Kan någon besvara frågan om koltrastar (och kanske även andra fåglar) kan höra maskar under jordytan, om de hör väldigt bra alltså?

Vi har nämligen en koltrast boende i ladugården och han går gärna och letar insekter på gräsmattan. Han är inte speciellt rädd för mig och kommer ofta så nära mig som tre-fyra meter när jag sitter ute i trädgården. Han verkar ganska nyfiken på mig och brukar ibland sjunga en stump för mig stående där på gräset fyra meter bort. Nu när han slutat hålla konserter så tjattrar han istället mot mig. Kanske han hotar mig. Kvittar vilket, han är trevlig och numer en av ”mina goda vänner” i trädgården, precis som sädesärlorna som just är inne på sin andra kull.

Hur som helst så har jag noterat att koltrasen skuttar runt och plötsligt stannar han till, lägger huvudet på sned och lutar ena sidan av huvudet mot marken för att ögonblicket efter skjutsa ner näbben i gräset och dra upp en fet daggmask. Ibland får han dra i den i flera omgångar för att få upp den helt så den ligger helt klart inte ovanpå marken utan är förankrad i jorden. Mig förefaller han alltså lyssna efter masken och höra den innan han skickar ner näbben och pickar upp den. Kan det stämma?

Jag läser ett blogginlägg på Alliansupproret: Vill vi ha dödsstraff här i landet? som jag inte riktigt vill tro på eftersom det är för vidrigt. Det handlar om att Lissabonfördraget inför dödsstraffet lite sådär i en fotnot. Enligt bloggen skrivs där alltså:

”vid fall av krig, kravaller, uppror” är dödsstraff möjligt.”

Som jag skrivit tidigare, FRA-lagen en liten bit i ett övergripande mönster, Motvallsbloggen 24/6, så har mönstret länge varit mörkt men nu börjar det se svart ut, heltsvart.

Snälla någon, säg att det här med dödsstraff inte är sant!

Jag börjar allvarligt betvivla att Margot Wallström begriper vad det är hon medverkar till och arbetar så ivrigt för.

Och som sagt, den förra demokratiperioden, den berömda i Grekland (som vi kanske inte skulle anse så demokratisk då medbestämmanderätten endast gällde fria män, inte kvinnor och inte slavar), varade i c:a 70 år, sedan återtog eliterna makten och så tog det 2.500 år innan nästa demokratiperiod i Europa inföll, nämligen till åren åren efter första världskriget, som tog slut 1918.

Allting hänger ihop med allt annat, som miljöförkämpen Barry Commoner sade på 70-talet.

Just nu lyssnar jag på Studio Ett, som diskuterar HIV/AIDS, som återigen ökar i Sverige, liksom andra könssjukdomar.

För c:a 15 år sedan skrev jag ett bokmanus (numer en nätbok) om det biologistiska perspektivet (varmed jag avser tendensen att förklarar våra samhällssystem utifrån biologin och som om denna biologi tvingar på oss ett visst samhällssystem och specifika mellanmänskliga relationer).

Vi befinner oss återigen i en biologistisk era (den förra såg vi kring och i början av 1900-talet), där mer och mer av våra mänskliga egenskaper och betéenden förklaras med hänvisning till våra gener , vår evolutionshistoria och till vår biologiska natur. Framför allt är det numer populärt att hävda att människan, som alla andra biologiska varelser, är egoist av naturen och att konkurrens mellan allt och alla om begränsade resurser därmed är en naturlag som man inte kan (bör) göra något åt eller som vi bör anpassa oss efter, alternativt inte kan undkomma. Numer börjar det dessutom, precis som förra gången, bli alltmer vanligt att förklara främlingsfientlighet med en genetisk nedärvd räsla för det främmande.

Därför lägger jag i dagens inlägg ut ett stycke ur ovan nämnda nätbok (länk till denna finns i länkrullen th). Jag har plockat ihop bitar ur ett kapitel:

Det har förundrat mig hur ogärna biologister ser på evolutionen ur en rent biologisk synvinkel. För sociobiologer handlar det enbart om inomartslig konkurrens om begränsade resurser, vilket passar perfekt ihop med det moderna samhälleliga marknadstänkandet. I själva verket handlar evolutionen nog mycket oftare om hur individer klarar av andra påfrestningar i miljön, som parasiter, bakterier och virus och hur de kommer över miljöförändringar som klimatförändringar eller fluktuationer inom andra arter m.m.

Efter att rävskabben kom till landet, för några årtionden sedan, har rävstammen decimerats avsevärt. Forskare menar att i somliga områden slogs 90% av stammen ut av skabben. Man talar om en snittutslagning på omkring 50%.
Egenskapen att tåla skabb hade varit helt irrelevant innan skabben kom till landet. Därför hade ingen selektion för immunitet mot denna parasit förekommit. När skabben så kom blev denna egenskap, som somliga individer av en ren slump troligen besitter, helt avgörande. Även om parasiter och andra hot mot hälsan, som bakterier och virus, slår hårdare mot försvagade individer, alltså mot sämre jägare exempelvis, så torde många goda jägare bland rävarna också ha slagits ut därför att de inte hade något genetiskt betingat försvar mot skabbangreppen.
Efter en tid kommer endast de rävar som kan härbärgera skabbdjur utan att lida märkbart av dem, att finnas kvar i landet. Den svenska rävpopulationen har då utvecklats till en bättre anpassning till den nya miljön, den som innefattar skabbdjur. Därmed har den svenska rävpopulationens genpool förändrats något lite, om inte på något annat sätt så vad gäller motståndskraft mot rävskabb. Om motståndskraften mot skabb skulle råka vara genetiskt kopplad till någon annan egenskap skulle rävarna troligen förändras även vad gäller denna andra egenskap, förutsatt att egenskapen ifråga inte är negativ för överlevnaden. (anm: Även skabbdjuren förändras under denna evolutionsprocess.)

Även bland oss människor fungerar sjukdomar som naturliga selektionsfaktorer. Digerdöden, som drog fram över Europa under medeltiden, dödade stora delar av befolkningen och inte bara de fattiga. Den torde ha utgjort en enorm biologisk selektionsfaktor. Idag ser vi en liknande selektionsfaktor i full verksamhet bland oss, nämligen HIV–viruset, som slår ut de drabbade tämligen effektivt (anm. nu: vilket var fallet då). Om man inte finner något botemedel mot sjukdomen kommer den troligen att med tiden gå runt hela mänskligheten, vilket kan ta flera hundra år, kanske tusentals år. Kvar finns sedan endast de människor som har en naturlig immunitet mot AID:s, som somliga troligen kommer att visa sig ha. Om inte, kan sjukdomen mycket väl komma att utrota hela mänskligheten så småningom. Men under hösten 2001 påstod man i ett TV-program att man hade hittat kvinnor i Afrika som var resistenta mot HIV-viruset, ett både hoppingivande och hotfullt faktum, om det är korrekt. (Att det finns immuna människor kan nämligen innebära att HIV-viruset blir omöjligt att utrota och därmed kommer viruset obönhörligen att spridas vidare tills alla icke-immuna dött ut (såvida vi inte hittar botemedel alltså).
De som nu eventuellt är immuna mot AIDs är inte automatiskt de som lyckats bäst i samhället, i berömdisvärlden, på aktiemarknaden eller i det ekonomiska eller politiska livet, vilket vi redan sett tydliga exempel på. I det verkliga evolutionsspelet, det som även innefattar AID:s, kommer alltså helt andra människor att överleva än de som nyliberaler tänker sig som biologiskt överlägsna, alltså de som lyckats roffa åt sig mer än andra av jordens resurser, de som betalas väl på grund av sin kändisstatus eller som sitter i alla tänkbara styrelser och korsvis ger varandra fantasilöner och fallskärmar som deras avkomma kan leva gott på i generationer, eller de som lyckats bäst med spekulationer på börsen.

Sociobiologer, moderna evolutionister, och biologistiskt orienterade beteendevetare väljer emellertid att inte ta sådana faktorer som bakterier, virus, parasiter, förändrade klimat– eller andra miljöfaktorer med i beräkningen när de diskuterar evolutionen. De utgår som en självklarhet från att evolutionen drivs och fortgår enbart genom att individer inom samma art konkurrerar ut varandra. De tar för givet att de aggressivaste och mest egoistiska individerna alltid får mer av de per definition begränsade resurserna och att dessa därför kan förmera sina överlägsna gener effektivare. De förutsätter sedan att de överlevande generna tvingar sina bärare att slå hårt mot medmänniskorna i den inomartsliga konkurrensen om de begränsade resurserna.

Det finns helt enkelt ingenting som garanterar att det avgörande för arternas utveckling har varit individers förmåga att roffa åt sig från sina artfränder, att slå ut andra sådana i konkurrensen om begränsade resurser. Där miljön plötsligt förändras är det troligen helt andra faktorer som är avgörande, genetiskt betingad immunitet, effektiv matsmältning, extrem köldtålighet etc. Vad som kanske är en bra egenskap idag kan visa sig vara en värdelös sådan i morgon, och under förändrade förhållanden. Den framgångsrike börsmäklaren som drabbas av AID:s har inte så stor nytta av att han är en överdängare vad gäller att trycka på datortangenter eller att prata upp eller ner aktiekurserna och göra sig miljoner på optionsaffärer.

Idag skulle ingen människa behöva svälta om resurserna fördelades rättvist, om naturresurserna inte reserverades för ett litet fåtal människor att exploatera och leva i överflöd på medan de flesta fråntagits sin ”djuriska” rätt att försörja sig på vad jorden erbjuder av föda och förnödenheter. De flesta människor har alltså ingen möjlighet idag att försörja sig på vad jorden ger. Det beror fortfarande inte på att jordens resurser inte räcker till alla utan på att stora delar av vår jord numer ägs av ett litet fåtal individer. Dessa individer äger ofantligt mycket mer än de behöver för sin egen omedelbara överlevnad och de använder jorden till produktion av lyx för ett fåtal rikare människor istället för till föda och förnödenheter åt alla de människor som finns. Något sådant förekommer inte i djurvärlden!

Vore vi ”bara en djurart bland alla andra” (som är så populärt att hävda numer) skulle ingen av oss anstränga sig för att roffa åt sig mer än den själv behöver för sin egen omedelbara överlevnad och effektiva fortplantning. Nu gör somliga människor just detta, ja de går över lik, över massor av lik, för att få kontroll över alla naturresurser. Det visar att vi inte bara är ett djur bland alla andra, utan ett alldeles unikt djur, ett som i flera och mycket väsentliga avseenden beter sig helt olikt alla andra djur.

Det senare är ett argument så gott som något, att inte kritiklöst köpa det biologistiska perspektivet på mänskliga betéenden och våra samhällssystem.

Läser i Aftonbladet att:

Anders Eklund, som erkänt att han mördat 10-åriga Engla Juncosa Höglund, led inte av en allvarlig psykisk störning när han begick brottet, enligt det rättspsykiatriska utlåtandet.

Och jag som trodde att alla män som begår sådana brott var psykiskt sjuka och onormala. Det är ju i alla fall vad vi fått höra i åratal, att de där männen som begår sådana där brott är allvarligt psykiskt sjuka.

Nu vet vi alltså, och har expertutlåtande på saken, att även normala eller i varje fall tämligen normala och psykiskt friska män kan mörda kvinnor och barn.

Länkar:
– Anders Eklund inte psykiskt sjuk, AB
– Anders Eklund inte psykiskt sjuk, DN
– Eklund inte psykiskt störd, DN
– Anders Eklund inte allvarligt psykiskt sjuk, SvD

För övrigt rekommenderar jag starkt ett inlägg på Rawia Morras blogg. En uppsats med titeln ”Kriget mot terrorismen”: Ett dubbelt bedrägeri mot mänskligheten av Elias Davidsson. Den bör läsas av alla som är intresserade av världens öde.

Det slår mig när jag läser runt på lite bloggar, att många av dem som är väldigt upprörda över vårt nya övervakningssamhälle hävdar att alliansen är mer vänster än vänstern. Jag har själv gjort mig skyldig till oklarheter när jag liknat vår nya övervakningsstat vid Sovjet. Dags att rätta upp språkbruket alltså – inte minst mitt eget.

Det slår mig vidare att man ALDRIG talar om Franco numer, aldrig om Salazar, aldrig om militärjuntan i Grekland, mycket sällan om apartheid i Sydafrika och i praktiken inte heller om Pinochets illdåd så jag gissar att stora delar av den yngre generationen inte har en aning om vilka dessa prickar var, eller vad deras odemokratiska, diktatoriska politiska system sysslade med. Vi som varit med mer än ett halvt århundrade, vi vet ju att de här herrarna bar sig lika illa åt som ledarna i Sovjet, att de avlyssnade, kontrollerade medborgarna, censurerade, fängslade och torterade oliktänkande och oppositionella.

Så vari ligger skillnande mellan fascistiska och kommunistiska diktaturer?

Jo, högerdiktaturer, som brukar kallas fascistiska, är kapitalistiska. De försvarar i första hand de ekonomiska eliternas intressen och de är undantagslöst mycket ekonomiskt ojämlika samhällen. Sovjet, och de flesta vänsterdiktaturer, har varit planekonomiska sådana och de har, även om ledarna skott sig och levt bättre än alla andra, sett till att fördela samhällsproduktionen betydligt mer jämlikt.

Jag är negativ till alla diktaturer, vare sig de är höger- eller vänsterdiktaturer, men de ska benämnas rätt för det finns avgörande skillnader mellan dem.

När USA och EU, och därmed även Sverige, inför totalkontroll över sina medborgare och talar om för dessa vad de får och inte får tycka, göra eller säga ifråga om politik, då handlar det inte om kommunistisk kontroll och förtryck utan om fascistisk sådan. Då handlar det om angrepp på demokratin från höger, inte från vänster. Det här är dessutom inte den moderna historiens första angrepp på demokratin från höger. 1900-talet såg också ett antal kapitalistiska diktaturer i Europa och i världen i övrigt, inte bara kommunistiska sådana. Det förefaller som om detta faktum aldrig trängt in i yngre svenskars medvetande.

Avslutningsvis hjälper jag gärna till att sprida en video, på Pasteys blog, där Fredrik Malm talar på en demonstration 2006. Opportunismen är fortfarande den mest omfattade ”ismen”.

Yttrandefriheten sitter löst när den stora fasciststaten i väster stiftar lagar för alla världens länder.

Mikael Nyberg rapporterar om hur EU:s ministerråd nu filar på censurregler. Det ska bli förbjudet, skriver han, att sprida skrifter, på nätet eller annorstädes, som kan uppmuntra till terrorism.

Vad är då terrorism, undrar man? Jo:

Till terroristbrotten räknas, enligt den praxis som säkerhetspolis och åklagare nu söker stadfästa i Sverige, stöd till nationell försvarskamp mot USA och dess förbundna.

I framtiden, skriver Mikael Nyberg vidare, ”kan det alltså blir straffbart att muntligen eller skriftligen uttrycka solidaritet med motståndet i Somalia”.

Han berättar också att vår regering avstod från att använda sin vetorätt för att stoppa detta förslag och om hur den tänker sig en slags ”frivillig censur”.

Läs mer om saken på Mikael Nybergs hemsida och om hur Lissabonfördraget kan komma att slå vad gäller yttrandefriheten och svensk grundlag på det området.

Att det inte alls handlar om att stoppa terrorism är ju helt klart. England jagar terrorister lika intensivt som USA, och som vi i Sverige numer, och stiftar samma typ av lagar. Det konstiga är att det landet har dragits med terrorism i minst 40 år, utan att man för den skull ansett det nödvändigt att avskaffa demokratin och yttrandefriheten. Samma sak gäller i princip för USA, där det också förekommit terrordåd tidigare, utan den effekt 9/11 fått.

Säg sedan att Naomi Klein hade fel när hon hävdar att moderna politiker tar varje katastrofal händelse som intäkt för att inskränka människor fri-och rättigheter och för att kränka människors integritet, liksom för att omfördela från de sämre ställda (eller från den stora maktlösa massan) till de ekonomiska eliterna, som ju numer är ungefär desamma som de politiska eliterna.

Hur sannspådd jag skulle bli, och hur snabbt jag skulle bli det anade jag inte när jag för ett par år sedan föreslog att liberalismen var ett förstadium till fascism. Den gången tänkte jag egentligen mer på att liberalismens ojämlika samhälle skulle generera fler väljare åt extremhögern, på samma sätt som fattigdom och utslagning gav Hitler luft under vingarna på den tiden. Men nu verkar det som om både de som kallar sig liberaler och konservativa i regeringen själva är beredda att införa fascistiskt styre i Sverige.

Likheterna mellan dagens USA och Hitlers Tyskland blir alltmer slående. I båda fallen handlar det om att tysta oppositionella genom att framställa dem som hot mot rikets säkerhet. I båda fallen startade ledarna krig – för att säkra sina ekonomiska intressen och av storhetsvansinne. I båda fallen inskränktes människors frihet och yttrandefrihet, för den goda sakens skull och för att avlägsna farliga element i samhället. Och som sagt, Hitler lyckades få stora delar av Tyska folket med sig just för att han så envetet hävdade att han önskade fred i världen – och det trodde tyskarna på – i början.

Och som vi vet, så började andra världskriget med att ”Polen anföll Tyskland”, och då var ju Tyskland tvunget att försvara sig och säkra freden på sikt, och när de gjorde det förklarade England krig mot Tyskland, ja alltså, det var Hitler som fixade en falsk fientlig incident vid polska gränsen. Och hur var det nu med Saddam – vilka massförstörelsevapen hade han, som USA var tvingat att försvara oss mot???

Här går man hela vintern och längtar efter sommaren, bara för att finna att den är full av plågor och eländen. Först har vi alltså knotten, det går absolut inte att vara ute när det är molnigt eller framåt kvällarna. Nu har jag sytt mig en knotthatt, med ett skynke som är så finmaskigt att inte ens svidknotten kommer igenom – bara för att finna att visserligen kan de inte bita mig när jag har det där skynket över ansiktet, men istället har jag en svärm på sådär en miljon knott framför det där floret inom en kvart, vilket nästan får mig att gripas av panik trots att de inte kommer åt ansiktet.

I kväll tog vi en promenad i skogen och hade vår långhåriga collie med oss. När vi kom hem upptäckte jag att det fullkomligt kryllade av fästingar i hans päls. Jag stod nog en timme och gick igenom pälsen och plockade den ena efter den andra, och dödade dem, tröstande mig med att för varje hona jag förpassade in i evigheten så dödade jag egentligen minst hundra fästingar. Jag hittade nog omkring 30-40 fästingar på honom. När jag inte orkade leta efter fler var det bara att klä av sig själv och kontrollera att man inte hade några på sin egen kropp. Jag kunde inte se någon men en halvtimme senare, när jag satt mig vid datorn, kommer ett av de där vidriga krypen travande uppför min underarm.

Det enda elände vi inte har här – än, är mördrarsniglar. Men det är förstås bara en tidsfråga innan de invaderar även vårt område – men visst, myggen är inte så besvärande, just här.

Sedan finns det förstås glädjeämnen med sommaren också, fast just i kväll känns de inte påtagliga precis. Nu längtar jag bara till oktober, regn, rusk, blåst och fästing- och knottfrihet.

Igår dock, fick jag vara med om något jag aldrig har upplevt tidigare trots att jag delat den oss nära naturen med en massa rådjur under många år. Banjo, långhårscollien, skällde på det där karaktäristiska sättet som betyder ”matte kom – direkt, här är något märkvärdigt”, så jag gick förstås bakom huset för att se vad han skällde på. Han stod vid stängslet och stirrade bort mot stenmuren, 25 meter bort, som omgärdar vår tomt (allt är inte inhägnat). Där, ganska nära vår ”lekstuga” stod en råget med ett väldigt litet kid. Hon började skälla tillbaka, lika envetet och målmedvetet som hunden. När jag dök upp drog hon sig så småningom, men sakta och som om hon inte ville det, lite in i skogen tillsammans med kidet men blev stående bara 50 meter från oss och skällde ut oss efter noter, ända tills jag tog hunden med mig och gick in.

Jag tyckte det var ett märkligt betéende och började undra om hon hade ett kid till, som blivit liggande i det långa gräset, kanske skadat eller så. Så jag beslöt att lämna henne ifred och gick in tillsammans med hunden. En halvtimme senare kunde jag inte bärga mig emellertid varför jag gick ut och kollade om det fanns ett kid där i gräset. Det gjorde det inte. Endera hade geten hämtat ett sådant redan, eller så skällde hon på oss av en för mig obegriplig anledning. Jag har i varje fall aldrig blivit utskälld av en råget någon gång tidigare.

Samtidigt som rådjuren är väldigt vackra djur så har jag börjat betrakta dem med alltmer avsmak, närmast som en slags gigantiska råttor. Dels kan de bli gräsliga marodörer i trädgården och käka upp allt man har där i grönsaksväg, ja även i blomväg, dels är de fantastiska spridare och uppförökare av fästingar. De har helt enkelt blivit alldeles för många och alldeles för oskygga.

Och nej, jag tror inte att rådjursstammens enorma tillväxt har med växthuseffekten att göra, och inte heller att fästingexplosionen, för en sådan har vi sett de senaste 25 åren, beror på någon sådan, trots att forskare idag gärna skyller alla förändringar i naturen på detta fenomen. Växthuseffekten må vara hur riktigt som helst, men somligt elände har vi människor förorsakat på andra sätt än genom att elda för mycket olja. Vi (eller snarare somliga av oss) är klantiga på mer än ett sätt alltså.

Det var ju roligt att se den enorma upprördhet som bloggvärldens skribenter har ådagalagt över FRA-lagen. Tyvärr misstänker jag att det huvudsakliga skälet till ilskan är risken att det kan bli farligare att fildela och att ladda ner musik och filmer från nätet, ett trivialt och i grunden bedrövligt skäl att bli arg eftersom det här handlar om mycket viktigare och värre saker.
Det finns betydligt allvarligare skäl att vara mycket kritisk till FRA-lagen, som att den innebär ett mycket stort avsteg från demokratiska principer. Som att lagen bara är en del i ett mönster som blir allt tydligare. Mönstret visar på en stark vilja från de styrande eliternas sida att kontrollera befolkningarna i Västvärlden inför vad som kommer, nämligen det totala avskaffandet av demokratin och en allt hårdare press på befolkningarna, där det nog inte kommer att kännas så viktigt i framtiden att man inte kan ladda ner musik gratis från nätet.

FRA-lagen är bara en del av ett allt mörkare och obehagligare mönster. Detta inkluderar också den nya lag som infördes för några år sedan då det återigen blev tillåtet att sätta in militär mot svenska medborgare, något som varit förbjudet sedan Ådalen.

Mönstret inkluderar vidare avskaffandet av den allmänna värnplikten och ersättandet av denna med legoknektar. Det är alltid svårare att sätta in och beordra värnpliktiga att skjuta skarpt mot sina egna landsmän men jag är övertygad om att det är värre än så.

De insatsstyrkor som ny byggs upp i EU påstås skola användas för fredsbevarande syften, och vi ska tro att de i huvudsak ska sättas in mot revolterande människor i andra länder, utanför Europa. I verkligheten finns de där också för att sättas in inom EU. På samma sätt som man i Sovjet satte in trupper från en etnisk grupp mot protesterande från andra etniska grupper, kommer det att vara mycket behändigt att sätta in portugiser mot protesterande svenskar, tyskar mot trilskande spanjorer, holländare mot besvärliga polacker etc.

Det handlar inte heller om att skapa ett EU som ska vara en motpol till USA, utan om att skapa ett EU som ska gå helt i takt med USA.

EU är inget fredsprojekt, det är ett krigsprojekt och det fungerar redan som ett sådant – ännu så länge bara i utomeuropeiska länder. Och nu ska EU vara med och kväsa Iran. Det kommer också att ställa upp på det nya kalla krig mot Ryssland som USA filar på, med sitt krav på militärbaser för robotavskjutning allt närmare Ryssland. Vem tror att de är till för att ”skydda oss mot iranska atomvapen”, som USA nu hävdar? Ingen förnuftig europé tror det, och ingen ryss heller.

Den sköna nya världen, ”Den nya världsordningen”, som USA kallar den, är redan över oss och under tiden är ungdomar mest upprörda för att de inte ska kunna ladda ner musik gratis från nätet. Andra är inte upprörda alls, för de anser sig ha rent mjöl i sina påsar. Det där mjölet kan vara både värdelöst och uppätet snabbare än de tror.

Och ovanpå allt detta har vi ingen opposition. Alla partier, de som har en chans att påverka svensk politik, är överens, fast de låtsas inte vara det, varför det inte går att rösta bort dem som agerar vidare utefter de här linjerna. Då är demokratin i praktiken redan död.

Så tacksam att jag inte är ung idag. Så tacksam att jag har min framtid bakom mig. Min generation, de allra flesta i den, hade turen att få leva sina bästa år i vad som varit världshistoriens bästa kompromiss, för majoriteten av befolkningen.

Slutligen: Det finns fler än jag som tycker att EU blir alltmer likt gamla Sovjet: The European Union – the New Soviet Union?

Det är midsommar och vad passar bättre än att fira den med trädgårdens blomsterfägring.

Det blev en fantastisk blomsterprakt av misstaget för två år sedan. Det var inte alls meningen att det skulle bli så här många fingerborgsblommer. Men jag tappade en hel fröpåse i rabatten ovan förrförra sommaren. Så jag tog några grabbnävar, nå kvinnonävar kanske, jord och frön och spred ut misstaget över samtliga rabatter och tänkte att det går väl att dra upp en del om de kommer för tätt någonstans. Det gjorde jag lite här och där förra sommaren och så här praktfullt blev det alltså i år, när de blommar allihop. Jag är just nu inte ett dugg ledsen för min ”ungdomliga” klantighet den gången :-).

Men det finns lite andra blommor också i trädgården:

Vore det sedan inte så vidrigt mycket knott så fort solen går i moln eller när den närmar sig trädtopparna på kvällarna, kunde man ju sitta ute och njuta av blommorna. Nu är det det, så man får sitta inne istället och njuta av pelargonerna i fönstren.

Men kan någon trädgårdskunnig tipsa mig om blommor som trivs i nordlägen, i skuggiga lägen alltså. Jag skulle vilja ha lite mer och frodigare blommor på nordsidan av huset också.

I förrgår somnade man i Sverige. Idag vaknade man i Sovjet.

Fast jag kan inte säga att jag är förvånad.