Som påpekades av Björn på hans blogg Björnbrum, för en tid sedan, så har vi en hel del gener gemensamma med grönsakerna också. Eftersom det varit populärt från och till, och det är till just nu, att jämföra oss människor med djuren och att söka förstå oss utifrån studier av djurs beteenden eller biomolekylära teorier, har  jag ägnat sommaren åt att studera våra grönsaker.

Jag har då funnit att varken broccolin, grönkålen, kålhuvudena eller kårlrötterna har brytt sig om att våra politiker sagt ja till Lissabonfördraget, att vi fått övervakningslagar av aldrig tidigare skådat slag i Sverige och att vi numer krigar på USA:s sida, det första krig vi ger oss in i på 200 år. Ja de reagerade inte ens när jag berättade att jag tänkte skära av dem, koka dem och stoppa dem i frysen.

Konstaterar alltså att vi här har den genetiska förklaringen till att så många människor är så ytterst ointresserade av vad som händer i världen och av den politik som förs i vårt eget land. Så nu betraktar jag det som vetenskapligt bevisat att det är de gener vi har gemensamma med grönsakerna som dominerar och som  gör så många av oss totalt ointresserade av poltik och av hurdan vår framtid kommer att bli.

Utifrån dessa empiriska studier kan vi dessutom ställa upp hypotesen att det är de människor som har många gener gemensamma med fåren, de där som äter upp grönsakerna, som styr världens öden.

Länk:

Hej Din gamla planta, Björnbrum

Så har Klas Sandberg, på Vindskupan, skrivit ett utmärkt och mycket intressant inlägg igen, om det moderna gerillakrigets födelse i Indokina. Året var 1947. Rekommenderas förstås till läsning.

Bara som en påminnelse, apropå att matvarukedjorna tar för mycket betalt för maten. Det gjorde de redan i början av förra seklet och det var därför folk slöt sig samman och startade kooperativa handelsföreningar – Konsum alltså.

Apropå att företag försöker sänka lönerna och skapar osäkra anställningar. Det var därför arbetarna en gång slöt sig samman i fackföreningar. Hur i hela fridens dar har högerpropgagandan lyckats få folk att tro att ensam är stark? 

För övrigt har jag stukat höger handled ganska rejält och har svårt att skriva. Så det får bli korta inlägg några veckor framåt.

Alliansen föreslår att tidskriftstödet till kulturtidskrifter endast ska ges till tidskrifter som inte har politiskt material. Det ska bli väldigt spännande att se enligt vilka kriterier man urskiljer ”echte Kultur” från ”entartete Kultur” och vilken instans som ska fungera som kulturdomare.

Kommer det att bli tillåtet i framtida kulturstödsstödda tidskrifter att diskutera Platon och Sokrates även om man sätter dem i relationen till dagens situation? Kommer det att vara tillåtet att diskutera Freuds psykologiska teorier? Eller ska dessa tidskrifter bara få diskutera självbespegling i intigheten och blomstermotiv i konsten?

Länk:

Second Opinion

För en tid sedan uppmanade Aftonbladet Jimmie Åkesson (JÅ) att förklara varför SD uppfattar islam som ett hot mot Sverige. Nu har JÅ svarat med en rörig, men samtidigt utstuderad propagandaartikel som riktar sig mot de muslimer som bor i Sverige.

AB har satt rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” (1), men det skriver inte JÅ i artikeln, fast han kanske menar det. JÅ avslutar sin artikel med en prognos om att om några decennier kommer många städer, bl.a. Malmö, att ha en muslimsk majoritet. Sedan följer de avslutande meningarna, som han tydligen betraktar som en sammanfattning av sina åsikter:

”Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”. Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år”.

Vi menar att denna typ av oklarheter och ogrundade påståenden är ett effektivt sätt att göra propaganda. Oklarheterna blir svåra att bemöta, samtidigt som de ”låter bra” när anhängarna kastar ur sig dem. Och i denna artikel staplas oklarheterna och lögnerna på varandra. Låt oss titta på några av de påståenden JÅ gör i sin debattartikel.

Då måste vi först presentera Roger Vernon Scruton, en brittisk  konservativ skribent, filosof och PR-man för tobaksindustrin (2).

Denne man är uppskattad som en stor filosof av de konservativa, ultrahögern och även av nazisterna i USA och Storbritannien, bland annat för sina åsikter om faran av utländskt kulturellt inflytande. I ett tal till det belgiska högerpopulistiska partiet Vlaams Belang introducerade han uttrycket ”oikophobia”, på svenska oikofobi (rädsla för huset eller rädsla för hemmet) i en ny betydelse, nämligen fientlighet mot det egna landet och ett ställningstagande för ”de andra” och mot ”de egna”. Ordet ”oikofob” används sedan dess av nationalistiska och fascistiska grupper som ett allmänt skällsord mot deras motståndare.

Därmed är vi rustade att förstå den pseudoakademiska inledningen till Jimmie Åkessons propagandaartikel:

 ”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen  och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som  resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu. Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering.”

Efter sitt angrepp på den oikofoba makteliten och dess okunnighet om muslimers verkliga natur kommer han till sin egen beskrivning av islam: 

”Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.”

Här visar JÅ klart hur han utgår från västerländska fördomar, inte från kunskaper, när han analyserar skillnaderna mellan kristendom och islam. Det finns nämligen fler stater med muslimsk majoritet som har en strikt uppdelning mellan den världsliga och den religiösa makten än som inte har det, exempelvis Turkiet, Egypten, Marocko, Algeriet, Syrien, Pakistan, Indonesien, m.fl.

Beträffande våldsanvändning så har, historiskt sett, stater med muslimsk befolkning inte krigat mer än stater med kristen. Det var, kan vi kanske erinra oss, ”kristna” länder som startade både det första och det andra världskriget.

Islam har inte något Nya Testamentet, det är riktigt men muslimer erkänner Jesus som en framstående profet som hade mycket viktigt att säga. Gamla Testamentet, med dess skildringar av våld och krig med Guds välsignelse, är en helig bok för såväl judar och kristna som muslimer. I det praktiska utövandet har islam dock varit mer humanistiskt och tolerant än kristendomen. När araberna kontrollerade den iberiska halvön levde muslimer, kristna och judar sida vid sida och alla hade rätt att utöva sin religion. Efter att de kristna hade erövrat Spanien tilläts bara kristendomen och de judar och muslimer som inte lämnade landet slog man ihjäl. I Irak fanns det en stor kristen minoritet som inte diskriminerades fram till den amerikanska ockupationen. Nu har de flesta tvingats att fly. I Iran finns det 25 000 judiska trosbekännare som accepteras och tolereras trots staten Israels våldsamma propaganda mot Irans ledning.

 Det går att räkna upp många fler exempel på kristna länders intolerans och muslimska länders tolerans mot minoritetsgrupper. Den muslimska världen har alltså inte avvisat upplysning och humanism i allmänhet. En lättläst introduktion till hur muslimer och kristna historiskt har sett på tolerans och upplysning skulle JÅ  kunna få om han läste Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn. Guillou har gjort en hel del historiska studier innan han skrev böckerna och det kan ju andra intresserade också göra.

Inte krig mellan kristna och muslimer under 1400 år

JÅ fortsätter med att påstå att det har varit 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa. Detta är också en lögn. Europa har förvisso haft en historia med många krig. Men det har mestadels varit krig mellan olika europeiska furstar och makthavare. Religiösa motsättningar har varit av underordnad betydelse. När Spanien, Frankrike och Italien tog var sin del av Nordafrika var det kolonialkrig och inte religionskrig. När först Frankrike och sedan Storbritannien erövrade Egypten var det inte heller ett religionskrig. När USA tillsammans med en rad europeiska länder erövrade den sekulära staten Irak var det oljan det handlade om, även om Bush behagade kalla sitt krig ”ett korståg”, för att bara nämna några exempel.

Under århundraden har det funnits ett handelsutbyte och ett kulturutbyte mellan ”muslimska” och ”kristna” länder. Venetianarna hämtade lyxvaror från arabiska hamnar och sålde dem vidare i Europa. Naturvetenskaplig och teknisk kunskap hämtades till Europa på liknande vägar. Arabiska lärde läste och översatte de grekiska filosoferna till arabiska och dessa skrifter översattes senare, av judiska översättare, till latin, i det moriskdominerade Spanien. På det sättet fick övriga européer kännedom, inte bara om de arabiska vetenskaperna utan också om de grekiska filosofer som européer brukar vara så stolta över. Dessa filosofer hade dessutom hämtat en hel del inspiration från arabiska, iranska och indiska källor och detta ”kulturblandade” tänkande kom sedan att utgöra grunden för vårt västerländska vetenskapliga tänkande sådant det utvecklades under 15, 16- och 1700-talen. Utan den arabiska matematiken (som också var influerad av indisk matematik) exempelvis, hade vi inte haft någon modern västerländsk vetenskap. Vår västerländska, och därmed även vår svenska kultur, den som JÅ säger sig vara så stolt över och så rädd om, är med andra ord en mycket fruktbar blandning av iransk/indisk/arabisk och europeisk kultur där de indisk/iransk/arabisk/grekiska delarna förmedlats till oss via det muslimskt styrda Spanien från 1100-talet. Nya tankar och nya idéer, sådana som ger upphov till utveckling, uppstår ofta just i möten mellan olika kulturer. 

Efter denna rad av lögnaktiga påståenden om islam och muslimer fortsätter JÅ med en utläggning om orsakerna till den katastrofala situation som det svenska samhället befinner sig i.

Till att börja med påstår han att ”islam har påverkat det svenska samhället  i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam”. Detta är förstås ett nonsenspåstående. Islam är en världsreligion med hundratals miljoner utövare och utan någon enhetlig ledning och med många olika inriktingar, precis som kristendomen. På vilket sätt skulle ett enskilt land som Sverige kunna påverka religionen islam?

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa. (Fetstilen är Aftonbladets)

Det finns många som anser att man kan observera en radikalisering bland invandrarungdomar i Europa och då även bland muslimer. De flesta forskare är dock överens om att det inte beror på att en kulturell mångfald accepteras av samhället, utan att det är precis tvärtom. När invandrarungdomar bränner bilar i förorterna eller lägger sig till med en klädsel som de uppfattar som den traditionella i hemlandet så beror det på att de inte känner sig accepterade i samhället. De upplever att de är diskriminerade på grund av sin härkomst och därför revolterar de mot det samhälle som inte vill ge dem samma möjligheter som de som har ”rätt” bakgrund. Och här hjälper en organisation som SD till att få dem att känna sig ännu mer utanför.

 Efter en utflykt till England och Tyskland fortsätter JÅ:

”För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion…”

Ja, i den mån någon tänkte i de termerna 1989 så var nog islam nummer två bland religionerna redan då. Kristendom var nummer ett och judendom hade nog inte så många utövare då heller. Sedan finns det ju folk som vill räkna ateism eller religionslöshet som en särskild religion och då var nog den gruppen nummer två då såväl som nu.

Därefter följer en uppräkning av stort och smått där JÅ tydligen tycker att ”islam har påverkat Sverige”. En del av detta är helt enkelt lögn, som att ”svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot”. Det finns många som utsätts för hot, speciellt när de blir omskrivna av kvällspressen, men dödshoten mot den som kritiskt granskar nynazisterna är betydligt mer påtagliga och sannolikt fler.

Att Sverige har flest våldtäkter i Europa är också ett påstående taget ur luften liksom att ett tiotal muslimska terrororganisationer har etablerat sig. Han har knappast några tillförlitliga belägg för dessa påståenden.

 ”Muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsförövarna”, påstår han vidare. Hur vet han det? Det finns igen statistik med angivande av religionstillhörighet för våldtäktsmän. Brottet ifråga har dessutom, anser man, ett mörkertal på kanske 90 procent. 

Att ”ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införande av sharialagar” syftar förmodligen på att det var en person som tog upp frågan om man inte skulle kunna tillämpa en alternativ familjelagstiftning för de muslimska familjer som ville det, men det var ett förslag som snabbt sköts i sank av andra företrädare för muslimer i Sverige.

Så har vi alla de småsaker som vi normalt toleranta människor betraktar som en naturlig anpassning till dem som är ”kunder” i våra kommunala badhus, daghem och skolor. Det finns många, inte bara muslimska, kvinnor som hellre badar utan att män som stirrar på dem. För inte alls länge sedan hade alla badhus speciella kvinno- och mansdagar därför strider det inte alls mot svenska seder att badhus har särskilda badtider för kvinnor och män. 

 ”Könssegregerad simundervisning”? När vi gick i skolan var all undervisning i gymnastik och idrott  självklart ”könssegregerad” och vi kan se både för- och nackdelar med detta. Så exakt vilka ”urgamla svenska seder” är det som JÅ försvarar och vill ha tillbaka?

Förskolor utan fläskkött? Om någon är allergisk eller vegetarian tar man självklart hänsyn till detta, och om några mår illa av att äta fläsk ska förskolan förstås ta hänsyn även till dem.

Beträffande allmänna skollov för att  fira de stora muslimska helgerna så har det, såvitt vi vet, inte införts än i Sverige och sådana kommer  heller aldrig att införas. Däremot har vi läst att en del skolor har problem med att föräldrarna tar ledigt för sina barn för att åka till Thailand eller på skidsemester. Därför har någon skola på försök infört regeln att alla elever ska kunna ta ut några lediga dagar under terminerna för att t.ex. resa med familjen eller fira det kinesiska eller persiska nyåret. Detta tror vi kommer att införas på många skolor på sikt men det beror inte på islam, utan på att hedenhössvenska föräldrar börjar kräva sådana möjligheter till ledigheter.

Praktiskt taget allt i Jimmie Åkessons artikel är alltså antingen lögn eller exempel på en förvriden verklighetssyn. Artikeln är ändå effektiv propaganda  just genom att mängden av ogrundade och obelagda påståenden kräver ett stort utrymme för bemötande. Få kommer att orka eller ges en möjlighet till ett utförligt tillbakavisande av de lögner och felaktigheter som artikeln innehåller. Risken är därför stor att många  invaggas i föreställningen att ”allt kan ju inte vara fel, det ligger nog något i det SD säger”. Jimmie Åkesson har emellertid bara åstadkommit en massa rök utan eld.

Dan Gunnemark & Kerstin Berminge

(Dan Gunnemark, som är Motvallsbloggarens man,  kommer framöver att då och då vara gästbloggare på Motvallsbloggen)

 Länkar:

1) ”Muslimerna är vårt största utländska hot”,  Jimmy Åkesson, AB

2) Roger Vernon Scruton

Det är populärt bland nyliberaler och libertarianer att propagera för fri prositution. Man ska ha rätt att sälja sin kropp och att köpa kroppar, om man vill det, menar de som förfäktar den här åsikten. Vad de här människorna vägrar att inse är det faktum, att där prostitutionen är fri och laglig där ökar också trafficking och sexslaveri. Det har man konstaterat i Australien, där man fick många fler illegala bordeller i samband med att man legaliserade prostitutionen och mycket mer bekymmer med sexslavhandel och trafficking.

I Danmark, där man inte har någon sexköplag och där prostitution är tillåtet men det är förbjudet att tjäna pengar på andras prostitution, tycks man ha stora problem (trots att man inte borde ha sådana, om vi får tro nyliberaler och libertarianer,) både med trafficking och med illegal bordellverksamhet. Det blir helt enkelt inte så att enbart fria och lyckliga horor säljer sex så fort man tillåter prostitution och/eller sexköp. Men, man kanske inte ska begära att prostitutionsromantikerna ska bry sig om verkligheten. Det brukar ju inte ligga för nyliberaler och libertarianer  att ta intryck av vad som faktiskt sker när man försöker förverkliga deras ideal.

Igår visade  TV ett program om den illegala prostitutionen i Danmark. Det var ingen vacker bild man fick. Det var en smutsig bild, för att uttrycka det milt, av utnyttjande av flickor från Baltikum och Ryssland, som lurades till Danmark för att sedan tvingas till prostitution, som köptes och såldes som sexslavar och som både misshandlades och våldtogs innan den sattes in i ”verksamheten”. Det var en bild av hur aktade revisorer och advokater ägnade sig åt att assistera bordellägare vad gällde att tvätta pengar och undvika skattemyndigheterna. Konstigt, när det är fullt tillåtet att sälja och köpa sex i Danmark!

Men vad är verkligheten? Den finns ju inte. Det är drömmarna, det är idealen som räknas, må de sedan vara hur falska som helst. Där kartan och verkligheten inte stämmer överens är det ändå kartan som gäller.

Länk:

– Männen bakom prostitutionen, Svt 24

- Legalisering av prostitution igen- sista inlägget för denna gång/Motvallsbloggen

Så är då burkor och niqabs på tapeten igen då en centerpartist har föreslagit att det ska lagstiftas mot heltäckande kläder som döljer ansiktet. Det är förstås ett helgalet förslag som man hoppas att riksdagen säger nej till. Men det finns många men här också.

“Ingen har rätt att bestämma över andras klädsel”, menar de muslimer som anser att de här heltäckande kläderna bör accepteras överallt i samhället och att det är diskriminering av muslimer att inte tillåta sådana på alla arbetsplatser.

Men vadå? Det är helt enkelt inte så att man kan klä sig hur som helst eller hur man vill även om man är hedenhössvensk. Vi har massor av klädregler som vi svenskar måste följa om vi vill bli accepterade inom olika områden. Ingen anställer en ung kvinna som chefsassistent, som har ring i näsan och håret uppsatt i lila tofsar på huvudet exempelvis. 

Man får klä sig precis som man vill i det privata och på fritiden, ha näsan full av ringar, visa halva brösten, naveln och hela baken, ha lila tofsar på huvudet och missprydande tatueringar på de bara armarna men på många arbetsplatser gäller strikta klädkoder. Vill man inte följa dessa, ja då anställs man bara inte på de där jobben. Då får man välja, endera anpassar man sig till de klädregler/den klädkod som gäller på den arbetsplats man vill verka inom, eller så får man acceptera att man inte kan få vissa anställningar. Så varför ska just muslimska kvinnor kunna kräva undantag från dessa regler? I synnerhet bör de inte ha det som de här heltäckande tälten inte är specifikt muslimska plagg, påbjudna av Koranen, utan har anor betydligt längre tillbaka i tiden än Muhammeds dagar.

Somliga av de klädregler som vi svenskar får finna oss i att underordna oss är av mer estetisk eller moralisk karaktär, som att man inte klär sig utmanande eller slarvigt om man har ett arbete där man representerar ett företag. Andra regler är rent praktiska. Man är en trafikfara som busschaufför i burka exempelvis. Man kan inte sköta somliga industrimaskiner i en sådan utan allvarliga olycksrisker. Man riskerar att sprida farliga bakterier inom sjukvården om man bär långärmat och i synnerhet om man bär burka eller niqab. Där ska man ha bara armar som lätt kan tvättas eller desinficeras och inte alltför vida och fladdrande kläder. 

När vi nu dessutom fått veta att det inte finns några regler i Koranen som påbjuder Burka eller Niqab så kan vi bara konstatera att det finns mängder av propra västerländska kläder att bära om man vill dölja det mesta av sin kropp, och att sådana borde fungera lika väl för muslimska kvinnor, ur religiös synpunkt.

Jag vet inte vilken funktion de där tältliknande plaggen hade från början, de kan ju ha varit praktiska i heta ökenlandskap. De må ha vilken ursprunglig orsak som helst men det är helt klart att de nu tycks ha en huvudsaklig funktion, nämligen att förhindra mänsklig kommunikation. I de muslimska länder där kvinnorna bär sådana plagg utomhus tar de, vad jag förstår, av sig plaggen inomhus och tillsammans med sina familjer. De uppfostrar inte sina barn utan möjlighet till ansiktskommunikation. De pratar inte med varandra enbart genom de där tygsjoken. I dessa länder går flickor i speciella skolor och tar av sig sina heltäckande plagg inom skolans väggar, om jag inte missuppfattat saken. Det finns inte daghem där de arbetar med barnen i heltäckande tygsjok. Sådant vore rent omänskligt och alltså förekommer det inte heller i de muslimska länderna. Där arbetar dessutom inte kvinnor i högre utsträckning utanför hemmen. Det är alldeles klart att man inte ska dölja sitt ansikte för personer som man måste ha nära social kontakt med, som man måste ha på de flesta arbetsplatser i ett modernt västerländskt samhälle. 

Går vi tillbaka i vårt eget samhälle så var det inte mer än hundra år sedan gifta kvinnor skulle dölja sitt hår och kvinnor dessutom gick i långa vida kjolar. Men de här plaggen blev opraktiska när samhället moderniserades alltså började kvinnokläderna förändras på grund av utvecklingen. Kjolarna blev kortare och huvuddukarna försvann. Men så sent som i början av 60-talet fick kvinnor inte bära långbyxor på kontor. När jag började arbeta, vid just den tiden, var detta förbjudet på min arbetsplats, ett försäkringsbolag. Dessutom fick vi kvinnor inte vara barbenta under sommaren utan var tvungna att bära nylonstrumpor oavsett hur varmt det var. 

Lever man i ett modernt samhälle, så blir sådana plagg som burkor och niqabs fruktansvärt opraktiska, och i vissa situationer rent farliga, och hävdar man att man alltid ska få ha sådana plagg på sig, då får man nog finna sig i att man är utestängd från en hel del arbetsplatser. I synnerhet som det inte går att hävda att religionen påbjuder denna klädsel. Det finns gott om anständiga västerländska kläder som uppfyller de påbud som Koranen ställer upp och huvudduk borde nu inte vara något hinder någonstans. 

Men, som sagt, förbjuda de här plaggen ska man förstås inte göra. Kvinnor ska naturligtvis ha rätt att bära dem, men gör de valet att bära dem jämt utanför hemmen, ja då får de finna sig i att inte vara välkomna på vilken arbetsplats som helst. Det får varje hedenhössvensk göra om han eller hon klär sig alltför avvikande och vägrar att anpassa sig till den klädkod som gäller på olika arbetsplatser nämligen. 

Länk:

- “Ansiktsslöja ingår i en patriarkal tradition och saknar stöd i islam”, Svt

En liten försiktig undran så här efter det ofrivilliga uppehållet: Bodström kvittar ut sig från en massa omröstningar i riksdagen, skriker media ut. Jaha, men han kan ju inte kvitta ut sig ensam så att säga, så vem eller vilka kvittar han ut sig mot. Om han kvittar ut sig måste ju någon eller några i Alliansen också göra det. Varför nämns inte de i sammanhanget? Märkligt, tycker jag.

Dessutom är det inte i riksdagen det viktiga arbetet utförs, i synnerhet inte just nu, utan det viktiga och tunga arbetet sker i utskotten, och utskottsmöten har han inte missat, vad jag förstår.

Jag är i alla fall tillbaka igen – Hurra. 

Det har varit trubbel med domännamnet, därav uppehållet. Varken Alba eller servern är skyldiga till problemet emellertid. 

Nu gäller det bara att komma igång och skriva igen. Har nästan glömt hur man skriver och nu måste jag åka iväg till tandläkaren så det får bli mer skrivande senare.

Trots att jag just nu är uptagen av annat, tar jag mig ändå tid att läsa mina favoritbloggar. Så idag nöjer jag mig med att servera ett citat från bloggen Ett Hjärta Rött: 

Anders Borg har sedan länge varit inne på samma linje. Det finns endast en väg – den rätta. I boken ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” (1992), skrev han så här;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Så låter genuint Orwellskt nyspråk. Man räddar välfärden genom att montera ner den. Man är en ”arbetarregering” genom att bekämpa arbetare,  ja alla vanliga löntagare. Vi vanliga människor kallar sådant ”att ljuga”. 

Läs resten på bloggen ifråga och varför inte titta in på YouTube och se en film om Anders Borgs parti, dess historia? Det är en historia som han uppbarligen är trogen fortfarande.