Littorin avgår. Ska vi tro tidningar och media, ja honom själv, så beror det på att han drabbats av självinsikten att han inte är stålmannen. Det har vi andra vetat hela tiden. Stålmannen hade exempelvis en helt annan målsättning än Littorin.

Så här säger killen i sitt tillkännagivande:

Jag har gått igenom djupa depressioner och jag har tagit professionell hjälp för att ta mig ur dem. Det finns många olika skäl till att jag fattat det här beslutet, och ett av dem är att när det står klart att tvisten med min fru kommer fortsätta och därmed det mediala trycket på annat än politiken kommer att fortgå då orkar inte jag. 1)

Man kan visserligen förstå att mannen har drabbats av depressioner, det förväntar sig varje anständig människa av den som utsätter andra för sådana livstragedier som Littorin förorsakat. Hans politiska gärning har varit förskräcklig för många sjuka och arbetslösa människor i landet.

Men – jag ska vara ärlig – jag tror inte alls att han avgår på grund av självinsikt eller av ren omtanke om sina barn. Jag har inga belägg, bara min tro vad gäller den saken. Jag vet dock vad professionell hjälp mot depressioner kan innebära och resultera i. Vad jag verkligen tror i saken ska jag emellertid inte skriva här, eftersom det som sagt bara är min tro. Vi får väl se framöver vad som kanske kryper fram.

Sedan är det givetvis också så att media kan bete sig otroligt svinigt mot människor och att det är fördömvärt när så sker, men var har journalister frossat i Littorins privatliv? Jag visste inte att han var frånskild, låg i fejd md f.d. frun om vårdnaden av barnen eller ens att han hade tre barn. Än mindre visste jag vad dessa barn heter. Jag visste inte heller att han hade legat på sjukhus för vad som verkar ha varit hjärtbesvär eller att han varit deprimerad (kunde väl ha gått till AF, där kan man bota sådant med speciellt förnedrande slavprogram, där kunde han ha blivit frisk direkt genom att lära sig skriva CV:n ex.). Jag har inte sett något om allt detta tidigare i de där efterhängsna och otrevliga media Littorin hänvisar till, så tipsa mig var jag kan finna skriverier i media om hans privatliv. Eller har journalister bara jagat honom och hans familj av ren illvilja, menar han?

Läser dessutom i AB att f.d. frun har stämt honom för att han, enligt henne, inte betalat vederbörligt underhåll för barnen (vilket är första gången jag läser något om hans privatliv). Ska vi acceptera att hon ljuger, att hon stämmer honom för något han inte har gjort och som borde vara väldigt lätt att motbevisa? 2)

Nå, egentligen intresserar detta mig inte. Jag struntar i hans privatliv men är mycket upprörd över vad han har gjort som politiker och önskar honom ett bättre liv som icke-politiker där han dessutom och förhoppningsvis inte kan ställa till lika mycket elände för andra människor. Jag tycker dock inte ett dugg synd om grabben. ”Somliga”, sade min pappa, ”straffar Gud omedelbart, andra först efter döden”. De flesta herrar av hans kaliber brukar inte straffas under sin livstid varför de torde undgå straff helt.

Sedan är det förstås så att ingenting kommer att bli bättre för att Littorin avgår. Det kommer inte att ändra moderaternas inhumana politik ett dugg. Billström är ju inte precis någon modern jesusgestalt han heller och har dessutom inte heller samma agenda som Stålmannen.

/Kerstin

Länkar:
1) Jag är ingen stålman, S-O Littorin, AB
2) Förhandlingarna om barnen bröt samman, AB
Tillagda länkar 8/7 kl 13.45
- Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
- Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB
Tillagd länk 12/7:
-Medierna, politikerdrev och provokatör, SR
(Innehåll: Kritik av påståenden om journalistdrev mot Littorin.)

Den 15 maj skrev vi på denna blogg om regeringens och pensionsmyndighetens storstilade spekulationsexperiment med svenskarnas Premiepensionsfonder. 1) Idag hade jag ett ärende in på Pensionsmyndighetens hemsida och kunde inte låta bli att kontrollera hur det hade gått med AP7 Aktiefond, där premiepensionspengarna för dem som inte själva valt fond placeras.

Här är diagrammet som jag fann:

Inte så lysande start för den nya fonden. Sedan premiepensionspengarna för drygt två miljoner svenskar överfördes den 24 maj har värdet minskat med ungefär fyra procent. Under samma tid har aktieindex på Stockholmsbörsen gått upp någon procent.

För den som vill försöka förstå hur detta hänger ihop hänvisar jag till en krönika av Andreas Cervenka på E24 2) och tidigare postning på Motvallsbloggen.

/Dan Gmark

P.S. Det kan tyckas förmätet av mig att tro att två miljoner svenskar inte känner till att de numera har en del av sina pensionspengar i AP7 Aktiefond och att denna fond ägnar sig åt en särskilt riskfylld form av aktiespekulation. För att testa min hypotes vill jag gärna ha kommentarer från de läsare som sedan tidigare är medvetna om detta och är nöjda med att deras premiepensionspengar förvaltas av AP7 Aktiefond.

Länkar:

1) Brev från pensionsmyndigheten – regeringen djävlas med oss, Motvallsbloggen 15 maj
2) Tvångsdeportering till börskasinot, E24 den 13 juni
Rekommenderas också:
- Domedagsmaskinen eller lekhörna på tåget, Mikael Nyberg

I en kommentar från Dan Gmark, min gästbloggare, på förra inlägget fick jag länken till den här intressanta videon från demonstrationen i Quebec 2007. Se den och till slutet, det är den värd. Den är ganska avslöjande:

/Kerstin

Idag rekommenderar jag läsning av bloggposten Det trettioåriga kriget, på Kildén & Åsmans blogg och också Lasses blogg, inlägget Pensionärerna i valrörelsen.

Samma uppfattning som Kildén & Åsman för fram kan man finna hos Ben Hillier på counterpunch.org under rubriken Toronto and European Assaualt on Living Standards. United Against US, Divided Among Themselves,  liksom i artikeln How on Earth did this Happen? Living the Regressive Dream av D M Green.

Det blev samma scenario i Toronto

Vad som hände i Toronto var dessutom en nästan exakt upprepning av vad som hände i Göteborg, vad som hände i Seattle, Genua och i Köpenhamn – i samband med protestdemonstrationer mot den politiska och ekonomiska elitens ageranden, som även i Toronto handlade om hur man ska bestjäla och trycka ner vanligt folk och försämra vanliga arbetande, eller ofrivilligt arbetslösa människors levnadsstandard.

Visst, det kan ju vara så att det finns en del fullständiga galningar på vänsterkanten, som tror att de vinner något på att krossa fönster och sätta bilar i brand, men är det verkligen så det är? Mönstret är så misstänkt tydligt: Fredliga demonstrationer, tusentals lugna och icke våldsamma personer marscherar stillsamt – och plötsligt dyker de upp de, de där svarta, och börjar demolera omgivningen – och de får ofta hålla på en bra stund innan polisen ingriper (media hinner därmed alltid få finfina bilder). Men, polisen ingriper förstås så småningom och då har de fullt kravallutrustade poliserna ett mycket bra skäl att slå till – hårt och skoningslöst och även mot massor av oskyldiga demonstranter, och det gör de. Så här skrivet Matt Schultz om vad som hände i Toronto:

In fact some eyewitnesses reported that they saw large groups of cops standing by while the black bloc did their thing. Eyewitnesses at the scene of two of the burning police cars insist that officers of the so-called peace drove them up, jumped out, and walked away leaving the cars next to the protesters following which, the cars exploded. Talking to the media outside, after my release, my understanding was that this use of ’decoys’ had since been confirmed by the police. 1)

(Min översättning: En del ögonvittnen rapporterade att de såg stora grupper av poliser stå bredvid medan det svarta blocket utförde sina aktioner. Ögonvittnen vid de två brinnande polisbilarna hävdar bestämt att de s.k. fredspoliserna körde fram bilarna, hoppade ur och gick sin väg med bilarna stående kvar nära de protesterande varpå bilarna exploderade. När jag talar med media, efter att jag hade frigivits, uppfattade jag det som att denna användning av ’avledare ’ senare hade bekräftats av polisen. 1)

Känner vi inte igen detta även från Göteborg, hur poliserna inte ingrep direkt mot dem som demolerade på Avenyn? Hur polisen provocerar demonstranter? Hur polisen och hela rättsapparaten därefter agerade rena terrorister mot vanliga oskyldiga demonstranter?

De ”förstörande” (vilka de nu i själva verket är?) fyller den mycket viktiga funktionen att dels ta fokus från vad som beslutas på mötet man demonstrerar mot och vad demonstrationerna handlar om dels att ge media ”finfina bilder” på dessa hemska demonstranter – som ingen anständig människa vill bli sammankopplad med. Så får makten majoriteterna i Västvärlden med sig, mot dessa hemska ”våldsverkare”, demonstranterna, de som krossar fönster (till skillnad från dem man demonstrerar mot, de som bara massmördar människor överallt jorden runt för sin snöda vinnings skull). Eftersom man nu griper, misshandlar och trakasserar även fredliga demonstranter så avskräcker man därmed folk från att vilja delta i demonstrationer mot förryckarna. Taktiken är suverän för försvaret av makteliterna.

Nej, jag tror inte det är så enkelt att korkade vänsterungdomar överallt i Västvärlden bestämmer sig för att sabotera alla demonstrationer mot makten för att gynna denna makt. Jag tror det ligger ett antal mycket fula hundar begravna här.

Någon som tror att de rika eliterna inte agerar kollektivt och solidariskt med varandra? Det gör de. Det är bara de arbetande människornas solidaritet och kollektiva ageranden som måste fördömas och förhindras. För det syftet verkar de ekonomiska eliterna kollektivt och har så gjort de senaste trettio åren och allt intensivare sedan 1990. Tidigare krigade de bara mot befolkningarna i tredje världen, nu krigar de även mot Västvärldens befolkningar. De förbereder sig nu för dödsstöten mot oss.

/Kerstin

Länkar:
1) My experience Inside the G20 Detention Facility. Inside Torontanamo, M Schultz, counterpuncj.org
- The Battle of Toronto. Canada’s Autocratic Farce, M Paez Victor, counterpunch.org
- Videos från G20-demonstrationerna i Toronto
- Toronto is the World. Defeat, D K Thomson, counterpunch.org
- The Tobin Tax or the VAT? Who Will Pay: Wall Street or Main Street? E Brown, counterpunch.org
– Worst Fake Terror Plot Ever, Craig Murrays blogg
- Groom Your Own Terrorist – FBI Agent Provocateur Operation Leads to Terror, Craig Murrays blog
- Do Agents Provocateur Exist, Craig Murrays blogg
- Death at a Demonstration, Craig Murrays blogg
- How on Earth Did this happen? Living the Regressive Dream, DM Green, counterpunch.org
– Toronto and European Assaualt on Living Standards. United Against US, Divided Among Themselves
rekommenderas också:
- Taskig demokratisyn, nu även på SVD:s ledarsida, storstad

Tolgfors avslöjar i Expressen idag att han anser att det nya frivilligförsvaret är ett utmärkt sätt för arbetslösa ungdomar att få jobb.1)

Jo tack, vi vet att det alltid varit de fattiga som skickats ut att kriga och riskera sina liv för de rikas ekonomiska intressen. Men att komma sig för med att säga detta i klartext, det måste vara höjden av aningslöshet, för att uttrycka det milt.

Det är kanske naturligt att man numer föredrar en legoarmé framför ett värnpliktsförsvar. Idag, då det blivit allt viktigare för de ekonomiska och politiska eliterna, som ökar sin utplundring av resten av mänskligheten, att förhindra folkliga protester och uppror, är en legoarmé givetvis att föredra. En sådan är lättare att styra och det är lättare att få legoknektar att skjuta även på den egna befolkningen. Dessutom är det ju, precis så som Tolgfors har mage att uttrycka i klartext, praktiskt att skicka in de arbetslösa och fattigaste att riskera och offra sina liv för de ekonomiska och politiska eliternas intressen (som väl är desamma egentligen). Dessa vill givetvis inte offra sina egna söner för det syftet.

Militären en ny  klass i USA

USA slopade sin allmänna och tre år långa värnplikt efter Vietnamkriget eftersom man fick problem med stora proteströrelser och med att många unga män vägrade att göra sin värnplikt och låta sig skickas utomlands för att dö.

Detta har, skriver Frank Schaffer i Huffington Post, lett till den dystra konsekvensen att militären och det civila samhället numer lever i skilda världar. För det första hamnar sällan medelklassens- och överklassens unga pojkar i försvaret, för det andra vet det civila samhället allt mindre om sitt försvar och vad som pågår där:

The real reason that Rolling Stone was able to quote so many highly placed military people’s disdain for members of the Obama administration is because the military sees itself as more moral and better — and certainly more conservative — than the types who serve in civilian roles today, especially within a Democratic administration. 2)

Militären har, menar Schaffer vidare, blivit mer konservativ än den var tidigare. Inställningen till militären och försvaret i det civila samhället har också förändrats. Stora delar av befolkningen ser inte längre militär och försvar som ett gemensamt samhällsansvar:

With the end of conscription, especially for the large segments of society who chose not to serve, military duty ceased to be something one did for a greater good — what the British call ”doing one’s bit.” Military service was no longer seen as a part of citizenship, seamlessly connected to other duties like paying taxes, respecting the rule of law, serving on a jury or voting. Now it was just another ”lifestyle choice.”

Today, the decision not to serve is also justified because service is seen through the lens of politics, and not citizenship. Many who choose not to serve — or who discourage their children from volunteering — seem to believe that they are even morally superior to those who do volunteer or who encourage their children to serve. 2)

Eftersom medelklass och överklass sällan finns i försvaret numer så kommer alltså försvaret dels att bli mer lättstyrt även av det skälet, dels har det civila samhället numer mycket mindre kunskaper om vad det handlar om:

And yet, increasingly, those most influential in making, supporting, or protesting defense policy have no direct experience with the military and no direct stake in getting it right. If they embroil us in some fiasco it is not their sons and daughters who will be shipped home in coffins. They have no personal stake, what has been called ”skin in the game.”

Miltitärledningens förakt för de politiker som de ska lyda och tjäna har inte, säger Schaffer, vuxit fram ur ingenting:

As I said, General McChrystal’s disdain for President Obama did not arise in a vacuum. The context is the long simmering resentment by the class of Americans who serve of those who don’t. Had Obama served the flavor of this debate would be different………

America needs to understand that we have a professional military that increasingly looks on the culture it serves as morally inferior……..

New recruits are increasingly second generation military. This is especially so in the officer class, a nation within a nation. We now have a military ”class.” And face it they don’t trust or like the people outside that class who tell them what to do but with no skin in the game. 2)

Är det detta vi svenskar önskar oss? Jag tror inte det. De som tänker igenom frågan inser att ett värnpliktsförsvar egentligen är en nödvändighet i en demokrati, som ju bör styras av människor med goda kunskaper om det man beslutar om. Detta gäller både aktiva politiker och väljare.

Men, som vanligt har en verkligt stor fråga bara beslutats sådär lite i lönndom. Politiker vet idag precis hur de, steg för steg, ska lura opinioner i deras fällor: Ta först bara en liten bit, så en liten bit till (koka grodan långsamt) och försäkra samtidigt väljarna att det lilla steget inte förändrar något, tills allihop är helt förändrat och utan att någon diskussion om de vidare implikationerna av förändringen har förekommit.

De rika eliterna har alltid känt sig hotade av det de kallar ”det demokratiska överskottet”. Nu kan de känna sig betydligt mindre hotade även i Sverige. Vi har förlorat det mesta av vår demokrati de senaste 20 åren.

/Kerstin

Länkar:
1) Sten Tolgfors: Unga är vinnarna på nya försvaret, Expressen
2) McChrystal’s Disdain: Symptom of a Mercenary Force With Few Ties to Civilian Leaders, F Schaffer, Huffington Post

Nu förstår vi vad Alliansregeringen menar när man säger att privata företag alltid är bättre och effektivare än gemensamt ägda sådana. De menar förstås kort och gott ”effektivare vad gäller att höja priser och skinna oss vanliga människor på pengar”. Ja på att lura oss på alla upptänkliga sätt.

/Kerstin

Länkar:
- Avreglerad bilprovning: höjda priser, Alliansfritt Sverige

Nu lägger jag in en länk till Democracy Now här på bloggen, under rubriken ”Länkar övrigt”. Det är TV-stationen som berättar det vi inte får veta genom andra TV-kanaler och därmed sällan får höra om här i Sverige. Det fina med kanalens sändningar är att de är lättillgängliga även för alla oss som har sämsta tänkbara bredband. Den snurrar en nerladdning en stund, men sedan löper programmet utan avbrott. (När Democracy Now kan, varför kan inte Svt?)

Den här nyhetssändningen handlar om G 20, syftet med mötet, och om demonstrationerna mot detsamma samt om hur urbefolkningar behandlas och vad de protesterar mot. Dessutom handlar den om hur säkerhetssystemet runt mötet ser ut.

Det är inte utan att man känner sig alltmer övertygad om att vi redan lever i en rent fascistisk tid, velourfascism som jag brukar kalla den, eftersom den går ut på att få folk att tro att de lever i en demokrati, alltmedan de politiker vi väljer inte är något annat än betalda marionetter styrda av de stora, giriga och totalt asociala multinationella företagen.

Det ska bli intressant att se om de som demonstrerar mot G 20 i Toronto kommer att råka ut för samma behandling som demonstranterna i Köpenhamn i vintras.

/Kerstin

Länkar för mer läsning om närliggande ämnen:
- Wall Street Reform: Politicians Lie, Media Applauds, America Suffers, Huffington Post
- EU Today, US Tomorrow. Europe’s Fiscal Dystopia: The New Austerity Road, M Hudson, counterpunch.org
- Europe Chooses Depression, Strangulation Economics, M Whitney, counterpunch.org
- Policy Conflicts Seen as Obama Arrives in Toronto, New York Times
- Intimidating Supporters of Palestine. US Fear Factory Kills Free Speech, Y Ridley, counterpunch.org
- Should we be surprised? The Retail Sales Slump, D Baker, counterpunch.org
- Is the US Next?  Deficit Terrorists Strike England, Ellen Brown, counterpunch.org
- From Union Carbide to Exxon to BP. What Bhopal Started, P Sainath, counterpunch org

Midsommarafton – igen. Det var inte länge sedan vi hade 85 cm snö på tomten och då stod jag där och tänkte att ”tänk, om bara några månader kommer jag att stå här och sucka över att gräset växer alldeles för snabbt”. Det gjorde jag under eftermiddagen idag då vi med gemensamma krafter klippte hela eländet. Jag deltog i klippningen efter att jag hade skurat trägolven.

Det har sina fördelar att vara äldre, men även sina nackdelar. Midsommaraftonen var en magisk dag när man var 17-18 år. Det var förväntningarnas dag. Det var förberedelser för dansen, papiljotter i  håret på eftermiddagen, för att få till lockar i det spikraka håret (de där som raknade så fort jag kom utanför dörren till min stora förtvivlan). Det var den nya fina sommarklänningen och en väldig omsorg på den rätta make upen. Det var cyklandet till utedansbanan på kvällen och hoppet att bli uppbjuden av den där pojken man var hemligt förälskad i. Det var alltid varmt (fast inte i verkligheten). Det var den fantastiskt fina sommarljusa natten med bara någon halvtimme med skymning.

Idag är det aftonen när jag tycker att det är ganska skönt att veta att man inte behöver bli besviken eftersom man inte förväntar sig något särskilt den här dagen, skönt att livet inte stormar inom en längre och skönt att man inte firar den mer intensivt än genom att pina i sig lite matjessill (nej, jag är inte förtjust i sill men äter den för mannen i huset, som så gärna vill ha sill och färskpotatis den här aftonen och jag är för lat att laga två rätter). Numer bor jag dessutom längre söderut och här är midsommarnatten inte lika kort som den var i Södertälje, där jag bodde då. Här är det riktigt nermörkt en hel timme.

Eftersom tiden går så mycket fortare nu än när man var ung, så känns det snarast lite vemodigt: Nu har halva sommaren gått och snart är det höst igen.

Men, i morgon, ja på midsommaraftonen alltså som egentligen redan börjat, kommer dottern och det blir sill och potatis, som sagt, och sedan jordgubbar med grädde, och för övrigt precis samma sak som alla andra dagar.

Glad midsommar önskar jag alltså alla mina besökare, unga som äldre. För glad kan den ju vara på många olika sätt och av många olika anledningar. Jag ska sitta och njuta av min nyklippta gräsmatta, mina nyskurade golv och av mina blommor i trädgården och känna glädje över att jag har en underbar dotter, har haft och fortfarande har ett gott liv tillsammans med min fantastiska man och våra hundar.

Carl Bildt är ett märkligt fenomen i svensk politik den evige pladdraren och storskrävlaren. Redan som tonåring utmärkte han sig som förrädare och strejkbrytare genom att ställa sig på arbetsgivarens sida under en lärarstrejk.1) Sedan har han bara fortsatt springa maktens ärenden (det verkar lönsamt så varför har inte jag gjort det?). Som studerande vid universitetet (där han aldrig avslutade sina studier) betalades han tydligen av Sahlénrederierna 2) samtidigt som han var anställd av studentkåren. Som ung politiker gjorde han sig ett namn på att skylla minkar i Hårsfjärden på ryssarna och deras U-båtar, 3) som lite äldre köpte han in sig i Vostok Nafta, eller köptes in där, och Lundin Oil/Petroleum köpte honom till styrelsen samtidigt som det pågick ett mycket otrevligt krig och en folkfördrivning i Sudan, för att Lundin skulle kunna utvinna olja där. Senare lät han sig köpas av amerikanska intressen till att lobba för européernas medverkan i ett anfall på Irak.

Så här står det  i Wikipedia om Bildt:

Under år 1983 reste Bildt till USA och diskuterade säkerhetspolitiska frågor med bland andra företrädare för CIA. Detta ledde till hård kritik från Olof Palme eftersom Sverige var involverat i en diplomatisk notväxling med Sovjetunionen angående den dåvarande Ubåtsskyddskommissionens slutsatser. Bildt försvarade sitt agerade och fick stöd av moderaterna; historien bidrog till att göra Bildt till en välkänd offentlig person.

…….

Förutom uppdrag i olika företagsstyrelser är han bland annat styrelseledamot i International Institute for Strategic Studies i London, European Policy Center i Bryssel, Apen Italia i Rom, Centre for European Reform i London och RAND Corporation i Washington och Santa Monica……..

Carl Bildt är medlem i Trilateral Commission (grundad av David Rockefeller), tillsammans med bland andra Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. Han är hedersdoktor vid University of St. Andrews i Skottland, där han är medlem av rådet för Center for the study of Terrorism and Political Violence. Han har också ett engagemang i det slutna elitsällskapet Bilderberggruppen.[6] Han har även erhållit många dekorationer och hedersutmärkelser från flera länder. 4)

Man undrar förstås var Carl Bildt har sina lojaliteter, hos dessa amerikanska och icke-svenska organisationer och multinationella företag, varav somliga arbetar för amerikansk (läs: ”amerikanska multinationella företag”) överhöghet över resten av världen, eller hos det svenska folket? Eller är det framför allt sig själv och sin egen plånbok han är lojal med?

Vad är det att gå andra staters ärenden?

Att Carl Bildt samarbetar med och går andra länders ärenden är tydligen helt i sin ordning, om man ska tro borgerliga media. Det ska jämföras med det hallå som utbröt i samma media, för några månader sedan, för att Jan Guillou pratade med någon ryss på 60-talet, när han var några och tjugo år, och skrev någon betald artikel åt dem. För detta stämplades Guillou som spion av allvarligaste slag i media.5) Han hade, fick man för sig när man läste tidningarna, gjort sig skyldig till ett värre landsförräderi än Wennerström. Carls Bildts personliga samarbete med ex. CIA och RAND Corporation, eller för attacken på Irak, däremot, anses tydligen fullt korrekt.

I själva verket är Carl Bildt en mycket tydlig representant för det nya amerikanskdominerade Sverige (ja amerikanskdominerade EU) vi just nu ser växa fram, ett Sverige där politiken börjar bli lika köpt här som den är i USA. Till skillnad från USA, där politiskt kunniga människor är fullt medvetna om att staten och kapitalet är ett och detsamma och där man som en självklarhet talar om ”the corporate state”, talas det i Sverige väldigt lite om vad som händer med vårt politiska system just nu, om den process som Carl Bildt är en ivrig tillskyndare av. Men det kanske inte ligger i svenska folkets intresse att känna till hur de stora företagen köper politiken och regimer runtom i världen, och även i Sverige.

Fast Bildt har, enligt Wikipedia, varit ”en stark kritiker av bristen på demokrati och kränkningar av mänskliga rättigheter i länder som Ryssland, Iran, Kina samt Kuba.” 4) Däremot minns jag inte att han någonsin fördömde apartheidregimen i Sydafrika, Francos diktatur i Spanien , Salazars i Portugal eller juntans i Grekland (meddela mig om jag har fel i den saken).

Myten om den kunnige Carl Bildt

Carl Bildt läste väl någon gång i sin ungdom ”läroboken” Livsmannaskap (Stephen Potter, sv övers. 1959), som var en introduktion i översitteriets ädla konst, och har sedan dess alltid låtit tvärsäker, hur korkade saker han än har vräkt ur sig. Precis som läroboken hävdar, låter sig folk luras av dem som verkar stöddiga och säkra, även om de griper data direkt ur luften, som Bildt tenderar att göra då och då. 6) Följaktligen har journalister backat undan och talat om hur ”otroligt kunnig” Carl Bildt är.7) Men för det mesta verkar han vägra att tala med media och föredrar att ”informera” på sin egen blogg, där han inte riskerar att blir motsagd eller avslöjad inför hela svenska folket.

Men nu försvarar han, i media, oljeutvinningen i Sudan, den som han själv  tjänat pengar på, den verksamhet vars förutsättning var folkmord och folkfördrivning, med att han arbetade för freden därstädes.7b) Undrar vad Bildts fredsarbete gick ut på? Att få folk att flytta frivilligt? Så att Lundin kunde utvinna olja utan föregående blodspillan, och när han så inte lyckades trots sin ”erkänt skickliga krishanteringsförmåga”, hur många miljoner tjänade han då på mördandet?

/Kerstin

Länkar:
1) 17-årig Carl Bildt, YouTube
2) Säljer porr och vapenoptioner, Jinges blogg (Jan Wiklund i kommetarfältet)
3) Ubåtskränkningar i Sverige, Wikipedia
4) Carl Bildt, Wikipedia
5) Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet
6) Lundin Petrolium har något att dölja, AB
7) Att intervjua Carl Bildt, den där tomas
7b) Carl Bildt: ”Jag arbetade för fred”, SR
- Står FP fast vid automatisk time out vid förundersökningar, Alliansfritt Sverige
- Carl Bildt och Gangsterekonomin II, Nemokrati
- Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande, Nemokrati

Ingen har ju kunnat undgå att notera att det har varit ett väldigt hallå kring kronprisessbröllopet de senaste månaderna. Jag har undvikit att ta del av de tjatiga skriverierna och TV-programmen om tillställningen men idag kunde jag inte låta bli att glutta lite på festligheterna på TV. Det blev en väldigt hackig och konstig tillställning, där allt stannade av var femte sekund och stod stilla i konstiga rutor och ränder långa stunder.

Vi lever ju inte längre, som förr, i en tid när ”alla ska med”, vad gäller infrastrukturen, så vi är många ute i landet som bara kan se på TV i vackert väder och här regnade det mellan klockan tre på eftermiddagen och sex på kvällen varför mottagningen var mer än usel. Lika många är vi dessutom som inte har bredband som tillåter att man ser TV via dator med någon behållning.

Men jag kunde titta lite på bilderna från middagen på slottet, då det hade slutat regna här hemma. Det var en otrolig samling ”big people”, som väl Svanberg skulle ha sagt. Damernas kreationer var fantastiska. Herrarna såg förstås som vanligt ut som en samling pingviner, utom de där utklädda lakejerna som jag tycker ser ut som rena skämten. Frackarna är avgjort att föredra framför de där maskeraddräkterna.

Jag har kanske aldrig avslöjat på bloggen att jag är intresserad av kläder och tycker om vackra sådana. Själv har jag nu aldrig haft varken chans eller anledning att klä upp mig ordentligt någon gång men det hindrar ju inte att man kan tycka om att titta på andras vackra klänningar. Som sagt, mängder med hänförande kreationer – samtidigt som det var lite kväljande att se ståten när man vet att det idag finns människor i Sverige som knappt har råd att äta, för att inte tala om hur somliga lever i andra delar av världen.

Hur som helst, och trots att jag förvisso är republikan, måste jag säga att prinsessan Viktoria är en mycket charmig ung dam som man inte kan låta bli att tycka om – i alla fall inte så här på avstånd. Har sällan sett en person stråla så intensivt av lycka som hon gjorde de stunder jag tittade. Det var så att man blev lycklig själv bara av att se henne skina som en sol. Därmed har hon nog vägt upp en hel del av den avoghet som många börjat känna på grund av allt tjat om bröllopet de senaste månaderna. Jag gissar att kungahuset får ökat stöd igen vid nästa mätning.

Så slutade det alltså lyckligt med att ”den rekorderlige bondpojken” fick prinsessan och hela Västergötland.

Epilog
Om de sedan, som i sagorna, lever lyckliga i alla sina dar, det återstår förstås att se men antagande om en sådan varaktig lycka ska ju avsluta varje saga för när har man hört en riktig saga sluta med: ”Så fick han prinsessan och halva kungariket. Sedan levde de lyckliga i fyra år innan de separerade”.
Hur många miljoner var det kalaset kostade förresten?

/Kerstin