Den s.k. Uppsalamodellen har utvärderats, läser jag i senaste numret av Forskning och Framsteg (nr. 5 sid 6). Det är modellen där man ställer ”hårda krav” på de arbetslösa, det där som är att bry sig enligt folkpartiet. De arbetslösa är tvungna att söka arbeten på heltid för att få bidrag.

Utvärderingen gav vid handen att heltidsarbetssökandet inte gav resultat.

Borde man inte ha kunnat förutsäga det? Att tro motsatsen är som att tro att ju fler nitlotter man har i ett lotteri desto fler kommer att kamma hem högsta vinsten.

Ekot intervjuar en forskare klockan 16,45 idag, som talar om att man inte sett ett val med mer smutkastning sedan 1976. Så exemplifierar ekot med LO:ungdomarnas spikislagning på bilder av alliansens partiledare, socialdekratens mejlande om Reinfeldt, bloggaren som hade en bild på Reinfeldt med uppmaning att ”rösta på din pedofil”. Stackars alliansen som blir så smutkastad alltså, fast OK då, man nämnde slutligen smutkastningen av Lars Danielsson.

Skulle man tro det intryck som Ekotinslaget gav, skulle alltså alliansen vara betydligt värre utsatt för smutskastning i massmedia än vänsterblocket. Det kallar jag rekord i desinformation. Bara att gå till Skandalkalendern och se hur det faktiskt har sett ut de senaste fyra månaderna.

länkar
Skandalkalendern
Ekots inslag om smutkastningen
Motvallsbloggen om spikandet (se tillägget)

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Som sagt, Hagamannen avstod från att våldta under 5 år. Varför var Hagamannen lugn i fem år? Jo, säger han, för att han blev skrämd då han var nära att bli tagen av polis en gång.

Slutsats: Han kunde alltså behärska sig hela fem år, så visst hade han kontroll över sina handlingar! En alldeles vanlig man som visste precis vad han gjorde med andra ord.

Länkar:
Aftonbladet om Hagamannen
Motvallsbloggen, tidigare inlägg om saken

I DN kan vi läsa att tidningens nuvarande chefredaktör, Jan Wifstrand, anser att främlingsfientlighet numer är rumsrent – måhända beror detta på folkpartiets nya linje. Tydligen delas hans åsikt av SvD:s ledning, liksom av övriga stora tidningars ledningar, förutom av Expressens.

Lena K Samuelsson menar att Sverigedemokraterna blivit så rumsrent att ett annonsförbud inte längre är motiverat.
– Partiet har helt enkelt blivit mer etablerat i vårt demokratiska system.
I den lokala pressen har det redan förekommit flera annonser, bland annat i Sydsvenska Dagbladet.
– Vi har problem med tryckfrihetslagen som den ser ut. Min uppgift är därför att inte inskränka den ytterligare, säger chefredaktören Peter Melin.
Bland rikstidningarna är det bara Expressen som behåller det generella annonsförbudet från förra valrörelsen.

Nu är sd inte ett demokratiskt parti så DN:s m.fl borgerliga tidningarnas hållning, liksom Aftonbladets, blir allt brunare – ”liberalism som ett förstadium till fascism/nazism,” som jag funderat kring i ett tidigare inlägg.

Dagens svenska borgerlighet befinner sig uppenbarligen på samma sluttande plan som högern och borgerligheten gjorde i 20-talets Tyskland. (Tillägg 19/6 kl. 14.45: Och stora delar av sociademokratin dessutom).

Länkar:
Artikel i DN Kultur
Motvallsbloggen: Liberalism – ett förstadium till fascism?

Dagens, och den sista bloggkrönikan blev ett släggslag mot bloggarna. Vi är inte intressanta, vi tillför ingenting, vi rapar bara vad övriga massmedia skriver och dessutom skriver vi dåligt. Man tackar.

Jag tyckte mig ganska snabbt notera att bloggkrönikören valde att kika på vad några bloggare hade sagt om just det ämne som varit på tapeten och stötts och blötts i tidningar, radio- och TV-nyheter under veckan som gått. Ska vi gissa att han gick in på någon eller några bloggportaler, slog på ämnet som han bestämt för veckan, och så totade han ihop en soppa av vad som skrivits om frågan av ett antal bloggare under veckan?

Bloggkrönikan blev med andra ord en exakt kopia av tidningskrönikan, vilket förmodligen också var avsikten med den. Men i tidningskrönikan får vi förstås höra om ofantligt mycket mer välskrivna alster, för att inte tala om hur originella inslagen som nämns där är, ständigt nya och spännande infallsvinklar och dessutom har man inte en chans att gissa vilken partifärg tidningen som citeras har – eller?

Ska dock erkännas att det nog inte är så lätt att hitta de där bloggarna som kommer med originella inslag, tar upp nya frågor eller kommer med åsikter som avviker från huvudfårorna. De finns dock men det kanske också krävs speciella kvaliteter hos läsaren för att känna igen dem om man ramlar in på dem. Originella alster betraktas ju inte sällan som galna, just för att de idéer som framförs avviker från vad folk i allmänhet tycker, och folk i allmänhet tycker vad journalisterna tycker, enligt journalisterna.

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern
Kommentar kl.19.25. om en av skandalerna: LO-ungdomarna som på Hultsfredsfestivalen uppmanade besökare vid deras bord att slå en spik i ansiktena på alliansens partiledare verkade klart inspirerade av MUF:s gamla ”ploj”, för det var ju bara en skojgrej, den där de använda en bild på Olof Palme på en pilkastningstavla och kastade pil mot ansiktet.

Jag läser med alltmer stigande förundran berättelserna, i tidningarna, om Hagamannen. De stämmer inte. Han beskrivs som en otroligt lugn, sansad och trevlig kille som ingen kunde tro något sådant om men samtidigt vill man förklara honom galen på ena eller andra sättet. Han kan inte behärska sig när han dricker alkohol är ett försök till förklaring.

Men – de som varit med på de fester han avvek tidigare från, och då han gick ut och våldtog, säger att de inte märkte något konstigt med honom. Så egentligen verkar han ha varit ganska väl medveten om vad han gjorde och ha ganska god kontroll över sitt beteende. Eller var det i själva verket öl/sprit i kombination med frisk luft som utlöste galenskapen, en konstig och tidigare aldrig framförd hypotes om hur dylik galenskap utlöses? Våldtog han förresten sin sambo också, när han fått i sig några öl, fast vi inte får veta den saken? Jag vet inte, och ingen annan heller, som läst om honom i våra massmedia.

Men ett vet jag numer. Det anses fortfarande bara vara ”galningar eller sjuka avvikare” som våldtar kvinnor, aldrig alldeles vanliga män eller killar. Så säkert vet alla detta att de kvinnor som råkar ut för att bli våldtagna av ”vanliga, trevliga killar” endera inte blir trodda eller blir utfrusna av sina kamrater, kvinnliga såväl som manliga.

Har skrivit om detta förr tror jag: En dotter till en väninna till mig blev våldtagen på en fest (hon gick i gymnasiet). Fyra killar låste in sig med henne i ett rum och flera av dem våldtog henne, efter att man hade tittat på porrfilmer på video. Flickan kom hem, mycket uppriven och min väninna, hennes mamma, fick till slut ur henne vad som hade hänt. Hon tog omedelbart flickan till läkare, fick intyg på vad flickan hade varit med om, anmälde saken till polisen. Vad hände? Jo, flickans kvinnliga klasskamrater frös ut henne. Hur kunde hon anmäla sina klasskompisar, de var ju ”vanliga, trevliga killar, inte hade de gjort något sådant inte”. Hon måste ha varit med på saken!
Pojkarna hade sina föräldrars stöd, ”inte kunde deras söner ha gjort något sådant”. De fälldes i domstolen, men det var väninnans dotter som fick betala det sociala priset för polisanmälan. Hennes kvinnliga klasskamrater vägare därefter att tala med henne, liksom de manliga, medan våldtäktsmännen var hur populära som helst, både bland flickorna i klassen och bland de andra pojkarna!

Detta är effekten av myten om att bara galningar våldtar, den som Eva Lundgren och hennes medforskare tar så definitivt död på, och som de också förföljs för. Vad är det för sorts indoktrinering som vi utsätter unga flickor och pojkar för? Vad är det för samhälle vi lever i?

Skandalkalendern, som rönt en viss uppmärksamhet på sistone och vars resultat jag inte kunde förutsäga när jag började föra den, är nu inte riktigt rolig för någondera sidan i det politiska spelet, eller för deras förespråkare.

För vänsterblocket, framför allt för socialdemokraterna, alliansens huvudmotståndare, ser det naturligtvis inte roligt ut med så många negativa rapporter i massmedia. Följaktligen är kalendern inte direkt populär bland socialdemokrater och liberala bloggar har nu börjat hänvisa till kalendern just av det skälet och trots att den förs av en ”toksosse”, som någon skrev på en blogg. Allra värst för socialdemokraterna blir det dock om de förlorar valet, då kommer de inte att synas alls i massmedia och då lär partiet få stora svårigheter att få ut sina budskap.

För de borgerliga, som ihärdigt hävdar att massmedia och journalisterna är så förfärligt vänstervridna, är resultatet å andra sidan tveeggat, eller borde vara det för dem som inser den saken: De kan förstås glädja sig över massmedias nästan totala svartmålning och skandaliserande av socialdemokraterna. Å andra sidan borde kalendern vara ledsam för dem eftersom de inte samtidigt kan hävda att journalistkåren och massmedia är vänstervridna och att dessa objektivt rapporterar om partiernas för- och nackdelar.

Länk:
Kent Asps rapport om medias valrapportering

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Ibland får man tips om artiklar som är så bra att man bara kan hänvisa direkt till dem. Tack Britt för denna länk till en artikel av professor Lars Werkö i Läkartidningen

Rekommenderas till läsning alltså.

Jag bara gnäller på bloggen för det mesta, men livet har många glädjeämnen också.

I huset vi bodde i över 30 år hade vi alltid fyra par tornseglare, mina favoritfåglar, som häckade under takpannorna, och det var något speciellt när de anlände och flyttade in i början av juni. Då var det högsommar och deras skriande i luften, med svar från dem som låg i bona och ruvade, eller senare från ungarna där, när några tornseglare svischade fram över taket, gjorde att man kände sig lycklig över att bara finnas till.

Så flyttade vi till ett nytt hus som inte kunde härbärgera tornseglare eftersom tegelpannorna är för låga och dessutom har huset hängrännor som hindrar inflygningen. Alltså bestämde vi oss för att snickra ett par holkar och hänga upp dem under överhänget på huset, efter att vi hade noterat att några tornseglare testade att flyga in runt huset men inte hittade något bra bohål.

Nu har jag just konstaterat att tornsvalor har flyttat in i båda de holkar vi satte upp för det syftet förra sensommaren, så nu ska det bli minst en holk till i morgon. Jag har verkligen saknat tornseglarna flera somrar men nu får vi förhoppningsvis leva i symbios med sådana igen. Det känns som att få uppleva en riktig sommar igen.