Kvinnor mot NATO. Maj Britt Theorin om NATO och EU. Måste ses !
Jo, man kan verkligen fråga sig hur svensk försvarspolitik kunde läggas om så radikalt utan att vi svenskar fått någon information om saken. Kan det bero på att våra styrande eliter är helt överens om att ge bort Sverige till USA och då anser de inte att svenska folket har med saken att göra?
Sen rekommenderar jag den bästa artikel jag läst om smyganslutningen till Nato:
Udo Ulfkotte, mångårig journalist på Frankfurter Allgemeine har skrivit en bok, Gekaufte Journalisten (1) om hur journalister köps och tvingas skriva lögnaktiga artiklar, inte minst vad gäller krigspropagandan som vi utsatts och utsätts för sedan 15 år. Han beskriver hur journalister luras och mutas att agera som Pentagons röster. I andra delar av världen diskuteras hans bok. Här är det gravlikt tyst om den.
Vill du behålla dina illusioner om Västerländska medier, se inte filmen nedan. Annars, lyssna på vad han har att säga:
Jo, jag vet att vi har haft ett val, och jag röstade efter mycket tvekan. Sen gick det ju nästan så illa som det bara kunde gå, så jag orkar inte ens tänka på eländet. Med den här utgången riskerar vi att SD får omkring 20% i nästa val.
Om jag bara kunde begripa varför media inte har synat SD:s program i sömmarna, inte talat om att SD röstat med Alliansen i riksdagen i 9 frågor av tio utan bara tjatat om deras rasism, som uppenbarligen inte var någon effektiv information.
Om svenskarna hade vetat att SD står för i stort sett samma politik som Alliansen så tror jag inte att de hade fått några röster från människor som inte är rasister och det tror jag inte att alla som röstade på SD är, för vad är det för vits med att missnöjesrösta på ett parti som i stort sett arbetar för samma politik som den vi har utsatts för de senaste mandatperioderna. Ingen alls, så jag är övertygad om att många, troligen de flesta, som röstade på SD tror att SD står för något radikalt annorlunda än Alliansen. Det gör de ju inte.
Det är en hel del propagandavinklad nyhetsrapportering som vi utsätts för i dessa dagar. Till exempel har NATO-reklamen intensifierats samtidigt som det pågår en stor NATO-övning med såväl svenskt som amerikanskt deltagande i, och över, Östersjön (1). Lagom till denna övning har regeringen, utan någon offentlig diskussion, slutit ett så kallat värdlandsavtal med NATO (2). Vid tidigare NATO-övningar på svenskt territorium behövdes tydligen inget avtal.
Vill man ha avvikande röster om NATO får man gå utanför Sverige. Den brittiska f.d. ambassadören Craig Murray har på sin blogg gjort en utmärkt analys av vad Nato är idag. Rubriken är mångtydig, men skulle kunna översättas med “Nato är en idé vars tid inte är kommen, utan förgången”(3). Det verkar nästan som om han riktade sig till svenska folket. Slutklämmen lyder: “NATO is by far the largest danger to world peace. It should be dissolved as a matter of urgency” vilket på svenska blir ungefär: “Nato är det överlägset största hotet mot världsfreden och bör upplösas snarast möjligt.”
Kopplad till reklamen för NATO-medlemskap är en skev nyhetsrapportering om Ryssland. I denna ingår ofta påståenden om vad Putin ska ha sagt, eller tänkt eller har för planer. Sällan får vi läsa vad han verkligen har sagt, i sitt rätta sammanhang. Att basera sin bedömning av Ryssland eller Putin på vad västliga media rapporterar är därför riskabelt. Vi vet inte varifrån tongivande media har fått sin information eller vad som försvinner eller förvrängs innan vi får se den bearbetade versionen i nyhetsprogram och på nyhetssidor.
Som tur är finns det primärkällor som är tillgängliga även för oss vanliga medborgare, även om vi inte förstår ryska. Den ryska administrationen (som vi kan kalla “Kreml” analogt med att den amerikanska administrationen kallas “White House”) lägger regelbundet ut vad Putin har sagt på nätet, med översättning till engelska. De har förmodligen fått idén från amerikanerna som haft motsvarande service i många år.
När man läser amerikanska media får man intrycket att Putin har framfört propagandistiska hotelser mot Europa och USA i ett tal på en “youth camp” någonstans i Ryssland. Svenska media har troget repeterat vad de amerikanska har sagt, utan att bry sig om att gå till källorna. Vad Putin i själva verket har sagt finns faktiskt, i engelsk översättning, utlagt på nätet av Kreml (4). Det var lite svårt att hitta, eftersom Putin inte alls höll tal på ett “ungdomsläger”. Amerikanerna har blandat ihop ett möte med yngre akademiker med de internationella sommarläger för skolungdomar som brukar hållas på samma plats. Och det var inget skrivet tal som Putin höll, utan han svarade på frågor från en församling som visserligen var ung, men bestod av yngre forskare och lärare från Rysslands elituniversitet. Putins svar ger en god bild av hur han ser på USA, på Nato och på konflikten i Ukraina. Ett är säkert, de som säger “Putin är galen” har inte läst vad han säger när han talar inför kunniga åhörare. För den som vill lyssna på hur han säger det så finns det på youtube.
Var kan man då hitta en “neutral” analys av vad som pågår i Ukraina? Jag tycker att jag har funnit en sådan. Författaren är finländare, vilket gör att hans referensramar liknar dem vi svenskar har. Peter Saramo har gjort en sammanställning och analys grundad på omfattande studier av öppna källor som tidningar och webbsajter (5). Eftersom författaren även behärskar ryska så blir den lite mer fullständig än de analyser vi vanligen ser i västmedia. Detta är den bästa genomgång av skeendet och den nuvarande situationen i Ukraina som jag sett någonstans. Och den finns på svenska!
Borgarna tror att konkurrens är lösningen på alla problem, trots att vi människor framför allt är samarbetande varelser. Men sätter man folk i situationer där de måste välja, antingen blir det du eller jag, så tvingar man folk att vara egoister. På så sätt bli borgerlig politik en självuppfyllande profetia. För nej, vi är inte egoistiska av naturen. Det är de flesta av oss bara om omgivningen/politiken tvingar oss att vara det.
Alliansen vidtar den ena galna åtgärden efter den andra. Nu ska de ”duktiga” lärarna belönas med rejält mycket högre löner, bli förstelärare som det heter. Alltså: Konkurrera om att vara bäst så har du chansen att få en rejäl löneökning”. Samtidigt ska lärarna arbeta i lärarlag, samarbeta alltså. Men man kan inte förvänta sig att människor ska samarbeta positivt och dela med sig till andra av sina goda pedagogiska idéer, till dem som ju då kanske snor åt sig den där löneförmånen. Bättre då att behålla de goda idéerna för sig själv.
Konkurrens är alltså de bästa receptet för att förhindra att goda idéer och metoder sprider sig till allt fler. I det övergripande perspektivet leder sådant till sämre kunskapsutveckling och i slutänden till vår kulturs stagnation och förfall. Hur kan våra styrande vara så korkade att de inte förstår så enkla samband och de vidare implikationerna av detta eviga, påtvingade konkurrerande?
Inom vården har man genomfört samma tulipanaros-politik. Å ena sidan försöker man nedbringa antalet förskrivningar av antibiotika för att stoppa utbredningen av resistenta bakterier, å andra sidan tjänar vårdcentralerna på att skriva ut dessa preparat efter en första femminuterskonsultation, för vilken vårdcentralen får en patientpeng. Tar man labbprover för att utröna vad patienten egentligen behöver så får vårdcentralen bekosta dessa prover. Skriver man ut antibiotika direkt blir det patienten som betalar för medicinen, en ren vinstsituation för vårdgivaren alltså. Om medicinen inte hjälper, ja då kan vårdcentralen inhösta ännu en patientpeng senare, eller flera, när patienten återkommer utan att vara botad.
I dessa tider, när Israel bombar Gaza och massmördar palestinier i området och alla de stora etablerade politiska partierna i Sverige tävlar om att försäkra att Israel måste få försvara sig, kunde det kanske vara intressant att lyssna till en israelisk historiker och vad han har att berätta om Israels historia. Inte många svenskar känner till den verkliga historien då vi alla utsatts för en makalöst falsk propaganda vad gäller Israel, men här kommer lite om landets verkliga historia:
Israeli Historian Describes Ethnic Cleansing of Palestine in 1948 (Nakba) Laddades upp den 14 maj 2011
Om Ilan Pappé, som talar i videon, kan man på YouTube läsa:
Dr. Ilan Pappé is an Israeli historian who was a senior lecturer at Haifa University from 1984-2007. His position as an Israeli academic gave him access to official Israeli historical archives. Through research this Israeli-born academic learned the truth about the Israeli narrative. This clip of a lecture he gave in the US clarifies what happened on 1948, a day we commemorate tomorrow May 15th as Yawm An-Nakba or ”Day of the Catastrophe.”
(Ilan Pappé är en israelisk historiker som var lärare vid universitetet i Haifa mellan 1984 och 2007. Hans ställning som akademiker gav honom tillgång till Israels officiella historiska arkiv. Genom forskning lärde sig denne israelfödde akademiker sanningen om Israel. Detta är ett klipp ur en föreläsning som han höll i USA, som klargör vad som hände 1948, en dag som vi minns i morgon 15:e maj, som Yawn An-Nakba, eller ”Katastrofens dag”.)
Ilan Pappé har skrivit boken ”Den etniska rensningen av Palestina” (2007 Karneval förlag), som rekommenderas.
Systemskiftet som innebär försämringar på alla områden, innebär också förändringar i gamla talesätt, bland annat de där om ”kommer som ett brev på posten”, ”går som på räls” och ”går som tåget”, alla begrepp som betydde ”pålitligt” blir obegripliga i dagens samhälle eller får förändrad innebörd, och betyder istället ”notoriskt opålitligt”.
Posten fungerar illa, brev försvinner, eller kommer fram alldeles för sent etc. Järnvägen är ingenting att lita på längre, tåg ställs in, blir försenade, blir stående på spåren eller spårar ur pga bristande underhåll osv.
Var det så här de som röstade fram Alliansen ville ha det, eller förstod de bara inte vad Alliansen skulle ställa till med? Trodde de att den där tusenlappen de fick mer i plånboken i lägre skatt, inte skulle kosta dem något någon annanstans? Förstår folk verkligen inte vad skattepengar används till? Förstår man inte att kollektiva lösningar som görs till självkostnadspris alltid blir billigare än sådant som görs för att generera profit?
Detta tal av Chris Hedges hölls för flera år sen men det är lika aktuellt idag som då:
Chris Hedges speech about Gaza (utlagd 2010)
Så talar en, för våra dagar, hederlig och därmed mycket ovanlig journalist.
Även Hedges åsikter om tillståndet i USA är värda att lyssna till. I synnerhet som också Sverige är på samma väg. Vi ser även här hur våra politiker monterar ner väldfärd och infrastruktur och Sveriges deltagande i koloniala krig på andra sidan jorden.
Vad Hedges säger om media och propaganda gäller också i Sverige. Här är det Propagandahydran Timbro, storföretagens gigantiska propagandaorganisation, som leder utvecklingen – och dessa verkar inte för det bästa för svenska folket, utan för storföretagens kortsiktiga intressen, precis som i USA.
Chris Hedges ”Brace Yourself! The American Empire Is Over & The Descent Is Going To Be Horrifying!” (Utlagd 1/ 2012)
Ingen vet något säkert än, även om många påstår att de vet att planet sköts ned av en luftvärnsrobot som avlossades från ett område i östra Ukraina som regeringen inte har kontroll över. Men går man bakom de politiska talen och tittar på de officiella tillkännagivandena, så verkar det som om inte ens amerikanerna är säkra på vad som hände. Länk nummer ett nedan går till USA:s utrikesdepartements officiella “bedömning” (assessment) av vad som hände med planet (1).
När man läser texten slås man av att de hänvisar till Youtubefilmer, sociala media och telefonsamtal som lagts ut på internet, när de försöker slå fast vem som bär skulden till att planet störtade. Vad har de amerikanska underrättelsetjänsterna sysslat med de senaste veckorna? Om det finns satellitbilder eller ljudband från avlyssningsstationer så borde de hänvisa till dem. Men å andra sidan kunde då frågvisa journalister kräva att de skulle lägga fram bevisen till allmän beskådan.
Sammanfattningsvis förefaller det som om den amerikanska administrationenvill skapa ett intryck av att det måste vara separatisterna och Ryssland som ligger bakom denna “downing” av ett passagerarplan. Men de har inga bevis för att det skulle vara så. Om de vet vad som hände så vill de i varje fall inte tala om för oss hur det gick till.
På Motvallsbloggens redaktion vet vi inte heller vad som hände, men vi har försökt skaffa oss en uppfattning om möjliga scenarior via personer som brukar vara kunniga om politiska frågor och propaganda. I förgående bloggpostning har Kerstin en länk till en artikel av Pepe Escobar. Här skriver jag om tre andra författare som brukar vara pålitliga källor till kunskap.
Craig Murray skrev igår på sin blogg om Flight MH17 (2). Som f.d. ambassadör har han ett förnämligt kontaktnät världen runt och kan göra kvalificerade och självständiga bedömningar i utrikespolitiska frågor. I detta fall saknas den kritiska inställningen, han har kommit fram till att det var “separatisterna” som sköt ner planet. Precis den slutsats som Obama och hans utrikesdepartement vill att vi ska komma fram till. Men resten av artikeln är intressant, ur flera synpunkter.
En annan författare och bloggare med insikter i amerikansk och rysk politik är Dmitry Orlov. Han har även en naturvetenskaplig och teknisk skolning, vilket är till nytta när man ska bedöma den motstridiga informationen om denna händelse. I måndags publicerade han en artikel med den träffande rubriken “Fact-Free Zone” (3). Han försöker där bena ut vad som hände på ett systematiskt sätt, ungefär som i en brottsutredning: medel, motiv, tillfälle samt tidigare tillvägagångssätt. Han vill därmed skapa ett ramverk, där vi kan plocka in den information vi hittar på nätet och annorstädes.
Orlovs förakt för mainstreammedia är bottenlöst: “All of western media is now about as good as Pravda was back in the Soviet days – good for wiping your ass with, that is. It´s a sad day for anyone who cares about the truth but can only understand English.”
Via Orlov hittade jag en artikel av den välrenommerade journalisten och författaren Robert Parry (4). Han jämför amerikanska medias hantering av Ukraina-krisen med hur deras vårdslösa journalistik medverkade till att USA startade kriget mot Irak. Slutklämmen lyder, i min översättning: “…denna vårdslöshet driver världen mot ett mycket farligt ögonblick, möjligtvis dess sista.”
Och svenska tidningar, liksom radio och TV, repeterar lydigt det som sägs i amerikanska media.
