Apropå vad jag skrev i min tidigare bloggpostning, om att alla äldre generationer alltid har ansett att ungdomarna alltid är värre än man själv var när man var ung, så råkade jag ut för en festlig situation idag, eller så fick jag mitt livs komplimang.

Jag stod i kön på ICA och läste tidningen, som jag brukar göra när jag väntar på min tur. Det var en ganska lång kö vid min kassa men vid kassan bredvid var kön kortare, bara två personer. Det är bara det att man inte ser hur lång kön är där, om det står fler än dessa två personer i den, för att det finns en monter emellan som skymmer. Så en ung flicka bakom oss i kön gick runt montern och såg att kön var mycket kortare där, bara dessa två personer före, och ställde sig alltså där istället. Det fick en äldre herre framför mig i kön syn på och började omedelbart tillrättavisa flickan, eller den unga kvinnan (hon var nog högst 25 år gammal). Så där fick man inte göra, för här, menade herrn handlade det om att man sickade sig in till endera av kassorna från den långa kö där vi stod så det var oförskämt av den unga damen att försöka gå förbi kön på det sättet.  Man fick inte gå bakom montern för att ställa sig i kön bredvid. Flickan gick lydigt tillbaka och ställde sig sist i den längre kön.

Jag, som aldrig kan vara tyst, protesterade förstås och menade att det väl var helt i sin ordning att gå den vägen och ställa sig i nästa kö om man ville göra det. Detta fick den äldre herrn, jag vet inte hur gammal han var men något äldre än jag gissar jag, att vända sig direkt till mig och hävda att jag hade fel. Jag blev lite full i skratt av att han tog detta så allvarligt och försökte, lite skämtsamt med att säga:

– Jo det är klart vi pensionärer hur ju väldigt ont om tid.

Denna ”oförskämda” kommentar fick herrn att gå i taket varvid han upprört förklarade att han visste bäst hur det skulle vara för han var minsann betydligt äldre än jag så han tillhörde därför också dem som hade fått lära sig hyfs en gång till skillnad från oss som var yngre som aldrig hade lärt oss sådan.

– Nåja, sade jag, jag är nu också ålderspensionär. Tänkte att han skulle förstå att jag hade skojat lite, men icke. Han fortsatte att skälla lite till på mig, unga ouppfostrade människan.

Jag gav upp, vände mig från honom och började packa upp mina prylar på bandet nu. Då såg jag att den unga flickan bakom mig i kön skrattade så att hon inte visste  vart hon skulle ta vägen. För henne måste situationen ha varit ofantligt komisk, med den gamla gubben som skällde ut den gamla tanten, som kunde ha varit hennes mormor, och beskyllde tanten för att vara ohyfsad och tillhöra en generation som aldrig fått lära sig veta hut. För den unga flickan var det nog ingen skillnad alls mellan gubben och mig.

Jag fnittrade till lite och sade till flickan:

– Han är nog lite äldre än jag, kanske tom 20 år äldre, vad vet man.

Så skrattade vi båda i gott samförstånd åt händelsen. Jag fortsatte att skratta hela vägen hem.

Som alla unga människor fick jag förstås också höra sådant när jag var tonåring men det var första gången på 50 år någon sagt något liknande till mig och jag hade nog inte trott att jag någonsin mer skulle råka ut för en sådan anklagelse.

Dan skrattade också gott åt historien när jag berättade den för honom och jag förklarade att nu  hade jag fått plåster på såret efter den gamla dam som för 35 år sedan trodde att Dan var min son :-).

Jag gissar att den unga flickan också hade en rolig historia att berätta när hon kom hem.

/Kerstin

Till att börja med är jag förvånad över att ingen som har sina pemiepensionspengar i AP7 Aktiefond, och är nöjd och glad över detta, har skrivit och kommenterat. Regeringen och Pensionsmyndigheten måste ju ha trott att de flesta av dem som inte aktivt valt premiepensionsfond, skulle bli nöjda med omplaceringen av deras pengar. Eller?

Som svar på Banarnias fråga om ”säkra kort” måste jag tyvärr svara att det inte finns några platser att placera pengar på där man vet att de säkert finns kvar efter 25 eller 50 år. Banker, försäkringsbolag och fondbolag kan gå i konkurs. Hyperinflation kan äta upp ett insatt kapital. Stater kan ändra sin lagstiftning eller inställa betalningarna. Ett krig eller en miljökatastrof kan göra pengar meningslösa, så att den bästa användningen för papperslappar med siffror på blir att elda upp dem i en grill eller kanske hellre en vedspis. Ett innehav på ett konto kan man då inte ens elda med.

Men nu är det så, att varken pensionärer eller några andra lever på pengar. Vi kan inte äta pengar. Det vi lever på är de varor och tjänster som samhället producerar. Pensionärernas levnadsstandard kommer således att bero på hur stor andel av de gemensamma resurserna som man beslutar att pensionärerna ska få. I Sverige är fortfarande den största delen av pensionen även formellt knuten till hur mycket som produceras i landet varje år. 2009 minskade produktionen i landet och därför sänks pensionerna för år 2010 och 2011.

Premiepensionen är en utväxt på pensionssystemet där vi tvingas att avsätta en del av pensionsavgiften till olika fonder i stället för att hela avgiften används för att betala pensioner till dem som redan är pensionärer, eller för investeringar i infrastruktur som stärker landets förmåga att producera varor och tjänster i framtiden.

Eftersom jag anser att det bästa sättet att säkra en god pension i framtiden är att se till att landets infrastruktur hålls i gott skick så valde jag år 2000 att sätta in mina premiepensionspengar i en obligationsfond som huvudsakligen placerar i svenska statsobligationer och bostadsobligationer. Då sådana obligationsfonder/räntefonder fortfarande är tillåtna i premiepensionssystemet så tycker jag att det även idag är den bästa placeringen för pensionspengar. I de vanliga riskbedömningarna anses också sådana fonder ha ”mycket låg risk”.

Den som är säker på att få en tillräcklig pension utan ”premiepensionen” kan naturligtvis använda pp-pengarna att spela med, i en Rysslandsfond, en Kinafond eller i AP7 Aktiefond. Men då används dessa pengar inte för att bygga upp svensk infrastruktur. I stället kommer de att användas för att göda nya aktiebubblor.

/Dan Gmark

Länkar:
- Avancerad aktiespekulation. Information till de två miljoner som inte är medvetna om att de deltar, Motvallsbloggen 4/7
- Faktablad för AP7 Aktiefond

P.S. För den som vill följa om det går bra eller dåligt för AP7 Aktiefond är det inte så enkelt att hitta uppgifter om detta. Den dagstidning jag prenumererar på har en helsida med tabeller med olika fonder, men den fond som två miljoner svenskar har investerat pensionspengar i finns tyvärr inte med.

Om vi så går till Pensionsmyndigheten så kan man på deras hemsida gå till Fondsparande, Sök fonder. Om du där försöker ta fram AP7 Aktiefond via sökrutan så svarar den ”Statens förvaltningsalternativ visas inte bland fonderna”. Detta är dock en lögn. Om du i stället för att använda sökrutan letar direkt bland de 776 premiepensionsfonderna så kan du hitta AP7 Aktiefond. Gå till ”Visa fler” nedtill på sidan och klicka på 3 så får du upp en ny lista på fonder. Mitt i listan finns några fonder utan klassificering efter ”Risk” och där finns AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond som ju ”icke-vals-fonden”  AP7 Såfa  i sin tur placerar i. Klicka på fondnamnet så kommer diagrammet med fondutvecklingen upp.

Om du nu vill ha reda på vad fonden investerar i måste du gå till Sjunde AP-fondens hemsida och leta vidare på deras ”Produkter”. Bland Aktiefondens innehav finner man, förutom diverse derivatinstrument, poster i Exxon, Nestlé, Coca-Cola, British American Tobacco och Goldman Sachs. Fonden har trots detta miljö-/etisk märkning enligt Pensionsmyndighetens översikt!

- 581371 – AP7Aktiefond, Pensionsmyndigheten
- Innehav, AP7 Aktiefond, Sjunde APfonden

Ständigt stöter jag i bloggvärlden på påståendet från unga människor (varmed jag avser alla under 40) att alla alltid har sagt att det var bättre förr, så när min generation säger detta idag så är det bara det vanliga gnället från åldringarna. Varifrån har yngre människor fått denna vanföreställning?

Det är visserligen sant att äldre alltid har klagat på ungdomarna och menat att ungdomen var bättre när de själva var unga, men däremot har inte alla generationer sagt att ”allting”, och menat samhället i stort, var bättre förr.

Jag är säkerligen inte ensam i min generation exempelvis, att ha vuxit upp med föräldrar som nogsamt inpräntade i mig hur ”mycket bättre allting är nu än det var förr”, då när de var unga. Jag skulle alltid vara tacksam för allt jag fick som de inte hade fått. Jag skulle vara tacksam för att jag inte svalt, som de hade gjort periodvis. Jag skulle  vara tacksam för att jag fick gå i skolor som de inte kunnat drömma om att få gå i. Jag skulle vara tacksam, om jag blev sjuk, att det fanns så effektiva mediciner, för sådana fanns inte när de var barn och unga (antibiotika ex.). Jag skulle vara tacksam  för………ja nästan allt som var så mycket bättre än i deras ungdom.

Och de hade alldeles rätt. Samhället utvecklades åt mer jämlikhet och vanligt folk fick det allt bättre från andra världskriget och framåt. Så är det inte sedan början av 1990-talet. Idag är det alltfler som får det sämre än de haft tidigare, som inte får den goda utbildning som de flesta som ville ha, och tog den, kunde få när jag var ung. Idag finns det människor som nästan ställs på  bar backe om de blir sjuka eller arbetslösa, som inte ens har råd att köpa de mediciner de behöver. Det fanns det när mina föräldrar var barn och unga också. Det fanns det inte när jag var ung och dessutom fanns det hur mycket jobb som helst. Ingen behövde riskera att kallas lat om han/hon blev arbetslös och inte heller om de blev sjuka. Det är faktiskt också så att mycket av infrastrukturen fungerade bättre när jag var ung dessutom, än den gör idag, sedan stora delar av den har privatiserats.

Mycket var bättre förr alltså, för vanliga människor. Sedan är förstås förhållandena det motsatta för de verkligt rika, som inte var så rika i min ungdom i förhållande till vanliga arbetande människor som de är idag.

Och nu planerar hela EU för ytterligare författigande av fler människor, i och med beslutet om sparande, så det kommer att bli mycket sämre för många fler människor de närmaste åren.

/Kerstin

Länkar:
- Kreativiteten dalar i USA. Är det amerikanska samhället barnfientligt, Det progressiva USA
- Domedagsmaskinen eller lekhörna på tåget, Michael Nyberg
- Grekiska fackledare: ”Det här är bara början”, Michael Nyberg
- Offentlig upphandling – avtal i soporna, Michael Nyberg
- Privata affärer, Michael Nyberg
- European Authorities Enacting Regressive Reforms. Exacerbating the Crisis in the Eurozone, M Weisbrot, counterpunch.org

Frågan som jag ställt återkommande i den här saken, direkt och indirekt, nämligen om vad som fått Reinfeldt att reagera och bete sig som han gjort, har nu besvarats – av Expressen.

Efter en tydligen pressande mangling kvällen före Littorins dramatiska avgångsbesked, erkände han att han sexchattat på kvällarna. Däremot påstår han fortfarande att han inte köpt sex. Det må nu vara hur det vill med den saken, han har under alla omständigheter varit en olämplig minister under ett bra tag:

Enligt vad Expressen erfar var det statsminister Fredrik Reinfeldts sekreterare som höll i förhöret med Littorin…….

Sven Otto Littorin förnekade det som påstods om honom, säger Reinfeldts presschef Roberta Alenius.
Ändå gav arbetsmarknadsministern ett tydligt besked:

– Jag orkar inte längre. Jag lämnar regeringen.

Erkände sexchatt

Stämningen i rummet ska ha varit mycket spänd och Littorin pressades hårt med frågor om det påstådda sexköpet.
I det läget erkände arbetsmarknadsministern att han vid flera tillfällen sexchattat med okända kvinnor på sin privata dator i bostaden. Men Littorin förnekade bestämt att han skulle ha betalat för sex…..

Littorins förklaring till att han sexchattat med okända kvinnor i falskt namn var att han var djupt deprimerad. Detta bekräftas av flera av hans närmaste medarbetare. I långa perioder de senaste åren har han tagit mediciner mot depression och också träffat en psykoterapeut, uppger Expressens källor. 1)

Detta räcker som förklaring till Reinfeldts minst sagt anmärkningsvärda uppträdande efter Littorins avgång. Alla som varit med lite har förstått att Littorin inte avgick på grund av medias förföljelse av barnen. Det har framgått så klart av Reinfeldts reaktion och agerande att man måste vara mycket ung, oerfaren och ha riktigt dålig människokännedom för inte ha sett och förstått den saken. Vi får väl dessutom se om det inte sipprar fram mer om den här saken framöver men för min del känns det hela nu klarlagt. Historien är alltså inte längre lika mystisk.

En minister ska givetvis inte sexchatta, även om detta inte är förbjudet, och om han varit så mycket ur gängorna under flera år, som sägs här, borde han ha lyfts ut ur regeringen mycket tidigare. Reinfeldt har alltså återigen visat att han inte är sin uppgift vuxen. En person som är psykiskt ur balans och står på hjärnbedövande tabletter kan inte anförtros en så viktig uppgift som att delvis styra ett land. Är han dessutom hemfallen åt sexchattande så är han också en säkerhetsrisk.

/Kerstin

Länkar:
1) Sven Otto Littorin: Jag har aldrig betalat för sex,  Expressen
- Reinfeldt mörkade om Littorin, DN
- Tankar kring Reinfeldts dåliga krishantering, Motvallsbloggen 13/7
- Regeringen har förvärrat krisen, Paul Ronge, AB
- Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
- Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB
- “Littorin gick ut i DN för att rädda fifflarregeringen Reindfeldt”, DN
- Littorin: Snudd på outhärdligt, DN
– Aftonbladet kunde ha avstått från publicering, SR
– Kan bli börda för budbäraren, SR
– Littorin och media, Studie Ett, SR
- Lite till om misstankarna mot Littorin – trots allt, Motvallsbloggen 13/7
- Det kröp fram förstås, vem hade trott annat? Motvallsbloggen 10/7
- Littorin, Sahlin, Smutskalendern och de påstådda mosningskampanjerna, Motvallsbloggen 9/7
- Gråtfärdig Littorin avgår, Motvallsbloggen 7/7

Nu kritiseras Reinfeldt för dålig, för att inte säga usel krishantering.1) Somliga menar att det hade varit bättre att Littorin hade berättat sanningen, nämligen den om att Aftonbladet ställt en obehaglig fråga till honom, istället för att gömma sig bakom sina barn. Reinfeldt anses också ha agerat huvudlöst när han så utan vidare avpolletterar Littorin och inte tar honom i försvar eller berättar sanningen, vilket är en dålig krishantering enligt all expertis. Nu är ju Littorin oskyldig och Reinfeldt bekänner sig, om än ganska halvhjärtat, till Littorins version, så vad var det som var dåligt i hans agerande? Det ska jag inte diskutera här dock.

Låt oss istället, bara som ett tankeexperiment, vända på steken och fråga oss i vilket scenario som Reinfeldts och Littorins agerande hade varit rationellt, ja det enda möjliga.  Vi talar då om två fiktiva figurer, statsminister X och arbetsmarknadsminister Y:

Anta således att statsminister X vet, kanske sedan länge, kanske för att hans minister Y  på kvällen (före en sådan presskonferens som den Littorin höll innan han gick upp i rök,) berättat för honom, att det hela handlar om en betydigt större affär än en som den Aftonbladet senare avslöjade. När nu de båda talar med varandra den här kvällen vet de inte exakt vilka data tidningen har om saken. De vet inte om den har allt eller bara delar av sanningen och i det senare fall vilka delar har tidningen i så fall? Hur skulle de  utifrån denna situation agera för att minimera skadan som tidningen kunde åstadkomma?

Om minister Y nu berättar hela sanningen på sin presskonferens, som alla krishanterare säger är det enda förnuftiga, och om historien är mycket vidlyftigare än tidningen har kunskap om så skulle minister Y göra ont mycket värre än vad tidningen kunnat åstadkomma genom att publicera vad den har.

Om tidningen nu bara vet en del, vad exakt ska minister Y då berätta? Han riskerar ju ändå att berätta mer än han skulle behöva berätta och det skulle, som sagt, göra skandalen större. Om han väljer att bara berättar en del, vilken del dessutom ska han då berätta när han inte vet vad tidningen har i bakfickan?

Vad han än gör i den här situationen riskerar han att göra ont värre. Berättar han för mycket blir skadan värre av det skälet. Berättar han för lite och tidningen sedan kan avslöja att han förteg delar av historien så kommer han att anklagas för att ljuga i alla fall och eländet blir större av det skälet.

Om denna situation hade förelegat, vilket givetvis inte är fallet här dock då Littorin är helt oskyldig, kanske det bara hade funnits ett handlingsalternativ, att öppna falluckan under minister Y och låta honom uppslukas av jorden och se tiden an, för att så småningom få klarhet i vad tidningen hade att komma med och försöka ta itu med problemet på ett förnuftigt sätt vartefter det utecklade sig. I det läget hade de båda tänkta ministrarna inga alternativ helt enkelt och då agerade de troligen helt förnuftigt och inte alls så huvudlöst som exempelvis vår riktiga statsminister nu har reagerat och agerat, enligt all krishanteringsexpertis.

Tänk så olika saker och ting kan förefalla beroende på från vilket perspektiv man ser dem.

/Kerstin

Tillägg 14/7 kl 18.15

Om vi nu fortsätter att fundera kring våra fiktiva ministrar X och Y så kan vi konstatera att i det fall samma sak hade hänt dem som händer med våra verkliga ministrar nu, att när det kommit fram att det inte finns allvarligare bevis än en kvinnas ord, då kan man dra igång stora dementiapparaten och dessutom vända saken till egen fördel genom att anklaga tidningen för att föra fram obelagda rykten och påståenden – och bli trodd av varenda sympatisör. 3)

Ministrarna X och Y hade i det fallet agerat inte bara väldigt rationellt utan också lyckats ta över initiativet och gå till motattack. Säg sedan att dessa ministrar uppvisar dålig krishantering. Möjligen skulle X agerande förefallit aningen konstigt, men det glöms lätt bort när motattacken kommer.

Precis så här ska man hantera en sådan här affär alltså. Mycket god krishantering måste man ju säga.

Fast vår egen högst verkliga statsminister har förstås, precis som krishanteringsexpertisen hävdar, betett sig alldeles galet. Hela teatern kring Littorins avgång var ju alldeles onödig då Littorin var totalt oskyldig. Statsministern hade ju kunnat stötta honom helhjärtat, precis som han gjorde med Ulrika Schenström – ja tills situationen var helt klar och hon visade sig vara skyldig förstås, men det var ju en helt annan händelse det.

/DS

Länkar:
1) Reinfeldt mörkade om Littorin, DN
1) Regeringen har förvärrat krisen, Paul Ronge, AB
- Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
- Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB
- ”Littorin gick ut i DN för att rädda fifflarregeringen Reindfeldt”, DN
- Littorin: Snudd på outhärdligt, DN
3) Aftonbladet kunde ha avstått från publicering, SR
3) Kan bli börda för budbäraren, SR
3) Littorin och media, Studie Ett, SR
– Lite till om misstankarna mot Littorin – trots allt, Motvallsbloggen 13/7
- Det kröp fram förstås, vem hade trott annat? Motvallsbloggen 10/7
- Littorin, Sahlin, Smutskalendern och de påstådda mosningskampanjerna, Motvallsbloggen 9/7
- Gråtfärdig Littorin avgår, Motvallsbloggen 7/7

Vi vet att Moderaterna och Folkpartiet röstade nej till sexköpslagen när den kom i slutet av 90-talet och vi vet att moderater inte anser att de ska behöva betala skatt, inte ska behöva betala TV-licenser och inte behöva betala skatt och försäkringar för sina städhälper och barnflickor och att de inte ska behöva skaffa byggnadslov om de vill bygga ut sina hus, kort sagt, att de inte ska behöva följa lagar som de ogillar.

Så nu kan jag inte låta bli att undra, med tanke på att de flesta av dem, som  hamnade i regeringen från början, hade brutit mot flera av de lagar som de tycker illa om, om man haft samma inställning i praktiken, till sexköpslagen som till dessa andra lagar, anser att man kan bryta mot den utan att det gör något?

I Aftonbladet idag intervjuas Rolf K Nilsson (M, riksdagsledamot) om Littorins förnekade sexköp. Jag läser:

- Har du hört talas om att Littorin köpt sex innan den här affären blev känd?

– Ja rykten går ju hela tiden. Men jag har inte lyssnat på dem. Jag blev förvånad när uppgifterna kom fram. 1)

Frågan är om det här ska tolkas som att Rolf K Nilsson hört de där ryktena redan innan Aftonbladet börjat tala om att Littorin hade begått ett brott (”rykten går ju hela tiden”)? Eller menar Rolf K Nilsson att ryktet började gå först i och med att Aftonbladet började tala om ett brott? Låter det inte som om den första tolkningen är den riktiga? I så fall, hur går snacket mellan de moderata ”grabbarna” i regeringen? Vad vet de om varandras eskapader, de där bästisarna sedan studietiden, de där som egentligen anser att det är fullt OK att bryta mot de lagar man ogillar?

Vidare kan man ju inte låta bli att förvånas över hur Reinfeldt beter sig nu och i samband med att Littorin angrips för något som han är helt oskyldig till. Littorins plötsliga avgång, helt oförutsedd och mitt under Almedalsveckan. Inte ett gott ord om kompisens insatser, inte ett tack för vad han gjort som minister, inte ens ett pliktskyldigt beklagande över att han avgår och så detta att han sattes på regeringsplanet från Visby – direkt efter presskonferensen.

Vad har Littorin och Reinfeldt  blivit osams om – egentligen undrar man förstås, när det nu inte handlar om det påstådda sexköpet, för det gör det ju inte eftersom Littorin nu hävdar att han är oskyldig och Reinfeldt tycks mena att han tror honom därvidlag.

Underliga prissar de där unga moderaterna i regeringen. Man förstår sig helt enkelt inte på dem. De beter sig inte alls som normala människor.

/Kerstin

Tillägg 12/7 kl. 14.50

Min sista fråga ovan tycks även Jan Helin på AB fundera kring:

Men man behöver inte vara mycket till analytiker för att komma fram till att Reinfeldts exceptionellt snabba avveckling av Littorin och de svala kommentarerna efteråt tyder på att regeringen hanterat en hotande kris kring något vi inte fullt ut känner till. 2)

Dessutom, om man nu vill läsa mellan raderna och det råkar jag vilja i det här fallet, inleder Helin med följande:

Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall (min kursivering) för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi. 2)

Denna passus kan jämföras med vad Rolf K Nilsson säger.

Länkar:
2) Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
1) Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB

Oljan fortsätter att välla ut i Mexikanska Golfen och de arbetslösa fiskarna är numer anställda av BP för upprensningsarbeta utmed stränderna, där de travar runt med gummihanskar på händerna och lassar ilandfluten olja i stora plastsäckar. De flesta av oss har väl sett bilder på de arbetande upprensarna.

Vad som däremot inte talas så mycket om här hemma i Sverige och inte heller i USA och som BP, det fina privatägda och ansvarsfulla oljebolag som har ”vår egen superman” Svanberg som styrelseordförande, försöker tysta ner i USA är de allvarliga hälsorisker som är förknippade med upprensningen.

De som rensade upp på stränderna efter Exxon Valdez-olyckan för omkring 20 år sedan drabbades av allvarliga andningsbesvär. Somliga har tydligen dött av dem, andra lider fortfarande svårt av sviterna efter sitt deltagande i upprensningsarbetet. 1)

Många av dem som rensar olja utmed stränderna kring Mexikanska bukten, de fiskare som alltså förlorade sin utkomst i och med oljespillet, drabbas nu av samma hälsoproblem som drabbade dem som rensade stränder efter Exxon Valdez. Och vad händer? Jo BP förbjuder dem som drabbas att gå ut och tala offentligt om problemet. Den som talar med media om saken sparkas. Alltså teg de ”anställda” ganska länge men sedan började deras fruar oroa sig för sin mäns hälsa då männen började må riktigt dåligt och började berätta. Då förklarade det ansvarsfulla BP att de som hade fruar som talar med media om hälsoproblemet skulle avskedas. Inte nog med det, de upprensningsarbetare som på eget bevåg använder sig av andningsskydd och masker kommer också att sparkas.

Reglera oljebolagen, tvinga dem att vidta mer försiktighetsåtgärder? Nej absolut inte, säger de konservativa, som i USA är desamma som dem vi kallar liberaler och nyliberaler i Europa (Allianseregeringen i Sverige ex). Vår egen utrikesminister har sina fingrar i oljesmeten, som inte är vackrare på andra håll, som vi vet.

Just about everyone at this point knows that liability awards will be determined not in the hallowed halls of Congress, but by knock-down, drag-out court fights. More safety precautions can gradually be rolled back or ignored, just as earlier safety regulations were rolled back or ignored in the years leading up to the BP spill. And none of this goes to the basic dilemma of whether drilling at these depths should be allowed at all, when the dangers are so great and the stakes so high. Members of Congress can see the heat the White House has gotten for daring (in an uncharacteristic move) to impose even a partial moratorium on deepwater drilling: a federal judge declared the move illegal, while right-wingers attacked it as something just short of a Communistic plot to destroy the nation’s economy.………

In sum, we citizens of the United States have surrendered the greatest natural resource wealth of our nation to private business interests–who naturally run it for their own profit, rather than for the public good. In return, we have demanded virtually nothing. And the little we have demanded–the most basic of safety precautions, the most modest of demands for fair pricing–have been ignored and derided by companies that regularly top the Global 500 list for profitability. 2)

Så tar maktens kreatur sitt ansvar för ”de små” människorna och för miljön.

Det är de där företagen som våra unga nyliberaler strider för och som de anser är ansvarsfulla nog att ta ta hand om världen på bästa sätt bara de slipper alla statliga regleringar och får göra som de vill (som om de inte redan får göra det och som om de inte redan äger USA:s och därmed numer, i spåren av den totalt och globalt fria handeln, även Sveriges politik). BP bidrog med stora belopp till Obamas valkampanj, och givetvis även till McCains, det gäller ju att äga vem som än råkar hamna i ovala rummet och i senat och kongress.

Folket ska skrämmas till tystnad även här

När eliternas eliter träffas för att besluta om världens öden, och människor demonstrerar mot deras förstörelseverksamhet då ser det regelbundet ut som vid G20-mötet i Toronto nyligen.

Det här kunde lika väl ha sagts efter de s.k. Göteborgskravallerna, då en polisbrutatlitet vi aldrig sett tidigare i Sverige uppvisades (uppenbart planerad av USA:s säkerhetstjänst) eller efter Köpenhamnsmötet i vintras. Vad är Littorins omoraliska eskapader i jämförelse med allt detta, ingenting. Men det är ju bra om vi talar om hans snedsteg istället för om viktigare ting förstås. Jag har själv bidragit till en sådan oviktig diskussion. Å andra sidan, om moralpaniken över Littorins sexbrott kan öppna fler människors ögon för vad Allianspolitikerna står för så är den kanske inte så oviktig i alla fall. Alliansen verkar även för de multinationella företagens frihet att göra som det behagar dem.

Som sagt, när Eisenhower avgick varnade han för det militärindustriella komplext, och däri fick han rätt har eftervärlden visat. Tage Erlandet utfärdade också en varning när han avgick. På frågan om vad som oroade honom mest inför framtiden svarade han att det var de multinationella företagen. Hans farhågor var lika befogade som Eisenhowers men dem verkar alla ha glömt idag.

/Kerstin

Länkar:
1) Toxic Crude Oil in The Gulf, YouTube
1) BP Oil Spill Cleanup Workers Getting Sick, Exxon Valdez survivor Warns of Long Term Health Effect, demokracynow.org (Avsnittet om oljesaneringen mot slutet av programmet.)
2) Congress and the Oil Spill, J Ridgeway, counterpunch.org
- Golf Spill News
- Police State Canada, vimeo

Så kröp det då fram totalt till slut, vem hade trott något annat? Littorin fick därmed ett gigantiskt ”lila kuvert” – från Aftonbladet trots att han fortfarande bara är ”misstänkt”.1) Bra när Beatrice Asks förslag, även om det föll, testas på de egna, menar om hon skulle ta upp det på nytt någon gång.2)

Vad ska man säga? Jo att så avslöjas återigen den ruttna människosyn som Alliansregeringens ledamöter omfattar.

För moderater är det rätt att strunta i att betala TV-lincensen, att mygla undan skatt till skatteparadis, att hyra svarta barnflickor, att bygga svart, var och hur man vill och att köpa människokroppar för den egna tillfredsställelsen. För alla vanliga människor är allt detta brottsligt men för moderater är det fullt i sin ordning.

Det är också intressant att notera att samtliga dessa brott i grunden handlar om en vidrig människosyn, den att vanliga icke-rika människor inte är vatten värda. Dessa ska inte ha anständigt betalt för sina arbetsinsatser och inte heller vara försäkrade mot arbetsskador. De ska helst inte ha något att leva på om de blir arbetslösa, som ju bara beror på deras egen lättja, eller sjuka för deras depressioner och sjukdomar är bara spel för gallerierna. När moderater, eller andra i Alliansregeringen, blir sjuka eller deprimerade däremot, då är det dags att ta fram den djupt kända empatin, då är lidandet närmast obegränsat (Littorin gjorde ett tappert försök, men min empati sparar jag för dem som drabbats omänskligt hårt av den här regeringens politik).

Aldrig tidigare har vi haft en regering med så stor andel fula fiskar och snyltare, sådana som anser att de ”små” människorna, som Svanberg uttryckte saken i USA, ska betala för alla de samhällsnyttigheter som de själva är med och utnyttjar.

Det är vidare intressant att läsa i AB om hur den prostituerade kvinna, som Littorin utnyttjade, senare slutat med prostitution och behövt psykologhjälp för att komma över de psykiska skador hennes prostitution åsamkade henne. Det var alltså inte ens en ”lycklig hora” som Littorin utnyttjade.1)

/Kerstin

Länkar:
1) Anna: jag sålde sex till Littorin, AB
2) Flera inlägg på Motvallsbloggen om Beatrice Asks förslag finner man här
- Vi väntar ännu på svar, AB
- Littorin säger till mig att påståendet inte stämmer, Reinfeldt i AB
- Får frågor och avgår, AB
- Medieforskare: Aftonbladet skulle kunna fällas, DN
- Ännu  mörkare moln (M), Ingemars nya blogg
- Han köpte i alla fall inte Toblerone, Lasses blogg
- Aftonbladet: Sven-Otto Littorin köpte sex, DN
- Aftonbladet: Littorin köpte sex, SvD

Antagligen var det fel att skriva en smutskalender, framför allt för att det är svårt att dra gränser. Den är, som synes, ganska tom fortfarande, men beror det bara på gränsdragningsproblem?

Vad ska betraktas som ren smuts om människor och vad är relevant nyhetsrapportering om våra politiker? Inför förra valets Skandalkalender fick jag en hel del hjälp från läsare av min blogg, den här gången har jag enbart fått in något enstaka tips och själv har jag inte hittat något allvarligt fall av ren smutkastning mot person i våra rikstäckande media fast alla talar om att en sådan pågår för fullt.

Nu säger och skriver mängder av socialdemokrater, Ingvar Karlssom bl.a. att Mona Sahlin utsätts för en förtalskampanj som är värre än den Olof Palme utsattes för. Var utspelar sig denna, i Stockholms innekretsar, på borgerliga bloggar, sådana som jag inte läser regelbundet? I stora och rikstäckande media ser jag inte mycket av den. Littorin menade att även han var utsatt för förfärliga mediadrev som också drabbade hans familj, vilket man heller inte sett mycket av utanför Stureplan.

Därmed är jag inne på de aktuella Littorinaffären. Vad ska man säga om AB:s behandling av honom? Börjar det inte likna en subtilare form av smutskastning: ”Hihi, han har gjort något riktigt fult, men jag talar inte om vad.” Resultatet är förstås vilda spekulationer (vid sidan förmodligen av ökad AB-upplaga). Fältet lämnas öppet för alla upptänkliga misstankar. Människor spekulerar vilt om Littorins brott och föreslår allt från rattfylla, mord eller misshandel över smitning och narkotikabrott till sexköp. Mannen utsätts med andra ord för misstanker om allt från tämligen beskedliga brott till förfärliga illdåd varav de flesta torde vara felaktiga och där den värre sortens brott förhoppningsvis inte är sådana som han faktiskt har begått. Om Aftonblandet inte ganska snart berättar vilket brott han gjort sig skyldig till kommer jag att föra in deras skriverier i smutskalendern inom kort. Nu börjar det ju snarare handla om att fria Littorin från obefogade misstankar om värre brott än han har gjort sig skyldig till.

Sedan verkar allt det här talet om smutskampanjer och mosa den ena eller den andre, mest handla om vad som sägs och viskas om i innekretsarna i Stockholm, alltså något som försiggår inom en grupp som torde omfatta högst 500 personer, kanske 1.ooo om man tar till ordentligt, och Sverige har faktiskt 9 miljoner invånare . Vid förra valet avlades totalt 5.385.430 röster och landet hade då 6.892.009 röstberättigade varför omkring minst 6 miljoner röstberättigade aldrig hör något av dessa mosningskampanjer. Räknar vi snällt och tar bort bloggläsare kanske de icke-invigda väljarna inte är fler än 4-5 miljoner, men ändå. De röstar också i valet.

Själv har jag hittills förvånats över hur pass lite av både smutskastning och skandalskriverier vi sett i den här valkampanjen – hittills måste jag väl tillägga, så var finner man belägg för Ingvar Karlssons påstående om att det här är den smutsigaste valkampanjen någonsin? Vi som inte regelbundet frekventerar nöjesinrättningarna kring Stureplan ser i varje fall inte mycket av den.

Hur skulle det vara om politiker lärde sig inse att majoriteten av väljarkåren inte bor i centrala Stockholm, eller i stadens rikare randkommuner.

/Kerstin

Länkar:
- Jag är ingen stålman, S-O Littorin, AB
- Förhandlingarna om barnen bröt samman, AB
- Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
- Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB
- Om röstfördelningen 2002 0ch 2006, Motvallsbloggen 28/9 2006
Tillagd länk 12/7:
-Medierna, politikerdrev och provokatör, SR
(Innehåll: Kritik av påståenden om journalistdrev mot Littorin.)

Det börjar redan ”krypa” (se föregående bloggpost). Aftonbladet påstår nu att Littorin begick ett brott 2006 som han inte vill få omskrivet i media, varför han avgår.1) Så här skriver sedan Lena Melin om saken i AB:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.

Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad. (2

Lena Melin menar alltså att skälet till att man inte avslöjar vilket brott det handlar om är att Littorin från och med nu är en privatperson, inte en minister, och därmed är hans eventuella brott idag en ren privatsak och inte av intresse för svenska folket.

Men – nu är ju situationen den, att Sverige under fyra år i så fall, har haft en minister som begått ett allvarligt brott. Då ligger det faktiskt fortfarande i svenska folkets intresse att få veta vad en av våra ministrar under denna tid har begått för ett brott.

Att han nu avgått tar ju inte bort det faktum, i så fall, att Sverige har haft en brottslig arbetsmarknadsminister under de närmast föregående fyra åren eftersom det påstådda brottet begicks redan 2006. Både Marjasins kvittoklippning och den nu avlidne justitieministern Geijers fula sexhistorier på sjuttiotalet är, vad jag förstår av medias skriverier, fortfarande av stort intresse för svenska väljare, liksom Mona Sahlins slarv i början av 90-talet. Så vad gör att den plötsligt f.d. arbetsmarknadsministern Littorins eventuella brottslighet inte är av allmänintresse dagen efter hans avgång? Att han är moderat och inte socialdemokrat, att moderater står över allt klander?

Eller ska vi  uppfatta Aftonbladets hummande i skägget om saken som en ”fin” vink till andra, någon bloggare på hugget exempelvis, att avslöja brottets karaktär, så att man själv undgår fördömanden för närgången och ojuste journalistik?

/Kerstin

Länkar:
1) Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
2) Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB