På senare år har vi sett en massa uppmaningar att delta i nätupprop av olika slag. Idag kom det en för upprop mot Bashar al Assads massakrer på oskyldiga syrier. Det är den plötsligt uppdykande stora stjärnan på nätuppropens himmel Avaaz, som står för uppropet. Jag kan också konstatera att organisationen samlade in namn mot Ghadafis påstådda bombning av ”sitt folk” , det påstående som senare erkänts som falskt, och att den verkade för ett FN-ingripande mot Ghadafis våld. Däremot inget upprop, vad jag kunnat se, mot ”rebellernas” våld i Libyen och mot det barbariska dödandet av svarta libyer och arbetskraftsinvandrare.
Organisationen Avaaz påstår på sin hemsida att den har 12.848.467 medlemmar världen över och att man har ”kontor” i ett antal (18) större städer över hela världen. ”Organisationen” startades 2007. Hur i all världen har man lyckats få ihop så många medlemmar på bara några år? Jo, man räknar uppenbarligen varje person som någon gång har skrivit under något av deras upprop som medlem. Jag finner till min förvåning att jag också är medlem och jag har aldrig ansökt om medlemskap i denna organisation. Inte nog med det, jag har försökt skriva till organisationen och talat om att jag inte vill vara medlem, men det ger inget resultat alls. Jag betraktas uppenbarligen fortfarande som medlem och uppmaningar att delta i deras upprop fortsätter att ramla in i min mejlbox.
Detta innebär förstås att organisationen har en ofantlig mängd människor som den kan nå och att organisationen kan fungera som en effektiv propagandamaskin. Den rider nämligen också, kanske huvudsakligen på massmedias ”information” om tillståndet i världen och i olika länder.
Men, säger Avaaz, man är en ideell organisation, som bara tar emot pengar från medlemmar inte från några politiker eller regeringar. Man tigger förstås pengar i sina utskick och på hemsidan.
Jag har sökt information om organisationen på nätet och inte hittat något direkt negativt om den men jag kan ändå inte låta bli att känna obehag inför den och tycker mig märka en viss skepticism hos andra som skriver om organisationen. Även om jag förvisso kan sympatisera med en hel del av de upprop man organiserat, får jag en otäck känsla av att det mer handlar om en god affärsidé än om en seriös organisation.
Det kan ju vara så, trots mina farhågor, att man är seriös men för mig tyder mycket på att organisationen, precis som en massa NGO:er (non governmental organisations), varav en del är grundade av amerikanska kongressen, fungerar som propagandaverktyg för en del mindre hedervärda syften, som nu när man sprider ryktena om att regimen gör sig skyldig till massakrer på oskyldiga i Syrien och när man tidigare organiserade ett upprop mot Ghadafis bombningar av oskyldiga och fredliga civila. I fallet Syrien finns det en hel del vittnesmål, fast de inte kommer fram i media, om att det inte handlar om den syriska regimens attacker på folket utan om att terrorgrupper, den s.k. oppositionen som även består av icke-syriska grupper, dödar och bombar oskyldiga för att sedan skylla terrorn på den syriska armén och regimen. Precis detta såg vi också i Libyen, vilket börjar komma fram idag, dock inte i de stora media som spred falska rykten om att Ghadafi bombade sin befolkning.
Just det faktum att Avaaz tycks pricka in precis de frågor som massmedia och dess krigspropaganda driver och instämmer i denna propaganda, får mig att börja misstänka att det handlar mer om pengar till organisatörerna än om seriös politik för en bättre värld, som man vill försöka få oss att tro. Just sådant har man ju lyckats påvisa vad gäller ett antal andra grupper som vi lärt oss associera med hederlig opinionsbildning mot diktatoriska och repressiva regimer världen över, som Amnesty International och Human Rights-organisationer, som på senare tid visat sig bara gå USA/Natos ärenden.
Så här skriver Avaaz på sin hemsida:
Where is Avaaz based? The Avaaz core team works from 18 cities on five continents, using online tools to collaborate in a ”virtual office,” supported by a network of thousands of volunteers throughout the world.
(Min översättning: Var är Avaaz baserat? Avaaz huvudteam arbetar från 18 städer på fem kontinenter och använder online verktyget för att samarbeta i ett ”virtuellt kontor”, stött av ett närverk av tusentals frivilliga över världen.)
och vidare:
The Avaaz community campaigns in 15 languages, served by a core team on 6 continents and thousands of volunteers. We take action — signing petitions, funding media campaigns and direct actions, emailing, calling and lobbying governments, and organizing ”offline” protests and events — to ensure that the views and values of the world’s people inform the decisions that affect us all.
(Min översättning: Avaazsamfundet kampanjar på 15 olika språk, servas av kärngrupper på 6 kontinenter och tusentals frivilliga. Vi agerar — signerar upprop, bekostar mediakampanjer och direkta aktioner, skickar e-post, kontaktar och lobbar mot regeringar, och organiserar ”offline” protester och händelser — för att försäkra oss om att värderingar och synpunkter från världens folk påverkar (inform?) beslut som påverkar oss alla.)
Förr, säger man på hemsidan, tvingades människor bygga grupper lokalt och det tog lång tid innan de kunde åstadkomma något. Idag, med den nya teknologin, kan stora påtrycknignsgrupper skapas på mycket kort tid:
Avaaz’s online community can act like a megaphone to call attention to new issues; a lightning rod to channel broad public concern into a specific, targeted campaign; a fire truck to rush an effective response to a sudden, urgent emergency; and a stem cell that grows into whatever form of advocacy or work is best suited to meet an urgent need.
(Min översättning: Avaaz online-samfundet kan agera som en megafon för att dra uppmärksamhet till nya frågor; en åskledare för att kanalisera en allmän folklig oro (concern) i en specifik, målinriktad kampanj; en brandbil för ett effektivt svar på plötslig uppdykande och brådskande ärenden; en stamcell som växer till vad som bäst möter brådskande behov.)
Med detta säger man, men bara indirekt, att man kan samla in massor av röster för eller mot sådant som engagerar människor och alla vet att vad som engagerar oss, det är vad media matar oss med. Det finns alltså ingen kontroll värd namnet inom organisationen, av det man ”fixar” ett upprop för eller emot, annat än att tillräckligt många människor har reagerat. Uppropen kan därmed bli rena populisttillställningarna. Alla intresserade vet ju hur snabbt och lätt några personer lyckades engagera tusentals svenskar för den pojke som hade våldtagit en flicka och hur den lögnaktiga kampanjen mot flickan piskade upp en hatkampanj mot henne, för att ta ett exempel som Avaaz dock inte ska anklagas för.
Istället, säger Avaaz, fokuserar man på brytpunkter i kriser och:
To make that moment of attention count, it’s the job of staff to find ways that a few minutes, multiplied across huge numbers of people, can make a genuine difference on something that matters. Staff work with partners and experts to develop effective, member-driven campaign strategies; summarize them through clear and compelling alerts; and, if the Avaaz membership chooses to proceed, makes sure that the campaign is carried through—delivering petitions and members’ messages, arranging member-funded ad campaigns, or whatever else is required.
In other words, Avaaz staff don’t set an agenda and try to convince members to go along with it. It’s closer to the opposite: staff listen to members and suggest actions they can take in order to affect the broader world. Small wonder, then, that many of our most successful campaigns are suggested first by Avaaz members themselves. And leadership is a critical part of member service: it takes vision and skill to find and communicate a way to build a better world.
(Min översättning: För att utnyttja detta moment, är det personalens jobb att finna vägar som på några få minuter kan engagera stora massor av människor, som kan göra en genuin skillnad i frågor som betyder något. Personalen arbetar med partners och experter för att åstadkomma effektiva medlemsdrivna kampanjstrategier; sammanfatta dem i klara och engagerande budskap; och om Avaaz-medlemmar beslutar att gå vidare, försäkrar sig om att kampanjen genomddrivs – genom att tillhandahålla petitioner och medlemmarnas budskap, arrangerar medlemsbekostade kampanjer, eller vad som behövs.
Med andra ord, Avaaz bestämmer inte agendan eller försöker övertyga medlemmar att genomföra det. Det är snarare tvärtom: personalen lyssnar till medlemmarna och föreslår aktioner som de kan genomföra för att påverka världen. Små under, alltså, att många av våra mest framgångsrika kampanjer först föreslås av Avaaz-medlemmarna själva.Och ledarskapet är en kritisk del av servicen till medlemmarna; det krävs visioner och skicklighet för att hitta och kommunicera ett sätt att bygga en bättre värld.)
Det tycks mig helt enkelt vara så att bara några personer i ett land ber Avaaz om att ordna ett nätupprop, så gör man det efter att ha undersökt att minst 10.000 personer tycker så här. Det är nu inte så svårt att få ihop ett stort antal underskrifter i ett land eller i flera länder, om man bara tar upp frågor som media belyser intensivt, som exempelvis röster mot al Assad. På det här sättet kommer organisationen i många frågor att fungera som en mediasvans och den kommer, i dessa fall, att sprida precis de bilder som media sprider. Det är nämligen väldigt svårt att få ihop många namn för eller emot något som media inte tar upp i stor skala. Detta innebär i sin tur att man hela tiden kan bredda sin ”medlemskader” endast på frågor som media driver och därmed öka antalet människor som man sedan kan bombardera med tiggarmejl och böner om namnunderskrifter för än det ena än det andra som förefaller opportunt att protestera mot just för tillfället.
But underlying Avaaz campaigns is a set of values—the conviction that we are all human beings first, and privileged with responsibilities to each other, to future generations, and to the planet. The issues we work on are particular expressions of those commitments. And so, over and over, Avaaz finds the same thing: that people who join the community through a campaign on one issue go on to take action on another issue, and then another. This is a source of great hope: that our dreams rhyme, and that, together, we can build the bridge from the world we have to the world we all want.
(Min översättning: Men under Aaaz kampanjer ligger en uppsättning värderingar – övertygelsen att vi alla i första hand är människor utrustade med ansvar för varandra, för kommande generationer och för planeten. De frågor vi arbetar med är speciella uttryck för denna övertygelse. Och vidare, om och om igen, ser Avaaz samma sak; att männskor som engagerar sig en fråga går vidare och agerar även i en annan fråga, och så i ytterligare en. Detta är en källa till stort hopp: att våra drömmar stämmer överens och att vi tillsammans kan bygga en bro mellan världen vi har och världen vi vill ha.)
Låter väldigt bra, eller hur? Men hur bra har det blivit i Libyen? Det kan ju hända dock att de som driver Avaaz har, eller har haft de bästa intentioner men dessa intentioner tycks inte hindra att man åtminstone i vissa fall fungerar som propagandaapparat för vissa icke-humanitära intressen, ja för rena nykoloniala sådana. i så fall har organisationen idag kanske kidnappats av krigsintressen.
Själv tycker jag genuint illa om organisationer som gör mig till medlem utan mitt samtycke och som sedan använder detta påtvingade medlemskap för att skicka mig tiggarbrev och för att försöka få mig att agera så att organisationen får ännu fler ”medlemmar”. Det är bondfångeri, enligt min uppfattning. Samtidigt använder man mitt namn för att ge intrycket ”vi är många”, som alla PR-kunniga vet drar till sig ännu fler ”sympatisörer”. Jag gillar inte att bli missbrukad eller utnyttjad på det sättet.
Det räcker inte med god vilja, det ska till kontroller , kompetens och förnuftigt agerande också, för att en organisation inte ska hamna i gruppen tiggarmedlöpare. Verkligheten är inte enkelt svart/vit som Avaaz agerande tycks utgå ifrån.
Vet du mer om organisationen är jag tacksam för den information du kan bidra med. Själv förhåller jag mig tills vidare skeptisk till den.
/Kerstin
Länkar:
- Avaaz.org
- Wikipedia om Avaaz.org
- Libya: Stop the Crackdown, Avaazupprop (Citat ur: ”In Libya, Colonel Qaddafi’s armed forces are using machine guns and fighter jets against pro-democracy protesters — hundreds have already been killed and, without immediate international action, the situation could spiral into a national bloodbath.”)
- Avaaz: activism or ’slacktivism’? Patrick Kingsley, guardian.co.uk 20/7 2011
- Nu avslöjas Amnestys lögn – Ghadafi hade inte legosoldatere, Movallsbloggen 15/1 2012
- Can Avaaz change the world in a click, Scribd, The Times 9/2 2011
-Känner du till Avaaz? U&W (You and We)Blog 4/1/2012
En senare hittad artikel om Avaaz:
- How Avaaz Is Sponsoring Fake War Propaganda From Syria, Moon of Alabama 3/3 2012
