Läser just boken ”Superclass. Hur den nya globala superklassen styr världen” (2008) av David Rothkopf. Halvvägs igenom boken känner jag mig alltmer som en verklig myra, en sådan där som människorna i superklassen trampar på om de vill och utan att ens tänka på det, och som kan skrika sig blå utan att det spelar någon roll. Så vad i hela fridens dar bloggar man för?

Om man kastar in ordet ”ojämlikhet” i ett rum fullt av internationella ekonomer eller politiker, får det samma verkan som om man kastar in en skallerorm i ett rum fyllt av normala människor. Det blir stort rabalder. Häftiga gräl bryter ut längs tunna akademiska skiljelinjer. Felaktig statistik anförs. Insinuationer om motiv yr i luften. Höga moraliska hästar bestigs. Kraftord slungas omkring. (Sid. 93)

Men om jag bloggar vidare kanske jag återkommer till innehållet i den här boken – och det gör jag nog, i varje fall det första, för inte nog med att man är en myra, man är ju en obotlig Don Quijote-myra.

Det är förresten den här superklassen som Bildt hoppas bli upptagen i efter att han gjort tjänst för den som svensk utrikesminister (han har ju redan en tå inne i den, med sitt lobbande för EU:s deltagande i kriget mot Irak). Det är så den nya politikerkorruptionen ser ut: Du gör oss tjänster medan du sitter med och stiftar lagar, så belönar vi dig rikligt när du avgått från din ministerpost. Det var inte så länge sedan vi såg ett exempel på just detta, om än ett blygsamt sådant med USA-mått mätt, en belöning för avskaffande av arvs- och gåvoskatt, för privatiseringar som möjliggör för de stora företagen att göra stora profiter på det som bedrivits till självkostnadpris tidigare och för bantande av offentlig sektor, som också omfördelar pengar från vanligt folk till superklassen. I Sverige var Göran Persson bara en liten blygsam början, ett löfte till efterkommande politiker – om de sköter sig.

Ulf Bjereld står för den mest sofistikerade beskrivningen jag sett på länge av vad ett borgerligt parti kan åstadkomma när det gör en utredning. Beskrivningen handlar om Folkpartiets rapport om det av detta parti önskade NATO-medlemskapet. Bjereld skriver nämligen om denna rapport att:

Nato-medlemskapets konsekvenser beskrivs i så rosenskimrande termer att Barnen i Bullerbyn framstår som en studie i skräck.

Jag utdelar härmed min skriftligt framförda applåd för detta exempel på utmärkt formuleringskonst.

Hörde just att Carl Bildt jämförde de ryska ledarna med Hitler. Det måste vara höjden av oförskämdhet.

Jag har visserligen på den här bloggen skrivit att jag anser att Bush med anhang beter sig som Hitler med dito, men jag är bara bloggare, en myra som ingen bryr sig om. En minister däremot får bara inte uttrycka sig på det sättet , inte ens om han bara är minister i ett litet skitland som inte har mycket att säga till om i världspolitiken, och i synnerhet inte mot ryssarna. Att jämföra dem med Hitler är nog den värsta förolämpning man kan kasta dem i ansiktet.

Det är mycket illa att han ensidigt tar ställning mot Ryssland i det här fallet och det är katastrofalt när han vräker ur sig sådana beskyllningar. Han tycks tro att han fortfarande sitter som elevrådsordförande på gymnasiet! Finns det ingen på UD som kan lära den slyngeln hur man beter sig på den internationella arenan?

Sällan eller aldrig har vi haft en mindre kompetent utrikesminister. Han är rent livsfarlig för oss.

När nu Björklund går ut och pratar om skolan, så ser han ett samband mellan allt sämre studieresultat och en allt rörigare skola å ena sidan och frånvaron av bestraffningsmöjligheter och betyg å den andra. De båda fenomenen har ju uppträtt samtidigt i tiden, hävdar han, alltså måste det råda ett kausalt samband mellan dem, menar han.

Att man under samma tid har skurit ner radikalt på skolan, på administratörer, på skolläkare, på skolsköterskor, på skolvärdinnor, på speciallärare, det ser han inte och framför allt kan han inte föreställa sig att dessa nedskärningar skulle kunna ha med problemen i skolan att göra (om de nu hade varit så omfattande som han påstått, vilket inte är fallet alltså). Inte heller ser han att skolan har segregerats under denna samma tid.

Det är tydligen en vanlig missuppfattning, även bland människor med ganska god utbildning, att alla fenomen som råkar uppträda samtidigt i tiden har kausala samband med varandra, ja förutsatt förstås att de påstådda sambanden ligger i linje med det egna önsketänkandet, den egna ideologin eller de egna fördomarna

På den tiden jag gick min grundutbildning på universitetet fick jag redan på en grundkurs i statistik lära mig, att om nativiteten i ett område ökade samtidigt som antalet storkar ökade så kan man därmed inte dra slutsatsen att dessa båda händelser hade något med varandra att göra. Man kan inte dra slutsatsen att nativiteten ökar för att storkarna blir fler alltså.

Björklund visar med andra ord att han inte har minsta begrepp om statistik och om vad kausala, verkliga samband, är till skillnad från falska sådana, men inte bara det, han ser i syne också. När han först ser ett fenomen som inte föreligger (en svensk skola som är sämst i världen näst intill) och dessutom hävdar att orsaken till att denna skola är så usel är frånvaron av bestraffningar och betyg, då dillar han. Då har han tagit på sig en av alliansens många intellektuella nattmössor och då visar han att han behöver en grundkurs i statistik, bland allt annat han skulle behöva för att klara av sin uppgift nöjaktigt.

Länkar:
– Kris i skolan, SR
– Björklunds bild av skolan får lärarkritik, SR
– Utbildningsminister Björklund KU-anmäls, SR

Putin har gått ut och anklagat USA för att ha provocerat fram Georgienkrisen för att hjälpa Mc Cain att vinna valet i USA:

“The suspicion arises that someone in the United States especially created this conflict with the aim of making the situation more tense and creating a competitive advantage for one of the candidates fighting for the post of US President.” (TIMES ONLINE 28/8)

Tanken är inte helt orimlig. Vi vet att människor i demokratier tenderar att rösta för sittande partier/regeringar eller presidenter i krissituationer. Bush själv blev förmodligen omvald pga oron efter 9.11.

Det har redan spekulerats en hel del i om Bushadministrationen kommer att anfalla och börja bomba Iran före valet, för att framkalla den kris som underlättar för republikanerna att vinna även detta val. Kanske man tvekar att göra något sådant. Kanske inser man att man inte har obegränsade resurser för krigföring och istället spekulerar man i att en annan kris, ett annat stort hot mot hela ”den fria världen”, Ryssland, skulle kunna fungera lika bra för syftet att skrämma amerikanerna att rösta på McCain.

Detta är förstås bara spekulationer och exakt vad USA: regering har tänkt är omöjligt för oss vanliga dödliga att förstå, dels för att denna regering är totalt oförnuftig, dels av det vanliga skälet, att vi sällan får reda på hur diskussionerna går bakom kulisserna, i varje fall inte medan de pågår.

Det finns andra förbryllande fakta men hur de skulle hänga ihop med ovanstående fundering är lite svårt att se. En tydligen central figur i sammanhanget nämner Klas Sandberg (se inlägget nedan), nämligen lobbaren Schoeneman (han som alltså använde sig av Carl Bildt för att lobba för att EU:s länder skulle delta i attacken på Irak). Lobbaren Schoeneman har, enligt vad som uppges i USA, betalats 800.000 dollar av Sakasvili för att tala för Georgiens sak i Vita huset. Vilken sak? För att Georgien ska släppas in i NATO? För att USA ska hjälpa Georgien att få kontroll över Sydossetien? Klas Sandberg menar att det istället har varit USA som velat ha med Georgien i NATO. Om detta är riktigt, vad vill då Sakasvili betala för att få ut av USA?

I USA spekuleras det också i om USA kan ha gett Georgien falskt intryck att man ämnade stödja Sakasvili om Ryssland mot förmodan skulle vidta militära åtgärder mot Georgien som svar på anfallet på Sydosetien, ungefär som Bush d.ä tycks ha lurat USA:s dåvarande allierade, den då tydligen demokratiske Saddam Hussein, om att dennes anfall på Kuweit inte skulle resultera i några motåtgärder från USA:s sida.

Så vad är det för spel som pågår bakom kulisserna. Vad försöker man lura oss att inte se och inte förstå den här gången? Handlar det om USA:s önskan att få kontroll över Kaukasus och om att få baser närmare Iran, för att till slut kunna kontrollera alla energiresurser i båda områdena? Handlar det kanske om att i slutänden även få makten över Rysslands naturresurser? Eller handlar krisen, sådan den nu skapas i offentligheten, om ett försök att slå minst två flugor i en smäll, kontroll över Kaukasus och vinst för McCain i valet, med goda utsikter att i alla fall ganska snabbt kunna kamma hem den ena vinsten – valvinsten för McCain? Den andra målsättningen kan man ju i så fall bara fila vidare på om man inte når de båda sistnämnda just nu och samtidigt.

För vår alliansregerings del är Georgienkrisen också helt klart en välkommen kris. Den kan användas både för att argumentera för FRA-lagen och för svenskt inträde i NATO, fast det senare ska man vara väldigt politiskt okunnig för att köpa.

Just medan det pågår vet man aldrig vad det egentligen handlar om. I bästa fall får man reda på det några, eller ganska många år senare.

Länkar:
-Vladimir Putin accuses Bush of provoking Georgia conflict to help John McCain, TIMES ONLINE 28/8
– McCain Bribed By Georgian Government 8-13-08″ YouTube
– Countdown: McCain Pushes To Fight With Russia 8/12/08,YouTube

Tillägg
Rekommenderas även: Ekonomikommentarer, om Putins uttalande

Alla som intresserar sig för konflikten i Georgien, och för motsättningarna mellan USA/EU och Ryssland, rekommenderas läsning av Klas Sandbergs senaste inlägg på bloggen Vindskupan.

Som vanligt har han skrivit en noggrann och initierad analys av konflikten och dess förspel, mycket läsvärt alltså, som allt Klas Sandberg skriver. Jag rekommenderar just nu även hans tidigare inlägg om situationen i Afghanistan.

Sitt långa inlägg om Georgien och den pågående konflikten där, avslutar Klas Sandberg med följande:

Man skall naturligtvis inte glorifiera den ryska statsledningens roll i allt detta. De är knappast godare eller ädlare än sina motspelare i Tbilisi eller Washington, helt klart obehagligt förtjusta över att hävda sin luggslitna stormaktsprestige med militära medel. Det kan samtidigt vara värt att hålla i minnet att de många bedyranden från amerikanska kommentatorerna om att ryssarna i själva verket alltid varit krigslystna stämmer knappast.

De ville gärna pressa tillbaka de amerikanska framstötarna, det stämmer, men medlen för att göra det hade i det längsta varit diplomati.

Tänk, jag tycker mig ha sett samma sak flera gånger i historien.

Jag skulle även rekommendera Carl Bildt läsning av åtminstone inlägget om Georgien, om jag trodde att han någonsin läser något annat än sina egna alster. Annars mår en utrikesminister bra av att vara välinformerad, för att inte tala om hur bra hans land mår av han är det. Å andra sidan påpekar Sandberg att:

Saakasjvili hade en mycket bra lobbyorganisation i USA, ledd av Randall ”Randy” Scheuneman, chef för den republikanske presidentkandidaten John McCains utrikespolitiska stab.
………
Och i en fotnot:
Randy Scheunemann var förövrigt också Carl Bildts chef under lobbyarbetet inför Irakkriget 2002 – 2003.

Så Bildt kanske fått historien berättad för sig och vet precis vad han gör (hans huvudlösa agerande just nu kanske är bra för hans personliga ekonomi dessutom), vilket är synnerligen olyckligt för hans land och dess innevånare.

Jag är ju nu en gång så misstänksam mot politiker, och nog ännu mer misstänksam mot alliansregeringen. Vem tror exempelvis, till skillnad från mig, att alliansens höjde avgifterna till a-kassan och sänkte ersättningarna från denna, och mest för dem med de lägsta lönerna och osäkraste anställningarna, för att den värnar om facket och om den svenska modellen som man lovade före valet?

Alltså undrar jag nu vilka baktankar regeringen har med sina nya förslag på hyresfastighetsområdet? Det ska inte längre krävas tillstånd för att få köpa en hyresfastighet. Men istället ska man ha hårdare kontroll på fastighetsägare som inte sköter sig. Det låter ju riktigt fint men hur ser bockfoten ut i det här fallet?

Mitt förslag är att detta inte handlar om att ge bättre villkor för dem som hyr sina lägenheter eller om att sätta större press på hyresfastighetsägare, utan att det är ett sätt att bakvägen försöka skynda på utförsäljningen av hysersfastigheter till dem som bor i dessa.

När en fastighet börjar bli misskött och hyresgästerna börjar klaga så är den sällan attraktiv på marknaden, för andra stora fastighetsägare. De som bor i fastigheten däremot, kan ju tänkas mer intresserade av, eller känna sig tvingade, att friköpa sina lägenheter i det läget, i synnerhet i områden med bostadsbrist. Och se där, fastighetsägaren får köpare av fastigheten även om den förfallit eller är i behov av större upprustning och även om den av det skälet inte är intressant för andra stora fastighetsägare/köpare och samtidigt kan man skynda på förskingringen av hyresrätterna på det sättet.

Eller tillskriver jag alliansen en alltför stor tankeförmåga tro? Agerandet mot facken tyder väl inte på det, liksom inte heller hur man realiserade löften om avskaffande av fastighetsskatten, som dels sänktes skamlöst mycket för de rikaste samtidigt som det husägare får betala även fortsättningsvis, en högre summa än tidigare för dem med de billigare husen, döptes om till avgift. Och vips hade man hållt sitt vallöfte!

Länk:
– Dåliga hyresvärdar ska stoppas lättare, SR/Ekot

Jag har en längre tid funderat på hur det kom sig att hänförelsen över det nya Ryssland successivt, ja nästan omärkligt, övergick till skarp kritik, framför allt för bristande demokrati, och nu även för expansionism. Svaret inser jag nu. Det är naturligtvis för att det visade sig svårare att ta över kontrollen över Rysslands naturtillgångar, inte minst över gas och olja, än man hade tänkt sig när Sovjet föll samman. Alltså började man förtala Ryssland och i allt starkare ordalag kritisera staten för dess bristande demokrati, precis som man kritiserar och smutskastar varje nation som inte låter USA:s storbolag ta hand om dess naturtillgångar. Venezuela är ett annat aktuellt exempel, ett som våra massmedia ljuger oss fulla om i god anpasslighet till USA:s önskemål och agenda.

Att USA, och dess knähundsstater i Europa, skulle kritsera en stat vars naturtillgångar varit möjliga att överföra i amerikansk ägo, eller i varje fall varit möjliga att lägga under amerikansk kontroll, är ju fullständigt otänkbart, sedan må denna stat var hur odemokratisk som helst. När hörde man ex. USA, eller en svensk regering, klaga över bristen på demokrati i Saudiarabien, för att bara nämna ett av alla existerande exempel?

Vad denna insikt skulle kunna indikera vill jag inte ens tänka på. Men nog verkar USA:s militära uppladdningar runt Rysslands gränser illavarslande allt.

Så därför, och med anledning av det nya kalla krig vi nu befinner oss i, lägger jag in en länk här och rekommenderar mina besökare att lyssna till:

En av de bästa snabblektioner i politisk historia (om perioden mellan 1945 och 1970) som finns, även om en och annan passus är lite naiv, sedd med facit i hand. Naturligtvis har jag skivan, som inköptes när den kom ut, någon gång i början av 70-talet gissar jag.

Idag skulle det var läge att lägga till ett tiotal verser, med samma innebörd och till vilka refrängen skulle passa exakt.

Nu går faktiskt skam på torra land. Ryssland utmålas för närvande näst intill som den mest krigiska och expansionistiska nation världen skådat sedan Sovjet föll. De påståenden som antyder något i den vägen går klart över gränsen till den rena lögnen, ja inte ens g:a Sovjet var extremt expansionistiskt, fast man försökte inbilla oss det också – den gången.

Ryssland må inte ha utvecklats i exakt den riktning USA (som numer anser sig ha rätten att bestämma i hela världen) och EU hade önskat och landet lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller demokratiskt sinnelag, men man kan verkligen inte påstå att det nya Ryssland visat sig expansionistiskt sedan Sovjet föll samman, även om det har svarta fläckar, som Tjetjenien ex.
Vad gäller demokratiskt sinnelag så kan man också säga en hel del till USA:s nackdel dessutom. Där sitter en president som vann sitt första val genom valfusk och på grund av hjälp från pappas kompisar i Högsta Domstolen. Där sitter en president som startat krig, och mördat massor av människor, med rent lögnaktiga argument för dessa krig.

Men nu är det åter ryssarna som är de stora bovarna. Idag skriver en kvinna vid namn Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik i Danmark, en debattartikel i Aftonbladet, i vilken hon hävdar att Rysslands expansionism är stor och allvarlig. Hon borde veta bättre med den utbildning hon borde ha, men det är klart, forskare har alltsedan furstarna hyrde alkemister för att tillverka guld åt sig, inte sällan varit hyrda av makten för att säga vad makten vill höra.

Så hur är det med den ryska expansionismen?
Så här såg gamla Tsarryssland ut 1914 (Ursäkta kartornas dåliga kvalitet. Jag hittade inga bättre.):

Efter 1945 såg Sovjets karta ut så här:

Sedan kan vi konstatera, att efter den ryska revolutionen 1917 släpptes Finland som förklarade sig självständigt 1917, Baltstaterna blev också fria mellan åren 1918 och 1920, Estland efter ett kortare befrielsekrig mot Sovjet.

Vad gällde Finland kunde vi i min ungdoms historieböcker läsa att ”Sverige var en av de första länderna som erkände Finlands självständighet”, och som Göran Palm påpekade i sin bok Indoktrineringen i Sverige, det var helt rätt. Sverige var andra land att komma med detta erkännande. Lenins Sovjet var det första.

Nu kom Sovjet att ta tillbaka baltstaterna igen efter andra världskriget, vilket var ytterst sorgligt, men ur rent försvarspolitiskt avséende fullt förståeligt, fast man inte får säga detta idag. Alltså, baltstaterna inkluderades som republiker i Sovjetunionen och förlorade sin knappt 20-åriga självständighet efter 1945.

Så kom Sovjets fall omkring 1990. Vad såg vi då? Jo, följande Sovjetiska republiker förklarade sig och blev själständiga:

Vidare släppte Ryssland kontrollen över följande områden som g:a Sovjet hade kontrollerat:

Läget i de bortre asiatiska delarna tar jag inte med här, huvudsakligen för att jag inte har den bilden riktigt klar för mig.

Men så här här ser det alltså ut idag i våra närområden:

De gula områdena är (i stort sett, jag kan ha missat något när jag färgade områdena eftersom kartan är så liten) de sovjetiska republiker som Ryssland släppt och som numer är självständiga stater. Dessutom har man släppt kontrollen över ytterligare områden, som inte är markerade här, de s.k. randstaterna i väster, eller det man kallade ”Öststaterna”, de där bakom järnidån (se lista ovan).

Jag kan inte se att detta tyder på allvarlig expansionism.

Jag tar kartorna en gång till, direkt intill varandra, så att de kan jämföras direkt:

Ryssland hade inte anfallit en Nato-medlem, säger Ann-Sofie Dahl vidare i Aftonbladet och propagerar för att Sverige bör gå med i NATO. Jotack, det torde öka riskerna avsevärt. Försvarsallianser kan vara förödande, vilket alla som känner till förspelet till första världskriget inser. Idag torde ett medlemskap i NATO vara katastrofalt för oss. Att ställa sig på USA:s sida i ”kriget mot terrorismen”, denna eufimism för ”imperialism” och ”nykolonialism”, är inte heller något som ökar säkerheten för Sveriges del – tvärtom.

Ibland gäller det att tänka och hålla huvudet kallt också, inte bara att ”kuka upp sig” som Jan Björklund uttryckte saken när han var aktiv militär. Det är ett annat huvud som man ska använda om man tillhör de styrande i ett land.

Länk:
– Ryssland hade inte anfallit en Nato-medlem, A-S Dahl. AB

Idag skärper man alltså tonen, både i Ryssland och i USA. På båda sidor beter man sig som barnungar, men USA beter sig som allvarligt mentalt sjuka barnungar, liksom svansen Europa.

Jag brukar undvika att diskutera internationell politik på den här bloggen, men nu kan jag inte tiga längre.

För var och en som haft minsta förnuft och tankeverksamhet har det länge stått klart att USA:s (och Israels) provocerande uppträdande på den internationella arenan är en allvarlig fara, inte bara för människor i Sydamerika, Afrika och Asien utan även för freden i Europa. Kan man bara lite om Europas 1900-talshistoria har man insett, att de svenska regeringar som bluddrat om hur lugnt allting är just nu och som därför monterat ner det svenska försvaret och kastat vår traditionella neutralitet överbord, har varit alldeles ofantligt blinda, döva och utan insikter om hur den faktiska situationen ser ut.

Jag har bara väntat på att Ryssland skulle reagera och visa att man minsann inte tänkte acceptera vilka provokationer som helst från USA:s (och därmed även från Europas) sida och länge ansett att situationen för Europas del egentligen inte varit så farlig sedan tiden före andra världskriget. Det var bara en tidsfråga innan någon av de stater, som nu blivit självständiga och sluppit ur det ryska greppet, skulle ställa till allvarligt trassel.

Nu kom det, i och med att Georgiens president, mer eller mindre framskuffad till sin position med hjälp av USA, behagade gå in i Sydossetien. De fd randstaterna till det forna Sovjet har hela tiden varit en allvarlig riskfaktor vad gäller freden i Europa:. Flera av dem säger ganska öppet att: ”HAHA, nu har vi USA på vår sida så nu kan vi reta den ryska björnan hur mycket som helst och ge igen för gammal ost, för den har inte en chans”.
Nä, det har den kanske inte i det långa loppet, men det loppet kan i värsta fall kosta ett storkrig i Europa och kosta många européer, såväl som ryssar och amerikaner, livet. Ska vi tro vad Condoleeza Rice nu sagt, så är USA berett att gå hur långt som helst för att tvinga Ryssland att acceptera att USA ringar in Ryssland med sina militärbaser och bit för bit tar över kontrollen av all gas och olja som finns inom de ryska närområdena. Jag gissar att Ryssland är lika beslutsamt att försvara sina positioner och inte låta USA vinna den här kampen.

Både USA och Ryssland har redan bevisat att de är livsfarliga, Ryssland om det blir retat, USA för att landet styrs av megalomana dårfinkar med totalt storhetsvansinne av samma dignitet som det Hitler med anhang uppvisade. USA har miljoner liv på sitt samvete och Ryssland, som inte heller är någon helgonnation, har inte heller blodfria händer.

Ta för 17 ifrån de där barnungarna deras farliga krigsleksaker och sätt dem på uppfostringsanstalt allihop och låt Carl Bildt göra dem sällskap. Det skulle han säkert bara bli glad för, att hela tiden få vara tillsammans med sina amerikanska idoler och slicka deras fötter!

Länk:
– Farligt spel av Ryssland i Georgien, Ekot kl. 00.00
– Kanonbåtar och missilsköldar, Pasteys plats
– Västs selektiva seénde, Pierre Gillys blogg

PS: Ser i Pasteys inlägg att Mona Sahlin tydligen slickar samma fötter .