Själv hatar jag två ting, att byta plånbok och att byta dator Båda dessa byten är rent traumatiska, och inget av dem sker frivilligt. Datorbytet är det värsta dock, eftersom det kräver många, många, många fler timmars tålmodigt letande efter det man vill ha fram och ännu fler timmar innan man kommer ihåg var det där man ville ha fram fanns någonstans, varje gång man vill ha fram det.

Det är väl bra när datorerna kan göra mer och mer, men måste man nödvändigtvis stuva om alla menyer, lägga alla kommandon på nya ställen, och dessutom byta benämning på dem, och tvinga användare att slösa en sådan ofantlig massa tid på att leta även efter de gamla vanliga kommandona?

Vänta nu, det här brukar jag hitta i vänstra hörnet – inte då, på den här datorn måste jag klicka på en liten hittills okänd och tämligen obegriplig symbol någonstans i mitten av menyn för att få upp en rullgardin där man får vandra ner en bit och klicka på ett nytt och hittills obekant ord för att få fram en annan rullgardin där kommandot ligger, med en ny och annorlunda rubrik. Det tog bara en kvart att hitta det. En vecka senare sitter man åter där – var sjutton låg det där kommandot nu igen och vad kallade man det numer då? Den här gången hittar man det redan efter 12 minuter, stor glädje – kunde det ju bli, men det blir det inte.

Unga grabbar kanske känner sig som datasnillen när de efter lite sökande hittar den där funktionen de vill använda, och växer intellektuellt flera kubikcentimeter i det ögonblicket. Det gör inte jag. Jag tycker bara att tillverkarna djävlas med mig. Jag vill använda datorn till somligt, inte ägna mig åt gissningslekar när jag sätter mig vid den. Min målsättning är inte att lösa ett klurigt tekniskt problem, eller ett språkligt sådant: Vad kallar man det här kommandot det här året då? Vill jag lösa gåtor sätter jag mig med ett korsord! Och det gör jag aldrig.

Jag svär, jag skriker, jag drabbas med jämna mellanrum av en nästan obetvinglig lust att sätta yxan i det nya underverket, som enligt informationen på försäljarnas hemsida gör allt lätt som en plätt. För att inte tala om allt man kan göra med den nya datorn, som jag inte ens vet vad det är – än mindre varför jag skulle vilja eller behöva göra det. Och en hel del av det jag uppskattat mest hos min gamla iMac med sitt gamla Mac OS9, som man fortfarande kände igen och som gjort att jag envist hållit fast vid Mac i snart 15 år alltmedan jag avskytt makens PC och vägrat ha med den att göra, det kan den nya datorn inte göra, utan istället beter den sig plötsligt ibland lika korkat krångligt som makens nya PC, som kostade 1/3 av den här makapären som jag köpte.

Inte ens katten vill ha med datorn att göra!

Hade jag bara vetat hade jag gått över till PC nu och sparat sådär en 10.000. Inte en enda Mac till för min del, och just nu känns det som om det överhuvudtaget aldrig blir en ny dator igen. När den här blivit så passé att ingenting fungerar med den längre, som fallet börjar bli med min gamla iMac, vilket väl är fallet om två år eller så, när jag äntligen börjar behärska den och känna mig hemma med den, då slänger jag ut skrället ur huset, köper ingen ny utan börjar knyppla spetsar istället.

Tack och lov att man inte behöver lägga ner hundratals timmar för att lära sig köra den nya bilen varje gång man byter sådan.

Tänk vilken otur de har på moderaternas kansli i Västerås. På TV-nyheterna, i kväll klockan 21, talar man om att moderaterna därstädes har fått två av sina datorer stulna natten till fredagen och just dessa datorer, säger man, innehåller mycket viktiga data. På SVT:s hemsida kan man läsa att:

Om man kommer förbi lösenorden kan man koppla upp sig direkt mot vårt intranät, säger Muf:s distriktsordförande Fredrik Bertilsson.

Det vore ju verkligt tråkigt för moderaterna om någon klarade av den saken och om moderaterna skulle råka ut för samma typ av dataintrång som socialdemokraterna.

Sedan läser man vidare:

En av datorerna tillhör en av Muf:s styrelseledamöter, och ger tillgång till reseplaneringar, debatthandlingar och interna strategidokument.
Kontona på de två datorerna är nu stängda, men nätverket har varit tillgängligt under hela förmiddagen. Stölden är polisanmäld, men än finns inga spår efter de som ligger bakom.
Fredrik Bertilsson vill inte spekulera i om politiska motståndare kan ligga bakom brottet.
-Det som är märkligt är att man tagit just de här två datorerna, säger han. Det fanns ytterligare datorer och datorutrustning på expeditionen och ett par av datorerna som inte rördes innehöll ingen känslig information.
-Men det kan ju vara så att det är vanliga busar som velat komma åt vilka datorer som helst.

Och visst är det nästan osannolikt märkligt att man tog just de där två datorerna. Antar dessutom att det är just sådana datorer som man kan använda för trådlös ”avlyssning” av andras nätverk, och då är det ju ännu sorgligare, eftersom den som stulit datorerna skulle kunna använda dem för att spionera på moderaterna på mer än ett sätt.

Tjuvarna tog sig in genom fönstret, får vi också veta:

Inbrottstjuven eller tjuvarna hade skruvat loss ett fönstergaller för att ta sig in i lokalerna. Där tog man två bärbara datorer.

Konstigt fönstergaller man har men har man galler som så enkelt går att skruva bort så är ju inbrottssäkerheten på kontoret förvånansvärt låg, så då får man väl skylla sig själv. Man måste ju ha vetat länge att det var väldigt lätt att ta sig in i kanslilokalerna.

Länk:
SVT:s hemsida

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Det allra dystraste med den folkpartistiska dataintrångsskandalen är att det (trots att det ser tråkigt ut för folkpartiet just nu,) är de borgerliga som tjänar på denna på längre sikt, hur det än går i årets val.

Samtliga massmedia, och de borgerliga partierna, har under många år verkat för att arbeta upp samma politikerförakt i Sverige som vi ser i USA. Ett sådant öppnar för väljarstöd för alltfler privata lösningar på samhälleliga frågor och behov. Det i sin tur ökar de ekonomiska eliternas makt, och de rikaste, på bekostnad av vanliga genomsnittliga väljares (majoritetens), makt och möjligheter att påverka samhället och samhällssutvecklingen.

Tillägg kl 16.55: I det nya numret av nättidskriften Alba, som denna blogg är en del av, kan man läsa en lite längre recension (skriven av mig) av boken Åtta år med Reinfeldt…, som jag skrivit lite om tidigare här på bloggen.

Tillägg kl. 16.00: Motvallstanten avslyssnade även detta:

De senaste dagarna har man haft återkommande möjligheter att läsa och höra liberaler och borgerliga personer, även ett antal journalister, försvara, bortförklara eller förminska det som skett inom folkpartiet. Dessas argument är minst sagt förvirrade men de bör trots det synas och bemötas:

Argument 1:
Det var fult av socialdemokraterna att offentliggöra det här just när Reinfeldt talat i TV, allvarlig smutskastning av alliansen från deras sida.

Motargument:
1: Nu var det tydligen en folkpartist som avslöjade avlyssningen för en journalist på Dagens Industri (en Bonniertidning som ingalunda är känd för sina socialdemokratiska sympatier), enligt journalisten som fick tipset och som intervjuades i Ekot för några dagar sedan, Han berättade om hur det gick till, samt att det skulle komma mer i DI dagen efter. Det var alltså inte alls socialdemokraterna som läckte ”skandalen” och inte heller de som valde dag för offentliggörandet.

2: Om socialdemokraterna känt till saken redan tidigare (vilket inte förefaller troligt) så har de endera valt att inte gå ut med det den dagen, möjligen velat ligga på den lite till, men vilket som än skulle kunna ha varit fallet, så har socialdemokraterna därmed inte gått ut just den dagen skandalen offentliggjordes i syfte att sabotera Reinfeldts TV-teater.

3: Det visar sig ju dessutom, att en folkpartistisk ungdomsförbundare, Stina Morian (då Andersson), var inne och tjuvläste på socialdemokraternas interna nät redan 1999, och att socialdemokraterna inte brydde sig om att polisanmäla saken den gången, så så förfärligt elaka har man inte varit från socialdemokratiskt håll.

4: Eftersom folkpartiet erkänt att man vid minst två tillfällen utnyttjade informationen från dataintrången, dels för att lägga upp en kampanj om äldrevården samtidigt som socialdemokraterna genomförde en sådan, dels att vid socialdemokraternas offentliggörande av sin skolpolitik presentera sitt eget skolprogram samtidigt (i båda fallen har det handlat om att ta intresset från socialdemokraternas politiska budskap), så bör man kanske inte kasta sten. Man sitter i glashus – tunt som nattis.
Så om det hade varit så att socialdemokraterna hade bestämt datum för offentliggörandet av fp:s brottsliga verksamhet, vilket alltså inte förefaller vara fallet, så har man i det fallet bara betett sig precis enligt samma norm/mönster som folkpartiet följer. Fördömer man den ena får man samtidigt fördöma den andra – om man vill vara konsekvent och inte bara är ute i propagandistiskt syfte eller för att försvara sin sjuka mor.

Argument 2 :
Det här har ju pågått länge, så varför går socialdemokraterna ut med det just nu (underförstått eller klart utsagt, för att smutskasta folkpartiet närmare valet)?

Motargument
Alltså, man visste inte om det, av allt att döma, och om man visste gick man inte ut med det. Se ovan.

Argument 3 :
Har sossarna så dålig datasäkerhet får de skylla sig själva

Motargument
Det här är tydligen personer som anser att det är helt OK att bryta sig in hos folk, som har dåliga lås på sina dörrar, eller att sno deras nycklar, och sedan trava in i deras lägenheter och tjyvläsa deras hemliga dokument gång på gång.
Är det sådana liberaler är? Är detta vad den moderna liberala ideologin säger? Traditionell liberal ideologi gör det definitivt inte.

Argument 4 (även flitigt använt i radion som ex. på smutkastning från båda sidorna):
Folkpartiets agerande är väl inte annorlunda än sossarnas agerande. Det här kan ju jämföras med den förfärliga ryktesspridningen, via mejl om Reinfeldt, till olika tidningar.

Motargument
Nu är det här ageranden i helt olika divisioner och de kan knappast jämföras med varandra.

1: För det första kunde jag inte, då jag försökte sätta mig i vad som faktiskt hade hänt med de här mejlen, se att det egentligen handlade om ”ryktesspridning”, utan av allt att döma handlade det om tipsande till några tidningar, via mejl. Sådant tipsande är full lagligt, det är till och med skyddat enligt grundlagen, och en tipsare till en tidning har rätt att vara anonym och ska inte röjas. Sedan är det tidningens sak att undersöka om tipset har fog för sig. Om inte kommer den inte att publicera det, om det anses ha det, publicerar man det om man anser att tipset är av allmänt intresse.
I det fallet tidningen inte skriver om saken, som var fallet här, har ingen ryktesspridning skett.

2) För det andra: Nu publicerades historien om de här mejlen, och jag undrar varför? Vad jag fick fram då (men jag kan ha fel, så kan någon tala om vad som verkligen hände istället – gör det, jag är mycket nyfiken på den saken i så fall), var att tipsaren hade varit hygglig nog, (eller dum nog) att meddela Reinfeldt (alternativt moderaternas kansli) vad han hade gjort, och sedan var det moderaterna som själva gick ut med de här mejlen. Moderaterna använde i så fall detta tipsande tämligen fult, genom att med hjälp av mejlen smutskasta socialdemokraterna och genom att kalla det för ryktesspridning, trots att det inte handlade om sådan. Må vara att mejlen var felaktiga och att de inte var så snygga, men moderaternas agerande i saken var inte snyggare – om det var så här det gick till. I så fall stod de faktiskt själva för ryktesspridningen.

(Tillägg 9/9 kl.03.50, om ovanstående: Tydligen är Henrik Brors på DN av samma uppfattning om den socialdemokratiska s.k. ryktesspridningen. Han skriver nämligen: ”Vi har ju i valrörelsen fått se flera exempel på smutsiga metoder. En centralt placerad socialdemokrat som försökte lura medierna att smutskasta Fredrik Reinfeldt, som skattefifflare mm.”
Min anm: ”Lura medierna” är ett konstigt uttryck dock, ”tipsade/mejlade till medierna” hade varit mer korrekt, för medierna får väl antas kontrollera vad de skriver så de är väl inte hur lättlurade som helst! Dessutom menar även Brors att folkpartiskandalen nog var planterad just nu av s.)

3) Tillägg 7/9 kl.23.50: För övrigt sysslade tydligen folkpartisten Jodenius definitivt med ryktesspridning, vad gällde Lars Danielsson, där han uppmanade liberala bloggare att skriva att denne hade en ”kärleksaffär” med en viss person (se länk nedan).

Argument 5:
Så här gör väl alla (tränger in på andras interna nätverk) så det här är väl ingenting att hetsa upp sig för.

Motargument:
1) Ja, om de som säger detta känner andra utifrån sig själva, så vet vi numer att vi har många lagbrytare i samhället, som inte förstår vilka straff de riskerar om de blir avslöjade.

2) Om det bara handlar om att man inte förstår vad fp faktiskt har gjort, nämligen något olagligt, och något som kan straffas hårt, så är detta allmänt sorgligt, eftersom det betyder att många människor inte förstår vad dataintrång innebär.

3) De folkpartister som försvarar partiet med det här argumentet tycks heller inte vara medvetna om att lagen mot dataintrång har haft de stora företagen som främsta tillskyndare, eftersom dessa vill att industrispioner ska straffas hårt. Normalt brukar liberaler försvara rätten till företagshemligheter. Eller menar man att det är skillnad mellan intrång och intrång, i företagens datorer får man inte göra intrång, men det får man göra i politiska partiers, eller i andra privata nätverk?

Argument 6:
Man borde inte lägga ner så mycket tid på den här historien eftersom den tar intresset från de viktigare politiska frågorna, nu inför valet.

Motargument:
Exakt hur lång tid före ett val får man inte ta upp andra frågor än politiska sådana? Tre månader, en månad, två veckor före ett val?
När det gällt Lars Danielssons förehavanden på annandag jul 2004 (exemplen kunde flerfaldigas), har ingen enda liberal klagat över att den frågan tagit för stor plats i media och därmed dragit intresset från de viktigare politiska frågorna.

Avslutningsvis
Jag har alltså svårt att se konsekvensen i liberalers och alliansares indignation över att massmedia skriver så mycket om folkpartiets lagbrott, eller över att det alls ses som något fördömvärt. De vill uppenbarligen tillämpa helt olika standarder för hur man behandlar alliansen och socialdemokraterna. Vad som är fullt tillåtet och acceptabel taktik eller beteenden från de borgerligas håll kan inte accepteras från socialdemokraternas, inte ens från håll som inte styrs av socialdemokraterna (Bonnierpressens), i det fall agerandet kan tänkas gynna socialdemokraterna.

Länkar:
AB om Stina Morian
AB om folkpartistisk ryktesspridning
H. Brors i DN

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Folkpartiets dataintrång har skapat viss turbulens i massmedia de senaste dagarna. Hittills har det avslöjats att flera, inte bara inom Luf utan även i partitoppen, har varit invigda i vad som försiggått, att högt uppsatta personer inom ledningen har ljugit om saken och det har också framkommit att man delvis anpassat sin egen valkampanj efter den information man fått genom dataintrånget. Förtroendet för folkpartiet, som ett eventuellt regeringsparti efter valet, borde därmed vara förverkat hos ansvarsfulla och hederliga väljare.

Här inställer sig därmed några intressanta frågor om de andra partierna inom alliansen. De har visserligen beklagat och delvis varit försiktigt kritiska till det inträffade (Reinfeldt endast indirekt) men samtliga har betonat att man borde tala om sakfrågorna i politiken istället för om den här skandalen.

Frågor alltså:

1) Hur ställer sig de andra tre i alliansen till ett fortsatt samarbete med folkpartiet?

2) Menar man att folkpartiet ska vara med i en eventuell borgerlig regering efter valet?

I så fall:

3) Kan man ha något förtroende för de andra allianspartierna om dessa anser att det är acceptabelt att tillvälla sig information om de politiska motståndarna genom att begå brottsliga handlingar? Hur stor tilltro till sådana partiers demokratiska sinnelag och hederlighet kan man ha?

Här har toppar inom folkpartiet gjort sig skyldiga till brott som kan rendera upp till två års fängelse, nämligen dataintrång, där man skaffat sig information som man dessutom missbrukat, och vad läser man på liberala och övriga borgerliga bloggar och diskussionsfora?

Jo, alltmedan fler och alltmer uppseendeväckande erkännanden kommer från folkpartiets ledning, förklarar liberaler och andra borgerliga på sina bloggar och på sina diskussionsfora, hur det hela väl inte är något att bråka om och göra en så stor affär av – såna är ju alla, hur det ju egentligen är sossarnas eget fel eftersom de haft så usel säkerhet på sitt internnät, hur de var fult av sossarna att gå ut med den här saken just då Reinfeldt hade varit så lysande i TV mm.

De liberala och borgerliga kretsarna är tydligen helt utan omdöme, från toppen till botten. Någon respekt för den lag och ordning, som de borgerliga partierna gärna talar för, eller någon etik, som man gärna framhållit som signum för sina borgerliga partier, ser man inte och respekt för demokratin och demokratiska val, har man tydligen inte heller.

Men, det är klart, har man Bush som förebild så är väl det här bara en naturlig följd. Han är nu inte heller så noga med sanningen och hans anhang tar inte heller det där med demokrati och val på så stort allvar.

Länkar: bara några exempel:
dvdforum
Digital Prozac
Svansbos blogg
Mission XP
Helle Kleins blogg/se kommentarerna

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Som jag skrivit tidigare så hade jag nog inte tagit på mig uppgiften att föra Skandalkalendern om jag hade anat hur mycket arbete den skulle medföra. Framför allt har gränsdragningsproblemen varit svåra. Avsikten var ju egentligen att bara ta upp sådant som var ren smutskastning. Därmed har jag kommit i svårigheter ibland, inte minst vad gäller den senaste skandalen, den om folkpartiets dataintrång på socialdemokraterna interna sidor, ett intrång som inte bara är oetiskt utan även olagligt.

Alltså platsar denna skandal inte på Skandalkalendern, som borde ha hetat ”Smutskastningskalendern” egentligen. Men jag har upptäckt att många ”alliansare” (moderater, centerpartister, kds-are såväl som liberaler) anser att kalendern är finemang därför att den listar allt fult som socialdemokraterna, eller vänstern, gjort sig skyldig till, och att dessa borgerliga ungdomar aldrig har förstått att det handlar om något helt annat. Skandalkalendern handlar nämligen i första hand om hur de borgerliga partierna har matat massmedia med smutskastning om framför allt socialdemokraterna, eller om vänstern i allmänhet, under hela år 2006, och om hur massmedia gynnat de borgerliga inför valet, på ungefär samma sätt som Murdoch och Fox News gynnade Bush i USA.

Alltså tog jag med den här dataintrångsskandalen i kalendern till slut, fast den inte platsar där egentligen. Dessvärre ger kalendern inte möjlighet till viktning av skandalerna, där det här dataintrånget torde vara valårets allvarligaste övertramp, för att uttrycka det milt, och ett betydligt allvarligare övertramp än någon av de ”socialdemokratiska skandaler” som rapporterats i massmedia och som Skandalkalendern tar upp.

Detta är nämligen en verklig och allvarlig skandal, en av samma kaliber som Watergate, som somliga redan påpekat. Det är mycket dystert att många unga liberaler inte tycks inse vad detta dataintrång handlar om, och inte tycks förstå allvaret i vad somliga folkpartister sysslat med. Men att en hel del unga liberaler (och då talar jag om alla under 35 år) inte har någon verklig känsla för demokrati och rent spel har man ju kunnat konstatera redan tidigare, bara genom att läsa lite på deras bloggar, och vad somliga av dem skrivit på andras bloggar.

Den som gräver en grop åt andra skrattar inte alltid sist och inte heller bäst, som det nya ordspråket säger?

Sedan har jag förundrats över att ett antal alliansare (ex i Ring P1, och moderaten Litorin / se länk nedan) under dagen försökt att smutskasta socialdemokraterna genom att hävda att det fulaste i hela härvan med folkpartiets kriminella dataintrång, var att socialdemokraterna gick ut med information om detta just den kväll som Reinfeldt hade varit i TV, bara för att ta intresset från vad denne hederlige och oantastlige prick hade att säga.

Man tar sig för pannan.

Länkar:
Litorin om de fula sossarna som avslöjar dataintrånget samma kväll som Reinfeldt talat i TV
Ett ex. på hur ”fula sossar” tar ifrån Reinfeldt hans poänger
En som inte alls fattat vad Skandalkalendern handlar om

Tillägg: Ganska mycket nytt på Skandalkalendern

Reinfeldt deklararer nu att moderaterna vill bygga ut kärnkraften, ja det vill Maud Olofsson också – inte underligt att centern sålde ut sina tidningar lagom till årets valrörelse..

Reinfeldts timing verkar inte lysande, men å andra sidan har han ju massmedia med sig så majoriteten av svenska folket vet förmodligen inte att vi just haft ett tillbud, i kärnkraftverket i Forsmark, som är det allvarligaste vi någonsin har haft. Så nära en härdsmälta har inget av våra kärnkraftverk varit tidigare.

Hade det inte varit val snart, och hade man inte haft massmedia som till varje pris vill hjälpa fram alliansen till seger, hade vi sannolikt fått veta mycket mer om detta ”tillbud”. Då hade ingen i Sverige boende idag svävat i okunnighet om hur illa det faktiskt var, eller om att vi just nu har fyra kärnkraftverk avställda på grund av att de misstänks lida av samma brister vad gäller säkerheten som man kunde konstatera i Forsmark.

Men Reinfeldt ser inga problem. Han vill ha fler kärnkraftverk. Lite underligt tycker man, när det gäller en person som leder ett parti som normalt är så oerhört noga med att vi inte ska lasta över något på kommande generationer, inte ska lämna några problem efter oss, i synnerhet som vi fortfarande inte vet hur vi ska förvara avfallet på ett helt säkert sätt. Förstår han inte alls hur många generationer som kommer att få slita med den ”smuts” vi producerar i dagens kärnkraftverk?