Apropå de kvinnor som ivrigt förespråkar legalisering av prostitution i frihetens namn, så läser jag följande i Telegraph:

Under Germany’s welfare reforms, any woman under 55 who has been out of work for more than a year can be forced to take an available job – including in the sex industry – or lose her unemployment benefit. Last month German unemployment rose for the 11th consecutive month to 4.5 million, taking the number out of work to its highest since reunification in 1990.

The government had considered making brothels an exception on moral grounds, but decided that it would be too difficult to distinguish them from bars. As a result, job centres must treat employers looking for a prostitute in the same way as those looking for a dental nurse. [1]

Så får man också veta att:

”There is now nothing in the law to stop women from being sent into the sex industry,” said Merchthild Garweg, a lawyer from Hamburg who specialises in such cases. ”The new regulations say that working in the sex industry is not immoral any more, and so jobs cannot be turned down without a risk to benefits.” [1]

En tysk bordellmamma uttalar sig så här om saken i samma artikel:

”Why shouldn’t I look for employees through the job centre when I pay my taxes just like anybody else?” said Miss Ulyanova.[1]

Undrar om detta är vad Petra Östergren och andra legaliseringsivrande kvinnor önskar sig om de blir arbetslösa, eller är de bombsäkra på att de själva aldrig blir det kanske? Undrar i så fall om de har läst Barbara Ehrenreich bok Körd, om hur det blivit i USA, nu när även medelklassen börjat drabbas av arbetslöshet? Undrar vidare om Östergren, och hennes kvinnliga meningsfränder, tycker att det är helt OK att deras män/fästmän/sambos besöker bordeller då och då? Eller är de i själva verket bara rädda för att deras partners ska åka dit om de ”torskar” nu när sexköpslagen kriminaliserat männen som köper sex, istället för de kvinnor som säljer sådant, som alltid varit de som kriminaliserats tidigare.

Så har jag läst minst två artiklar där det sägs att Petra Östergren i sin bok (som jag fortfarande inte har läst och troligen inte kommer att läsa) hävdar att arbetarklasskvinnor inte har samma inställning till sex som andra kvinnor har, så då får jag tro att hon verkligen skriver detta. Så här skriver Ann Charlott Altstadt i Aftonbladet:

Petra Östergren resonerar bland annat kring prostitution i termer av klass. Med utgångspunkt från idéerna om arbetarflickors mer instrumentella inställning till sex (min kursivering) och att de ofta blir hänvisade till lågavlönade jobb med lite inflytande, så argumenterar Östergren för att prostitution ibland är en lyckad karriärväg. [2]

Även Kajsa Ekis Ekman, som kritiserar Östergrens ställningstagande, menar att Östergren är inne på sådana resonemang. Hon skriver i DN att:

Enligt henne (Petra Östergren: min anm.) har arbetarklasskvinnor ett mer ”instrumentellt förhållande till sin kropp”, så för dem betyder prostitution något helt annat! Så praktiskt då – om man inte kan överleva på att vårda sjuka eller inte platsar bland dem som säljer försäkringar, då är det ju tur att man inte hindras av besvärlig sexualmoral. [3]

Detta, om något, är att se ner på andra kvinnor, att uppfatta arbetarklassens kvinnor som mindre förfinade, som mindre känslomässigt utvecklade, som mer råbarkade och hårdhudade och som i avsaknad av det komplexa och högstående psyke som överlägsna medelklasskvinnor och överklasskvinnor besitter. Och så talar Östergren om att inte fördöma, inte se ner på prostituerade kvinnor – man häpnar. Hon ser inte bara ner på prostituerade utan på hela arbetarklassen och dess kvinnor, de där som hon tydligen anser ska arbeta inom den legala prostitutionen nu när allt fler kvinnor kommer att drabbas av tilltagande fattigdom.

Sedan blir jag desto mer förundrad över förslaget om arbetarklasskvinnors ”instrumentella syn” på sex när jag läser utdraget från hennes bok, som publicerats i DN, där Anna, en av de prostituerade som Östergren intervjuar, klart visar att hon tagit psykisk skada av sin tid som prostituerad. Så här skriver Östergren om henne:

Anna som är strax över 40 år började sälja sex i tidiga tjugoårsåldern och höll på i drygt femton år. Hon är glad över att hon slutat, för hon säger att prostitutionen har förstört henne känslomässigt. Hon skulle till exempel gärna vilja ha ett förhållande, men i så fall måste det vara asexuellt för den sexuella biten klarar hon inte längre av. [4]

Om inte det här är att ta skada av prostitutionen, att visa att man inte är så psykiskt hårdhudad som Östergren påstår, så vet inte jag, och det är troligen en mindre skada i jämförelse med de skador traffickade kvinnor drabbas av.

Nej, det stinker bara 1800-talskonservativa överklassattityder om den kamp som Östergren och hennes meningsfränder för.

Länkar:
[1] Artikel om legalisering av prostitution i Telegraph
[2] A C Altstadt i AB
[3] Kajsa Ekis Ekman om Östergrens bok,DN
[4] Utdrag ur Petra Östergrens bok, kapitel 7, i DN

Så har Petra Östergren tydligen vägrat att debattera frågan med Jenny Westerstrand, som forskar i just de här områdena.
– Inlägg III på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg II, på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg I, på Jenny Westerstrand blogg i frågan

Övriga länkar:
– J. G. Raymond, om hur legalisering medfört mer illegal prostituion och ökad trafficking
– FN / UNECE (United Nations Economic Commision for Europe)

Slutligen undanber jag mig kritiska och ogenomtänkta kommentarer från dem som inte har tagit del av, och förstått, innehållet i artiklarna i samtliga länkar som jag lagt in här. De som läst igenom artiklarna i länkarna och tänkt igenom saken är förestås välkomna med kommentarer dock.

– Man ska stå för det man har sagt. Hon (om Anna Sjödin) säger att hon inte sagt ”svartskalle” men hon är ju dömd i tingsrätten för att ha sagt det. Det som skapar politikerförakt är när människor upplever att politiker har ljugit för dem, att de exempelvis sagt en sak före valet och en annan sak efteråt.

Skriver Lena Melin i Aftonbladet. Vad menar hon, att om man är dömd är man skyldig och då är det bara att erkänna? En konstig inställning. Vad jag vet finns det ett antal personer som dömts som skyldiga, trots att de varit oskyldiga.

Sanningen om domen mot Anna Sjödin är väl att ord står mot ord, fortfarande, liksom vittnen mot vittnen, varför vi faktiskt inte kan veta om hon dömdes korrekt eller inte.

Vi vann det här valet. Moderaterna blev största parti både i skolvalet och bland förstagångsväljarna, skriver Mattias Thorsson, som i dag föreslås till ny ordförande i Moderata ungdomsförbundet.

Men nej Mattias, moderaterna vann inte valet. För det första har även myndigt folk, och folk ända fram till döden, rösträtt i det här landet, inte bara skolungdomar och yngre svenskar. Det kanske Mattias inte visste men så är det. Vi har allmän och lika rösträtt för alla över 18 år. För det andra: Hur är det med Mattias matematiska kunskaper? Har han inte fått lära sig vanlig enkel addition i skolan?

Såvitt jag vet är socialdemokratiska partiet fortfarande det största partiet med 34,99% av väljarna bakom sig, mot moderaternas 26,23%. Men Mattias kanske inte vet att 34,99 är mer än 26,23. Enligt de här siffrorna så vann socialdemokraterna valet, som enskilt parti, även om de förlorade röster sedan förra valet.

Såvitt jag vet hade moderaterna inte suttit i regeringen om de inte hade fått stöd från centerns 7,88%, kristdemokraternas 6,59% och folkpartiets 7,54% samt indirekt från blankröstarna (96.922 personer) och från alla dem som röstade på partier som inte kom in i riksdagen som alltså inte heller röstade på moderaterna och som tillsammans hade 5,71% av rösterna. Den regering vi nu har hade alltså inte 50%, inte en majoritet av väljarna bakom sig. Det borde stämma varje sann demokratisk moderat, om det finns några sådana, till viss ödmjukhet.

Länk:
DN, debattartikel av Mattias Thorsson

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

En kommentar på min förra postning förorsakar detta inlägg om kampanjande:

Jag påstår inte i mitt förra inlägg att Petra Östergren, eller någon annan av dem jag kallar ”relativiserande” feminister som försvarar prostitutionen, skulle vara betalda direkt av en av världens snabbast växande industrier, porr- sex- och prostitutionsindustrin. Det är inte så åsiktsförändrande kampanjer går till. Jag säger istället att jag misstänker att kampanjen för legalisering av prostitution, och mot sexköpslagen i Sverige, har sitt ursprung i verksamheter som betalats med pengar från denna ”industri” och för dennas intressen.

Kampanjer som syftar till att förändra människors synsätt startas normalt av dem som har (ekonomiskt) intresse av åsiktsförändringar, för eller emot något. Vartefter människor blivit övertygade av kampanjen kommer så allt fler att ställa upp på kampanjmakarnas åsikter – helt gratis och av djupt känd och av kampanjmakarna framkallad övertygelse. De som låtit sig övertygas arbetar nu vidare för kampanjmakarna och deras intressen, i övertygelsen om att de river unkna tabun, att de arbetar för en god sak etc.

För att lyckas med kampanjer krävs pengar, i vissa fall mycket pengar. Timbros kampanjer för att förändra människors inställning till solidariskt finansierad offentlig verksamhet, från att de ansett sådan legitim och riktig till att kräva avskaffandet av denna verksamhet, är ett exempel. Det tog en tid men redan efter något tiotal år av enveten bokutgivning och uthålligt kampanjande, med insatser av miljoner och åter miljoner kronor, hade man lyckats. Idag är mängder av människor, framför allt av människor under 40, övertygade om Timbros världsbild. Somliga av dessa människor fungerar nu som gratis arbetskraft för kampanjmakarna. De behöver inte betalas, de brinner för kampanjmakarnas idéer och försöker sprida dem så mycket de kan. Vi ser dem i ett antal bloggar ex.

Just detta, att folk till slut blir så övertygade av kampanjmakare, att de tar deras värderingar och åsikter för gudsord och självklara och blir vandrande reklampelare för kampanjmakarnas intressen, är första målsättningen för varje kampanjmakare. Den andra är att resten av mänskligheten blir passiva åsiktsfränder, som uttalar sig för deras i sak i allmänna val, eller i andra val i livet, exempelvis genom att köpa kampanjmakarnas produkter.

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Apropå den bok om försvar av prostitution, som Petra Östergren skrivit (och som jag inte har läst), och den kampanj som vissa relativiserande s.k. feminister för om vikten av att legalisera prostitution, funderar jag: Porrindustrin och prostitutionsindustrin tillhör världens snabbast växande industrier. Hur mycket pengar har dessa ursprungligen pumpat in i kampanjerna för legalisering och accepterande av porr och prostitution? Jag vet inte. Jag bara undrar och hyser mina misstankar.

Frågar mig också hur aningslösa de feminister är som hakat på? Jag vet inte, jag bara undrar.

Länkar:
– Kajs Ekis Ekman, ”Hycklande om prostitution”, debattartikel i DN
– Sheila Jeffreys: Trafficking in Women versus Prostitution: A false distinction.
– Övriga inlägg om prostitution på Motvallsbloggen

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Apropå att Bildt anser att lögn inte ingår i kvalificeringslistan för en diplomatpost (se det förgående inlägget): 21 februari 2006 skriver Carl Bildt bl.a följande i SvD:

I statssekreterare Lars Danielssons fall ter det sig alldeles uppenbart att han blåljög för tsunamikommissionen. …..
………………………………………………………………
Vi vet nu att kabinettssekreterare Hans Dahlgren talade sanning och måste utgå ifrån att statssekreterare Lars Danielsson försökte sig på en ren, skär och medveten lögn till kommissionen

Bildt fortsätter att med djupt känd indignation förklara att:

För mig handlar det om en grundläggande fråga om förtroendet för vårt politiska system.
Jag är upprörd – också över att andra inte förefaller att vara det.
Det handlar om huruvida vi ska acceptera att lögnen är legitim i vårt politiska system. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske tjänstemannen i regeringskansliet inför en undersökningskommission av unik betydelse och tyngd.
Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras, och att undersökningskommissioner i framtiden får finna sig i att alla och envar försöker att ljuga sig ur situationer.
Om den ena har rätten att ljuga så har rimligen den andre samma rätt.

Han avslutar med följande moraliskt upplyftande ord:

Jag kräver inte rättegång och fängelse för Danielsson. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser. I grunden handlar det om framtiden. Accepterar vi lögnen i dag har vi sanktionerat lögnen också i morgon. Då handlar det om ett systemskifte in i lögnens rike.

Hur var det nu alltså? Med Borgs barnflicka ex.? Borg hävdade först att barnflickan inte hade tjänat mer än 10.000 kr, dessutom underlät han att rapportera in den lön, som han erkände att han betalade ut till henne, till skattemyndigheten, vilket han enligt lag var skyldig att göra vare sig han betalade mer än 10.000 kronor eller strax under detta belopp. Barnflickan hävdade att hon hade fått över 10.000 kronor ett år och då erinrade sig Borg att han inte mindes för han hade inte brytt sig om att föra anteckningar men han ansåg inte att det var över 10.000 kr. Ord står alltså mot ord här men vi vet att han började med att ljuga, så jag får väl med Carl Bildt utbrista att Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske ansvarige för svensk ekonomi. Likaså kan jag med Bildts ord, men avseende Borg, utbrista att: Jag kräver inte rättegång och fängelse för Borg. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser.
I grunden handlar det om framtiden.

Blev reaktionen mot piskbärare Borg tydlig och skarp eller blev det ett systemskifte även i den fråga Bild diskuterade i februari 2006? Nog tycks det så. I varje fall sitter Borg kvar som finansminister, så varför Bildt inte kan acceptera att lögn ingår i kvalificeringslistan för en diplomat när lögn – och till och med lagbrott, är accepterade delar av meritlistan för en finansministerpost, är en gåta.

Länk:
SvD, inlägg av Carl Bildt 21/2 3006

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Angående Lars Danielssons möjlighet att få en diplomatjänst svarar Bildt i lördagsutfrågningen ”att ha ljugit inför riksdagen ingår inte i kvalifikationslistan” för en diplomattjänst.

Nähä nä! Men att skattefuska, otillbörligt utnyttja människor genom att underlåta att betala in arbetsgivaravgifter för sina anställda samt att strunta i att betala av riksdagen beslutad TV-licens, det diskvalificerar inte till ministerposter i Sverige, i varje fall inte vad gäller manliga borgerliga sådana. Det är till att hålla sig med dubbla bedömingsstandarder, en hållning som knappast är värd annat än förakt.

Före valet var moderater, och de övriga borgerliga, perfekta helgon i jämförelse med de hemska maktgalna och okvalificerade socialdemokraterna, om de fick säga det själva – och det fick de. Efter valet växer hornen ut på dem och de avslöjar sig som de lögnare, inhumana och fula fiskar som de i verkligheten är.

Länk:
Bildt om Danielsson, Ekot

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

I det alltid goda och oftast utmärkta programmet Vår grundade mening intervjuas Anders R Olsson, som har skrivit boken Lögn, förbannad lögn och journalistik. Han menar att dagens media sviker sin demokratiska uppgift och det torde man inte ha svårt att hålla med honom om. Jag ska skaffa och läsa hans bok så snart jag hinner.

Ända sedan jag var aktiv i en miljögrupp i mitten av 70-talet, och såg hur massmedia betedde sig, har mitt förtroende för journalister och media varit tämligen lågt (vilket är en kraftig underdrift). Journalisterna var nämligen bara intresserade av att få spektakulära bilder av poliser som släpade bort miljöaktivister som ockuperade hyggen (ockuperade för att förhindra giftbesprutning av det) och inte ett dugg intresserade av vad vi ville säga om vikten av att vårda miljön och värna om den enda jord vi har. (Jodå, vi, och andra miljögrupper, var ute på gymnasieskolor och talade om växthuseffekten och stod på torgen och delade ut flygblad om miljöproblemen redan i mitten av 70-talet – nu 30 år senare kör massmedia en gigantisk drive om saken – vilket gör mig allvarligt misstänksam – vad är det vi inte ska tänka på nu då?)

Massmeia under 90-talets hets mot invandrare och flyktingar
Under 90-talet upprördes jag över hur massmedia behandlade frågan om flyktingar, asylpolitiken och invandrings- och invandrarpolitiken, och försökte skriva om saken – men intresset att publicera seriösa och initierade alster om frågan var noll.

Så här skrev jag om den moderna slappa journalistik som också Anders R Olsson kritiserar i sin bok, i ett således opublicerat manus från år 1992.

Vidare har programmakare de senaste åren ansett att de bidrar till en seriös debatt och diskussion om ”flykting- och invandrarproblemet” genom att kalla in ett antal personer och diskutera denna fråga i det ena radio- och TV-programmet efter det andra. Men har man valt att kalla in någon som verkligen kan området? Nej inte alls. Istället har man‚ helt i enlighet med den moderna slappa underhållnings- och sensationsjournalistiken‚ kallat in en som talar för flyktingar och en som talar mot dem‚ ofta Ian Wachtmeister eller Sven-Olle Olsson som företrädare för den senare åsikten. Sedan har man låtit dessa personer med olika åsikter i frågan tycka till och gräla med varandra om saken.
Så värst mycket av seriös diskussion om invandrar- och flyktingfrågan‚ som alla journalister ständigt efterlyst sedan vi fått alltfler och allt ruskigare attacker på invandrare och förläggningar i landet‚ har man inte fått genom dessa program‚ eller i massmedia i allmänhet‚ av bl.a. det enkla skälet att de som diskuterat inte vetat så mycket om området. De har bara tyckt till i största allmänhet och uttryckt sina högst personliga‚ och ofta på dåliga kunskaper‚ grundade åsikter. Har någon gång en verkligt kunnig person suttit med vid mikrofonerna har journalisterna varit mycket noga med att dessa inte skulle få komma fram med verklig och saklig information. Så fort någon försökt göra det har journalisterna påpassligt avbrutit dem och försökt att driva en egen fråga eller idé.

Ovanpå den här typen av usel information går sedan massmedia och opinionsinstitut ut och undersöker vad folk tycker om det ena och det andra. DN skrev i början av 90-talet om några undersökningar som man hade gjort om vad svenska folket tyckte om svensk invandringspolitik där frågorna avslöjade en av två ting, endera att frågekonstruktören inte hade en aning om hur denna politik faktiskt såg ut, varken vad gällde lagarna inom området eller hur dessa tillämpades i praktiken, eller att DN var ute för att medvetet lura människor. Mycket i sättet att redovisa undersökningarna tydde på att det senare var fallet.

De svar man fick från människorna som man hade intervjuat sade naturligtvis ingenting om vad folk tyckte om det svenska invandringspolitiken. Den sade i själva verket bara vad svenska folket tyckte om det de trodde var svensk invandringspolitik eftersom en överväldigande majoritet av befolkningen inte hade en aning om hur det faktiskt såg ut inom området, och inte har idag heller.

Eftersom massmedia ofta informerar uruselt och människor tar ställning i samhällsfrågor utifrån massmedias skriverier säger opinionsundersökningar oftast bara vad folk tycker om det de tror inte vad folk tycker om den faktiska situation de tillfrågas om. Den tycker de oftast ingenting alls om eftersom de inte vet hur den ser ut.

I och med att massmedia inte längre informerar utan mest sysslar med propaganda, försäljning och reklam, så sviker de demokratin – å det skändligaste.

Länak:
SR – Vår grundade mening

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Regeringen ersätter Lars Engkvist med Per Unckel som ordförande för grundlagsutredningen, läser jag i DN.

Det var just den rätte. Per Unckel som ansåg att man inte behövde utreda utan lagstiftade först och såg hur det gick, så kunde man ju alltid ändra lagarna igen om det inte gick så bra. Ingen förtroendeinjagande inställning när det gäller konstitutionen.

Länkar:
Motvallsbloggen, tidigare inlägg om Per Unckel
DN, om att Unckel ersätter Lars Engkvist

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Jag sitter här med min nya dator och suckar djupt över hur den fungerar i jämförelse med min gamla dator, som ändå inte är urgammal. Samma funktioner finns förstås på den nya som på den gamla men kommandona åtefinns på andra platser i menyn och dessutom under helt nya namn. Man kan ju föreställa sig hur lycklig bilbytare skulle bli över samma situation:

Nya bilen har just levererats.
Jag känner inte igen någonting på instrumentbrädan och förundras över det faktum att det varken finns gas- kopplings eller bromspedal.
Man lär sig snabbt lovade bilförsäljaren, för den här bilen fungerar ju egentligen likadant som de gamla traditionella bilarna, med undantag för en del nya finesser förstås, men dem behöver man ju inte använda förrän man lärt sig dem.

Jag sätter mig i min nya bil för att åka och handla och stirrar på den fullkomligt obegripliga brädan framför mig, det som förr alltid var en normal instrumentbräda. Den är slät och full av små bokstäver och okända symboler. Letar efter en instruktionsbok, men det finns ingen, visst ja, den skulle ju finnas på nätet.

Jag går in och letar mig fram till bilmärkets hemsida, som jag får upp efter ett visst väntande varunder en massa reklam poppar upp överallt på skärmen.
Med lite tålamod hittar jag slutligen en länk som det står tutorial på, klickar och upp kommer en bild av min nya fina bil.

En text frågar vad jag vill göra. Jag fyller i ”lära mig köra bilen”. Sidan kan inte visas, men ett förslag om att jag kanske menar ”framdriva fordonet”. Kanske det, jag klickar på länken som finns bredvid frågan och får fram en ny sida på skärmen med en bild av instrumentbrädan och en meny, samt en flashig text om hur bra min nya bil är. Jag letar lite på menyn och till slut hittar jag kommandot ”framdriva” och chansar på det.
Upp kommer en ny fråga
– Vill du inte sätta igång fordonets energisystem först?
Det kanske jag vill.
Får upp en ny ruta och läser:
– Mitt på styrhjulet finner du en platta. Konfigurera plattan med ditt password.
Var i hela friden finns det då? Jag går ut och letar i bilen men hittar ingenting som skulle kunna vara ett password. Ringer till försäljaren och blir upplyst om att det skapar jag sälv, så att jag lättare kommer ihåg det.
Jag skapar mig ett password och klickar på ”continue”.
– Du har nu konfigurerat din uppkoppling för ingångsättande av bilens energisystem. Nu kan du börja köra. Om du är osäker på hur du kör klicka här.

Det är jag ju eftersom det varken fanns kopplings- gas eller bromspedal. Jag klickar där.
– När du har igångsatt dit fortskaffningsmedels energisystem ska enginen ljuda lite tyst. Om den gör det är det dags att aktivera framförandefunktionen och autentisitera pilotfunktionen. Det gör du genom att trycka på knappen F (framförandefunktioner) på instrumentlocket och sedan trycka den nedre rutan i densamma.
Obegripligt men jag trycker på F. På datorns bildskärm ser jag hur en lucka öppnar sig på den släta instrumentbrädan och fram kommer ett liten ruta med 6 knappar och upp kommer samtidigt texten:
– Du ser nu fordonets hastighetsanpassningssystem. För din bekvämlighet har vi bytt ut den gamla stickan för denna funktion mot en knappanel.
Det står O, A, B, C, D och E på knapparna, så finns det pilar som leder till förklaringar av de olika bokstävernas betydelse:
– O = omvänt framförande
??? – men jag gissar att det betyder ”back”. A står för 1, B för 2 etc. Intelligent som jag är förmodar jag att det här är växellägena från 1 tom 5.
Bokstäverna är dessvärre i silver på svart bakgrund och så små att de är svåra att läsa men, försäkrar mig instruktionssidan, det tar bara några veckor innan jag kan trycka på rätt knapp utan att behöva titta på manöverpanelen. Till dess uppmanas jag att föra långsamt då man också behöver vara uppmärksam på trafiken där man exekverar framförandet av sin automobil.

Nu behöver jag bara veta hur jag gasar och bromsar. Det visar sig att det finns en knappanel även för dessa funktioner och blinkern, som kallas ”direktionsanvisaren” hittar jag också efter diverse sökande.

Nu kan jag försöka köra och handla – i snigelfart. Om något halvår eller så klarar jag nog av att köra bilen även i 90 km/tim.

En fördel med den nya bilen är förstås att den är svårare att stjäla men jag ser redan med fasa fram emot nästa bilbyte för bilfabrikanterna har ju förstått att vi konsumenter vill känna att den nya bilen verkligen är ny och annorlunda, varför de ändrar alla funktionerna och deras placering vartannat år.

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på