Obama Admin Cites ’Int’l Permission,’ Not Congress, As ’Legal Basis’ For Action In Syria.mp4 (9/3 2012)
Här hävdar Panetta, USA: försvarsminister, att USA kan gå i krig utan kongressens tillstånd, dvs utan att fråga det amerikanska folket, kongressen ,som enligt den amerikanska konstitutionen, är USA:s högsta beslutande organ och som måste ge tillstånd att starta krig. Krig kan alltså startas:
1) om ett krig sanktionerats av ”det internationella samfundet”, som FN och eller Nato, ger USA legal bas för krig.
2) om USA:s säkerhet hotas.
I det första fallet handlar det i pratiken om att ledarna, dvs presidenten och/eller hans rådgivare, kan starta krig när han/de vill. Om FN, som i huvudsak styrs av USA, som i fallet Syrien där Ryssland och Kina blockerar ett beslut om direkt krig mot Syrien i Säkerhtesrådet, inte sanktionerar ett anfallskrig, då kan USA, låter det på Panetta som, underordna sig Nato och på grundval av Natos beslut starta krig i alla fall. Vem tror att Nato är ett beslutande organ som sätter USAs intressen åt sidan? Det torde vara klart för alla att Nato är USA:styrt och att organisationen idag har förvandlats, från att ha varit en försvarsorganisation till att vara USA:s krigs- och rekoloniliseringsorganisation.
Vad gäller punkten om USA:s säkerhet hotas, så undrar man hur Syrien hotar USA:s säkerhet?
Och just nu rapporteras att Damaskus är under kraftigt anfall från de religiöst fanatiska legoknektarna och att försvarsministern dött i ett bombattentat. (1) Det är ju möjligt att det är sant, jag vet inte, men det kan, vare sig denna uppgift är korrekt eller inte, vara idé nu, då PR-spinnet trappas upp, att erinra sig hur media rapporterade att Saif al-Islam var fängslad, varefter han dök upp på Rixos hotell i Tripoli i allra högsta grad fri.(2)
Någon mer som kommer att tänka på medeltiden nu, då Europa översvämmades av legoarméer som vandrade runt och krigade (och ägnade sig åt plundring, som är en viktig del av legoknektars inkomster) för vem som helst som betalade dem. Vi som är lite äldre kanske också kan erinra oss hur tortyr, i vår ungdom, ansågs vara något totalt ociviliserat och något som de demokratiska staterna inte sysslade med längre, hur Hitlers tortyr av ”fienden” var ett undantag och ett som visade att han var djävulens sändebud på jorden, ondskan personifierad. Vi kan ju fråga oss vilka som personifierar ondskan idag.
Länkar:
1) Syriska makthavare dödade i attentat, SR, Ekot 18/7 2012
2) Saif al-Islam Gaddafi’s shock return rocks confidence in Libyan rebels, YouTube (Citat: Försvarsminister Daoud Rajha, på sin post sedan augusti förra året, dödades omedelbart. Han var uppsatt på USA:s lista över personer utsatta för sanktioner för sin roll i hur armén slagit ner protester. En ny försvarsminister, general Fahad Jassim al-Freij, utsågs snabbt, enligt statlig tv. Min anmärkning: Så nu vet vi att om ett antal personer startar ett litet krig i Sverige och börjar massmörda människor, så får svenska poliser och armén inte ingripa resolut mot de krigandes mördande. Låter otäckt eller hur?)
2) Hårda strider fortsätter att skaka Damaskus, J M Sommarström från Kairo, SR, Ekot 18/7 2012 (Citat: Gryning i Damaskus. En stor, nästan röd sol i bakgrunden skulle kunna utgöra en pittoresk vy, om det inte vore för den ihärdiga skottväxlingen, de återkommande explosionerna och rökplymerna mot skyn. Min anm. Hur vet han, som enligt uppgift i artikeln, rapporterar från Kairo, hur solen ser ut i Damaskus?)
Rekommenderad läsning: - Saudiarabien – en verklig toppendiktatur!, Third World 15/7 2012 (Citat: Om en regering använder sig av diktatoriska och hårdhänta metoder för att upprätthålla en sekulär stat där alla människor behandlas lika oavsett religionstillhörighet – då är det så moraliskt upprörande att vi i Sverige ska vara med och bedriva krig mot den staten….. Men om de diktatoriska metoderna används för att bevara privilegierna åt en omåttligt rik kungafamilj som anser att deras överlägsna religion gett dem ett mandat direkt från Gud fader själv att styra diktatoriskt i tid och evighet, ja då ska vi gilla läget och sälja så mycket vapen och spaningsutrustning som det bara går. Min kommentar här: Och den diktatur som verkligen är ruskig vad gäller behandlingen av sina egna medborgare, och andra staters, ex. Bahrains)
A US SOLDIER SPEAKING THE TRUTH! STOP THE WAR AGAINST ISLAM! (Revolution someone!?) (outlaid 20/2 20120)
Sen är det dags för den här videon, som ger en delvis annorlunda bild än den jag har stött på tidigare, som inte är medias bild dock:
Syria – The True Story (11/7 2012)
Tillägg kl 11.45:
Man ska lägga märke till att, var gång det hänt något i Syrien, ett antal personer är dödade, så rusar Hilary Clinton ut i media, och sedan resten av Västvärldens ledare, och fördömer Assad för att ha utfört en förfärlig massaker. Hon har inga belägg, för saken är i den situationen alltid fortfarande oklar. Men Clintonskans rådgivare har berättat för henne att det inte spelar någon roll om det hon säger är korrekt, för när det gäller propaganda så är det vad som sägs först, och överallt, som gäller, som är det som människor fastnar för och minns. När sanningen så småningom har klarlagts så är händelsen ingen nyhet längre och då blir det sällan några stora rubriker. Dessutom har folk svårare för att minnas komplicerade redogörelser än korta snärtiga slagord eller påståenden som: Assad har begått ännu en skändlig massaker.
Rekommenderad läsning:
– ”Democracy Now” and the ”Progressive” Alternative Media: Valued Cheerleaders for Imperialism and War, Finian Cunningham, Scoop 13/7 2012 (om hur TV-stationen Democracy Now, som tidigare ansetts vara en pålitlig källa vad gäller kritik av USA:s regering och makten i USA, nu är oumbärlig för Washington när den nu stödde attacken på Libyen och nu mot Syrien. I Bibeln kan man läsa (fritt ur minnet): Sannerligen säger jag Eder, himlen gläder sig mer över en enda syndare som låter sig omvändas än över den som aldrig syndat.)
– The Burial Brigade of Homs. An Executioner for Syria’s Rebels Tells His Story, Ulrike Putz, Der Spiegel 29/3 2012 (Citat:Hussein can barely remember the first time he executed someone. It was probably in a cemetery in the evening, or at night; he can’t recall exactly. It was definitely mid-October of last year, and the man was Shiite, for sure. He had confessed to killing women — decent women, whose husbands and sons had protested against Syrian President Bashar Assad’s regime. So the rebels had decided that the man, a soldier in the Syrian army, deserved to die, too. Hussein didn’t care if the man had been beaten into a confession, or that he was terrified of death and had begun to stammer prayers. It was his tough luck that the rebels had caught him. Hussein took out his army knife and sliced the kneeling man’s neck. His comrades from the so-called ”burial brigade” quickly interred the blood-stained corpse in the sand of the graveyard west of the Baba Amr area of the rebel stronghold of Homs. At the time, the neighborhood was in the hands of the insurgents….”Since last summer, we have executed slightly fewer than 150 men, which represents about 20 percent of our prisoners,” says Abu Rami. Min anm. Denna intervju gjordes före Houlamassakern.) - Human rights now worse in Libya than it was under Gaddafi, Mel Frykberg, Stop the War coalition 14/7 2012
Är man lite uppmärksam kan man pricka in nästa offer för Washingtons krigsaktiviteter, efter Libyen, Syrien och Iran. Att Iran står på tur ska man vara både blind och döv för att inte ha sett och förstått. Kriget mot Iran har i praktiken redan börjat med både mördandet av Irans kärntekniker och med de ekonomiska sanktionerna. Sådana brukar USA ta till innan man tänker ”ta ner” en regim. Dessa sanktioner är säkert ämnade att försvaga länderna innan man sätter igång den slutliga kampanjen för att få till stånd regimskifte. Möjligen tror man att om man gör livet till ett elände för befolkningen så kommer den att vända sig mot sin ledare/diktator, vad landet ifråga nu har. Det fungerar dock inte på det sättet och det skulle förvåna mig mycket om man inte vet det i Washington.
De flesta har nog ännu inte insett att Washington har siktet inställt också på Ryssland och Kina dock. Är man lite insatt i vad USA/Nato (som måste betraktas som en USA-styrd organisation) sysslar med och förstår hur propagandan förs, då inser man att så är fallet, och då inser man också att både Ryssland och Kina har insett detta och att de börjat vidta mått för att försvara sig.
Vi ser hur kampanjen mot Ryssland började redan för flera år sen, men har intensifierats just nu, liksom propagandakampanjen mot Kina. Bl.a. såg vi den i protesterna mot valet i Ryssland, som var åtminstone delvis organiserat av amerikanskfinansierade s.k. NGO:er, ”Non Gevernmental Organisation”. Dessa är i själva verket, åtminstone delvis, finansierade av amerikanska Kongressen, genom NED, ”National Endowment for Democracy”. (1)
NED är en organisation som verkar runtom i hela världen och som utbildar, finansierar och stöttar aktivistgrupper som kritiserar och protesterar mot sina regimer och som i förlängningen kan användas för att skapa kaos i andra länder inför iscensättandet av regimskiften.
Så här presenterar sig NED på sin hemsida:
The National Endowment for Democracy (NED) is a private, nonprofit foundation dedicated to the growth and strengthening of democratic institutions around the world. Each year, with funding from the US Congress, NED supports more than 1,000 projects of non-governmental groups abroad who are working for democratic goals in more than 90 countries.
(Min översättning: The National Endowment for Democracy (NED) är en privat, icke vinstdrivande organisation som är ägnad att stärka demokratiska institutioner runtom i världen. Varje år stödjer NED mer äbn 1000 projekt genomförda av icke-regeringsstyrda (non govermental) grupper som arbetar för demokratiska mål i mer än 90 länder, med medel från den amerikanska kongressen.)
Med införande av demokrati menas i det här sammanhanget inte införande av folkstyre utan tillsättandet av regimer som tillåter det internationella (läst det angloamerikanska) kapitalet att köpa upp och exploatera ländernas naturresurser. Val kan ingå i projekten, men de ska inte vara fria (mer än till namnet) utan styrda så att de nya regeringarna garanterat kan kontrolleras från USA, som vi sett i Irak, i Afghanistan och nu senaste i Libyen. Styrningen kan se ut på olika sätt.
Bara benämningen på den paraplyorganisation som NED utgör, är i sig en propagandahistoria. När Västmakterna kolonialiserade världen förra gången, för några hundra år sedan, var det, sade man, för att ”civilisera” vildarna och för att frälsa dem genom att ge dem kristendomen. Det tyckte människor i Europa och Amerika på den tiden var väldigt humant. Idag säger man istället att man vill ”ge dem demokrati”, något som alla vi i Västvärlden sätter väldigt högt och tror på som det överlägsna systemet. I själva verket vill man inte alls demokratisera de länder man nu attackerar och återkolonialiserar på olika sätt, utan syftet är att förslava dem och/eller att lägga vantarna på ländernas naturresurser.
De flesta av oss som följde med i nyheterna kring det senaste valet i Ryssland, där Putin återvaldes till president, minns hur det förekom protestdemonstrationer mot valet och vi minns också namnet på en av de aktivistgrupper som stod bakom dessa protester, GOLOS. Denna organisation finns med på NED:s lista över NGO:er i Ryssland.(2) Senast jag räknade antalet sådana som var verksamma där var de 52 till antalet. Läs gärna runt på NED:s hemsida. Det är ganska lärorikt. Vi kan utgå ifrån att det inte är någon slump att det också finns ett antal sådana här organisationer på Balkan exempelvis, liksom i Ukraina.
Ryssland har, på grund av de här aktivistgruppernas (NGO:ernas) verksamhet i Ryssland, just röstat igenom en lag som tvingar dessa NGO:er att registrera sig som utländska agenter och att redovisa varifrån de finansieras. I Sverige har vi fått höra om den här lagen, på nyheterna i media, och attityden har varit ganska klar: ”Det här är inte demokrati, det här är det gamla odemokratiska Sovjet som återuppstått.” Men, vad man inte talat om samtidigt som man berättat om den här lagen, är att man har nästan exakt samma lag i USA:
NGOs on steroids: ’Foreign agents’ to front up in Russia (utlagd 13/7 2012)
Det säger sig självt att ett land inte kan acceptera att en grupp finansieras från andra länder för att försöka undergräva legitimiteten hos den egna regeringen eller riksdagen och destabilisera landet. Vi svenskar skulle inte uppskatta att ha en massa organisationer här som finansierades av Ryssland och vars syfte vore att störta vår regering och ersätta den med en Rysslandsstyrd sådan. Vi har alltså ingen anledning att anklaga Ryssland för den här nya lagen. Det är en fullkomligt begriplig säkehetsåtgärd av en stat som vet att den redan är utsatt för de första stegen i en destabiliseringskampanj vars syfte är att störta regimen. (3)
Vad gäller Iran har man alltså redan kommit över stadiet av ren demonieringspropaganda och övergått till nästa steg, ekonomiska sanktioner. Vi accepterar dessa för att vi ju lärt oss se på Iran precis så som propagandamakarna vill att vi ska göra, som en förfärlig stat. Nu har jag väl svårt att betrakta Iran som en fullfjädrad demokrati (men det anser jag inte heller att USA är idag) men jag kan fördenskull inte önska död och förintelse över en massa oskyldiga iranier och jag kan inte se vad dessa vinner på att Irans olja hamnar i de multinationella oljebolagens händer. (*)
I fallet Ryssland har man än så länge bara hunnit till de första stegen i demoniseringspropagandan, liksom vad gäller Kina, ja bortsett förstås från NGO:ernas protestdemonstrationer. I Syrien har man kommit längre och övergått till att utöva ren och våldsam terrorism, med hjälp av Gulfstaterna Qatar och Saudiarabien, med hjälp av inhyrda våldsmän men även av missnöjda syrier och med hjälp av betalda och utbildade desinformatörer som sprider falska uppgifter till media, till oss mediakonsumenter. Målsättningen är att avsätta regimen och ta över styret av Syrien, genom de nickedockor man har kontakter med, personer som vistats länge i USA eller Storbritannien, precis som man gjort i Libyen. Detta mål får kosta hur mycket som helst i människoliv och förstörd infrastruktur. I denna propaganda ingår nämligen att vi ska tro att det är den aktuella regeringen som åstadkommer förödelsen och eländet. Ett inte ringa antal av de resningar eller uppror, som vi har sett runtom i världen på senare år, har satts igång och ibland organiserats av sådana här NGO:er.
Det otäckaste med den här verksamheten är att USA inte gör någon hemlighet av den, även om man använder sig av propagandistiska beskrivningar av den och även om den framställs som humanitär. De styrande vet nämligen idag att det inte spelar någon roll därför att majoriteten av alla människor i Väst är lätta att lura på grund av att de är så okunniga, både om hur propaganda bedrivs och om var de kan skaffa sig information om vad som pågår. Idag vet de styrande (eller snarare deras rådgivare), utifrån beteendevetenskapliga studier, att man inte behöver ta till den typ av åsiktsförtryck som 1900-talets diktatorer, Hitler, Franco, Stalin m.fl. utövade. Det gör ingenting om några procent av människorna i Väst vet och förstår vad som händer så länge majoriteten inte inser det och det gör den inte när media kontrolleras av makten eller av maktens hantlangare. Men, för säkerhets skull utvecklar man tekniker för att kontrollera alla människor idag.
Ju säkrare man som nyhetskonsument är på att man inte låter sig luras, desto lättare blir man ett offer för propaganda och den som en gång fallit för en propagandalögn har sedan ännu svårare att förstå och komma till insikt. De flesta vill nämligen inte inse, och inte ens inför sig själva erkänna, att de har blivit lurade. Det finns det också beteendevetenskapliga experiment som visar.
PS: jag rekommenderar den här artikel i The Guardian. Den är mycket avslöjande och kärnpunkten i artikeln är att angreppet på Syrien planerades i USA redan 2006. Artiklen, som har rubriken ”The Syrian opposition: who’s doing the talking?”, handlar också om de personer som var inblandade i planeringen och om deras kontaktnät. Om jag orkar ska jag försöka återkomma till den och referera den lite kort senare men tills dess vill jag inte undanhålla de intresserade artikeln ifråga.
Tillägg 16/ 7 2012 kl. 14.45 /Om Resursnationalism *) Det har börjat dyka upp lite här och där på sistone, framför allt i engelskspråkiga tidskrifter och siter, än så länge – ordet ”resursnationalism”. ”Nationalism” är något fult. Dels associeras det med nazismen, dels med fientlighet mot människor från andra länder, med etnisk purism och etniska rensningar. Sådant vill vi inte ha. Alla människor på jorden bör ju acceptera och respektera varandra och omfamna varandra.
Alltså är ”resursnationalism” något högst avskyvärt. Sådant ska vi inte acceptera någonstans. Men vad menas egentligen med begreppet? Vad syftar det till? Jo, det är en fin omskrivning för ett lands vägran att låta andra staters företag köpa upp deras naturresurser, de multinationella giganternas rätt att lägga på beslag på all världens resurser och rikedomar alltså. Vinsterna från sådana ska inte i första hand gå till de länder där resurserna finns och till människornas där välfärd, utan till de megamäktiga och megarika multinationella företagen, som företrädesvis är amerikansk- och/eller engelskägda (kallas ofta för ”amerikanska intressen” när USA:s politiker talar om dem). (4)
Begreppet ”resursnationalism” ska nu trumfas in och vi ska alla lära oss att inse hur hemskt det är med ”resursnationalism”. Så det kan vara värt att redan nu fundera på vilka som i första hand ska gynnas av att vi fördömer sådan och att vi så småningom förstår nödvändigheten av att vi (USA/Nato) bekrigar sådan varhelst den dyker upp på jorden och byter ut regimer som uppvisar denna hemska, diktatoriska och frihetsinskränkande nationalism.
Det har alltså varit val i Libyen, för en vecka sen. I Västmedia låter det närmast som en solskenshistoria, om än med några små fläckar. Det är det inte. Vi kan börja från början:
På flera håll i Libyen pågår stridigheter. En del vallokaler kunde inte öppna på grund av sabotage mot valet. En helikopter som skulle ersätta valsedlar i en lokal där dessa hade förstörts, sköts ner.(1) GP skriver att:
Flera vallokaler i bland annat Ajdabiya har tvingats stänga, uppger tjänstemän för AFP. Röstandet i oaserna Jalo och Ojla i sydöstra Libyen har också störts, och ett plan med valmaterial har hindrats från att starta från området. Valkritiska demonstranter i Benghazi i östra Libyen har tänt eld på valsedlar efter att ha stulit dem från en vallokal, uppger vittnen för Reuters. Demonstranterna ska ha eldat upp valsedlarna på ett torg i staden och sedan kört därifrån, skjutande i luften. Benghazi var något av en språngbräda för fjolårets uppror mot Muammar Gaddafi. De senaste veckorna har lokala grupper protesterat mot dagens val, eftersom de anser att Öst försummas av de styrande i huvudstaden Tripoli och att regionen borde få mer makt.(1)
Ovanpå detta skulle valet först handla om en församling som skulle skriva en konstitution men dagarna före valet ändrade NTC villkoren och bestämde att valet istället skulle handla om en ny Nationell Kongress, en riksdagsförsamling alltså, och en regering som sedan skulle utse dem som skulle skriva konstitutionen. Det är ungefär som om vi i Sverige skulle gå till val och några dagar före valet meddelar regeringen att det inte blir något riksdagsval, som vi trott, utan bara kommunal- och landstingsval.
3 707 kandidater i 72 distrikt konkurrerade om 200 platser i den Nationella Kongressen. 20 av dessa platser ska gå till partier, ett antal till enskilda personer, 120 platser.(2) Det hade knappast varit en ordentlig valkampanj varför få torde ha känt till vad kandidaterna eller de politiska grupperingarna stod för och vilken politik de ämnade verka för. Dessutom måste ganska stora delar av befolkningen ha varit uteslutna från att kandidera, eftersom människor som arbetat åt Ghadafi tidigare inte fick ställa upp (fast detta gällde förstås inte den som nu utpekas som vinnare och som Libyens nye ledare, Mahmoud Jibril). (3)
Så här skriver New Yok Times ex:
Safety concerns kept observers from reaching some polling places around the country, according to Alexander Bick, the Tripoli field office director for the Carter Center. Even so, he and many other monitors called the election remarkably well administered, considering the context: Libya had not held a national election for more than 40 years, the transitional government organized the voting at the last possible moment, and there was a string of violent attacks and attempts to block the vote by protesters in eastern Libya who were angry about how seats in the congress were allocated among regions.(4)
(min översättning: Säkerhetssituationen gjorde att observatörer inte kunde nå en del vallokaler runtom i landet, enligt Alexander Bick, direktören för Carter Center i Tripoli. Men trots detta ansåg både han och andra observatörer att valet var anmärkningsvärt välorganiserat, med tanke på omständigheterna: Libyen har inte hållit ett nationellt val på mer än 40 år, NTC organiserade valet i sista minuten och det förekom en del våldsattacker och försök att blockera valet i östra Libyen, av dem som var arga för hur mandaten hade fördelats mellan regionerna.)
(När Syrien ordnade ett val då var det inte ens värt att diskuteras, enligt Västmakterna, med tanke på den oroliga situationen där. Men en orolig situation i det av Nato sönderbombade Libyen däremot, är inget hinder.)
Tillsammantaget var detta val alltså långt ifrån vad vi skulle kalla ett rättvist och korrekt genomfört val. Följdriktigt skiljer sig bedömningen om valet åt mellan olika tidningar och media. Generellt beskriver alltså Nato-makternas krigspropagandamedia valet som en framgång, ibland som en stor framgång, och människorna i Libyen som mycket lyckliga över att äntligen få välja sina politiker. Sverige var inte sämre.
Så förklarar New York Times att en bomb i Darnah, i östra Libyen, kom i det område som är känt för islamistisk militarism och drogsmuggling. Bra att man talar om detta – äntligen, för det gällde även när upproret sattes igång där och för dem som tog till vapen redan andra dagen av upproret. Det låtsades propagandamedia inte om då. Samma grupper smugglade också flyktingar till Europa och tvingades sluta med den saken när EU fick igenom en överenskommelse med Ghadafi om att stoppa flyktingtrafiken från Libyen. Detta förargade de maffior som hade tjänat stora pengar på trafiken och som därför mer än gärna vill bli av med Ghadafi och idag är de inte inte speciellt förtjusta i de krafter som kommer att ta över efter honom. Nu är den lönsamma men för flyktingarna livsfarliga flyktingtrafiken emellertid igång igen.(5)
Correspondents reporting live from Libya
Al Jazeera har ju inte visat sig speciellt objektivt vad gäller rapporteringen om Libyen, och nu om Syrien, men här tycks man vara mer sanningsenlig än tidigare.
Sveriges radios korrespondent, Johan Mattias Sommarström, är alltså i Tripoli och rapporterade hur glada alla libyer var över att äntligen få rösta och stolta visade de upp sina bläckfärgade fingrar, som var bevis för att de hade röstat. Idag tog han fram några kvinnor som röstade på Jibril, mannen som började privatisera Libyens tillgångar och som måste betraktas som Washingtons man i Libyen. Man kan betvivla att libyerna känner till hans verkliga agenda.(6)
Sommarströms rapport var ett under av naivitet och okunnighet, såvida det inte var ett medvetet propagandastycke. Han passade nämligen också på att berätta hur uselt landet var pga av Ghadafis styre, dåliga bostäder, smutsigt och trasigt. Sjukhusen, berättade han också, har usel standard. De ser ut som svenska sjukstugor vid förra sekelskiftet, det flyter smutsvatten på gatorna och soporna hopar sig.(7)
Har Sommarström inte minsta begrepp om vad ett krig och bombningar av en stad och av ett lands infrastruktur gör med landet? Har han inte sett en enda bild från Libyen före kriget, då det såg ut på ett helt annat sätt? Fattar han inte att om en stads vatten- och avloppssystem bombas sönder då kommer det att flyta smutsvatten på gatorna. Inser han inte att de som massmördats i Libyen, de svarta,(8) med största sannolikhet var de arbetare och/eller gästarbetare som skötte renhållningen och som skötte mycket av grovarbetet i landet? Begriper han inte att när dessa människor dödats och när de som överlevt endera sitter i fängelser (där de torteras fortfarande (9)), eller har lyckats fly landet, när alla som arbetade inom förvaltningen före kriget, som nu anses vara Ghadafianhängare, inte får arbeta längre, då kommer landet inte att fungera? Då blir det smutsigt och sopigt. Känner han inte till att Libyen för 40 år sedan var ett av världens fattigaste och mest efterblivna länder med en mycket hög analfabetism (10) men före Natos bombattackerna och de s.k. rebellernas skjutande och plundrande och övrig förstörelseverksamhet, hade förvandlats till landet med Afrikas högsta levnadsstandard och drygt 80% läskunnighet?(11)
Vad gäller hur glada libyerna är, så visst, en del är säkert glada, fast vi har ingen aning om hur många de är, och man kan inte förvänta sig att människorna ska säga något annat än att de är glada med tanke på att det tills alldeles nyligen var förbjudet att säga något positivt om Ghadafi och om Ghadafitiden och belagt med långa fängelsestraff att göra det. Det faktum dessutom, att miliserna fortfarande kommer och hämtar människor som de tror eller vet var Ghadafianhängare, och misshandlar eller dödar dem, gör säkerligen inte människor benägna att säga något annat än att de är glada för sakernas tillstånd. Detta snuddar faktiskt Sommarström vid i ett av sina reportage. (12) Detta gör det säkert också viktigt att kunna visa att man röstade, i alla fall i vissa delar av landet .
Kort sagt Sommarströms reportage från Libyen var troligen världens naivaste och okunnigaste rapportering. Jag har läst ganska många rapporter om och från Libyen det senaste året, varav många varit mycket propagandistiska men inte en enda av dessa har varit lika illa och okunnigt hopkommen. Sveriges Radios rapportering från valet var alltså det värsta exemplet jag hittat om saken, vad gäller propaganda för kriget där och försöken att framställa resultatet av sönderbombandet av Libyen i positivast tänkbara dager.
Mer kritiskt inställda, eller något mer objektiva internationella medier är dock inte lika översvallande positiva till valet och dess genomförande, eller till situationen i Libyen just nu.
’Thugs, Islamists & chaos’ – welcome to New Libya? (Utlagd 9/7 2012)
Tillagda länkar 21/7 2012: – “THE ART OF WAR” Obama’s Greater East, Manlio Dinucci, volitairenet.org. 20/7 2012 - Libyan Elections – Burying The Amnesty Report, Global Civilians For Peace In Libya 20/7 2012 (Citat: Cockburn cited Amnesty report researcher Diana Eltahawy’s view that ‘things are not getting better’. Eltahawy commented that in May the ruling National Transitional Council (NTC) passed a law giving immunity to the ‘thuwwar’ for any act they carry out in defence of ‘the 17 February Revolution’ last year. Interrogations by militias, though very often involving torture, are deemed to carry legal weight. Eltahawy said there is ‘a climate of self-censorship’ within the post-Gaddafi government about these abuses.
Vidare: ‘The elections for a new General National Congress in Libya are an attempt to provide a “democratic” facade for an authoritarian and undemocratic government, subservient to the interests of the major Western powers, corporations and banks.
‘The NATO-installed National Transitional Council (NTC) ensured that candidacy was restricted to a relatively small layer approved by the Electoral Commission.’) - Mahmoud Gebril: The Rebel Who Could Run Libya, Vivienne Walt, Time World 1/4 2011 (Citat: As for Gebril, his grand international debut came on Tuesday, when foreign ministers from more than 36 countries, as well as U.N. Secretary General Ban Ki-moon, converged in London to thrash out a plan on how to oust Gaddafi and save the rebels. Hosted by British Prime Minister David Cameron, it was the first gathering of the sprawling coalition since the West began bombing Libya on March 19…..Despite his years studying and teaching in the U.S., Jibril was deeply critical of U.S. policies towards Libya, which he said had not brought U.S. investment in the country after U.S. sanctions were lifted in the mid-2000s — and hence, in his view, had missed the chance to transform Libya’s politics.) - Patrick Cockburn: Libyans have voted, but will the new rulers be able to curb violent militias? Patrick Cockburn, Independent 8/7 2012 (Citat: Too many journalists and media outlets decided early on that Gaddafi’s forces were the black hats and the insurgents the white hats. They pumped out anti-Gaddafi atrocity stories, often without checking the facts, such as a supposed campaign of mass rape by government troops. Investigations by Amnesty International, Human Rights Watch and a United Nations team discovered no evidence for this, but their findings were largely ignored by the media…..Last week Amnesty produced a devastating report – ”Libya: Rule of law or rule of militias?” – based on meticulous and lengthy investigations, portraying Libya as a country where violent and predatory militia gangs have become the real power in the land. They jail, torture and kill individuals and persecute whole communities that oppose them now, did so in the past, or simply get in their way…….Take the case of Hasna Shaeeb, a 31-year-old woman abducted from her Tripoli home last October by men in military dress and taken to the former Islamic Endowment Office in the capital. She was accused of being a pro-Gaddafi loyalist and a sniper. She was forced to sit in a chair with her hands handcuffed behind her back and was given electric shocks to her right leg, private parts, and head. Guards threatened to bring her mother to the cell and rape her, and urine was poured over her. After she was freed from the chair, her torturers could not open her handcuffs with a key so they shot them off her, fragments of metal cutting into her flesh. On being released after three days, Ms Shaeeb had a doctor confirm her injuries and complained to the authorities about what had happened to her. They did nothing, but she received a threatening phone call from the militiaman who first arrested her and shots were fired at her house…..Not everybody survives mistreatment……The stranglehold of the militias in Libya has been established without the outside world paying much attention.)
– Libya: Permanent Chaos a.k.a. Permanent Revolution, Alexander Mezyaev, Strategic Culture Foundation, 17/9 2012
Jag gillar George Galloway skarpt, dels för att han är kunnig, dels för att han oftast tycker likadant som jag, dels och kanske framför allt för att han talar klarspråk, inte hymlar utan kallar en spade för en spade. Så här kommer han med sina synpunkter på Syrien och vad som händer där:
George Galloway on Syria (5/4 2012)
Den enda punkten där jag inte håller med honom är där han säger att Assad måste bort för att hans familj suttit vid makten så länge. Det är för det första inget bra skäl i sig, för det andra är det syrierna själva som ska avgöra om den saken.
Så kan det ju vara intressant att lyssna till ICC-advokaten Melinda Taylor, som arresterades i Libyen när hon och tre andra, som också arresterades, skulle besöka Saif al Islam, Ghadafis son, som sitter fängslad i Zintan (ICC har ju begärt att Saif al-Islam ska utlämnas till ICC):
Melinda Taylor addresses the Hague (utlagd 6/7 2012)
(Tack Sangamar för tipset om denna video.)
Verkar det inte som om Libyen har infört, eller varje fall tillämpar, amerikanska lagar numer, den där nya lagen exempelvis, som tillåter amerikansk militär att fängsla och spärra in människor som de anser hotar landets säkerhet, så länge de önskar och utan att den fängslade har några som helst rättigheter, som att få veta varför han fängslats, inte har rätt till rättegång eller att få veta hur länge han ska hållas inlåst.(1)
Så ja – Libyen har numer amerikansk demokrati åtminstone i det här avseendet. Vi som är lite gammaldags i vår politiska uppfattning anser förstås inte att sådana här lagar är förenliga med demokrati, varken i USA eller i Libyen. Men vi hänger inte med utvecklingen förstås och har inte fattat att det är andra och nya (modernare kanske) tider numer. Vi är ju så korkade att vi vet att sådana lagar öppnar för och kommer att resultera i godtycke och rättsövergrepp mot oskyldiga – också.
Sådana uttalanden som det Clintonskan gör i nedanstående videofilm, liksom hennes skratt när hon hade uttalat de ”bevingade” orden ”Vi kom, vi såg – han dog”, om lynchningen av Ghadafi, gör att man undrar om damen har alla hästar hemma. Har aldrig tidigare hört någon, i den position som hon innehar, uttala sig så här om andra staters politiker. Så här beter man sig bara inte som utrikesminister. Totalt omdömeslöst är väl det snällaste man kan beteckna hennes uttalanden som.
Putin placed Hillary where she belongs (St Valentine’s Day) (14/2 2008)
Intressant att sen ta del av hennes uttalande om uttalandet om Ghadafis död:
Hillary Clinton defends ”We Came, We Saw, he Died” – FoxNews 111023 (utlagd 24/10 2011)
Alltså, här påstår hon att när hon skrattade åt att Ghadafi var död då visste hon inte säkert om han var det. Precis som om hennes uttalande skulle ha varit mer omdömesgillt i det fallet än om hon säkert visste att han hade dödats – vilket hon givetvis visste.
Man börjar förresten undra om omdömeslöshet är ett villkor, numer, för att bli utrikesminister.
Läser i Expressen (1) att Carl Bildt tjänat stora pengar på kriget mot Irak via sin lobbyingverksamhet för detta krig, att få de europeiska staterna att medverka i USA:s förstörelse av Iraks infrastruktur och mördandet av tusen och åter tusentals irakier. Stilig utrikesminister vi har. Jag kallar detta för korruption. Det är mycket illa när vi har en utrikesminister som tjänar en annan stat och medverkar i torterande och dödande av massor av människor – för egen vinning dessutom.
Min första fråga idag är: Vem tillsatte Carl Bildt som utrikesminister i Sverige? Han och Reinfeldt var ju inte så såta vänner. Dessutom verkar han sköta utrikespolitiken som om den bara är hans privata affär. Jag tyckte att det var skandal redan då han tillsattes.
Den andra frågan: Bestäms vår utrikespolitik numer helt i Washington?
Min tredje fråga är, fast det var länge sen jag bestämde mig för att sluta ställa den: Vem mördade Olof Palme? (2)
Och just nu är Bildt med och planerar för ”hårdare tag mot Assad i Syrien”. Så den fjärde frågan blir hur mycket han beräknar att tjäna på ett Nato-krig mot Syrien, ett direkt krig eller ett intensifierat indirekt sådant, med svensk medverkan, om så bara med muntligt och ”moraliskt” stöd, ? (3)
/Kerstin
Länkar: 1) Krigsutbrottet i Irak gjorde Bildt till mångmiljonär, Expressen (publiceringsdatum hemligt) 2) GW: Palme mördades av en polis, Aftonbladet 22/2 2011 (Citat: Professorn: Det är en konspiration – och skytten kunde hantera vapen. Leif GW Persson är övertygad: Olof Palme mördades av politiska skäl – av någon inom polisen eller försvaret. – Och det har man ju inte varit så benägen att utreda, säger han…. Leif GW Persson säger att den som sköt var en duktig skytt och van vid att hantera vapen./Och detta senare har vi varit överens om härhemma hela tiden.) 3) Krav på hårdare tag mot al-Assad, Sydsvenskan 7/7 2012 (Citat: Regimen kommer inte att överleva, hävdar utrikesminister Carl Bildt efter att ”Syriens vänner” mötts i Paris…..– Vi tar ytterligare steg för att öka trycket på Assad- regimen, sa utrikesminister Carl Bildt efter mötet. – I första hand gäller det att få ett slut på våldet och att få till stånd en syrisk övergångsregering. Säkerhetsrådet har ett stort ansvar men det finns fortfarande betydande motstånd att övervinna. Slut på våldet i Syrien kan man få nästan direkt, om man beordrar Qatar och Saudiarabien att sluta smuggla vapen till upprorsmännen, om Turkiet inte längre upplåter områden för upprorsmännen och om västerländska specialstyrkor som tränar de här grabbarna kallas hem. Märkligt också att man (Bildt bl.a.) inte låtsas om att det varit flera val i Syrien det senaste halvåret. För att man vill fortsätta att lura i oss alla att Assad inte har något stöd från någon enda själ i Syrien, möjligen?) – ”Carl Bildt lämnar regeringen före valet”, Expressen (publiceringsdatum hemligt, kanske bra för framtida historieförfalskning?). - SYRIA: Imperial Arrogance Spells Fatal Over-reach for the US and Western Allies, By Finian Cunningham, nsnbc 7/7 2012 (Citat: US Secretary of State Hillary Rodham Clinton takes her seat next to British Foreign Minister William Hague, prior to a meeting about Syria in Geneva, Switzerland, June 30, 2012. Since mid-March 2011, these parties have been arming, funding and directing mercenary militia groups to rip Syria apart from within. No cost in human lives and suffering is too high for the imperial powers to effect their strategic goal of regime change. No-warning car bombs in urban centres, roadside explosives, massacres of families and whole villages are part of the Western instruction manual to terrorise and subvert a sovereign country. Civilian sources in Syria say communities are living in a state of fear from these NATO-backed foreign mercenaries and opportunistic internal criminal gangs. Families are evicted from their homes, which are then turned into sniper nests or bomb factories; shopkeepers are warned to close down their premises or see them burned to the ground. “These gangs are not Syrian. We can tell from their accents and beards that they are foreigners from Libya, Iraq, Saudi,” said one young woman from Damascus, who added that she feared her country would be turned into the NATO-induced post-apocalyptic disaster that is currently Libya.)
Hyckleriet från Västmakterna, med USA som ledare, är ofattbart för oss vanliga dödliga. Deras lögner och deras dubbelmoral fungerar, om det nu fungerar fortfarande, bara på grund av att vanliga hederliga människor inte kan föreställa sig att politiker kan ljuga så enormt och vara så totalt okänsliga och barbariska vad gäller vanliga människors liv. Goebbels uttryckte detta väl när han menade att skulle man, som politiker/ledare, ljuga skulle man göra det så rejält att ingen trodde att någon var förmögen att föra fram sådana gigantiska lögner.
’West biased towards Syria conflict'(utlagd 5/7 2012)
Läser man runt lite på engelskspråkiga sidor finner man dock att ganska många av dem som kommenterar inte sväljer de här lögnerna längre trots det enorma propagandapådraget i Västvärldens media.
Här är en annan bild, än den propagandabild vi fick läsa i våra media, av hur det började i Libyen:
Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary utlagd 13/11 2011)
Ja, så minns vi ju, åtminstone ganska många av oss, hur det var med de där massförstörelsevapnen som Saddam Hussein i Irak inte hade, men som USA påstod att han hade och som låg till grund för attacken på Irak och för att bomba Irak sönder och samman.
