Kan inte undanhålla mina besökare denna klargörande video om Natokriget mot Libyen, som jag hittade via Libya S.O.S. Den är mycket sevärd:
LIBYA: Race, Empire, and the Invention of Humanitarian Emergency fromMaximilian Forte on Vimeo.
Här ljuger Obama som den värsta Goebbels. Nej, Ghadafi for inte från stad till stad och dödade människor. Man kan ju jämföra vad Obama och Clinton lögnaktigt säger i filmen, om hur Ghadafi skjuter på sin egen befolkning, och hur hemskt detta är med vad som händer i Bani Walid just nu. Där utsätter miliser i Libyen Bani Walid för belägring och skjuter på och dödar stadens invånare, med godkännande från de styrande i Libyen. Då säger Obama/Clinton ingenting.
Det finns inga hederliga ledande politiker i Västvärlden numer. De få amerikanska politiker som är sådana kan räknas på ena handens två fingrar.
Tillägg 25/10 2012 kl. 03.00
Tittar just på en film med en person som just kom från Libyen 24/3 2011 (kan tyvärr inte höra hans namn, men han har rapporterat återkommande från Libyen i flera videos som jag lagt ut på bloggen.) Kunde kanske vara intressant att se hans rapport från tiden då det hände, i samband med de lögner som Obama vräker ur sig i filmen ovan.
Libya: NATO wages war on false claims (Utlagd 24/3 2011)
Och här en länk till en utförlig beskrivning av vad som hände när Chris Stevens, den amerikanske ambassadören i Benghazi, dödades för en månad sedan:
– Politics loom as new facts emerge in Libya probe, CBSNews 10/10 2012 (Här kan vi också läsa om fler av Obamas lögner, nämligen om vad som hände i Benghazi den där kvällen. Med tanke också på de lögner som Obama uttalade om hur det gick till när Bin Laden dödades (om det alls var han som dödades, om någon alls dödades?) så undrar man om den mannen är kapabel att uttala ett enda sant ord.)
– US justice likely coming soon to Benghazi with extrajudicial executions, Glenn Greenwald, The Guardian 19/10 2012 (Lite om amerikansk rättssäkerhet! Citat: That is a pure expression of the modern incarnation of US justice: it would be difficult to prove anyone’s guilt if we had to provide due process, so we likely won’t bother with that; instead, we’ll just decide ourselves, in secret, who is guilty and then execute them at will. This is precisely the mentality which the Obama administration used to justify the assassination of US citizen Anwar Awlaki in Yemen and defenders of that due-process-free execution typically invoke exactly this same formulation. That’s because US citizens have now largely and successfully been trained to view this type of ”justice” as normal. ”Due process” is viewed as a quaint and obsolete relic of the pre-9/11 era. The US president simply kills whomever he wants – anywhere in the world, far away from a war zone or battlefield – without the slightest obligation to present evident of guilt,…)
Är man kritisk till den nuvarande regimen, eller till de härskande miliserna då kan man fängslas och torteras. Det låter inte demokratiskt för mig, sannolikt mindre demokratiskt än ghadafis politiska system och trots att människor torterades även i hans fängelser och oppositionella kunde avrättas: ‘Not what we fought for’: Endemic beatings and torture in the new Libya. Amnetsy International 22/5 2012: (Citat: Women, too, are beaten by armed militias – a fact attested to by three women I spoke to this week as they recovered from torture. One was electrocuted and beaten all over her body; another had severe burns all over her after militia members doused her in boiling water; and the third was suspended and beaten with metal wires. All three women were released without charge. One was brave enough to complain to the Prosecutor General’s office. Ever since then, she has been receiving phone calls threatening her with dire consequences if she does not withdraw her complaint…..
But to date, no thuwwar – as the anti-Gaddafi fighters are commonly known – have been held to account for torturing or otherwise abusing detainees. Instead, they were granted immunity from prosecution, further entrenching the climate of impunity that was a hallmark of Libya during al-Gaddafi’s four-decade rule. Another anti-Gaddafi fighter, whose two brothers were both arrested and tortured by armed militias in the past six months, expressed his disbelief and shock at human rights developments in the new Libya. He said: “I left my family, risked my life, and went to the front to secure a better future… for freedom, dignity and the rule of law. What is happening in Libya now is not what we fought and sacrificed for.”)
– Suspect in Libya Attack, in Plain Sight, Scoffs at U.S., David Kirkpatrick, The New York times 18/10 2012 (Om Ab Khattalam som påstås ha legat bakom attacken på Chris Stevens. Enligt artikeln var det denne mans milis som mördade Abdul Fattah Younes, som övergav Ghadafi och gick över till ”rebellerna”. Kirkpatrick recenserar honom sålunda: Mr. Abu Khattala contended that the United States had ulterior motives for helping Libyans during their revolution, and he asserted that it was already meddling in Libya’s planned constitution, even though the recently elected Parliament had not yet begun to discuss it. He also said he opposed democracy as contrary to Islamic law, and he called those who supported secular constitutions “apostates,” using the terminology Islamist radicals apply to fellow Muslims who are said to disqualify themselves from the faith by collaborating with corrupt governments. Den här mannen påstår också att det är tillåtet med polygami i Libyen nu, till skillnad från vad som var fallet under Ghadafi. Det får man väl, enligt dem som hurrat för störtandet av Ghadafi, se som ett viktigt steg i frigörelsen av kvinnorna i Libyen)
– Libya: New Proof of Mass Killings at Gaddafi Death Site, Human Rights Watch 17/10 2012 (Tack Nicke för länken. Anm: Här, videon nedan, berättas om hur många av dem som åtföljde Ghadafi i den konvoj som stoppades och då Ghadafi lynchades, också mördades av ”rebellerna”, något som HRW menar är ett krigsbrott då man inte får döda krigsfångar. Man efterlyser också en undersökning av saken från den libyska regeringens sida. Men, och det glömmer man bort att nämna i artikeln, denna regering har ju redan utfärdat amnesti för alla brott som rebellerna gjorde sig skyldiga till under kriget – dock inte för några Ghadafitrogna.)
Libya: Bloody Vengeance in Sirte
– Open Letter to President Barack Obama, the Australian people, Enemy of the State 29/10 2012 (Citat: In fact we the Australian people concur with the famed America whistleblower and anti-war activist, Daniel Ellsberg who recently noted that you President Obama appear to be (and we quote) “A tool of Wall Street, a man who’s decriminalized torture and is still complicit in it, a drone assassin, someone who’s launched an unconstitutional war, supports kidnapping and indefinite detention without trial, and has prosecuted more whistleblowers… than all previous presidents put together.”)
I den ivriga kampen och det hängivna kriget för yttrandefriheten bl.a. har först USA sedan EU, som ju för det mesta traskar patrull efter USA, nyligen beslutat att 19 iranska TV-kanaler inte får sändas över satellit till USA och Europa.
Hyckleriet når allt högre höjder, nu är det så uppenbart att de flesta borde se vad det handlar om. Sådana här åtgärder riskerar att skapa motsatsen mot den våra makthavare föreställer sig.
Och hur var det nu igen? Jovissst ja, kommunismen var förkastlig och förtrycket i Sovjet var upprörande när sovjetmedborgarna inte fick ta del av Västliga radio- och TV-sändningar. Och det är ju sant, det var ett allvarligt brott mot yttrandefriheten, precis det som vi i Väst fick lära oss var en oundgänglig del av en äkta demokrati. Men, men, det var då det. Demokrati idag är något helt annat det.
’EU banning of Iranian TV stations, outrageous’ (utlagd 17/10 2012)
Ytterligare lite från Press TV om saken:
’West fears truthful power of Press TV’ (Utlagd 17/10 2012)
Varför inte lyssna till vad George Galloway säger om saken (första delen av videon):
European Union’s ban on Iranian channels-Comment-10-19-2012
Återstår att se hur lång tid det tar innan YouYube tvingas ta ner allt från Press TV och från Syrisk TV så att vi garanterat bara får rapporter om Mellersta Östern från USA:s TV och från USA-megafonen i MÖ, Al Jazeera.
Jag har skrivit om det tidigare och varit mycket missänksam mot det yngre socialdemokratiska gardet, och här får vi svart på vitt på att det socialdemokratiska partiet numer är uppköpt av USA, eller av Rockefeller m.fl. i den amerikanska ekonomiska eliten, vilket väl är samma sak.
Urban Ahlin, Socialdemokaternas talesman i utrikesfrågor, är enligt Aftonbladet med i nedanstående organisationer. Så här skriver AB om Ahlins engagemang:
Strategiska rådet: Grupp av akademiker och UD-personal knuten till UD och ihopsatt av Carl Bildt. Den enda deltagaren från ett annat parti är Urban Ahlin (S). Trilaterala commission: som grundades 1973 av personer inom Council of foreign relations och Bilderberggruppen, som David Rockefeller och Henry Kissinger. Ledande personer ville diskutera i en informell miljö utan insyn från medier. Ahlin sitter i kommissionen sedan ett decennium. Peter Wallenberg är med. Carl Bildt angavs som officiell deltagare i fjol. Project for the new american century, PNAC: Amerikansk neokonservativ tankesmedja 1997–2006, finansierad främst av energi- och vapenindustrin. Vice president Dick Cheney ingick. PNAC sägs ligga bakom viktiga delar av utrikespolitiken under president George W Bush. Carl Bildt, Gunilla Carlsson och Urban Ahlin anges som bidragare till tankesmedjan på hemsidan. Aspen Institute: Amerikanskt institut som ska främja ”upplyst ledarskap”, finansierat av stiftelser som Carnegie corporation, Rockefeller brothers fund, Ford foundation. Ahlin anges som deltagare i Program on the world economy i år, Bildt uppges officiellt delta i Idea project 2011. European council on foreign relations: En EU-tankesmedja som Urban Ahlin var med att starta. Ahlin, Gunilla Carlsson och Carl Bildt ingår. Russia in united Europe: En EU-tankesmedja där Ahlin är medlem och även Bildt deltagit, bland annat som talare. German Marshall fund of United States: En amerikansk organisation för främjandet av relationer mellan Nordamerika och Europa. Ahlin sitter i organisationens expertpanel och Bildt förekommer i en informationsvideo på hemsidan. Council on foreign relations: Amerikansk organisation och tankesmedja där både Urban Ahlin och Carl Bildt figurerat.
Definitivt dags att bilda ett nytt socialdemokratiskt parti alltså. Det gamla har svikit allt det stod för en gång och alla de ideal partiet startades för att förverkliga. Idag för partiet precis den politik det en gång startades för att bekämpa, som jag sagt tidigare på denna blogg. Vilken belöning räknar Ahlin m.fl. i partitoppen med att få efter att de gjort sina insatser för USA i Sverige? Vi vet ju vad andra socialdemokrater har belönats med.
Detta är lika illa som om det gamla socialdemokratiska gardet under trettiotalet hade satt sig i organisationer startade av Hitler för främjandet av Det tusenåriga riket. USA kan idag inte sägas vara en demokratisk stat. Med alla de inskränkningar i yttrandefriheten, i rättssystemet mm som Bush och Obama har genomfört, samt i och med det faktum att de båda stora partierna i USA i praktiken ägs av de megarika eliterna i USA, är USA de facto en fascistisk/corporativistisk stat. Även om USA fortfarande kan bli värre, precis som Tyskland blev under trettiotalets gång, så är det illa nog redan nu.
Nu, liksom Hitler och hans anhang då, lyckas makten lura de flesta i Västvärlden med en ofantligt effektiv propaganda. Jag förstår idag hur det kunde komma sig att det tyska folket inte protesterade mot Hitler och inte gjorde något för att förhindra den katastrof han ledde in världen i.
Den som vill veta mer om de här organisationerna som Ahlin deltar i kan endera läsa om dem på nätet, eller läsa Mikael Nybergs bok Kapitalet.se som kom ut 2004 eller göra bådadera.
’Libya in chaos, divided as never before’ (Utlagd 18/10 2012)
Intervjuaren påpekar att Libyens regeringsmiliser beskjuter och håller staden Bani Walid under belägring. Beskjutning av den egna befolkningen var det som man beskyllde Ghadafi för, men som han inte gjorde – mer än i den lögnaktiga propagandan, och denna lögn lades dessutom till grund för FN:s beslut om överflygningszonen som resulterade i ett massivt bombande och dödande i Libyen. När nu den nya regeringen faktiskt gör precis detta, beskjuter sin egen befolkning – då säger Västvärlden inte ett pip om mänskliga rättigheter eller ingripande av humanitära skäl.
Vi vet, säger intervjuaren också, att Frankrike begärde 60% av Libyens olja som tack för att landet deltog i bombandet och störtandet av Ghadafi.
Huvudansvaret ligger hos dem som kom in landet för att stjäla Libyens olja, håller den intervjuade Ali al Kasa med om. Han förklarar vidare att han tillhör Warfallaklanen som omfattar 1,5 miljoner människor och därmed är Libyens största klan. Bani Walid är i hög utsträckning befolkad av medlemmar av denna klan, som alltså stödde Ghadafi under kriget.(*) Dessa måste av Väst ha betraktats som ett icke-folk, eftersom västpropagandan hävdade att ”Libyens folk” ville bli av med Ghadafi och måste befrias. Så titta noga på Ali i videon. Så ser en ”icke-människa ut”, om vi ska tro våra media.
Ali al Kaza tror vidare inte att de 500, som USA tydligen tänker skicka till Libyen för att återställa ordningen, kommer att ge landet fred och trygghet. De lyckades inte med 200.000 man i Irak, så hur ska de lyckas med 500 personer i Libyen? Han ser ingen annan framtid för Libyen just nu än fortsatt kaos. Media kommer inte att berätta emellertid, tror han, eftersom man försöker hävda att Väst lyckades i Libyen. Då vill man inte låtsas om att Libyen är samma misslyckande som Afghanistan och Irak.
Ytterligare en video om den pågående belägringen av Bani Walid:
Bani Walid: ”Centre of the new Libyan Revolution” (utlagd 19/10 2012)
Idag hämtade vi en ny liten familjemedlem till Torpet i skogen. En liten kattfröken på 17 veckor. Hon är en riktig liten pärla. Vi har ju haft en hunddam som inte visat sig speciellt kattvänlig så jag har inte vågat skaffa en ny katt sedan vår gamlaIssi fick lämna jordelivet i januari 2007. Men nu tänkte jag att det i alla fall skulle gå för nu hade jag fått kontakt med en person som hade både hundar och födde upp katter.
Så vi tog med oss Syrran, hunddamen, och åkte till kattuppfödaren. Det visade sig till vår glädje att hunddamen var mycket trevlig mot katterna, som i sin tur var vana vid hundar och tog henne med upphöjt lugn. Det blev den nyfiknaste och för Syrran oräddaste kattungen som fick följa med hem.
Väl hemma satte hon omedelbart igång med att undersöka huset, obekymrad om hunden och även av den andre hunden, som varit van vid katter sedan valpåldern och som vi inte förväntade oss något besvär från, bekantade hon sig med utan problem.
Det verkar vara en stabil och orädd lite kattfröken och det är ingen tvekan om att hon kommer att bli en värdig efterträdare till vår fortfarande saknade Issi. Och, som kattuppfödaren sade, ett hus är inget hem utan en katt.
Jag är alltså väldigt glad idag. Det blir en Bessie av henne.
Nu ska jag reda ut en av de saker som jag inte kände till i mitt förra inlägg, nämligen vem som är premiärminister respektive president i Libyen. Det visade sig, när jag började undersöka saken idag att Abu Shagur var premiärminister men att han avgick förra veckan för att han inte kunde sätta ihop en regering som kongressen godkände.(1)
Precis som det mesta som rör Libyen numer inte är av intresse för Västvärldens media, om det inte rör någon betydelsefull västerländsk person som den dödade diplomaten Christofer Stevens,(2) så sägs det väldigt lite i våra media om att Libyen just fått en ny premiärminister, nämligen en man vid namn Ali Zeidan.(3) Jag hittar inget om detta i våra större svenska tidningar, eller i andra västliga tidningar som New York Times, The Guardian, Los Angeles Times. Vill man veta lite mer om valet av Ali Zeidan får man läsa asiatiska tidningar. Han har valts, läser jag i sådana, med uppgiften att inom två veckor sätta ihop en ny regering som godkänns av kongressen.
Ali Zeidan är en för mig helt okänd person som jag förstås ville veta mer om. I Wikipedia läser jag att han är född 1950 och tjänade som diplomat i Indien under ambassadören Mohamed Yousef el-Magariaf, som idag är president i Libyen.(4) Vem som är president i Libyen har vi inte heller hört så mycket om i Sverige. I varje fall hade jag inte en aning om det.
Ali Zeidan lämnade en tjänst som libysk diplomat i Indien 1980 och tillbringade därefter trettio år i exil. 1981 var han, tillsammans med andra exillibyer, med och bildade National Front for the Salvation of Libya, NFSL.(5) Han verkade sedan i Geneve som förespråkare för mänskliga rättigheter i Libyen.(6) Vilka som avlönade honom där har jag inte lyckats få fram. För att kunna vara förespråkare för något behöver man ju pengar. Men man kan kanske ana med tanke på att Väst, och inte minst USA, velat bli av med Ghadafi och försökt att mörda honom ett flertal gånger under de senaste 40 åren, ända sedan han gjorde statskuppen i Libyen 1969 tillsammans med några andra lägre officerare.
I The Indian Express får vi veta att Ali Zeidan är nära lierad med Jibril. Han, liksom Jibril, läser jag, skaffade sig internationellt erkännande för det ledarskap de ådagalade genom stöttandet av de .sk. rebeller (7) som, fast det nämns inte i artikeln, med Natos hjälp lyckades störta Ghadafi och slutligen mörda honom.
Så har vi presidenten i Libyen, som heter Mohamed Yousef el-Magariaf, född 1940, som var ambassadör i Indien och där samarbetade med Ali Zeidan alltså. El-Magariaf var grundare och den förste ledaren av National Front for the Salvation of Libya (NFSL), en CIA-och Saudi-finansierad oppositionsgrupp. (Så där fick vi antagligen veta hur Zeidan försörjde sig. Han var ju också organisationens ledare en period, enligt Wikipedia.) 1984 var el-Magariaf aktiv i den grupp som försökte mörda Ghadafi, en attack som misslyckades. Han förde propaganda mot Ghadafi och dennes politiska system, Jamahirya och som det står i artikeln om honom:
Magariaf dedicated himself to overthrowing the Libyan Arab Jamahiriya with violence. The NFSL aimed to create disorder inside Libya by sabotage, provocation, and other methods.(8.)
(Min översättning: Magariaf hängav sig åt uppgiften att störta den libyska Jamahirya (min anm: Ghadaffis samhällssystem) med våld. NFSL syftade till att skapa kaos inne i Libyen med hjälp av sabotage, provocation och andra metoder.)
El-Magariaf återvände till Libyen efter inbördeskriget 2011 från USA som han i huvudsak hade bott i under de 30 åren i exil. Han leder nu National Front Party som fick tre mandat vid valet. Han förefaller verka för en sekulär liberal regim i Libyen Han är framför allt inställd på att arbeta med Libyens ekonomi. Till president valdes han 9/8 2012. Ali Zeidan, den nyvalde premiärministern var ju medlem i NTC, övergångsregeringen som godkändes av västmakterna ganska snart efter att upproret i Libyen hade startat. Jag gissar att även Magariaf var det, men sammansättningen av NTC hölls ju hemlig under kriget. Det var bara några få personer som framträdde, bl.a. Jibril och Jalil (9)
Mustafa Abdul Jalil var justitieminister, men en kritisk sådan, i Ghadafis regering och mannen som var högste ansvarige för tortyren av och dödsstraffet mot de bulgariska sjuksköterskor som anklagades för att medvetet ha smittat flera hundra barn med HIV, men som senare frigavs.(10) Han var dessutom en av dem som begärde inrättandet av den överflygningsförbudszon i Libyen som FN snart beslutade om. Han valdes att leda NTC i mars 2011.
I mars 2012, när det verkade som om Libyen skulle falla sönder, hotade Jalil att ta till våld mot dem som försökte dela Libyen. (Märkligt att ingen i Västvärlden reagerade mot detta hot! (11)) Jag hittar ingen redovisning för var Jalil placerats sedan valet och inte heller hittar jag någon uppgift om vilken funktion Jibril fyller just nu, eller om varför han inte blev premiärminister efter valet.
Jibril was instrumental in forming the NTC at the start of the uprising, believing that “there should be body talking to the world.” Neither Tunisian nor Egyptian rebels formed such an umbrella group. “That is why the revolution has been stolen in those countries early,” he says. But the transitional leaders failed to take the action they should have, he says, and were too exclusionary, coming up with laws that weren’t discussed. “People who started the rebellion felt excluded.” (12)
(Min översättning: Jibril var väsentlig för inrättandet av NTC under början av upproret. Han var av åsikten att ”det skulle finnas ett organ som talade med världen.” Varken de Tunisiska eller de egyptiska rebellerna bildade en paraplyorganisation. ”Det är därför revolutionen tidigt blev stulen i dessa länder,” säger han. Men övergångsledarna har misslyckats att vidta den åtgärd de borde ha vidtagit, säger han, och uteslöt för många och kom fram med lagar som inte hade diskuterats. ”Folk som startade upproret kände sig uteslutna.”)
Här har den amerikaniserade Jibril dirigerat Al Jazeera, (13) och tillsammans med en annan amerikaniserad libyer, Magariaf, samt tillsammans med Jalil, som inte talar engelska dock, samarbetat med CIA och Nato för att få till stånd revolutionen i Libyen och bli godkända som regering i Libyen redan innan den gamla regimen hade störtats. Detta och inrättandet av en ny centralbank bara några veckor efter att upproret hade startat visar tydligt att upproret i Libyen var välplanerat, och inte planerat av de unga skjutglada islamister som for runt och skjöt i luften från sina picuper, så man kan verkligen undra vilka som fått sin revolution stulen – och av vilka?
Överhuvudtaget verkar det vara gott om styrande i Libyen som har bott årtionden i USA, somliga med examina därifrån dessutom. Bland andra kan en av preimärministrarna i NTC, Abdurrahim El-Keib nämnas. Han lämnade Libyen 1976, blev strax därefter medlem i den libyska oppositionen och bodde och arbetade i USA fram tills han återvände för att delta i NTC. Ali Tarhouni, som var oljeminister-och finansminister och även premiärminister i NTC en period, flydde från Libyen 1973 (fråntogs sitt medborgarskap och dömdes i sin frånvaro till döden enl Wikipedia, men orsaken till detta nämns inte) och flyttade då till USA där han tog flera akademiska examina och undervisade vid University of Washington. (14)
Sen får vi se hur länge det dröjer innan vi ser omgrupperingar i Libyens nya ledarskikt.
Nato bombade Libyen under mer än ett halvår och kriget mot Libyen tog mellan 50 och 70.000 liv och förstörde stora och viktiga delar av den libyska infrastrukturen. Antar att västmakternas ledare ansåg att det var ett pris värt att betala (för det libyska folket) för att få Ghadafi mördad.
Sen då? Ja när Ghadafi var undanröjd blev det nästan dödstyst om Libyen i Sverige. Det hela var som en dålig Hollywoodfilm. Först action, en massa bombande, skjutande och mördande, det goda mot det onda. Så lyckades de goda döda skurken till slut och därmed var filmen slut, alla lyckliga och glada därefter – som man ska anta när man ser sådana filmer.
Det skrevs några notiser här och där och på radion fick vi höra om det ”lyckade” valet i Libyen i våras, ett val som inte med bästa vilja i världen kan betraktas som ett demokratiskt sådant.(1) Därefter ingenting om tillståndet i Libyen. Ingenting i stort sett om alla de beväpnade miliser som härjar i landet, som fängslar, torterar och skjuter människor som det behagar dem. Väldigt lite om vilken regering som bildades efter valet, bara att Jibril hade vunnit valet, den fd. ekonomiministern i Ghadafis regering och medlemmen i NTC, övergångsregeringen, som Västmakterna godkände som Libyens legitima regering. Jibril var mannen som hade utbildats i USA och bott och arbetat där under många år, men sedan ingenting om att det inte blev han som valdes till president (eller preminärminister, vilket det nu är?) utan en helt annan person vid namn Mustafa Abu Shagur (ibland stavat Abushagur).(2)
Vi fick lite information om att östra delen, den del där oljan finns, hade dragit sig ur Libyen och bildat en egen islamisk stat (i den del av Libyen som kallats Cyrenaica) med namnet Barca med en brorson till den gamle kung Idris som galjonsfigur eller ledare. Kung Idris blev tillsatt som Kung i Libyen av Storbritannien när Libyen blev självständigt 1951. Ingenting eller väldigt lite om hur denna utbrytarstat styrs, eller om det ens blev en riktig sådan men Wikipedia påstår att Cyrenaica fortfarande lyder under Libyens regering och inte har erhållit självständighet (3)). Ingenting om att Libyen i praktiken saknar en samlad regering med kontroll över hela landet. (4)(15) Att det finns en regering som har kontroll över sitt territorium, brukar anses vara ett villkor för att man ska erkänna staten och/eller regimens legitimitet. Detta var förstås inte heller fallet när USA/Nato i ilfart beslutade sig för att godkänna NTC som Libyens legitima regering redan ett halvår innan Ghadafi hade mördats, mot all internationell praxis alltså.
För några veckor sedan hände något som var värt stora rubriker dock. Den amerikanske ambassadören Christofer Stevens, som befann sig i Benghazi, mördades liksom några CIA-personer, i vad som först påstods vara en tråkig effekt av spontana demonstrationer mot en amerikansk film om Muhammed (5) men som senare visat sig vara en välplanerad attack på Stevens tillhåll, som också inhyste ett trettiotal CIA-män. Dessutom fick vi veta att det överhuvudtaget inte hade varit några demonstrationer i Benghazi, av den typen vi såg i andra muslimska länder.(6) Hilary Clinton verkade förbluffad över att människor som USA hade hjälpt begick ett sådant brott mot Stevens.(7)
Därefter nästan dödstyst om Libyen igen. De flesta som följt händelserna i Libyen har naturligtvis förväntat sig rapporter för länge sen om hur lyckliga och befriade libyer började bygga upp det som raserades med bombningarna och hur de började organisera sig i fackföreningar, som somliga menade skulle bli effekten av att de äntligen blev av med diktatorn Ghadafi. Det fanns ju pengar. Väst hade frusit enorma rikedomar som man påstod tillhörde Ghadafi men egentligen var det libyska folkets pengar, så medel till uppbyggnaden borde inte ha varit något problem. (8.) Men vi har ingenting fått veta om hur det gick i Libyen, ingenting om vart de frusna pengarna tog vägen i slutänden (9) Vi vet att upprorsmännen i Libyen, med Jalil och Jibril (10) i spetsen för NTC, såg till att inrätta en ny riksbank, med kopplingar till IMF, bara några veckor efter att upproret hade brutit ut, ett i sig märkligt drag. (11)
Och IMF säger nu att det mesta av Libyens frusna tillgångar släpptes 16/12 2011 (12) och vad det verkar är det i stort sett IMF som styr Libyens ekonomi nu med årliga kontroller av ekonomin och rekommendationer om hur ekonomin ska skötas och vilka åtgärder Libyen ska vidta. IMF trycker på vikten att stödja privata industrier och att skapa sådana incitament att dessa anställer människor.(13)
Idag kommer i alla fall nya rapporter från situationen i Libyen, nämligen om en belägring av staden Bani Walid, där människor tydligen svälter och törstar och där det saknas läkemedel just nu därför att vägarna till staden har stängts av och staden utsatts för en blockad och beskjutning sedan någon vecka – minst. Det är Misratamilisen m.fl. miliser. som bekrigar människorna i Bani Waild. Orsaken sägs vara att en massa Ghadafianhängare fortfarande bor i staden och att dessa hade fängslat och torterat Omran Shaban. Han var mannen som påstods ha hittat och skjutit Ghadafi.(14) Han frigavs så måningom och fraktades illa tilltygad till Frankrike för vård men dog senare. Nu krävde den nya demokratiska regeringen i Libyen att Bani Walid skulle lämna ut dem som fängslade och torterade/mördade Omran Shaban. Stadens styrande vägrade att lämna ut de skyldiga varvid den valda demokratiska regeringen började bekriga Bani Walid och skjuta på sin egen befolkning. (15)
Bani Walid är befolkad av Warfallaklanen, (16) Libyens största klan som omfattar omkring 1,5 miljoner människor och som stred på Ghadafis sida i kriget. Denna stad bekrigas nu av framför allt Misrata-milisen, som i det här sammanhanget kallas säkerhetsstyrkor fast regeringen knappast torde ha kontroll över dem.
Här kan vi konstatera att om det är sant att invånarna i Bani Walid fortfarande är Ghadafilojala, så handlade Natos krig mot Libyen och mot Ghadafi inte om att befria ”det libyska folket” utan om att kriga på en sida i vad som var dömt att utvecklas till ett inbördeskrig när ena sidan beväpnades och uppmuntrades att gå till attack. Det var inte så saken framställdes då det hände dock. Då fick vi i Sverige inte höra ett enda ljud om att det fanns en stor grupp libyer som inte ville avsätta Ghadafi. Då var han hatad av ”det libyska folket” och hotade hela detta folk. Idag ser vi hur en stor del av detta folk utsätts för bombattacker från en annan del av samma folk och hur de agerar helt i strid mot internationella lagar. Dessutom får vi nu se hur USA/Nato/Saudi/Qatar inte är minsta intresserade av att ingripa mot dem som bombar ihjäl människor, som ju hela Nato-insatsen påstods vara till för att förebygga då det lögnaktigt, som visade sig senare, (17) påstods att Ghadafi bombade sin egen befolkning.
Detta visar att vi, via våra media och inte minst via radio och TV, serverades allvarligt lögnaktig propaganda. Någon borde ha fattat misstankar när de s.k. rebellerna i Libyen ganska direkt for omkring på sina beväpnade picuplastbilar med den gamla Kung Idrisflaggan i topp och vrålade Allahu Akhbar. Kung Idris var den person som tillsattes i Libyen av Västmakterna när Libyen fick sin självständighet och som i huvudsak hade som uppgift att värna om Västmakternas intressen i Libyen. På den tiden han styrde Libyen var landet ett av världens fattigaste länder, något som ändrades radikalt sedan Ghadafi och några andra militärer hade avsatt honom i en oblodig statskupp 1969 varefter gruppen nationaliserade oljan och stängde ner den amerikanska militärbasen i Libyen. Sedan dess, med kortare avbrott, har Ghadafi varit ett hatobjekt för Västmakternas ekonomiska och politiska eliter och därmed också i våra media.
De flesta av oss har väl hört hur hemsk Ghadafi var. Däremot får få av oss höra hur hemska de s.k. rebellerna i Libyen var – och är, redan från dag tre av upproret, då de började skjuta och hänga poliser och framför allt döda svarta människor, en del på hemska sätt, och sedan fortsatte med både mördande och toterande av svarta och meningsmotståndare. Men det är klart, eftersom även USA sysslar med tortyr så måste vi förstå detta som att tortyr är fullt acceptabelt, även för våra svenska politiker, så länge det är USA:s fiender som utsätts för sådan men totalt oacceptabelt när folk som USA stödjer utsätts. Vi mer normala människor brukar anse att tortyr är absolut oacceptabelt oavsett vem som torteras. Men världens ledare är långt från normala.
USA/Natos, och därmed också svenska politikers, humanitet visar sig alltså bara omfatta en del av det libyska folket och ingalunda hela befolkningen, som man försökte och sannolikt också lyckades få de flesta av oss i Västvärlden att tro. Den omfattar bara dem som är beredda att regera sina stater i enlighet med amerikanska önskemål, dem som är beredda att sälja ut sina länders naturresurser till de multinationella företag (som inte är, som man säger numer, resursnationalistiska) som ju ofta är amerikansk, engelsk- eller franskägda. Inte så få av dessa personer är i praktiken naturaliserade amerikaner sedan decennier, som Jibril exempelvis.
Man ska nog vara journalist för att inte förstå att ingen politisk ledare som saknar allt stöd i befolkningen kan hålla sig kvar vid makten, och om de lyckas göra det så länge som Ghadafi gjorde, trots sådana odds emot sig som Natos bombplan och samordnande CIA/MI6-förband på marken samt en hel del libyska kämpar plus inhyrda legoknektar från andra arabländer, då saknar denne ledare inte stöd bland folket. Detsamma gäller Syrien idag. Bashar Al Assad hade varit avsatt efter någon vecka av demonstrationer mot honom om han inte hade haft ett ganska massivt stöd bland det syriska folket och i värnpliktsarmén i landet. Men nu ser det ut som om USA/Nato anser att vi alla är tillräckligt indoktrinerade i föreställningen att hela det syriska folket inget högre önskar än att bli av med Bashar Al Assad då allt tyder på att USA/Nato m.fl. drar ihop till ett stort anfall på det syriska folket, både via Turkiet och via Jordanien (18 och eventuellt även från Israels sida.
/Kerstin
PS: Endera är journalister djupt okunniga och naiva, eller så är det köpta och korrupta. Någon annan förklaring till de lögner de serverar oss i media finns inte.
Hör just att årets fredspris har tilldelats EU för att organisationen bevarat freden i Europa under 60 år. Fredspriskommittén i Norge anser kanske att f.d. Jugoslavien inte ligger i Europa och bortser från alla de andra krig som EU, genom sin och USA:s gemensamma krigsmakt Nato, har bidragit till att dra- och hålla igång.
Ovanpå detta val, som är lika skandalöst som fredspriset till Barack Obama för några år sen, går vår egen statsminister ut och vill att vi svenskar ska ta åt oss lite av äran för priset eftersom, som han uttrycker saken i lunchekot:
….. vi är med och aktivt skapar fred i vår tid. (1)
Den stackarn vet tydligen inte alls var uttrycket ”fred i vår tid” står för. Det har använts som ren satir i femito år, av dem som kan Europas 1900-talshistoria. Dessa ”bevingade” ord uttalades av Neville Chamberlain när han kom hem till England efterfyrmaktskonferensen i München 1938 och hade accepterat att Hitler införlivade Sudetenland, en del av Tjeckoslovakien, i sitt tredje rike och då Chamberlain trodde att man därmed hade avvärjt ett krig i Europa – inom ett halvår hade andra världskriget brutit ut.
För den kunnige betyder alltså uttrycket ”fred i vår tid” det rakt motsatta mot vad det verkar betyda, fred och vad Reinfeldt tycks tro att det betyder, utan att Europa bäddade för krig – igen.
Bara att hoppas att Reinfeldt inte får lika fel som Chamberlain alltså. Just nu ser det ganska illa ut dock.
/Kerstin
Länkar:
1) Ekot kl 13.00 12/10 2012
– Obama’s War Record, Jack A. Smith, Countercurrents.org 14/10 2012 (Detta är vad Smith berättar om Barack Obama, en tidigare fredpristagare, knappast en man som förtjänat priset: He extended Bush’s wars to Pakistan, Yemen, Somalia, Libya and elsewhere while greatly expanding the war in Afghanistan, hiking the military budget, encouraging the growth of militarism in U.S. society by repeatedly heaping excessive praise on the armed forces, and tightening the military encirclement of China. Summing up some of his military accomplishments a few months ago, Obama declared: ”We’ve succeeded in defending our nation, taking the fight to our enemies, reducing the number of Americans in harm’s way, and we’ve restored America’s global leadership. That makes us safer and it makes us stronger. And that’s an achievement that every American — especially those Americans who are proud to wear the uniform of the United States Armed Forces — should take great pride in.”)
Turkiet fortsätter att skjuta in över Syrien och det skjuts granater in över Turkiet från Syrien då och då. Somliga källor hävdar att de granater som skjuts in i Turkiet är sådana som bara Nato har, inte Syrien. Huruvida detta är sant eller inte – tja vem vet. Men en sak tycker jag verkar helt klar. Eftersom Syrien bara kan förlora på att skjuta in i Turkiet så torde skotten från Syrien avlossas av den s.k. Fria Syriska Armén, inte av Syriens reguljära armé.
Samtidigt hör vi att USA laddar upp med trupper inne i Jordanien, vid den syriska gränsen. Mycket tyder alltså på att USA/Nato planerar att slå till mot Syrien med full kraft ganska snart. Jag gissar att Sverige även denna gång modigt ställer upp på USA:s sida. ”Vi” (dvs våra politiker) är ju numer så stolta över att ha blivit en krigarnation igen och för att vi ställer upp för USA-imperialismen.
Idag hör vi dessutom att Turkiet har tvingat ner ett syriskt passagerarflyg i Turkiet och anklagar Syrien för att frakta krigsmateriel på planet, vilket Syrien förnekar.
US concerned about Iran-Iraq-Syria alliance: Analyst (11/10 2012)
Tillägg 23/10 kl.19.55 2012: Plötsligt är den här filmen inte tillgänglig. Det får antas bero på att USA och EU just beslutat att censurera, förbjuda alltså, iranska TV-kanaler att sända över USA och Europa. Videon ovan var från Press TV/Iran. Det är denna yttrandefrihet som USA/Nato är så ivrig att försvara överallt i världen och som den svenska riksdagen är med och krigar för. Vi får därmed utgå ifrån att denna yttrandefrihet i praktiken endast är de rika ekonomiska och politiska eliternas yttrandefrihet vari ingår rätten att tysta dem de inte vill att vi andra ska kunna höra. Västmakternas hyckleri tas till allt högre höjder.
Vi kan vara ganska säkrapå att Turkiet inte gör någonting utan order från Storebror USA, liksom inte heller Nato gör något utan att ha fått order från USA. Och USA är nog inte det bästa stöd eller den pålitligaste vän en annan stat kan ha:
USA Has A History Of Attacking Themselves To Go To War
/Kerstin
Länkar:
– Syrian Passenger Plane: An Act of Air Piracy by Turkey, Syria News 11/10 2012
– NATO invasion of Syria: coming soon, rated X, John Robles, The Voice of Russia 9/10 22012(Citat: statement by NATO Secretary General Anders Fogh Rasmussen who stated: “I can assure you we have all necessary plans in place to defend and protect Turkey, our ally.” This came after an unprecedented late-night meeting after Turkey began its cross border bombing of Syria, after which NATO stated: ”In view of the Syrian regime’s recent aggressive acts at NATO’s southeastern border, which are a flagrant breach of international law and a clear and present danger to the security of one of its Allies, the North Atlantic Council met today, within the framework of Article 4 of the Washington Treaty…” Detta är nästan otroligt lögnaktigt och ett fullkomligt oacceptabelt hyckleri. USA/Nato/Turkiet m.fl. har beväpnat bl.a. salafitiska legoknektar, vilket USA numer erkänner, att kriga mot Syriens regim och folk och dessutom gett dessa legoknektar en fristad inne i Turkiet, som ovanpå detta har låtit legoknektarna/jihadisterna hålla träningsläger på sitt territorium. Detta är klara brott mot internationella lagar så vem/vilka är det som har börjat bryta mot internationell lag? Man må ha vilken åsikt man vill om Assad, men det är inte han som börjat bryta internationella lager.) - Confirmed: Pentagon deploys military forces to Jordan-Syria border, CounterPsyOps 11/10 2012
– US Deploying Military Personnel to Syrian-Jordanian Border, Tony Cartalucci, Land Destroyer 10/10 2012
– In preparation for wider war, Pentagon deploys task force in Jordan, Bill Van Auken, wsws-org 11/10 2012
– Turkey’s High Risk Game, Stephen Lendman, CounterPsyOps 12/10 2012 (Citat: Current conditions resemble events preceding Washington’s war on Libya. Expect anything to erupt anytime. More war is the last thing nonbelligerent Middle East nations want. Ready or not, it very much looks like it’s coming.
Deploying US forces on the Jordanian/Syria border makes it more likely. Initially small numbers are involved. Expect more to follow. How many won’t be announced, let alone justifications for why they’re there.
Security claims don’t wash. Longstanding Washington plans are belligerent. After a Brussels NATO meeting, Panetta announced: “We have a group of our forces there working to help build a headquarters there and to insure that we make the relationship between the United States and Jordan a strong one so that we can deal with all the possible consequences of what’s happening in Syria.”)
Har tidigare skrivit en hel del om SSRI-preparaten (s.k. antidepressiva, ibland lyckopiller) och att de långtifrån är de lyckoskapare som somliga tror, samt riskerna med att ta preparaten. Jag har klagat över att läkare skriver ut dem slarvigt och utan uppföljning. Jag har dessutom skrivit om Robert Whitakers bok ”Anatomy of an Epidemic…” i inlägget Psykiatrins och läkemedelsbolagens gigantiska bluff om lugnande medel och antidepressiva.
Här kommer en längre intervju med Robert Whitaker som borde intressera alla som har haft kontakt med något SSRI-preparat, endera själva eller på grund av att någon närstående står på medlet, liksom dem som funderar på att gå till läkare för att få sådana utskrivna till sig. Del 4 är speciellt intressant. Där talar Whitaker om hur serotoninteorin om depression inte har någon vetenskaplig grund, tvärtom:
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 1 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 2 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 3 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 4 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 5 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 6 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 7 of 7)
OBS: Det kan vara livsfarligt att avsluta medicinering med SSRI abrupt. Preparaten måste sättas ut mycket försiktigt och över lång tid och att sluta med dem kan i värsta fall var plågsamt under en ganska lång tid.
