Nu känner jag mig mogen att komma med åtminstone några kommentarer om valutgången.

Man har skällt ganska intensivt på Persson och lagt i stort sett hela skulden för vänsterns förlust på honom.

Jag känner inte Persson så jag har ingen aning om hurdan han är, privat eller som samarbetspartner inom partiet. Men en sak vet jag av erfarenhet, få av dem som lyckas nå toppositioner inom de politiska partierna är några ödmjuka mjukisar. Sådana manövreras ut långt innan de hamnar som partiledare, så jag är ganska övertygad om att Reinfeldt inte är ett dugg mindre maktfullkomlig eller auktoritär än Persson. Den bok Reinfeldt skrev för tio år sedan tyder inte på överdriven ödmjukhet. På valdagen, under hans segertal inför sina partikamrater, skymtade en helt annan Reinfeldt fram, en som vi inte sett på TV tidigare, och jag gissar att vi kommer att få se mer av den mannen framöver. Så jag betvivlar att Persson är värre än många andra toppolitiker.

Både Persson och Reinfeldt är medietränade av konsulter som lärt dem precis hur de ska bete sig i TV och radio, och Persson har egentligen inte varit sämre än Reinfeldt på att spela teater inför massmedia. Han har inte framstått som speciellt osympatisk i de framträdanden av honom som jag har sett. Men Persson har i pressen beskrivits som maktfullkomlig, som bufflig, som översittare (HSB redan i Katrineholm), under ganska många år, medan Reinfeldt har beskrivits som mannen med sammetsögonen, som mannen som förvandlat moderaterna till ett mjukare parti, som mannen som är kvinnornas favorit etc.

Under hela det sista året före valet har massmedia portionerat ut smutsiga informationer om socialdemokraterna, och ingen ska inbilla mig att det beror på att socialdemokraterna är smutsigare än de borgerliga. Hade det inte varit för den kriminella handling som folkpartiet gjorde sig skyldigt till (och som gör att vi riskerar att få åtminstone en minister snart som stod och ljög hela svenska folket rakt i ansiktet för några veckor sedan) och som avslöjades strax före valet, hade det varit väldigt lite smutskastning på, eller avslöjanden om de borgerliga partierna jämförelsevis och det är nu inget att förundras över med tanke på att de flesta stora media är borgerliga.

Sedan har ju även vänsterpartiet smutskastats ganska rejält och Ohly har pressats att sluta kalla sig kommunist, som i massmedia alltid beskrivs som liktydigt med stalinism medan man aldrig hävdar att moderaterna är liktydiga med Francos eller med Salazars regimer, som ju var konservativa kapitalistiska diktaturer, eller med Berlusconi ex., mannen som äger det mesta av massmedia i Italien.

Så det är nog riktigare att säga att det var massmedia som förlorade valet åt Persson och åt vänstern.

Anlände en timme senare än beräknat, eftersom vi blev stående i bilkö på motorvägen in mot Göteborg, som berodde på en trafikolycka av det mer osannolika slaget. Väl framme vid olyckan trodde vi nästan inte våra ögon. Över den sådär en meter höga mittsargen av betong, hängde en bil, som om den hade blivit upplyft dit av en lyftkran. Helt omöjligt att lista ut hur den hade kunnat hamna där och lika osannolikt att den balanserade där, lite på trekvarten och utan stöd för något av hjulen, utan att ramla ner på endera sidan av sargen.
Men vi kom fram till slut.

Bokmässan är ett enda gigantiskt sammelsurium av bokmontrar, av öppna partier där kändisar, författare, poeter, fackföreningsaktiva och radiopratare talar om allt mellan himmel och jord – samtidigt och i var sin högtalare. Dessutom finns där ett antal caféområden med oändliga köer vid kassorna.

Är man i min ålder, då hörseln inte klarar av att urskilja 500 olika ljud samtidigt längre, orkar man inte ens försöka urskilja en föreläsning eller ett samtal via mikrofoner i det sorl som allt detta resulterar i. Jag brukar alltså stänga av omgivningen, gå in min egen intellektuella bubbla och bara trava omkring med näsan i bokborden, kolla titlar, läsa på baksidorna av böckerna, ställa frågor till monterpersonalen, köpa en och annan bok och vandra vidare till nästa förlag och nästa bokbord. Det tar ett antal timmar att komma igenom hela mässområdet på det sättet.

Det brukar vara massor av folk där som jag känner och som har sett mig men som jag inte har sett, massor med kändisar som alla andra har sett men inte jag. Det händer dock att jag krockar med någon känd kulturpersonlighet och först senare inser vem det var jag gick rakt i armarna på. Bokmässan handlar för min del om böcker och här måste alla intressanta böcker scannas av. Kändisarna kan jag se på TV en annan gång när jag inte har något mer intressant för mig.

Och böckerna är billiga här. Vad sägs om tre böcker av Bang (Barbro Alving, en av mina favoriter genom åren) för 40 kronor? Det blev alltså även i år en trave böcker att plocka upp när jag kom hem, vid sidan av alla bokkataloger och broschyrer som man tar emot av ren artighet.

I Aftonbladets monter köpte jag förstås Aftonbladet, eftersom man för 20 kronor fick både tidningen och boken Tyst, som innehåller ett antal essäer om yttrandefrihet. Den har jag redan läst och rekommenderar – om den nu går att få tag i någon annanstans. Det är en viktig skrift som alla borde läsa.

Den andra boken, som jag just påbörjat och snart ska fördjupa mig i på allvar, börjar bra. Det är Al Frankens bok om amerikanska medier och den konservativa högern. Lögner och de lögnaktiga lögnarna som sprider dem. En balanserad titt på den amerikanska högern, som då den kom ut (2003) var en av USA:s mest lästa böcker:

GUD UTVALDE MIG att skriva den här boken.
Det enkla faktum att ni läser den här boken bevisar inte bara Guds existens utan också Hans/Hennes/Dess godhet. Just det. Jag är inte säker på riktigt vilket kön Gud har. Men jag är säker på att Han/Hon/Det utsåg mig att skriva den här boken

Några rader länger ner berättar författaren att:

Gud inledde samtalet med att reda ut en förbryllande sak. Vissa av George W. Bushs vänner säger att Bush tror att Gud kallade honom till president i denna prövningens tid. Men Gud berättade för mig att Han/Hon/Det i själva verket hade utvalt Al Gore genom att se till att Gore vann en majoritet av rösterna och, som Gud trodde, elektorskollegiet.
”DET HAR FUNGERAT FÖR ALLA ANDRA”, sade Gud.

Sen var man ju såld, i synnerhet som man bl.a. kunde läsa följande på bokens baksida:

Franken är noga med detaljerna och ingen av hans kritiker har kunnat beslå honom med några sakfel. Ändå skriver han stor komik …en blandning mellan Jan Guillou och Grucho Marx … Årets roligaste bok alla kategorier
Jesper Bengtsson, Aftonbladet

”LÖGNER är viktig och inte bara det. Den är unik, för inte gick det att ana att sanningen kunde ha ett sådant underhållningsvärde….Fast det handlar förstås om hur sanningarna levereras… Läsaren hålls på gott humör under närmare 400 sidor. Franken är inte snäll, men det är inte heller de som sprider lögnerna, och till skillnad från dem är han närmast oantastligt underbyggd”
Peter Borgström, Dagens nyheter

Så nu ska jag fortsätta läsa den här boken, som handlar om hur media ljuger och smutskastar de politiska motståndarna för att gynna Bush. Tycker att strategin känns bekant på något sätt.

Idag åker jag förstås in till bokmässan, en av årets två höjdpunkter för min del. Brukar komma hem med en trave böcker varje år, fast jag varje år säger att det inte ska bli några böcker, bara titta, inte köpa. Men nog köper jag böcker allt – varje år, som jag inte får plats med i bokhyllorna eftersom varje väggbit redan är täckt av överfyllda sådana.

Sedan tillbringar jag flera dagar med att plöja böcker. Jag riktigt frossar i läsande veckan efter bokmässan. Förr gjorde jag så efter bokrean, men den har blivit allt mindre intressant tycker jag och böcker från mässan är ju ofta helt aktuella dessutom. Mest blir det fackböcker, böcker om samhällsfrågor, om ekonomi och om vetenskap, vetenskapsteori och vetenskapshistoria förstås. Har redan lite idéer om några böcker att titta efter.

Så om det blir dåligt med bloggande den närmaste veckan beror det på att jag sitter med näsan i böcker och inte kan slita mig från dem. Å andra sidan kanske jag får idéer som jag slänger mig på datorn för att ge uttryck för här på bloggen.

Kan någon ge mig ett exempel på en stat där man lyckats bygga upp ett välfungerande infrastruktursystem, bra järnvägar, bra vägnät, bra energidistributionssystem, bra avloppssystem, bra vattendistributionssystem etc. enbart med hjälp av privata initiativ och privat kapital och utan statlig inblandning. Det kanske finns men jag kommer inte på något.

Nynazisterna går starkt framåt i Tyskland, framför allt i de östra delarna, där arbetslösheten är mycket hög. Här hemma går sd framåt på grund av den arbetslöshet vi fick när samtliga partier i stort sett enades om att inflationsbekämpning var viktigare än full sysselsättning.

Även här har vi fått en borgerlig/konservativ regering nu, och när den inte kommer att kunna leverera den där fantastiska friheten som många unga borgerliga väljare föreställer sig, inte heller kommer att leverera alla de där jobben man förväntar sig men börjar klämma åt de sämst ställda, de arbetslösa, de sjuka, de äldre ännu mer, så kan vi vara helt säkra på att sd går framåt ännu mer i nästa val.

Gnagarna (bävrar tillhör ju släktet gnagare, som bekant) drar igång direkt.

Nu kan vi läsa i Privata affärer att: De statliga noterade företagen kan komma att säljas ut redan i år. Det uppger folkpartiets ekonomiska talesman, Karin Pilsäter idag. Först i kön står de noterade bolagen SAS, Telia Sonera, OMX och Nordea.

Det totala värdet på de statliga företagen uppgår till cirka 150 miljarder kronor, säger man vidare. Andra statliga bolag som kan komma säljas ut är SBAB, Vasakronan och Vin & Sprit.

Gnaga sönder går fort, bygga upp tar mycket lång tid.

Länk:
Privata affärer

Jag blir alltid lika förundrad över dem som, när jag påstår att två historiska skeenden varit likartade, protesterar och förklarar att det var de inte alls, för i det en fallet bar ledaren skägg och i det andra bar han rutig kostym.

Sd går också framåt, som sådana partier brukar göra i tider av hög arbetslöshet, en fullkomligt förutsägbar konsekvens av den liberala ekonomiska politik som inte tillåter nedbringande av arbetslösheten alltså. (Den antiinflationspolitik som skapade arbetslösheten har den borgerliga regeringen ingen som helst tanke på att förändra, om nu någon trott det.)

Och vad hör man nu, när sd:s framgångar analyseras av Agneta Furvik i Studio ett? Jo man säger att ”det nog är bra att de får vara med och styra eftersom det tvingar dem att bli mer ansvarsfulla”.

Exakt, observera exakt, detta sade man om Hitler och hans anhang när de kom in i tyska riksdagen. Och visst tog han ansvar, alltihop av det ganska snart dessutom, men sättet att ta det på blev ju inte muntert och inte heller konsekvenserna av han tog det.

Ibland önskar man att man inte visste så mycket om 1900-talets historia för det gör en mörkrädd att se nästasn exakt samma saker hända igen och se politiker göra exakt samma misstag som de gjorde den gången.

Med konsekvensen många nattsvarta år för oss vanliga människor – men inte för de rikaste förstås.

Jag vet fortfarande inte hur jag kommer att rösta, men en sak vet jag, jag kommer att rösta MOT alliansen dvs på något av de tre partier som har en chans att komma in i riksdagen och som inte ingår i alliansen, socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöartiet.

De allra flesta av oss har allt att vinna på att göra detsamma och mycket att förlora på att inte göra det och många av oss har allt att förlora på att inte rösta alls eftersom detta i praktiken blir detsamma som att hjälpa alliansen till makten.

Tillägg strax innan jag beger mig iväg för att rösta: Vill du inte ha ett ännu mer ojämlikt samhälle, gå och rösta idag. Tänk på att alliansens medlemmar är som flitiga bävrar när det gäller att lägga sina röster. Låt dem inte gnaga sönder det som trots allt finns kvar av Välfärdssverige.