det troligen först kom en helikopter som försökte skrämma folk från däcket med ljudgranater och tårgas, innan man började fira ner soldater. De första tre som firades ner avväpnades och togs tillfånga av passagerare och troligen var det detta som några minuter senare utlöste ett ohejdat skjutande med skarpa skott, kanske från en andra helikopter, det skjutande som dödade ett antal personer. Detta kan förklara det uppehåll på fem minuter som journalisten talar om. Först en helikopter som han inte observerade, och sedan kom den som började skjuta några minuter senare.
Men Israels påstående om hur det gick till stämmer inte. Därifrån har det tydligen hävdats att israelisk militär började skjuta först när det blivit vilt slagsmål på däck. Men detta kan vi inte tro på, för inte skjuter man ner i, eller in i ett vilt slagsmål där hälften av dem som slåss är de egna. Så den versionen får Israel nog ändra snart.
Det vilda slagsmål som den israeliska filmen visar, och som vi ser en del av ovan, förefaller också underligt. Man svänger inte så där lätt med tunga järnrör, och ingen av vittnena talar om massor med järnrör i ett vilt slagsmål, som filmen tycks visa. Med tanke på att Israel beslagtagit allt film- och bildmaterial som passagerarna hade, varför det inte finns någon annan filmad version än deras egen, som kan vara hur manipulerade som helst, så förtjänar deras filmer ingen tilltro.
Flera engelska siter där Israels attack mot Ship to Gaza diskuteras har påpekat att attacken var en krigshandling då den utfördes på internationellt vatten och på en båt som räknas som turkiskt territorium, i synnerhet måste man se saken så som de israeliska soldaterna bordade turkiska fartyget Mavi Marmara och sköt ihjäl 9 personer.
Man påpekar också att detta har vidare implikationer. Israel och USA har ingen försvarspakt. Israel har alltid vägrat att skriva under en sådan. Däremot är Turkiet medlem i NATO, vilket innebär en överenskommelse om ömsesidigt beskydd i fall av militärt våld eller militära angrepp.
Craig Murray skriver sålunda om saken:
I must be plain – nobody wants or expects military action against Israel. But there is an uneasy recognition that in theory that ought to be on the table, and that NATO is obliged to do something robust to defend Turkey.
Mutual military support of each other is the entire raison d’etre of NATO. You must also remember that to the NATO military the freedom of the high seas guaranteed by the UN Convention on the Law of the Sea is a vital alliance interest which officers have been conditioned to uphold their whole career.
That is why Turkey was extremely shrewd in reacting immediately to the Israeli attack by calling an emergency NATO meeting. It is why, after the appalling US reaction to the attack with its refusal to name Israel, President Obama has now made a point of phoning President Erdogan to condole.
But the unhappiness in NATO HQ runs much deeper than that, I spoke separately to two friends there, from two different nations. One of them said NATO HQ was ”a very unhappy place”. The other described the situation as ”Tense – much more strained than at the invasion of Iraq”
………
You might be surprised by just how high in Nato scepticism runs at the line that in some way occupying Afghanistan helps protect the west, as opposed to stoking dangerous Islamic anger worldwide. (Craig Murrays blogg)
USA befinner sig alltså i en brydsam situation. Ska man ställa upp på sin bundsförvant inom NATO, Turkiet, eller ska man försvara Israel?
Murray påpekar vidare att den paragraf i San Remo Manual of International Law,* som Israels regering hänvisar till som den som ger Israel rätt att angripa fartyg på det här sättet, handlar om rätt i fall av krig. Här, säger han, måste Israel bestämma sig, endera befinner man sig i krig med den självständiga staten Gaza eller så ockuperar man Gaza:
Really? In that case, why do we continually hear Israeli complaints about rockets fired from Gaza into Israel? If it is the formal Israeli position that it is in a state of armed conflict with Gaza, then Gaza has every right to attack Israel with rockets.
Secondly, if Israel wishes to claim it is in a state of armed conflict with Gaza, then it must treat all of its Gazan prisoners as prisoners of war entitled to the protections of the Geneva Convention. If you are in a formal state of armed conflict, you cannot categorise your opponents as terrorists.
But again, it is plain for the world to see from its treatment and description of Gazan prisoners that it does not consider itself to be in a formal position of armed conflict.
Israel is seeking to pick and choose which bits of law applicable to armed conflict it applies, by accepting or not accepting it is in armed conflcit depending on the expediency of the moment.
I have consistently denounced Hamas rocket attacks into Israel. I have categorised them as terrorism. If Israel wishes now to declare it is in armed conflict with Gaza, I withdraw my opposition and indeed would urge Hamas to step up such attacks to the maximum.
Läsning av Craig Murrays blogg rekommenderas alltså. Men även läsning av flera intressanta artiklar på counterpunch.org.
Redan när Israel bombade Gaza för drygt ett år sedan irriterade jag mig på att man i media och på diverse bloggar talade om ”övervåld” och ännu mer irriterad blir jag när man använder samma ord om de israeliska soldaternas agerande när de bordade fartygen i Ship to Gaza i förrgår.
Vadå ”övervåld”? Med övervåld menas att någon tagit till mer våld än nöden kräver, alltså lite våld hade väl varit OK, men det här var mer än nödvändigt.
Det var inte ”övervåld” man utsatte fartygens passagerare för, det var oacceptabelt våld, mord och kidnappning och då ska man säga det också, inte förminska det som hände med användandet av ordet ”övervåld”.
Undrar just om Israel tänker slå till i nattens mörker mot årets konvoj till Gaza, för att slippa att avslöjande bilder av illdådet sprids över världen?
kl. 16.30: Gör mig just klar för att åka in till Borås och delta i demonstrationen mot Israels agerande. Den går av stapeln på Stora torget kl. 18.00.
1/6 kl. 11.45: Och nu är man från Israels sida i full gång med att fabricera sina ”bevis”. Det var givetvis viktigt att stänga ner all information från folket på båtarna, så att man själv kunde pumpa ut de första versionerna av vad som hände. De får alltid större genomslag än senare sådana.
Man hade förstås inte behövt fabricera sådana om man inte stängt av informationsflödet från båtarna direkt efter bordningen, och då hade man ju haft perfekta belägg för hur fantastiskt artigt och hövligt de israeliska soldaterna uppträdde och hur mordiska hjälparbetarna var. Trovärdigheten, åtminstone för tänkande människor, hade varit betydligt starkare i det fallet.
kl. 15.55: Och nu är det 9 döda, enligt israeliska källor, sägs på ekot 15.45.
2/6 kl 12.45: Just nu ser vi hur det går till när en stat, Israel, mörkar information om vad den gör och effekterna av denna stats propagandaspinn. Dessutom håller man kvar några som gisslan.
Här lyfter jag fram Dan Gmarks kommentar om saken:
Israels regering är medveten om internets betydelse. Det är därför de har tagit alla kameror, datorer och mobiltelefoner samt alla andra tillhörigheter från passagerarna och besättningsmedlemmarna på fartygen. Ingen ska få möjlighet att smuggla ut minsta lilla bild som motsäger Israels propaganda. Israels propagandaministerium har däremot fått tillgång till ett rikt bild- och filmmaterial att klippa och klistra med och skicka ut i manipulerade versioner till världens media. /Dan Gmark
Resultatet är också att Israel får ut sin version över hela världen innan hjälparbetarna får ut sina vittnesmål om vad som hände, och många är de som låter sig luras, precis som var fallet när Bush med anhang påstod att Irak hade massförstörelsevapen. Det spelar sedan ingen roll om andra sidans information kommer ut så småningom. När Israel redan har haft tid på sig att pumpa ut sin version kommer många att sedan anse att ”sanningen ligger nog någonstans mitt emellan”, vilket är den bekväma ståndpunkten när man inte ids sätta sig in bakgrunden till konflikten i Mellersta Östern. Denna slöhet är orsaken till att våra makthavare för det mesta kan ljuga hur mycket som helst för oss utan att det får några konsekvenser för dem.
Idag på förmiddagen utspelade sig något på gården som jag aldrig sett tidigare. Det såg ut så här:
De här två krabaterna hade huggit tag i varandra, men den ene släppte när jag kom och kröp inpå dem med kameran, då den försökte ringla iväg. Den tog tag senare igen dock. Den som har tag i den andre på bilden är enkelt och helt otecknat ljusgrå på ovansidan men med en mörkt gråsvart teckning på undersidan. Den andre är en tydligt kopparödla, med de kopparfärgade ränderna, fast de syns inte så tydligt på bilden som i verkligheten. Båda är c:a 25 cm långa.
Den grå förorsakade lite huvudbry. Har aldrig sett en sådan tidigare. Möjligen är det en hane av kopparödla, som enligt en site på nätet kan vara, eller är enfärgat grå, medan honorna har den där karaktäristiska brunrödrandiga teckningen. Men ingen bild jag hittar på nätet stämmer riktigt med den här ljusgrå figuren.
Någon som kan tala om om förmodan ovan stämmer, och dessutom tala om vad de sysslar med. Den randiga bytte grepp då och då och den grå blödde efter betten. Den grå höll envist fast i samma grepp oavsett vad den andre gjorde. Handlar det om ”slagsmål” eller om parning? Eller om försök till kannibalism?
Jag brukar säga att när tornsvalorna ( nå ”tornseglarna” då) har kommit då börjar högsommaren. Ikväll när jag jagade förirrade fibblor i gräsmattan, hörde jag dem, i båda våra tornseglarholkar. Så då är väl högsommaren här, fast det knappt märks på temperaturen.
Inte nog med det, fem minuter senare satte en gök igång att gala alldeles i närheten. Tror inte den var mer än 50-75 meter bort. Jag har nog aldrig hört en gök på så nära håll tidigare, så det var en upplevelse. Det lät som om det satt en trähornblåsare inne i skogen, väldigt ljudstarkt.
Några kvällar har paddorna travat förbi köksdörren och dykt ner under trappen.
Det enda tråkiga den här våren är att min gamla hemtama koltrast, Kålle Trast som jag kallade honom, inte är tillbaka i år igen. Så i år sitter det ingen koltrast och sjunger i den gamla delvis torra eken, som jag varit van vid de senaste fem åren. Den kanske stannade kvar i höstas och dukade under för den kalla vintern. Men det finns andra koltrastar i närheten, fast de är mycket skyggare än Kålle, som kunde skutta runt på gräsmattan bara några meter ifrån mig och plocka mask och andra insekter och som lyssnade ”intresserat” när jag pratade med honom. Ja han kunde tom svara med en liten trudelutt sittande där på gräsmattan. De som finns här nu flaxar förskräckta iväg under vettskrämt tjattrande så fort jag öppnar dörren. Jag gissar att det är söner till Kålle dock. Han hade lärt sig en speciell visselsignal från mig, som jag upprepade till leda för några år sedan, och de här rädda krakarna kan samma signal, fast de visslar den inte riktigt med den bravur som Kålle ådagalade.
Dessutom har jag sett ett domherrepar i träden runtomkring de senaste dagarna. Det är lite lustigt, för dem brukar man ju aldrig se så här dags på året. Sädesärlorna har varit i full gång att samla hundhår till sitt bo flera veckor men nu verkar de vara klara med den saken. Även en bofinkhona har samlat hundhår till sitt bo, men jag vet inte var hon har det.
Just nu bor vi för övrigt i ett hav av liljekonvaljer som står beredda att slå ut. Vi har alltid mycket sådana runt stället, men i år slår de rekord. Det finns ofantliga massor av dem.
Nu väntar vi bara på sommarvärmen. Undrar om det blir så mycket med den i sommar?
Inom äldrevården i Kalmar har man problem med att några äldre har ”spöken” hemma hos sig så anställda känner obehag att gå hem till vissa av de gamla.
Men kära nån, människor som är eller börjar bli dementa hör och ser allt möjligt som inte finns. Min mamma hade också besök, av min sedan 10 år döda pappa och av avlidna bekanta när hon hade börjat bli dement. Hon hörde konstiga ljud som ingen annan hörde. Hon trodde att figurerna i TV-rutan bodde inuti TV:n och vågade inte stänga av TV:n i rädsla att skada dem som bodde därinne.
Problemet är dock, sägs det, att här känner även hemtjänstpersonalen, inte bara de gamla, att det finns någon i rummet och upplever obehag. Så hur okunnig är personalen inom hemtjänsten i Kalmar, undrar man? Utbildning av densamma kanske vore en förnuftigare åtgärd än att kalla in medier för att skrämma bort spökena, som man tydligen har gjort någon gång tidigare. Det har man dock inte för avsikt att göra den här gången. Har de statliga spökbidragen till kommunerna dragits in månne?
I mitt förra inlägg menade jag att Sveriges och Europas militära situationen kanske inte alls är så trygg som många tycks tro varför det är fel tid att avskaffa den allmänna värnplikten. Dessutom finns det många obehagliga aspekter på att ha legoarméer istället.
Lasse Strömberg tog fram en av dessa i en kommentar, att det är betydligt lättare att göra en militärkupp i ett land som har yrkesarmé/legoknektar alltså. Det är mycket svårare att få en värnpliktsarmé att störta en demokratiskt vald regering.
En annan aspekt värd att beaktas är den som berörs i den här videon:
Rep. Alan Grayson on Kent State: ”They Can’t Kill Us All” (Uppladdad den 5 maj 2010)
Det är svårare att bedriva långvariga och orättfärdiga krig med en värnpliktsarmé, krig vars enda syfte är att berika de rika eliterna. Värnpliktssoldater är sällan intresserade av att riskera livet för sådana syften vilket USA:s styrande insåg efter Vietmankriget, varför man avskaffade värnpliktsarmén därefter och ersatte den med en legoarmé. Folk i allmänhet är beredda att försvara sina länder, men sällan intresserade av imperialistiska krig, som dem USA för just nu, och som Sverige ställer upp i idag, just med hjälp av frivilliga soldater.
Vilka ställer upp som frivilliga soldater i imperialistiska krig?
– jo, de som är våldsfixerade i största allmänhet
– de som inte förstår bättre
– de som är arbetslösa och inte hittar något annat sätt att försörja sig på (bra med hög arbetslöshet alltså, när man inrättar legoarméer).
Hur kommer de hem från sina militära uppdrag utomlands?
– Jo som psykiskt störda, mer eller mindre, och som sådana kommer de inte att få bättre hjälp och stöd i Sverige än andra som har psykiska problem, dvs mycket lite av den varan. I värsta fall kommer de att få resten av sina liv totalförstörda – av farliga lugnande medel och/eller av livslånga mardrömmar. De kommer dessutom inte att bli behandlade som hjältar, om de tror det.
– Som sårade, och med samma usla förutsättningar i Sverige som andra sjuka och skadade människor har, i ett land som i rasande takt monterar ner sin välfärd och i allt högre utsträckning betraktar sjuka och skadade människor som mindervärdiga människor.
– Som lik i svarta säckar och med utsikten att få en pampig begravning med kista svept i svenska flaggan.
Tänker de på detta innan de låter sig värvas som legoknektar och låter sig skickas till imperialistiska krig runtom i världen? Funderar de på vad det är de är beredda att offra resten av sina liv för?
Ja, så undrar man förstås om de fungerar på vad de är beredda att döda andra människor för.
