Av någon anledning har någon i det stora landet i Väster, fixat fram en engelsk översättning av föregående postning. Undrar om läsaren förstod vad det handlade om. I varje fall bäddade översättningen för ett par missförstånd om innehållet, vilket kanske inte är så viktigt i det här fallet eftersom postningen inte är en av världens mest angelägna. Så här tycker översättningsprogrammet att jag har skrivit:

How many people have moral courage?

OK, there is no statistically reliable results, so one should perhaps not take numbers so seriously. Perhaps the majority does not want to answer the question.

I see the fact in Aftonbladet that 79% (when I read the figure) believe that they say no at work when colleagues go over the limit.

Throughout my professional life, which of course is over now, I have met one, ”says a man who had courage enough to speak up at the workplace where I have worked. I really wish I occasionally had met a few more of those 79 percent. But perhaps there is total disagreement about where that boundary lies. You only need to think about the police, who seem to have a very high limit, if it exists at all in this corps?

But it may just be that I put that limit much lower than almost any other. Perhaps I am wrong to blood or total humorfri.

Och här är den svenska texten :-)

/Kerstin

OK, det är inte något statistiskt tillförlitligt resultat, så man ska kanske inte ta siffrorna på så stort allvar. Kanske majoriteten inte vill svara på frågan.

Jag ser nämligen i Aftonbladet att 79%  (då jag läste siffran) anser att de säger ifrån på jobbet när kollegorna går över gränsen. 

Under hela mitt yrkesliv, som ju är över nu, har jag träffat en, säger en person, som haft civilkurage nog att säga ifrån på de arbetsplatser där jag har verkat. Jag önskar verkligen att jag då och då hade träffat på några fler av de där 79 procenten. Men det kanske råder total oenighet om var den där gränsen går. Man behöver ju bara tänka på polisen, som tycks ha en mycket hög gräns, om den alls finns inom denna kår?

Men det kanske bara är så att jag sätter denna gräns mycket lägre än nästan alla andra. Kanske är jag på tok för blödig eller totalt humorfri. 

/Kerstin

Länk:

Slog vad om när patienten skulle dö

Med anledning av en kommentar till mitt föregående inlägg känner jag mig föranlåten att förtydliga det på ett par punkter. Energimarknadsinspektionen skriver på sin hemsida:

”Vilseledande marknadsföring är en allvarlig variant av en otillbörlig affärsmetod och innebär att ditt elhandelsföretag på något sätt vilselett dig för att få dig att sluta ett avtal.”

När elhandelsföretaget Kraft&Kultur AB på sin webbsajt påstår att ”Som kund hos oss får du el enbart från vind- och vattenkraft” så är det således ett tydligt exempel på vilseledande marknadsföring. Eftersom Kraft&Kultur inte har egna elledningar ut till var och en av sina kunder så är den ström som kunderna får ur sina eluttag nödvändigtvis en blandning av el från alla olika produktionsanläggningar i det nordiska elsystemet.

Den elektriska strömmen blir inte annorlunda för att Kraft&Kultur är ett försäljningsbolag till Troms Kraft, som producerar sin el i vatten- och vindkraftverk. Genom att få kunden att tro att det bara är ”ren” el som levereras, vill de att denne ska ingå ett avtal om att anlita just dem som elleverantör.

Sedan finns det den andra sortens vilseledande marknadsföring, där företagen tar mera betalt av den som vill ha någon typ av miljövänlig el. Det finns många som gör detta, men exemplet med Vattenfall och vindkraftel är väldigt tydligt. ”Självklart kan du välja energikälla” säger de på sin hemsida. ”Hos oss kan du välja 100% vindel”. Självklart kan jag inte det. Vattenfall har inte separata ledningar från sina vindkraftverk som sedan sträcker sig i ett separat vindkraftselnät ut till oss konsumenter. Men längre ner i texten förklarar de att egentligen menar något helt annat: ”Väljer du 100% vindel garanterar vi att producera motsvarande mängd el med just vindkraft.”

Det är en garanti som det är lätt för dem att utfärda. Vattenfall har redan idag mycket vindkraft och det skulle behövas mer än hundratusen abonnenter som betalar extra för att få vindel för att de skulle känna sig pressade att bygga ut vindkraften av den anledningen. Men redan om det är 50 000 kunder som låter sig luras att betala 200 kronor mer per år så blir det tio miljoner extra i vinst, som kan betalas ut i aktieutdelning och som bonus till företagets direktörer.

Men, säger idealisten, jag kanske ändå vill betala lite extra som en sorts belöning till företag som vill bygga ut vindkraft. Kan jag inte få göra det? – Javisst får du det, om du vill och mår bättre av det. Men betala då inte till Vattenfall, som gör större investeringar i kolkraft och kärnkraft än i vindkraft. Inte heller till elhandelsföretag, som ju inte äger eller bygger några egna produktionsanläggningar. Leta upp ett liten elleverantör som själv äger sina vindsnurror och där du vet att vinsten går till investeringar i vindkraft, om du har pengar som du vill skänka bort!

/Dan Gmark


Länkar:

Energimarknadsinspektionen

Kraft&Kultur

Vattenfall, val av energikälla

Vattenfalls vindkraft

Han är alltså i princip utsedd nu, vår nye president. Det blir tydligen en holländare belgare som man aldrig hört talas om. Men bra för USA:s styrande, att de nu vet vem de ska ringa till om de vill prata med Europa.

Milda makter!

Dock kan man ju vara tacksam över att det inte blev Blair i alla fall – fast det vet vi  ju inte än förstås. Den här kan ju vara ännu värre. Det låter dessutom som om vi förskonas från att se Bildt som EU:s utrikesminister. I det fallet är det ju svårt att tänka sig någon värre, förutom Berlusconi förstås.

PS: Eftersom Motvallsbloggen nu fått en gästbloggare, som jag hoppas ska skriva ganska mycket framöver, så börjar det väl bli dags även för mig att underteckna mina inlägg, så att det klart framgår vem som skrivit vad – alltså undertecknar jag från och med nu med:

/Kerstin

Var och en som slutat grundskolan har fått lära sig att atomer är föremål som är så pyttesmå att man inte ens kan se dem i mikroskop och att elektroner är ännu mindre, faktiskt så små att det är tveksamt om de är föremål över huvud taget. Den som har gått på gymnasium har också fått lära sig att en elektrisk ström är elektroner som flyttar på sig. Till och med norrmännen vet det (1)

Men hur kan det då finnas miljömärkt elektricitet? Finns det små märken som man sätter på elektronerna? Det förefaller som om en del tror det. För ett par dagar sedan kom den i övrigt utmärkta tidningen ETC.nu i vår brevlåda och på en helsida heter det: ”ETC el – bäst enligt Greenpeace. Vår el kommer bara från vind och små vattenkraftverk, i samarbete med Falkenberg Energi. Den är ursprungsmärkt och självklart 100 procent miljömärkt.”

Det påståendet är vilseledande marknadsföring. Även om Falkenberg Energi producerar sin el bara med hjälp av vindkraft och vattenkraft så har de inga små märken som de sätter på elektronerna och inte heller någon separat elledning hem till dig eller mig. För sin eldistribution använder de sig av det gemensamma nordiska elnätet och alla vi som är anslutna till detta får alltså en blandel som till största delen kommer från vattenkraftverk och kärnkraftverk och till en mindre del från vindkraftverk och kraftvärmeverk.

Alla företag som säljer el till oss konsumenter kör med samma typ av vilseledande reklam. För några månader sedan hittade jag ett bolag som heter Kraft och Kultur på nätet. Trevligt namn eller hur? Hemsidan är också Jättetrevlig. ”Endast el från vind och vatten… Inget kol. Ingen olja. Ingen kärnkraft.” Jag skickade ett mejl till dem: ”Jag är mycket intresserad av ert erbjudande om el från bara vind och vatten. Emellertid är jag orolig för att det kan komma med lite kärnkraftel, eftersom jag bor ganska nära ett stort kärnkraftverk. Hur gör ni för att se till så jag bara får miljövänlig el? Om ni kan förklara detta så kommer jag i fortsättningen att köpa all min el bara från er. Vänliga hälsningar …”

Tyvärr fick jag aldrig något svar från Kraft & Kultur. De är naturligtvis medvetna om att de ljuger i sin reklam för el. För även om den norska kraftproducent som de har kontrakt med bara har vatten- och vindkraftverk så blir det en blandkraft som kommer att säljas till konsumenterna. Den vackra varudeklaration som de visar upp för produktionen är bara till för att blanda bort korten.

Vattenfall har en skojig variant. Där kan jag, påstår de, få 100 % kärnkraftsel, och det utan extra kostnad! Vilket erbjudande! Men om jag har andra idéer kan jag få 100% vindel för bara 1:90 mer per kilowattimme. Och när man läser noga talar de faktiskt om vad de menar när de säger att jag bara ska få vindkraftel. Jo, de lovar att de ska producera motsvarande mängd el med vindkraft. Och det är ju lätt för dem att lova. Vattenfall äger redan många vindkraftverk och har fler under byggnad. Det kostar alltså inte Vattenfall något extra att leverera vindel till mig. Det högre pris som jag betalar för min ”vindel” blir bara något som ökar Vattenfalls vinst. På samma sätt är det med alla andra företag som tar extra betalt för ”miljövänlig el”. Kunderna som köper denna fiktiva vara tror att de bidrar till att avvärja den hotande klimatkatastrofen medan de i själva verket endast bidrar till högre utdelning för aktieägarna och högre bonus för direktörerna.

Länkar:

1) Vad är elektricitet, Trondheim el

Påverkande faktorer vid valet mellan vanlig el och grön el – en studie av hushåll i Göteborgsområdet, Uppsatser.se

Dan Gmark

Visst, det har gått så sakteligt, det där att man börjat bli, och nu definitivt är osynlig på grund av åldern. Det kan jag inte säga att jag lider av, tvärtom. Det är ganska skönt att ingen tittar två gånger på en. Man slipper därmed tänka så mycket på hur man ser ut. Som ung avskydde jag dessutom att bli avklädd med blicken av alla dessa medelålders spolformiga gubbar över 30 som man träffade på överallt i livet. Jag omgav mig därför alltid med stora bylsiga tröjor som dolde det mesta av de former jag hade. Men tiderna har förändrats i det avseendet har jag förstått. Idag tycks ju de flesta unga kvinnor anse att livets högsta lycka är att bli betraktad och behandlad som ett rent sexobjekt. 

Nej avigsidorna med att bli gammal och osynlig är andra. Man är inte bara osynlig utan blir betraktad som idiot samtidigt. Plötsligt anser människor i ens omgivning, ja inte närmare vänner och familj förstås, att man inte kan och inte förstår någonting. Man är oftast bara meningslös att lyssna till, i värsta fall en sådan där byfåne som alla anser sig behöva förklara självklarheter för och som antas ha glömt allt det där man lärde sig redan som femåring.

En annan avigsida, som inte kom gradvis utan som plötsligt uppenbarade sig så fort man blivit pensionär, som jag ju blev i vintras, är den att plötsligt vara måltavla för diverse blufföretag som försöker lura på en allt möjligt trams, som prenumerationer på inkontinensskydd eller undermedel i kapselform som ger en ungdomen åter eller som garanterar god hälsa – tills man dör. 

Somliga försäljare är helt övertygade om att man är så dum att man kommer att låta sig luras om de bara får prata på ett tag, åtminstone att man ska vara beredd att ta emot en provförpackning. 

Min gamla mamma blev pålurad en sådan provförpackning, med kapslar med äppelcidervinäger. Hon var då över åttio och lätt dement och hade troligen ingen aning om vad det var hon sade ja till. Det trillade alltså in kartor med kapslar. Den första som kom slängde jag. Ett varuprov bara, trodde jag. Det andra som kom slängde jag också. Men det tredje som kom var en räkning för en kapselförpackning i månaden under ett år, eller något liknande. Så hade jag ett fasligt sjå att få det där lurendrejeriföretaget att sluta skicka eländet. Det gick till slut, men först efter diverse energikrävande insatser.

Och nu är man alltså där själv och anses dement nog att tacka ja till provförpackningar på allt möjligt och där man samtidigt tackar ja till helårsprenumerationer som man måste säga upp för att de inte ska löpa vidare ett år till, och sägas upp hos företag som är nästan omöjliga att få tag i. Och telefonförsäljarna ger inte upp. Trots att man redan vid första meningen talar om att man inte ska ha något. Gamlingar är, anser de förstås och som alla andra som inte uppnått en högre ålder än, så korkade att dem kan man utan vidare prata omkull.

Att bli äldre är inte alls så dumt, i många avseenden, men i somliga är det eländigt.

Enligt en ny undersökning, läser jag i Aftonbladet, så förstör elektronisk köksutrustning, såsom dammsugare och mikrovågsugnar, männens spermier vilket innebär att de blir mindre fertila. Dammsugningsentusiasten Reinfeldt bör se upp, enligt artikelförfattaren, ja männen bör helt ”skippa köket” (varför inte datorn undrar man, eller borrmaskinen?).

Det här kommer mig att tänka på en grupp på 8 elektriker, som jag hade kurs med i mitten av 70-talet. Alla utom en var i åldern 40-55. Avvikaren var endast 27 år. Ingen av de äldre männen hade några barn. De hade, menade de, när saken kom på tal, inte kunnat få några. De var själva helt övertygade om att det handlade om en yrkesskada. 27-åringen däremot hade ett barn men det hade sedan inte blivit fler fast han och hans fru hade velat ha fler barn. De äldre elektrikerna konstaterade att den unge enbarnsfadern ju hade utbildat sig till elektriker i gymnasium och inte kommit ut och börjat arbeta som sådan förrän flera år senare i livet, i 18-årsåldern, medan de själva hade börjat som lärlingar redan i 13-14-årsåldern.

De verkar som om de hade rätt alltså, mina kursdeltagare. Att elektromagnetiska fält skulle kunna leda till manlig infertilitet förnekades bestämt av läkarvetenskapen på den tiden, enligt de här elektrikerna. 

Men förresten, det kunde, i stort sett, aldrig vara något fel på männens spermier på den tiden. Nästan alla medfödda deformiteter skylldes på den tiden på kvinnorna. Dessutom påstods män (generellt) vara fantastiska sexatleter tills de låg i sista koman någon gång i 95-årsåldern, om de nu blev så gamla. Först med framtagandet av de nya potensmedlen, för drygt 10 år sedan, kom sanningen om den saken i dagen. 

Sedan kan man förstås inte annat än le åt Aftonbladets rubrik om elektronikproblemet: ”Spermierna tappar sugen när män städar”, påstår rukbriksättaren, som jag gissar är en man. Jag hade istället satt rubriken ”Män får sopa och skura istället för att dammsuga”. Så grabbar och gubbar (ni över trettiofem alltså), önska er varsin skurhink, skurtrasa och skurborste i julklapp.

Länk:

- Spermierna tappar sugen när män städar, AB

Tittade just på programmet om Obamas valkampanj. Tala om cirkus och ståhej. Och två år hade det tagit för kampanjmakarna att sno ihop valsegern.

Det är ju alltid något att glädja sig över med EU, nu när vi ska få en alldeles egen unionspresident. Menar, vi behöver inte engagera oss och slita hund i en massa valkampanjande (om vi inte jobbar som lobbyister i EU förstås men det gör ju inte så många av oss), vi behöver inte läsa om kampen mellan kandidaterna vecka ut och vecka in (det räcker ju gott med all den information vi får om det amerikanska valet) möjligen kommer vi att få delta i någon slags gissningslek i media före tillsättandet (tycker vi redan ser en sådan), vi behöver inte rösta och vi behöver inte sitta där framför TV:n på valdagen, i spänd förväntan, och undra vem av de två kvarvarande och välkända kandidaterna som ska vinna valet. 

Här i EU blir det liksom mer som julafton, om ni förstår vad jag menar. Presidenten kommer att ramla ner över oss som en total överraskning en dag. Vi kanske aldrig ens hört talas om honom (för det blir nog inte en hon) tidigare så vi har inte hunnit bli trötta på honom. Det blir precis som med julklapparna alltså – och vem gillar inte julaftonens klappöverraskningar?

Fast demokrati?

Länk:

- EU och nedskärning inom offentlig sektor, Nej till EU

Alliansens jättesatsning, jobbcoachingen, är inte så lyckad, sägs det (vem hade kunnat ana att den inte skulle bli det?). Dels har den resulterat i att ett antal skurkar och bedragare, genom att kalla sig för jobbcoacher, fått en möjlighet att sko sig på våra skattepengar, dels har den inte resulterat i att så många fått jobb.

De som försvarar åtgärden, att satsa på coaching för de arbetslösa, menar att det ju inte är coachernas uppgift att skaffa fram jobben, det måste de arbetslösa göra själva men coahcerna ska och kan hjälpa dem att hitta alla de där jobben som delas ut på informella vägar.

Jaha, undrar man, är det meningen att coacherna ska ägna sig åt släktforskning för de arbetssökande, för att dessa ska få kännedom om var de har alla sina ”klanmedlemmar”, de där som i sann nepotistisk anda delar ut jobb till släkt och vänner?

Nja så var det ju inte tänkt. Coacherna ska hjälpa de arbetslösa att skriva fina CV:n, för sådana är livsviktiga idag, kan man bli upplyst om av en coachentusiast. Då undrar man hur det går när alla blir riktiga hejare på att skriva sådana? Blir det fler lediga jobb på det sättet? Naturligtvis inte. Dessutom torde alla ändå aldrig bli lika lysande CV-författare.

Så coachingen verkar i slutänden snarare vara till för att hjälpa företagen att sålla agnarna från vetet, ta fram A-arbetskraften, de som lärt sig skriva brillianta CV:n, och sålla bort B-laget. Så måste det förstås fungera i ett ekonomisk system där alla inte ska få vara med och där de som stängs ute, pga arbetslöshet, sjukdom, ålderdom eller allmän diskriminering, ska fungera som avskräckande exempel, där sådana mänskliga ofullkomligheter ska resultera i placering i den samhälleliga skamvrån. 

Vi lever ju i en modern tid där samhället ska vila stadigt på den ständiga krisens grund och där ”styrande genom rädsla” (management by fear) är den statsbärande principen.

Länkar:

- Visste ni att…, Alliansfritt Sverige

- En social kris skapad av regeringen, Ett Hjärta Rött

- Två världsmästare, Lasses blogg

Thomas Bodström ska flytta till USA, läser jag i Aftonbladet. Skönt tänker jag men blir snabbt besviken. Han ska, säger han inne i tidningen, vara med och vinna valet först och hoppas på en ministerpost i den nya regeringen så fort han kommer hem. Mona Sahlin, får vi också veta, uppskattar honom och vill ha honom nära sig.

Vi får också läsa att speciellt unga människor tycker att han är cool, så därför står han på förstaplats  på valsedeln till Stockholms län.

Vad har jag missat, och har alla ungdomar missat att Bodström på nätet fått äran att ge namn åt övervakningssamhället, som på nätet allmänt går under beteckningen ”Bodströmsamhället”. Jag tror inte någon röstberättigad under 30 har missat den saken för av dem är c:a 100% ute på nätet regelbundet, enligt en nyligen gjord undersökning.

Min gissning är alltså att Bodström är rena vallokomotivet för Piratpartiet och därmed den i den Röd/gröna sammanslutningen som kommer att betyda mest för att ge Alliansen en möjlighet att sitta kvar även efter nästa val. Men eftersom hela S-partitoppen är av annan åsikt måste jag ha missat något. Frågan är vad jag har missat.

Länkar:
- Thomas Bodström lämnar Sverige, AB
- Sahlin ger sitt fulla stöd
- Lurar väljarna – makten går först, Lena Mellin, AB